1)

Ska artikel 14.5 c, jämförd med artikel 14.1 och skäl 62, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (2) (nedan kallad den allmänna dataskyddsförordningen) tolkas så, att det undantag som föreskrivs i artikel 14.5 c inte avser uppgifter som har tagits fram i den personuppgiftsansvariges eget förfarande, utan bara uppgifter som den personuppgiftsansvarige uttryckligen har erhållit från en annan person?

2)

Om artikel 14.5 c i den allmänna dataskyddsförordningen även ska tillämpas på uppgifter som har tagits fram i den personuppgiftsansvariges eget förfarande, ska då rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet, i enlighet med artikel 77.1 i den allmänna dataskyddsförordningen, tolkas så, att en fysisk person som gör gällande att skyldigheten att tillhandahålla information har åsidosatts, när denne utövar sin rätt att inge klagomål får begära att det ska prövas huruvida medlemsstatens lagstiftning fastställer lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades berättigade intressen, i enlighet med artikel 14.5 c i den allmänna dataskyddsförordningen?

3)

Om fråga 2 besvaras jakande, kan då artikel 14.5 c i den allmänna dataskyddsförordningen tolkas så, att uttrycket ”lämpliga åtgärder” i den bestämmelsen innebär att den nationella lagstiftaren (genom att föreskriva det i lag eller annan författning) ska införliva de åtgärder rörande datasäkerhet som föreskrivs i artikel 32 i den allmänna dataskyddsförordningen?