30.7.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 200/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1236/2005

av den 27 juni 2005

om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen utgör respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna en av de principer som är gemensamma för medlemsstaterna. Mot bakgrund av detta beslutade gemenskapen 1995 att respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna skulle vara en väsentlig beståndsdel i dess relationer med tredjeländer. Det beslutades därför att gemenskapen skulle införa en klausul med denna innebörd i alla nya handels-, samarbets- och associeringsavtal av allmän karaktär som den sluter med tredjeländer.

(2)

Artikel 5 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller alla ett absolut, allomfattande förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Andra bestämmelser, i synnerhet Förenta nationernas deklaration mot tortyr (1) och Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, ålägger stater att förhindra tortyr.

(3)

I artikel 2.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2) anges att ingen får dömas till döden eller avrättas. Den 29 juni 1998 godkände rådet riktlinjer för EU:s politik gentemot tredje land i fråga om dödsstraff och beslutade att Europeiska unionen skulle arbeta för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet.

(4)

I artikel 4 i ovannämnda stadga anges att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den 9 april 2001 godkände rådet riktlinjerna för EU:s policy mot tredje land i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Både antagandet av EU:s uppförandekodex för vapenexport 1998 och det pågående arbetet med att införa kontroller av export av paramilitär utrustning vilka omfattar hela EU anförs i dessa riktlinjer som exempel på effektiva åtgärder i arbetet med att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt riktlinjerna skall också tredjeländer uppmanas att förhindra användning och tillverkning av, samt handel med, utrustning som är avsedd för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och förhindra missbruk av annan utrustning i detta syfte. I riktlinjerna fastställs dessutom att förbudet mot grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning innebär tydliga gränser för tillämpningen av dödsstraffet. Följaktligen, och i överensstämmelser med dessa texter, får inte dödsstraff under några omständigheter anses som en lagenlig påföljd.

(5)

I resolutionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs den 25 april 2001 och stöds av EU:s medlemsstater, uppmanar Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter Förenta nationernas medlemsstater att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsåtgärder, för att förhindra och förbjuda bland annat export av utrustning som är särskilt avsedd för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Denna åsikt bekräftades genom resolutioner som antogs den 16 april 2002, 23 april 2003, 19 april 2004 och 19 april 2005.

(6)

Den 3 oktober 2001 antog Europaparlamentet en resolution (3) om rådets andra årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport, i vilken parlamentet uppmanar kommissionen att handla snabbt för att skapa ett lämpligt gemenskapsinstrument som förbjuder marknadsföring, försäljning och export av sådan polis- och säkerhetsutrustning vars användning medför grym, omänsklig eller förnedrande behandling och att se till att detta gemenskapsinstrument kommer att hindra överföring av polis- och säkerhetsutrustning vars hälsoeffekter inte är kända fullt ut och utrustning vars användning i praktiken visat sig medföra avsevärda risker för missbruk eller oförsvarliga skador.

(7)

Det är därför lämpligt att fastställa gemenskapsregler beträffande handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Dessa regler bidrar till att främja respekten för mänskligt liv och för de grundläggande mänskliga rättigheterna och skyddar därför den allmänna moralen. Reglerna bör leda till att gemenskapens ekonomiska aktörer inte får någon vinst från handel som antingen främjar eller på annat sätt underlättar genomförandet av en politik rörande dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som inte är förenlig med EU:s relevanta riktlinjer, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt internationella konventioner och avtal.

(8)

Vid genomförandet av denna förordning anses det lämpligt att tillämpa de definitioner av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som fastställs i Förenta nationernas konvention mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 och Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3452 (XXX). Dessa definitioner bör tolkas med hänsyn till rättspraxis avseende tolkningen av motsvarande termer i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och i relevanta texter som antagits av EU eller dess medlemsstater.

(9)	Det anses nödvändig att förbjuda export och import av utrustning som i praktiken inte har något annat användningsområde än dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(10)

Det anses också nödvändigt att införa kontroller av export av vissa varor som inte enbart kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning utan som även har legitima syften. Dessa kontroller bör tillämpas på varor som främst används för brottsbekämpning och, förutsatt att sådana kontroller inte är oproportionerliga, på all annan utrustning och alla andra produkter som på grund av sin utformning och sina tekniska egenskaper kan missbrukas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(11)

Beträffande utrustning för brottsbekämpning bör det noteras att det i artikel 3 i Förenta nationernas uppförandekod för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter (4) fastställs att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter endast får använda våld när det är absolut nödvändigt och i den utsträckning som är nödvändig för att de skall kunna utföra sitt uppdrag. I de grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter som antogs vid Förenta nationernas åttonde kongress om brottsbekämpning och behandling av brottslingar 1990 fastställs att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter så långt det är möjligt bör tillämpa icke-våldsåtgärder innan de tillgriper våld och skjutvapen.

(12)

På grund av detta förespråkas i dessa grundläggande principer att det skall utformas icke-dödliga oskadliggörande vapen att användas i lämpliga situationer och att användningen av dessa vapen bör kontrolleras noga. Viss utrustning som polisen traditionellt använder till självförsvar och upploppskontroll har ändrats så att den kan användas för att oskadliggöra personer genom elchocker eller kemiska ämnen. Det finns indikationer på att sådana vapen i många länder missbrukas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(13)	I de grundläggande principerna betonas att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter bör utrustas med utrustning för självförsvar. Denna förordning bör därför inte gälla för handel med traditionell utrustning för självförsvar, såsom sköldar.

(14)	Denna förordning bör också tillämpas på handel med vissa särskilda kemiska ämnen som används för att oskadliggöra personer.

(15)

När det gäller benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer, fotbojor och handfängsel bör det noteras att det i artikel 33 i Förenta nationernas regler om minimistandarder för behandlingen av fångar (5) fastställs att tvångsmedel aldrig får användas som straff. Vidare får inte kedjor och järn användas som tvångsmedel. Det bör också noteras att det i Förenta nationernas regler om minimistandarder för behandlingen av fångar föreskrivs att inga andra tvångsmedel får användas utom för att förhindra flykt under förflyttning, av medicinska skäl på föreskrift av läkare, eller, om andra kontrollmetoder misslyckas, för att hindra en fånge från att tillfoga sig själv, andra eller egendom skada.

(16)

Med hänsyn till att några medlemsstater redan har förbjudit export och import av sådana varor är det lämpligt att ge medlemsstaterna rätt att förbjuda export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar utom elektriska bälten. Medlemsstaterna bör även bemyndigas att tillämpa exportkontroll när det gäller handfängsel vars totala mått, inklusive kedjan, överstiger 240 mm i låst läge, om de så önskar.

(17)	Denna förordning skall inte anses påverka befintliga bestämmelser om export av tårgaser eller upploppskontrollerande agens (6), skjutvapen, kemiska vapen och giftiga kemiska ämnen.

(18)

Det är lämpligt att sörja för särskilda undantag från exportkontrollerna för att inte hindra polisens arbete i medlemsstaterna och verkställandet av fredsbevarande operationer eller krishanteringsoperationer och, med förbehåll för översyn i ett senare skede, för att transitering av utländska varor skall kunna ske.

(19)

I riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning fastställs bland annat att delegationscheferna i tredjeländer i sina regelbundna rapporter skall göra en analys av om det förekommer tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i det ackrediterande landet och vilka åtgärder som vidtagits för att bekämpa detta. Det är lämpligt att de behöriga myndigheterna beaktar dessa rapporter och liknande rapporter från relevanta internationella organisationer och organisationer inom det civila samhället när de fattar beslut om tillståndsansökningar. I sådana rapporter skall det också finnas en beskrivning av all utrustning och alla produkter som används i tredjeländer till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(20)

I syfte att bidra till avskaffandet av dödsstraffet i tredjeländer och till förhindrande av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning anses det nödvändigt att förbjuda tillhandahållande av tekniskt bistånd till tredjeländer som rör varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(21)

Åtgärderna i denna förordning syftar till att förhindra både dödsstraff och tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i tredjeländer. De omfattar restriktioner för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det anses inte nödvändigt att införa liknande kontroller av transaktioner inom gemenskapen eftersom dödsstraff inte existerar i medlemsstaterna och eftersom dessa kommer att ha vidtagit lämpliga åtgärder för att förbjuda och förhindra tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(22)

För att uppfylla målet att vidta effektiva åtgärder mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning fastställs i de ovannämnda riktlinjerna att åtgärder bör vidtas för att förhindra användning, tillverkning och handel med utrustning som är avsedd att användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det ankommer på medlemsstaterna att införa nödvändiga restriktioner för användning och tillverkning av sådan utrustning och se till att de efterlevs.

(23)	För att beakta nya uppgifter och den tekniska utvecklingen bör förteckningarna över varor som omfattas av denna förordning fortlöpande ses över, och det bör införas bestämmelser om ett särskilt förfarande för att ändra förteckningarna.

(24)	Kommissionen och medlemsstaterna bör underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och om annan relevant information som de förfogar över i samband med förordningen.

(25)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(26)	Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(27)

Ingenting i denna förordning inskränker eventuella bemyndiganden som har beviljats i kraft av och i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (8) och dess tillämpningsföreskrifter enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (9).

(28)	Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs gemenskapsregler för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och med tillhörande tekniskt bistånd.

2.   Denna förordning är inte tillämplig på tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om detta tillhandahållande medför att fysiska personer förflyttar sig över gränserna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   tortyr: varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av denna person eller en tredje person, att straffa denna person för en gärning som denna person eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga denna person eller en tredje person, eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Med tortyr avses dock inte smärta eller lidande som enbart uppkommer genom eller är förknippade med lagenliga påföljder.

b)   annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning: varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, tillfogas någon, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna. Med tortyr avses dock inte smärta eller lidande som enbart uppkommer genom eller är förknippade med lagenliga påföljder.

c)   brottsbekämpande myndigheter: alla myndigheter i ett tredjeland med ansvar för att förebygga, spåra, undersöka, bekämpa och bestraffa brott, inbegripet men inte begränsat till polis, åklagare, rättsliga myndigheter, offentliga eller privata fängelsemyndigheter och i förekommande fall statens säkerhetstjänst och militära myndigheter.

d)   export: all utförsel av varor från gemenskapens tullområde, däribland utförsel av varor som kräver tulldeklaration och utförsel av varor efter förvaring i frizon av kontrolltyp 1 eller frilager i den mening som avses i förordning (EEG) nr 2913/92.

e)   import: all införsel av varor till gemenskapens tullområde, däribland tillfällig förvaring, uppläggning i frizon eller frilager, hänförande till ett suspensivt arrangemang och övergång till fri omsättning i den mening som avses i förordning (EEG) nr 2913/92.

f)   tekniskt bistånd: allt tekniskt stöd som avser reparation, utveckling, tillverkning, provning, underhåll, hopmontering eller någon annan teknisk tjänst och som kan ha formen av anvisningar, råd, utbildning, överföring av praktiska kunskaper eller färdigheter eller konsulttjänster. Tekniskt bistånd innefattar muntliga former av bistånd och bistånd på elektronisk väg.

g)   museum: en permanent institution utan vinstintresse som verkar i samhällets tjänst och för dess utveckling, som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, bedriver forskning om, förmedlar och ställer ut materiellt vittnesbörd om människor och deras miljö i studie-, utbildnings- och rekreationssyfte.

h)   behörig myndighet: en myndighet i en medlemsstat, enligt förteckningen i bilaga I, som i enlighet med artikel 8.1 har rätt att besluta om tillståndsansökningar.

i)   sökande:

1.

i fråga om sådan export som avses i artiklarna 3 och 5, alla fysiska eller juridiska personer som har ett kontrakt med en mottagare i ett land till vilket varorna kommer att exporteras och som har befogenhet att avgöra om varor som omfattas av denna förordning skall föras ut från gemenskapens tullområde i samband med mottagandet av tulldeklarationen; om inget exportkontrakt har ingåtts eller om innehavaren av kontraktet inte agerar på sina egna vägnar, skall befogenheten att avgöra om varan skall föras ut från gemenskapens tullområde vara avgörande,

2.	när förfoganderätten över varorna vid sådan export innehas av en person som är etablerad utanför gemenskapen enligt det kontrakt på vilket exporten grundas, den kontraktsslutande part som är etablerad i gemenskapen,

3.	i fråga om det tillhandahållande av tekniskt bistånd som avses i artikel 3, den fysiska eller juridiska person som skall tillhandahålla tjänsten, och

4.	i fråga om den import och det tillhandahållande av tekniskt bistånd som avses i artikel 4, det museum som kommer att visa varorna.

KAPITEL II

Varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Artikel 3

Exportförbud

1.   All export av varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som anges i bilaga II skall förbjudas, oberoende av utrustningens ursprung.

Det skall vara förbjudet att från gemenskapens tullområde tillhandahålla tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II, oavsett om ersättning utgår eller inte, till en person, en enhet eller ett organ i ett tredjeland.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för export av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i det tredjeland till vilket de skall exporteras endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

Artikel 4

Importförbud

1.   All import av varor som anges i bilaga II skall förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Det skall vara förbjudet för personer, enheter eller organ inom gemenskapens tullområde att ta emot tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II från personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för import av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i destinationsmedlemsstaten endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

KAPITEL III

Varor som kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Artikel 5

Krav på exporttillstånd

1.   Det skall krävas tillstånd för all export av varor som kan användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung. Inget tillstånd skall emellertid krävas för varor som endast passerar gemenskapens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering i artikel 91 i förordning (EEG) nr 2913/92, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som gemenskapsvaror i en frizon av kontrolltyp 1 eller frilager.

2.   Punkt 1 skall inte tillämpas på export till de områden i medlemsstaterna som dels anges i bilaga IV, dels inte ingår i gemenskapens tullområde, under förutsättning att varorna används av en myndighet vars uppdrag är brottsbekämpning i både det land eller område i vilket bestämmelseorten är belägen och i moderlandsdelen av den medlemsstat till vilken detta område hör. Tullmyndigheterna eller andra relevanta myndigheter skall ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt och får, i avvaktan på en sådan kontroll, besluta att exporten inte får äga rum.

3.   Punkt 1 skall inte tillämpas på export till tredjeländer, under förutsättning att varorna används av militär eller civil personal i en medlemsstat, om denna personal deltar i en av EU:s eller Förenta nationernas operationer för fredsbevarande eller krishantering i det berörda tredjelandet eller i en operation som grundar sig på överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer på försvarsområdet. Tullmyndigheterna och andra relevanta myndigheter skall ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt. I avvaktan på sådan kontroll får inte exporten äga rum.

Artikel 6

Kriterier för beviljande av exporttillstånd

1.   Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende de varor som anges i bilaga III skall fattas av den behöriga myndigheten från fall till fall och med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren.

2.   Den behöriga myndigheten skall inte bevilja något tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga III skulle kunna användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, inbegripet kroppslig bestraffning utdömd av domstol, av en brottsbekämpande myndighet eller någon fysisk eller juridisk person i ett tredjeland.

Den behöriga myndigheten skall ta hänsyn till

—	tillgängliga internationella domstolsavgöranden,

—

resultat som härrör från Förenta nationernas behöriga organ, Europarådet och EU samt rapporter från Europarådets Europeiska kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt Förenta nationernas särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Annan relevant information, bland annat tillgängliga nationella domstolsavgöranden, rapporter eller annan information som sammanställts av det civila samhällets organisationer samt information om de exportbegränsningar för varorna i bilagorna II och III som bestämmelselandet tillämpar, får beaktas.

Artikel 7

Nationella åtgärder

1.   Trots vad som sägs i artiklarna 5 och 6 får en medlemsstat anta eller behålla ett förbud avseende export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar.

2.   En medlemsstat får införa krav på exporttillstånd avseende handfängsel som har ett totalt mått, inklusive kedjor och mätt från det ena fängslets yttersta kant till det andra fängslets yttersta kant, som överstiger 240 mm i låst läge. Den berörda medlemsstaten skall tillämpa bestämmelserna i kapitlen III och IV för sådana handfängsel.

3.   Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla alla åtgärder som vidtas enligt punkterna 1 och 2. Befintliga åtgärder skall anmälas senast den 30 juli 2006. Senare åtgärder skall meddelas innan de träder i kraft.

KAPITEL IV

Tillståndsförfaranden

Artikel 8

Ansökan om tillstånd

1.   Tillstånd för export och import samt för tillhandahållande av tekniskt bistånd får endast beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat, enligt bilaga I, där sökanden är etablerad.

2.   De sökande skall förse den behöriga myndigheten med alla relevanta uppgifter om den verksamhet för vilken tillståndet begärs.

Artikel 9

Tillstånd

1.   Tillstånd för export och import skall utfärdas på ett formulär som överensstämmer med den förlaga som återfinns i bilaga V och skall gälla i hela gemenskapen. Ett tillstånd skall vara giltigt från tre till tolv månader med möjlighet till förlängning på upp till tolv månader.

2.   Tillståndet får utfärdas på elektronisk väg. De särskilda bestämmelserna skall fastställas nationellt. De medlemsstater som begagnar sig av detta alternativ skall informera kommissionen.

3.   Tillstånd för export och import skall omfattas av de krav och villkor som den behöriga myndigheten anser lämpliga.

4.   De behöriga myndigheterna får i enlighet med denna förordning vägra att bevilja exporttillstånd och får ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd som de en gång har beviljat.

Artikel 10

Tullformaliteter

1.   När exportören eller importören fullgör tullformaliteter skall denne visa upp det i vederbörlig ordning ifyllda formulär som återfinns i bilaga V som bevis för att det nödvändiga export- eller importtillståndet har erhållits. Om dokumentet inte är upprättat på ett officiellt språk i den medlemsstat där tullformaliteterna fullgörs, får det krävas att exportören eller importören tillhandahåller en översättning till ett sådant officiellt språk.

2.   Om det i samband med en tulldeklaration för de varor som anges i bilagorna II och III fastställs att det inte har beviljats något tillstånd enligt denna förordning för den avsedda exporten eller importen, skall tullmyndigheterna kvarhålla de varor som deklarerats och informera om möjligheten att ansöka om tillstånd i enlighet med denna förordning. Om det inte framställs någon ansökan om tillstånd inom sex månader efter kvarhållandet eller om den behöriga myndigheten avslår en sådan ansökan, skall tullmyndigheterna förfoga över de kvarhållna varorna i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

Artikel 11

Krav på anmälan och samråd

1.   De myndigheter i medlemsstaterna som anges i bilaga I skall till övriga i bilagan angivna myndigheter i medlemsstaterna och kommissionen anmäla om de fattar ett beslut om att avslå en ansökan om tillstånd enligt denna förordning eller om de återkallar ett tillstånd som de har beviljat. Anmälan skall ske senast trettio dagar efter dagen för beslutet.

2.   Den behöriga myndigheten skall samråda med den eller de myndigheter som under de senaste tre åren har avslagit en ansökan om tillstånd för import eller export eller tillhandahållande av tekniskt bistånd enligt denna förordning, om den erhåller en ansökan om import eller export eller tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör en i allt väsentligt identisk transaktion som angetts i en sådan tidigare ansökan och anser att tillstånd trots allt bör beviljas.

3.   Om den behöriga myndigheten efter detta samråd beslutar att bevilja tillstånd, skall den omgående underrätta alla myndigheter som anges i bilaga I om sitt beslut, redogöra för skälen för detta samt vid behov lägga fram de uppgifter som varit till stöd för beslutet.

4.   Vägran att bevilja ett tillstånd skall inte, om den grundar sig på ett nationellt förbud i enlighet med artikel 7.1, utgöra ett beslut om avslag av en ansökan i den mening som avses i punkt 1.

KAPITEL V

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 12

Ändring av bilagor

1.   Kommissionen skall ha befogenhet att ändra bilaga I. Uppgifterna beträffande behöriga myndigheter i medlemsstaterna skall ändras på grundval av den information som medlemsstaterna lämnat.

2.   I enlighet med förfarandet i artikel 15.2 skall kommissionen ha befogenhet att ändra bilagorna II, III, IV och V.

Artikel 13

Utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 skall kommissionen och medlemsstaterna på begäran underrätta varandra om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning och lämna varandra relevanta uppgifter som de förfogar över i samband med förordningen, i synnerhet information om tillstånd som beviljats eller vägrats.

2.   De relevanta uppgifterna om tillstånd som beviljats eller vägrats skall åtminstone omfatta typ av beslut, grunderna för beslutet eller en sammanfattning av dessa, namn på mottagarna och, om de inte är desamma, på slutanvändarna samt vilka varor som berörs.

3.   Medlemsstaterna skall, om möjligt i samarbete med kommissionen, sammanställa en offentlig, årlig verksamhetsrapport med information om antalet ansökningar som mottagits, om de varor och länder som berörs av dessa ansökningar och om de beslut som de har fattat beträffande dessa ansökningar. Rapporten får inte innehålla uppgifter vars avslöjande en medlemsstat anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

4.   Bortsett från lämnandet av uppgifterna i punkt 2 till den andra medlemsstatens myndigheter och kommissionen skall inte denna artikel påverka tillämpningen av gällande nationella bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt.

5.   Vägran att bevilja ett tillstånd skall inte, om den grundar sig på ett nationellt förbud som antagits i enlighet med artikel 7.1, utgöra ett tillstånd som fått avslag i den mening som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln.

Artikel 14

Användning av uppgifterna

Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (10) och den nationella lagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar, skall uppgifter som erhålls i enlighet med denna förordning endast användas för det syfte för vilket de begärdes.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av den kommitté för gemensamma exportregler som inrättats genom artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 2603/69 (11).

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 16

Genomförande

Den kommitté som avses i artikel 15 skall undersöka alla frågor som rör genomförandet av denna förordning och som väcks av dess ordförande antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Artikel 17

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna skall fastställa regler om sanktioner som skall tillämpas mot överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla dessa regler senast den 29 augusti 2006 och utan dröjsmål underrätta kommissionen om senare ändringar som påverkar dessa bestämmelser.

Artikel 18

Territoriellt tillämpningsområde

1.   Denna förordning skall gälla

—	gemenskapens tullområde enligt definitionen i förordning (EEG) nr 2913/92,

—	de spanska områdena Ceuta och Melilla,

—	det tyska området Helgoland.

2.   Enligt denna förordning skall Ceuta, Helgoland och Melilla anses ingå i gemenskapens tullområde.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 30 juli 2006.

---

(1)  Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3452 (XXX) av den 9 december 1975.

(2)  EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

(3)  EGT C 87 E, 11.4.2002, s. 136.

(4)  Förenta nationernas generalförsamlings resolution nr 34/169 av den 17 december 1979.

(5)  Godkänd genom resolutionerna 663 C (XXIV) av den 31 juli 1957 och 2076 (LXII) av den 13 maj 1977 av Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd.

(6)  Se punkt ML7.c i EU:s gemensamma militära förteckning (EUT C 127, 25.5.2005, s. 1).

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 (EUT L 117, 4.5.2005, s. 13).

(9)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 883/2005 (EUT L 148, 11.6.2005, s. 5).

(10)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(11)  EGT L 324, 27.12.1969, s. 25. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3918/91 (EGT L 372, 31.12.1991, s. 31).

---

---

---

---

---

---