Klimatförändringarna påverkar hela världen. Polarisar smälter och havsnivån stiger. Vissa regioner drabbas oftare av stormar och skyfall medan andra drabbas av extrema värmeböljor och torka. Vi måste rädda klimatet nu, annars kommer effekterna bara att bli värre.
Klimatförändringarna är ett mycket allvarligt hot och påverkar vårt liv på många sätt. På den här sidan kan du läsa om de allvarligaste konsekvenserna. Klicka på plustecknet för mer information.
Klimatkrisen har höjt den globala medeltemperaturen och det blir vanligare med extrema temperaturer, t.ex. värmeböljor. Högre temperaturer kan leda till ökad dödlighet, minskad produktivitet och skador på infrastrukturen. De mest sårbara i samhället, t.ex. äldre och spädbarn, kommer att drabbas hårdast.
Högre temperaturer väntas också leda till en förskjutning av klimatzonerna. Detta påverkar utbredningen och förekomsten av många växt- och djurarter som redan drabbats av förlust av livsmiljöer och föroreningar.
Temperaturhöjningen kan också påverka fenologin, dvs. hur växt- och djurlivet följer årstiderna. Detta kan i sin tur leda till fler skadegörare och invasiva arter och att vissa sjukdomar hos människor blir vanligare.
Jordbruket och djurhållningen kan också påverkas med sämre skördar och minskad lönsamhet och ekosystemen får svårare att förse oss med viktiga tjänster och varor som tillgång till rent vatten eller sval och ren luft.
Högre temperaturer ökar avdunstningen från marken, vilket tillsammans med bristen på nederbörd ökar risken för svår torka.
Det kan också bli mindre vanligt med minusgrader och sträng kyla i Europa. Den globala uppvärmningen gör det dock svårt att förutspå väderhändelserna och därmed vår förmåga att hantera dem.
På grund av det förändrade klimatet har det redan blivit vanligare med svår och långvarig torka i många regioner i Europa. Torka definieras som en ovanlig och tillfällig brist på vatten till följd av brist på nederbörd och högre avdunstning på grund av höga temperaturer. Det är inte samma sak som vattenbrist, som är en strukturell brist på färskvatten till följd av överkonsumtion och som kan inträffa under hela året.
Torka ger ofta dominoeffekter, till exempel på transportinfrastrukturen, jord- och skogsbruket, vattentillgången och den biologiska mångfalden. Vattennivåerna sänks i floder, sjöar och grundvatten, trädens och grödornas tillväxt hämmas, skadegörarnas angrepp ökar och skogsbränder kan få fäste.
Torkan orsakar varje år förluster på omkring 9 miljarder euro som främst drabbar jordbruket, energisektorn och vattenförsörjningen. Extrem torka blir allt vanligare i Europa med svårare skador som följd.
Med en global uppvärmning på 3 °C skulle det bli dubbelt så vanligt med torka och de årliga förlusterna till följd av torkan skulle öka till 40 miljarder euro om året i Europa. Medelhavsområdet och Atlantområdet skulle drabbas hårdast. Större problem med torka leder också till fler och svårare skogsbränder, särskilt i Medelhavsområdet. Klimatförändringarna gör också att större områden hotas av skogsbränder. Områden som för närvarande inte brukar drabbas av bränder kan bli riskområden.
I takt med att klimatet värms upp förändras nederbördsmönstren, avdunstningen ökar, glaciärerna smälter och havsnivåerna stiger. Alla dessa faktorer påverkar vattentillgången.
Värre torka och stigande vattentemperaturer kan leda till sämre vattenkvalitet eftersom giftiga alger och bakterier kan växa till sig. Detta förvärrar problemet med vattenbrist, som till stor del har orsakats av människan och vår verksamhet.
Allt fler skyfall kan troligen också påverka både tillgången och kvaliteten på sötvatten, eftersom stora mängder dagvatten kan göra att orenat avloppsvatten tränger in i ytvattnet.
De flesta av Europas floder rinner upp i bergsområden, och 40 procent av vårt sötvatten kommer från Alperna. Förändringar när det gäller nederbörd, snötäcke och glaciärer kan leda till tillfällig vattenbrist i hela Europa. Förändrade vattenflöden till följd av torka kan också påverka inlandssjöfarten och produktionen av vattenkraft.
Klimatförändringarna väntas leda till ökad nederbörd i många områden. Mer regn under långa perioder leder främst till att floder och sjöar svämmar över, men även intensiva skyfall kan ge tillfälliga översvämningar.
Översvämmade floder är en vanlig naturkatastrof i Europa och har, tillsammans med stormar, lett till dödsfall, drabbat miljontals människor och orsakat enorma ekonomiska skador de senaste trettio åren. Klimatförändringarna kommer sannolikt att leda till fler översvämningar framöver.
Kraftiga regnstormar väntas bli vanligare och intensivare på grund av högre temperaturer och plötsliga översvämningar lär därför bli vanligare i hela Europa.
I vissa regioner kan risken för tidiga vårfloder minska på kort sikt på grund av mindre snöfall under vintern. Den ökade risken för plötsliga översvämningar i bergsområden som överbelastar flodsystemet kan dock motverka dessa effekter på medellång sikt.
Under 1900-talet steg havsnivån och stigningen har ökat de senaste årtiondena.
Det beror främst på havens termiska expansion på grund av uppvärmningen. Smältande is från glaciärer och Antarktis bidrar också. Man räknar med att havsnivån i Europa kommer att stiga med i genomsnitt 60–80 cm till slutet av århundradet, främst beroende på hur snabbt istäcket i Antarktis smälter.
Omkring en tredjedel av EU:s befolkning bor inom fem mil från kusten och dessa områden står för mer än 30 procent av EU:s totala BNP. Det ekonomiska värdet av tillgångar som ligger högst 500 meter från kusten uppgår till mellan 500 och 1 000 miljarder euro.
Stigande havsnivåer ökar risken för översvämningar och erosion längs kusterna, med stora konsekvenser för människor, infrastruktur, företag och natur.
Dessutom väntas höjningen av havsnivån leda till sämre tillgång på sötvatten, eftersom salt havsvatten tränger in i grundvattnet. Detta påverkar både jordbruket och dricksvattenförsörjningen.
Havshöjningen påverkar också den biologiska mångfalden vid kusterna och naturens tjänster och varor. Många våtmarker kommer att gå förlorade, vilket hotar unika fågel- och växtarter. Vi blir också av med ett naturligt skydd mot stormfloder.
Klimatförändringarna sker så snabbt att många växt- och djurarter har svårt att klara sig. Det finns tydliga belägg för att den biologiska mångfalden redan reagerar på klimatförändringarna och kommer att fortsätta att göra det. Direkta effekter är förändringar i djur- och växtlivets årstidsbundna företeelser, arternas populationsstorlek och utbredning, artsamhällenas sammansättning, livsmiljöstrukturer och ekosystemprocesser.
Klimatförändringarna leder också till indirekta effekter på den biologiska mångfalden genom förändringar av markanvändningen och andra resurser. Dessa kan vara mer skadliga än de direkta effekterna på grund av deras omfattning, utbredning och hastighet. Exempel på indirekta effekter är fragmentering och förlust av livsmiljöer, överexploatering, förorening av luft, vatten och mark och spridning av invasiva arter. De kommer att ytterligare minska ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar och deras förmåga att tillhandahålla grundläggande tjänster som klimatreglering, livsmedel, ren luft, rent vatten och kontroll av översvämningar och erosion.
Klimatförändringarna kan förvärra problemen med erosion, minskat organiskt material, försaltning, förlust av biologisk mångfald i marken, jordskred, ökenspridning och översvämningar. Klimatförändringarnas inverkan på koldioxidlagringen i marken kan bero på ändrad koldioxidhalt i atmosfären, högre temperaturer och förändrade nederbördsmönster. Extrema nederbördsförhållanden, snabb smältning av snö eller is, hög vattenföring och ökad torka är alla klimatrelaterade händelser som påverkar markförstöringen. Avskogning, jordbruk, skidåkning och annan mänsklig verksamhet bidrar också. Salthaltiga jordar väntas öka i kustområdena när saltvatten tränger in från havet på grund av stigande havsnivåer och (periodvis) låga vattenflöden.
Klimatförändringarna väntas leda till stora förändringar av vattentillgången i Europa på grund av mindre förutsägbara nederbördsmönster och intensivare stormar. Det leder till ökad vattenbrist, särskilt i södra och sydöstra Europa, och en ökad risk för översvämningar på en stor del av kontinenten. Det drabbar många områden på land och till havs och många olika naturmiljöer och arter.
Vattentemperaturen är en av de viktigaste parametrarna som avgör hur vattenekosystemen mår, eftersom vattenlevande organismer bara tolererar ett visst temperaturintervall. Klimatförändringarna har lett till högre vattentemperatur i floder och sjöar och minskat istäcke, vilket har påverkat vattenkvaliteten och sötvattensekosystemen.
Klimatförändringarnas effekter med stigande havstemperatur, försurade hav och förändrade strömmar och vindmönster kommer i hög grad att förändra havens fysiska och biologiska egenskaper. Varmare hav och ändrade havsströmmar kan också påverka fiskens utbredning: en del arter flyttar till kallare vatten och andra arter kan sprida sig till nya områden där de tidigare inte kunde överleva. Försurningen av haven kan påverka organismer som bildar kalciumkarbonat, t.ex. koraller och musslor. De här förändringarna påverkar ekosystemen i kust- och havsområden och leder till stora samhällsekonomiska konsekvenser för många regioner.
Klimatförändringarna innebär ett allvarligt hot mot både människors, djurs och växters hälsa. Det kanske inte uppstår så många nya eller okända hälsohot, men de effekter vi redan ser förvärras och blir mer uttalade.
Klimatförändringarna väntas leda till
- ökad dödlighet och sjuklighet på grund av värmeböljor
- minskad dödlighet och sjuklighet på grund av kyla
- ökad risk för olyckor och effekter på det allmänna välbefinnandet till följd av översvämningar, bränder och stormar
- förändringar när det gäller sjukdomar som överförs via vektorer, gnagare, vatten eller livsmedel
- säsongsförändringar när det gäller utbredning och förekomst av pollen, virus, skadedjur och sjukdomar
- nya och nygamla djursjukdomar som spär på problemen med smittsamma zoonotiska och vektorburna sjukdomar som påverkar djurs och människors hälsa i Europa
- nya och nygamla växtskadegörare (insekter, patogener och andra skadegörare) och sjukdomar som påverkar jord- och skogsbruket
- risker i samband med förändrad luftkvalitet och ozonhalt.
Människor som bor i låginkomstområden med dålig infrastruktur och andra grupper med sämre inkomster och tillgångar drabbas hårdare av klimatförändringarna men har sämre möjligheter att hantera dem.
Kvinnor kan drabbas oproportionerligt hårt och missgynnas när det krävs kostsamma anpassningsåtgärder. Samtidigt är kvinnorna viktiga aktörer när det gäller klimatanpassning och hållbara metoder i allmänhet.
Arbetslösa och socialt marginaliserade personer hör till dem som är mest utsatta för klimatrisker.
Europa har en åldrande befolkning där många redan har nedsatt rörlighet eller hälsoproblem och det gör att en stor andel av befolkningen är extra sårbar för klimateffekterna.
Klimatförändringarna har också redan börjat tvinga folk att flytta. Klimatet är visserligen bara är en av flera orsaker till migrationen, men många partnerländer som arbetar för en hållbar utveckling hör till de mest drabbade. Människorna där är ofta starkt beroende av miljön och har sämst resurser för att hantera klimatförändringarna.
Högre temperaturer, ändrade nederbördsmönster och stigande havsnivåer påverkar direkt eller indirekt produktiviteten och lönsamheten i alla ekonomiska sektorer i alla EU-länder, med konsekvenser för arbetsmarknaden.
Klimatförändringarna kan påverka tillgången på arbetskraft på grund av sämre folkhälsa och arbetsmiljöproblem som varmare arbetsplatser eller naturkatastrofer som gör att det inte går att ta sig till jobbet.
Dessutom är flera ekonomiska sektorer mycket sårbara eftersom de är beroende av regelbundna klimatförhållanden. Man får räkna med produktionsförändringar inom olika sektorer, bland annat jordbruk och turism.
Stora satsningar på klimatanpassning skulle kunna ge nya jobb för att skapa bättre kustskydd, byggnader, (grön) infrastruktur och vattenförvaltning och för att flytta utsatt bebyggelse. Det är dock fortfarande osäkert hur många nya jobb det skulle kunna bli. För att utnyttja möjligheterna krävs också att arbetskraften utbildar sig.
Arbetet med att minska sårbarheten och klimatanpassa verksamheter är inte bara regeringarnas ansvar. Offentliga och privata aktörer måste samarbeta för att vi ska kunna hantera klimatkrisen. Men inte alla aktörer känner till hur sårbara de är och hur de kan anpassa sig till klimatförändringarna. Information och utbildning är därför viktigt för att kunna hantera klimateffekterna, öka anpassningsförmågan och minska den allmänna sårbarheten.
Klimateffekterna är särskilt relevanta för infrastruktur och byggnader med tanke på deras långa livslängd och höga initiala kostnader och deras viktiga roll för samhället och ekonomin.
Byggnader och infrastruktur kan vara sårbara på grund av sin utformning (dålig motståndskraft mot stormar) eller belägenhet (t.ex. i områden som ofta drabbas av översvämningar, jordskred eller laviner). De kan skadas eller bli oanvändbara på grund av ändrade klimatförhållanden eller extrema väderförhållanden som stigande havsnivåer, extrem nederbörd och översvämningar, mycket låga eller höga temperaturer, kraftiga snöfall och starka vindar.
Konsekvenserna för byggnader och infrastruktur kommer att variera från region till region.
Det europeiska energisystemet påverkas redan av klimatförändringarna och problemen väntas öka. Man räknar med en minskad efterfrågan på uppvärmning i norra och nordvästra Europa och en kraftigt ökad efterfrågan på energi för kylning i södra Europa, vilket kan leda till ännu högre efterfrågetoppar på sommaren.
Intensivare och mer frekventa värmeböljor kommer att förändra utbudet av och efterfrågan på energi, ofta i motsatta riktningar. Ytterligare temperaturökningar och torka kan begränsa tillgången till kylvatten för värmekraftsproduktion på sommaren (minskad energiförsörjning), medan efterfrågan på luftkonditionering kommer att öka.
Dessutom kan mer omfattande och vanligare extrema väderhändelser hota den fysiska energiinfrastrukturen, det vill säga överförings- och distributionsledningar och transformatorstationer.
Klimatförändringarna leder också till ökad osäkerhet i vädermönstren i Europa. Detta har en direkt negativ inverkan på produktionen av förnybar energi på lång sikt. Några omedelbara exempel kan vara mindre sol eller vind i områden där det brukar vara soligt och blåsigt, eller mer värme och torka som påverkar de grödor som ska användas till bioenergi.
Klimatförändringarna har redan haft och fortsätter att ha betydande negativa konsekvenser för EU:s jordbruk under hela detta århundrade på grund av varmare väder, torka, översvämningar, skadedjur, sjukdomar och sämre markhälsa som leder till
- kraftigt minskad jordbruksproduktion (lägre avkastning)
- krympande odlingsbara arealer.
Jordbruket i södra Europa kommer att drabbas hårdast på grund av värme och vattenbrist. I norra Europa kan däremot högre temperaturer leda till att man kan börja odla grödor som kräver varmare väder, men det uppväger inte bortfallet i södra Europa.
Skogarna påverkas också av klimatförändringarna med ökad risk för torka, stormar, bränder, skadedjur och sjukdomar.
Skogarnas biologiska mångfald kan troligen förändras, eftersom klimatförändringarna särskilt hotar arter som i hög grad är anpassade till specifika klimat- och miljöförhållanden. Den begränsade mångfalden av trädslag i det norra barrskogsbältet gör skogarna där mindre tåliga mot naturliga störningar och därför mer sårbara för klimatförändringar.
I södra Europa väntas skogstillväxten minska på grund av lägre nederbörd. Dessutom kan bränder få särskilt stora konsekvenser för redan skadade ekosystem i Sydeuropa och problemen lär förvärras när brandsäsongen blir både längre och svårare.
De flesta typer av extrema väderhändelser väntas bli både vanligare och intensivare till följd av klimatförändringarna. På kort sikt, så länge vederbörlig hänsyn tas till den underliggande trenden, kan premierna gradvis komma att öka och försäkringsmarknaden kan därför absorbera sådana förändringar utan störningar. Riskkunskapen går dock ofta framåt i ”steg”, vilket kan leda till att priset stiger under en kort period. På längre sikt, särskilt i de mest utsatta sektorerna eller områdena, kan klimatförändringarna indirekt öka de sociala skillnaderna i takt med att försäkringspremierna blir allt för dyra för en del av befolkningen.
Klimatförändringarna kan få stora ekonomiska konsekvenser för regioner där turismen är viktig. Sydeuropa kommer troligen att bli mindre attraktivt för turister under de viktiga sommarmånaderna, men mer attraktivt under andra delar av året. Centraleuropa väntas kunna locka fler turister under hela året. Om snötäcket minskar kan vinterturismen drabbas i många regioner.
Klimatförändringarna hotar alla företag, men en del är mer sårbara än andra. Effekterna väntas slå oproportionerligt hårt mot små och medelstora företag med störningar i affärsverksamheten, skador på egendom, avbrott i leveranskedjor och driftsstörningar i infrastruktur, vilket leder till ökade kostnader för underhåll och material och högre priser. Men klimatarbetet innebär också möjligheter för företagen att utveckla produkter och tjänster som kan bidra till både minskade utsläpp och anpassning till en varmare värld.
Arktis står inför stora förändringar, bland annat högre temperaturökning än genomsnittet, minskat istäcke under sommaren och tinande permafrost. Istäcket minskar allt snabbare och väntas fortsätta att påverka lokala naturliga och mänskliga system. Det kan också leda till ytterligare påfrestningar för miljön i form av omfattande olje- och gasprospektering och nya sjöfartsleder. Permafrost som tinar kan bland annat skapa infrastrukturproblem. De känsliga arktiska ekosystemen har drabbats hårt av temperaturökningar över genomsnittet och de här effekterna väntas fortsätta.
Prognoserna tyder på minskat snötäcke, färre istäckta sjöar och floder, ökade flöden av vinter- och vårfloder i vissa delar och minskningar i andra delar (t.ex. Finland) och större skador på grund av vinterstormar. Mer frekventa och intensiva extrema väderhändelser på medellång till lång sikt kan påverka regionen negativt, till exempel genom att skördarna varierar mer.
Översvämningar har tidigare påverkat låglänta kustområden i nordvästra Europa och riskerna väntas öka på grund av stigande havsnivåer och ökad risk för stormfloder. Länderna vid Nordsjön är särskilt sårbara. Högre nederbörd på vintern väntas ge fler och kraftigare översvämningar av vinter- och vårfloder, även om man hittills inte har sett några sådana tendenser.
Extrema temperaturer väntas drabba Central- och Östeuropa. Tillsammans med minskad nederbörd sommartid kan detta öka risken för torka och öka efterfrågan på energi under sommaren. Ökad nederbörd vintertid kan ge fler och svårare översvämningar under vintern och våren (i olika regioner). Klimatförändringarna kan också leda till större skördevariationer och fler skogsbränder.
Medelhavsområdet har de senaste årtiondena drabbats hårt av mindre nederbörd och varmare väder, och problemen lär förvärras i takt med att klimatet fortsätter att förändras. De viktigaste effekterna är minskad vattentillgång, sämre skördar, ökad risk för torka och förlust av biologisk mångfald, skogsbränder och värmeböljor. Effektivare bevattning inom jordbruket kan i viss utsträckning minska vattenanvändningen, men kommer inte att kunna kompensera för den klimatrelaterade vattenbristen. Vattenkraften kommer också att påverkas av minskad vattentillgång och ökad efterfrågan på energi, medan turistnäringen ställs inför mindre gynnsamma villkor under sommaren. Miljöanpassade flöden, som behövs för att bevara sunda akvatiska ekosystem, hotas av klimatförändringarna och den samhällsekonomiska utvecklingen.
Städernas ökande markanvändning och befolkningstillväxt har gjort att de lättare kan drabbas av olika klimateffekter som värmeböljor, översvämningar och torka. Översvämningen av floden Elbe 2002 eller översvämningen i Köpenhamn 2011 visar att städerna är mycket sårbara för extrema väderhändelser. Om markexploateringen fortsätter och allt fler flyttar in till städerna, i kombination med att befolkningen blir allt äldre, kan städerna blir ännu mer sårbara för klimatförändringar. Stadsplanering, stadsförvaltning och bättre grön infrastruktur kan delvis hantera dessa effekter.
Temperaturökningen är särskilt betydande i många bergsregioner. Den har redan lett till smältande glaciärer, minskat snötäcke, tinande permafrost och förändrade nederbördsmönster, bl.a. mindre nederbörd i form av snö, och effekterna väntas tillta. Detta skulle kunna leda till fler och kraftigare översvämningar i vissa bergsområden (t.ex. i delar av Skandinavien) som kan påverka människor och den bebyggda miljön. Andra effekter är minskad vinterturism, lägre energipotential från vattenkraften i Sydeuropa, förskjutning av vegetationszoner och omfattande förlust av biologisk mångfald. Växt- och djurarter som redan lever högt upp i bergen riskerar att utrotas eftersom de inte kan migrera till högre belägna områden.
Krympande glaciärer påverkar också tillgången på vatten i områden nedströms.
Som du kan se är klimatförändringarna ett allvarligt problem som påverkar oss alla. Det kan kännas överväldigande, men den goda nyheten är att det finns lösningar. Läs om EU:s klimatarbete och ta reda på vad du själv kan göra.