(1)

Avtalet om Förenade konungarikets utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (utträdesavtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/135 (3) och trädde i kraft den 1 februari 2020. Den övergångsperiod som avses i artikel 126 i utträdesavtalet, under vilken unionsrätten fortsätter att vara tillämplig på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 127 i utträdesavtalet (övergångsperioden), löper ut den 31 december 2020.

(2)

Genom artikel 10 i fördraget mellan Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland och Republiken Frankrike om privata koncessionsinnehavares uppförande och drift av en fast förbindelse under Engelska kanalen, som undertecknades i Canterbury den 12 februari 1986 (Canterbury-fördraget), inrättades en mellanstatlig kommission med uppgift att utöva tillsyn över alla frågor som rör uppförande och drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen.

(3)

Fram till utgången av övergångsperioden utgör den mellanstatliga kommissionen den nationella säkerhetsmyndigheten i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 (4). I den egenskapen tillämpar den utmed hela den fasta förbindelsen under Engelska kanalen de unionsrättsliga bestämmelser som rör järnvägssäkerhet och, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 (5), driftskompatibilitet hos järnvägar.

(4)

Efter övergångsperiodens utgång kommer unionsrätten, om inte annat föreskrivs, inte längre att vara tillämplig på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Förenade kungarikets jurisdiktion och, när det gäller den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Frankrikes jurisdiktion, kommer den mellanstatliga kommissionen inte längre att vara en nationell säkerhetsmyndighet enligt unionsrätten. Säkerhetstillståndet för infrastrukturförvaltaren för den fasta förbindelsen under Engelska kanalen och säkerhetsintyg för järnvägsföretag som bedriver verksamhet genom den fasta förbindelsen under Engelska kanalen, som utfärdats av den mellanstatliga kommissionen i enlighet med artikel 11 respektive artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (6), kommer att upphöra att gälla från och med den 1 januari 2021.

(5)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/1531 (7) bemyndigades Frankrike att förhandla om, underteckna och ingå ett internationellt avtal med Förenade kungariket om tillämpningen av unionens regler om järnvägssäkerhet och driftskompatibilitet på den fasta förbindelsen under Engelska kanalen, i syfte att upprätthålla en enhetlig styrning av säkerheten. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1530 (8) ändrades direktiv (EU) 2016/798, bland annat med avseende på reglerna om nationella säkerhetsmyndigheter.

(6)

På grundval av förordning (EU) 2020/1530 och med förbehåll för ett avtal som förutses i beslut (EU) 2020/1531 och som ingåtts på vissa villkor som anges i det beslutet, skulle den mellanstatliga kommissionen förbli den enda säkerhetsmyndigheten för hela den fasta förbindelsen under Engelska kanalen, samtidigt som den, med avseende på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Frankrikes jurisdiktion, utgjorde den nationella säkerhetsmyndigheten i den mening som avses i artikel 3.7 i direktiv (EU) 2016/798. Det är dock osannolikt att det avtal som förutses i beslut (EU) 2020/1531 kommer att ha trätt i kraft före övergångsperiodens utgång.

(7)

Utan ett sådant avtal kommer den mellanstatliga kommissionen från och med den 1 januari 2021 inte längre att betraktas som nationell säkerhetsmyndighet i den mening som avses i artikel 3.7 i direktiv (EU) 2016/798 med avseende på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Frankrikes jurisdiktion. Säkerhetstillstånd och säkerhetsintyg som utfärdats av den mellanstatliga kommissionen kommer att upphöra att gälla. Den franska nationella säkerhetsmyndigheten kommer att bli den behöriga nationella säkerhetsmyndigheten för den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Frankrikes jurisdiktion.

(8)

Mot bakgrund av den ekonomiska betydelsen för unionen av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen är det viktigt att den fasta förbindelsen under Engelska kanalen fortsätter att fungera efter den 1 januari 2021. Därför bör det säkerhetstillstånd för infrastrukturförvaltaren för den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som utfärdats av den mellanstatliga kommissionen fortsätta att gälla i högst två månader från och med denna förordnings tillämpningsdag, vilket är tillräckligt för att den franska nationella säkerhetsmyndigheten ska kunna utfärda sitt eget säkerhetstillstånd.

(9)

De tillstånd som utfärdas enligt kapitel III i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (9) till järnvägsföretag som är etablerade i Förenade kungariket kommer inte längre att gälla efter övergångsperiodens utgång. Den 10 november 2020 underrättade Frankrike, i enlighet med artikel 14.3 i direktiv 2012/34/EU, kommissionen om sin avsikt att inleda förhandlingar om ett gränsöverskridande avtal med Förenade kungariket. Syftet med ett sådant avtal skulle vara att göra det möjligt för järnvägsföretag som är etablerade i och innehar ett tillstånd som utfärdats av Förenade kungariket att använda den gränsöverskridande infrastruktur som förbinder unionen och Förenade kungariket via den fasta förbindelsen under Engelska kanalen fram till gränsstationen och gränsterminalen i Calais-Fréthun (Frankrike), utan att erhålla ett tillstånd enligt direktiv 2012/34/EU från en tillståndsmyndighet i unionen.

(10)

För att säkerställa förbindelserna mellan unionen och Förenade kungariket är det viktigt att de järnvägsföretag som är etablerade i och innehar ett tillstånd som utfärdats av Förenade kungariket fortsätter sin verksamhet. Därför bör giltighetstiden för deras tillstånd som utfärdats av Förenade kungariket enligt direktiv 2012/34/EU och deras säkerhetsintyg som utfärdats av den mellanstatliga kommissionen förlängas med nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag, vilket är tillräckligt för att den berörda medlemsstaten ska kunna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa förbindelserna i enlighet med direktiven 2012/34/EU och (EU) 2016/798 och på grundval av det avtal som förutses i beslut (EU) 2020/1531.

(11)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på återkallande av den förmån som beviljats innehavare av sådana tillstånd och intyg, i de fall då efterlevnaden av unionskraven inte är säkerställd. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (10). Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av dessa åtgärder, mot bakgrund av deras potentiella inverkan på järnvägssäkerheten. Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(12)

Med tanke på ärendets brådskande karaktär som följer av övergångsperiodens utgång, är det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(13)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa provisoriska åtgärder avseende vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med anledning av övergångsperiodens utgång, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(14)

Denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas från och med dagen efter övergångsperiodens utgång.