13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/75

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för kadmium i en rad livsmedel.

(2)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan (nedan kallad panelen) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 30 januari 2009 ett yttrande om kadmium i livsmedel (3). I det yttrandet fastställde Efsa ett tolerabelt veckointag för kadmium på 2,5 μg/kg kroppsvikt. I sitt yttrande ”Statement on tolerable weekly intake for cadmium” (4) tog Efsa hänsyn till den riskbedömning som strax innan hade gjorts av WHO:s och FAO:s gemensamma expertkommitté för livsmedelstillsatser (JEFCA, Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives) (5), och bekräftade det tolerabla veckointaget för kadmium på 2,5 μg/kg kroppsvikt.

(3)

I det vetenskapliga yttrandet om kadmium i livsmedel konstaterade panelen att den genomsnittliga kadmiumexponeringen via kosten ligger nära eller något över det tolerabla veckointaget på 2,5 μg/kg kroppsvikt. Vissa befolkningsgrupper kan ha ett tolerabelt veckointag som är ungefär dubbelt så stort. Panelen konstaterade också att exponeringen hos befolkningen i stort bör minskas, även om den exponeringsnivån sannolikt inte har skadliga effekter på njurfunktionen hos enskilda personer.

(4)

Enligt panelens vetenskapliga yttrande om kadmium i livsmedel står spannmål och spannmålsprodukter, grönsaker, nötter, torkade baljväxter, stärkelsehaltiga rotgrönsaker eller potatis samt kött och köttprodukter för större delen av kadmiumexponeringen via kosten. De högsta kadmiumhalterna har uppmätts i alger, fisk, skaldjur, choklad och livsmedel för särskilda näringsändamål samt svamp, oljeväxtfrön och ätliga slaktbiprodukter.

(5)

I en mer ingående exponeringsbedömning som Efsa gjort inom ramen för sin vetenskapliga rapport ”Cadmium dietary exposure in the European population” (6), med användning av den nya övergripande databasen över livsmedelskonsumtion som innehåller uppdaterade siffror över livsmedelskonsumtion för de olika medlemsstaterna och de olika åldersgrupperna i befolkningen, ges mer detaljerad information om de enskilda livsmedel som bidrar till exponeringen per åldersgrupp. När det gäller vuxna bidrar stärkelsehaltiga rot- och knölgrönsaker, spannmål och spannmålsbaserade produkter samt grönsaker och grönsaksprodukter i hög grad till exponeringen. När det gäller barn och tonåringar är det huvudsakligen stärkelsehaltiga rot- och knölgrönsaker, spannmål och spannmålsbaserade produkter samt socker och konfektyrer som bidrar till exponeringen, medan det för spädbarn och småbarn är stärkelsehaltiga rot- och knölgrönsaker, spannmål och spannmålsbaserade produkter, grönsaker och grönsaksbaserade produkter, mjölk och mjölkprodukter samt livsmedel för spädbarn och småbarn som bidrar mest. Det framgår av den mer ingående exponeringsbedömningen att den sammantagna exponeringen inte bara beror på ett fåtal huvudkällor utan på bidrag från flera olika livsmedelsgrupper.

(6)

Gränsvärden för kadmium har fastställts i ett stort antal livsmedel, bl.a. spannmål, grönsaker, kött, fisk, skaldjur, slaktbiprodukter och kosttillskott. För några livsmedel som i hög grad bidrar till vissa befolkningsgruppers exponering (choklad- och kakaoprodukter, livsmedel för spädbarn och småbarn) har det ännu inte fastställts några gränsvärden. Det är således nödvändigt att fastställa gränsvärden för kadmium i dessa livsmedel.

(7)

Gränsvärden för främmande ämnen fastställs i enlighet med ALARA-principen (så låg som rimligen är möjlig) både när det gäller livsmedel som redan har gränsvärden för kadmium (t.ex. grönsaker, kött, fisk, skaldjur, slaktbiprodukter och kosttillskott) och livsmedel som nyligen har fått gränsvärden (t.ex. kakao- och chokladprodukter), med hjälp av uppgifter om förekomsten och befolkningens konsumtionsmönster i Europeiska unionen.

(8)

Choklad och kakaopulver som säljs till slutkonsumenterna kan innehålla höga halter kadmium och är en viktig exponeringskälla. De konsumeras ofta av barn, t.ex. i form av choklad eller som sötat kakaopulver i kakaodrycker. När man fastställer gränsvärden för kadmium bör man beakta uppgifter om förekomsten i olika typer av choklad och i kakaopulver som säljs till slutkonsumenterna. Eftersom kadmiumhalterna i kakaoprodukter är kopplade till deras kakaohalt bör man fastställa olika gränsvärden för kadmium i produkter med olika andel kakao. Detta bör säkerställa att även choklad med högre andel kakao kan följa gränsvärdena.

(9)

I några regioner i kakaoproducerande länder kan kadmiumhalten i jorden vara naturligt hög. När man fastställer gränsvärden för kadmium bör man därför ta hänsyn till de uppgifter om förekomsten i kakao- och chokladprodukter som lämnas av länder där kadmiumhalten i jorden är hög.

(10)

Modersmjölkersättning och tillskottsnäring bidrar väsentligt till spädbarns och småbarns exponering för kadmium. Modersmjölkersättning och tillskottsnäring som framställs av sojaproteinisolat eller sojaproteinisolat blandat med komjölksproteiner kan innehålla högre halter av kadmium än mjölkbaserade produkter, eftersom sojabönor naturligt tar upp kadmium från jorden. Sojabaserad modersmjölkersättning och tillskottsnäring är ett viktigt alternativ för laktosintoleranta barn, och därför måste man se till att tillgången till dem på marknaden är tillräcklig. Följaktligen bör det fastställas ett högre gränsvärde i sojabaserade produkter.

(11)

Beredda spannmålsbaserade livsmedel och annan barnmat för spädbarn och småbarn är en viktig källa till kadmiumexponering hos spädbarn och småbarn. Därför bör det fastställas ett särskilt gränsvärde för kadmium i beredda spannmålsbaserade livsmedel och annan barnmat.

(12)

Minskad exponering hos en mycket sårbar konsumentgrupp kan uppnås genom att det fastställs gränsvärden i vissa kategorier livsmedel för särskilda näringsändamål (t.ex. livsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda för spädbarn). I brist på uppgifter som kan styrka sådana gränsvärden bör man samla in uppgifter om förekomsten, med tanke på eventuella specifika gränsvärden i framtiden.

(13)

När det gäller vissa specifika grönsaker (haverrot, palsternackor, bladselleri, pepparrot) är det svårt att följa de nuvarande gränsvärdena, och medlemsstaternas uppgifter om förekomsten visar att de naturliga bakgrundsnivåerna är högre och jämförbara med nivåerna för rotselleri. Eftersom konsumtionen av dessa livsmedel är låg och inverkan på människors exponering är försumbar, bör gränsvärdena för kadmium i palsternackor, haverrot, bladselleri och pepparrot höjas till samma nivå som gränsvärdet i rotselleri.

(14)

Vissa fiskarter omfattas för närvarande inte av det standardiserade gränsvärdet för fisk på 0,05 mg/kg. För fiskarterna ryggstrimmig pelamid (Sarda sarda), tvåbandsblecka (Diplodus vulgaris), ål (Anguilla anguilla), multe (Mugil labrosus labrosus), taggmakrill och andra arter inom släktet Trachurus (Trachurus spp.), ”luvar” (Luvarus imperialis), sardiner och andra arter inom släktet Sardinops (Sardinops spp.) och tunga (Dicologoglossa cuneata) visar nya uppgifter om förekomsten att det inte längre än nödvändigt med undantag och att det standardiserade gränsvärdet kan följas genom tillämpning av god fiskesed. Därför behövs det inte längre särskilda gränsvärden för dessa fiskarter.

(15)

För makrill och andra arter inom släktet Auxis (Auxis spp.), ansjovis och andra arter inom släktet Engraulis (Engraulis spp.) och svärdfisk (Xiphias gladius) visar nya uppgifter om förekomsten att ett lägre gränsvärde kan följas genom tillämpning av god fiskesed. Gränsvärdena när det gäller dessa fiskarter bör därför justeras.

(16)

För sardin (Sardina pilchardus) och Sicyopterus lagocephalus visar uppgifter om förekomsten att det är svårt att följa de nuvarande gränsvärdena eftersom de naturliga bakgrundsnivåerna kan vara högre. För båda fiskarterna är konsumtionen låg och har försumbar inverkan på människors exponering. Därför bör det fastställas högre gränsvärden i dessa två fiskarter för att säkra marknadstillgången.

(17)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)

Medlemsstaterna och livsmedelsföretagen bör få tid på sig att anpassa sig till de nya gränsvärden som fastställs genom denna förordning i kakaoprodukter och livsmedel för spädbarn och småbarn. Det datum då gränsvärdena för kadmium i dessa livsmedel ska börja tillämpas bör därför skjutas upp.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.