1.   Vid tillämpning av sjätte stycket i artikel 3c.6 i direktiv 2003/87/EG ska den kommersiella luftfartygsoperatören upprätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett skriftligt förfarande för att övervaka varje mängd godtaget flygbränsle som används för underljudsflygningar, och ska rapportera dessa uppgivna mängder godtaget flygbränsle som en separat memorandumpost i sin årliga utsläppsrapport.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska luftfartygsoperatören säkerställa att varje mängd godtaget flygbränsle som uppges certifierats i enlighet med artikel 30 i direktiv (EU) 2018/2001. Luftfartygsoperatören får använda de data som registrerats i den unionsdatabas som upprättats i enlighet med artikel 28.2 i direktiv (EU) 2018/2001.

3.   För blandade flygbränslen får luftfartygsoperatören antingen anta avsaknad av godtaget flygbränsle och tillämpa ett standardvärde för en fossil fraktion på 100 %, eller fastställa en godtagen fraktion i enlighet med punkterna 4 eller 5. Luftfartygsoperatören kan också rapportera rent godtaget flygbränsle med 100 % godtagen fraktion.

4.   Om godtagna flygbränslen fysiskt blandas med fossila bränslen och levereras till luftfartyget i fysiskt identifierbara partier får luftfartygsoperatören basera uppskattningen av det godtagna innehållet på en massbalans för de fossila bränslen och godtagna flygbränslen som köpts in.

Dessutom ska luftfartygsoperatören på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det godtagna flygbränslet kan tillskrivas den flygning som sker omedelbart efter tankningen för den flygningen.

Om flera på varandra följande flygningar genomförs utan någon tankning av bränsle mellan dessa flygningar ska luftfartygsoperatören dela upp mängden godtaget flygbränsle mellan dessa flygningar på ett sätt som står i proportion till utsläppen från dessa flygningar beräknade med hjälp av den preliminära emissionsfaktorn.

5.   Om ett godtaget flygbränsle vid en flygplats inte kan hänföras fysiskt till en specifik flygning ska luftfartygsoperatören tillskriva de godtagna flygbränslena till sina flygningar för vilka utsläppsrätter måste överlämnas i enlighet med artikel 12.3 i direktiv 2003/87/EG, i proportion till utsläppen från dessa flygningar som avgår från den flygplatsen beräknade med hjälp av den preliminära emissionsfaktorn.

Luftfartygsoperatören får fastställa den godtagna fraktionen med hjälp av dokumentation av inköp av godtaget flygbränsle med motsvarande energiinnehåll, förutsatt att luftfartygsoperatören på ett sätt som är tillfredställande för den behöriga myndigheten kan styrka att det godtagna flygbränslet levererades till avgångsflygplatsens tankningssystem under rapporteringsperioden eller tre månader före rapporteringsperiodens inledning eller tre månader efter dess slut.

6.   Vid tillämpning av punkterna 4 och 5 i denna artikel ska luftfartygsoperatören på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten styrka följande:

a)

Den totala mängden godtaget flygbränsle som uppges överstiger inte den berörda luftfartygsoperatörens totala bränsleanvändning för flygningar för vilka utsläppsrätter måste överlämnas i enlighet med artikel 12.3 i direktiv 2003/87/EG och som utgår från den flygplats där det godtagna flygbränslet tillhandahålls.

b)	Mängden godtaget flygbränsle för flygningar för vilka utsläppsrätter måste överlämnas i enlighet med artikel 12.3 i direktiv 2003/87/EG överstiger inte den totala mängd godtaget flygbränsle som köpts in och från vilken den totala mängd godtaget flygbränsle som sålts till tredje part subtraherats.

c)	Den godtagna fraktionen av det godtagna flygbränsle som tillskrivs flygningar aggregerade per flygplatspar överstiger inte maxgränsen för inblandning för det godtagna flygbränslet vilket certifieras i enlighet med en erkänd internationell standard, om det finns en sådan begränsning.

d)	Det förekommer inte någon dubbelräkning av samma mängd godtaget flygbränsle, och i synnerhet har det inköpta godtagna flygbränslet inte uppgetts som använt i en tidigare rapport eller av någon annan, eller i ett annat system.

Vid tillämpning av leden a–c i första stycket antas eventuellt bränsle som finns kvar i tankarna efter en flygning och före en tankning utgöras av 100 % fossilt bränsle.

För att påvisa överensstämmelse med de krav som avses i första stycket led d i denna punkt får verksamhetsutövaren i tillämpliga fall använda de data som registrerats i den unionsdatabas som upprättats i enlighet med artikel 28.2 i direktiv (EU) 2018/2001.

7.   Om emissionsfaktorn för ett godtaget flygbränsle är noll ska emissionsfaktorn för varje blandat bränsle beräknas och rapporteras som den preliminära emissionsfaktorn multiplicerad med den fossila fraktionen av bränslet.”

1.   Artikel 11, artikel 12.2, artiklarna 13 och 14, artikel 15.1 och 15.2 samt artikel 16 ska tillämpas. För det ändamålet ska följande gälla:

a)	Varje hänvisning till verksamhetsutövare eller luftfartygsoperatör ska tolkas som en hänvisning till en reglerad enhet.

b)	Varje hänvisning till luftfartsverksamhet ska tolkas som en hänvisning till en reglerad enhet.

2.   Senast fyra månader innan en reglerad enhet inleder en aktivitet som omfattas av bilaga III till direktiv 2003/87/EG, ska den reglerade enheten lämna in en övervakningsplan till den behöriga myndigheten för godkännande, om inte den behöriga myndigheten har angett en annan tidsfrist för detta.

Övervakningsplanen ska bestå av en detaljerad, fullständig och transparent dokumentation av övervakningsmetoden för en specifik reglerad enhet och ska innehålla minst de uppgifter som anges i bilaga I.

Tillsammans med övervakningsplanen ska den reglerade enheten lämna in resultaten av en riskbedömning som visar att föreslagna kontroller och förfaranden för kontrollverksamheten står i proportion till de inneboende risker och kontrollrisker som identifierats.

3.   I enlighet med artikel 15 innefattar betydande ändringar av en reglerad enhets övervakningsplan följande:

a)	Ändringar av den reglerade enhetens kategori om en sådan ändring kräver en förändring av övervakningsmetoden eller leder till en förändring av den tillämpliga väsentlighetsnivån enligt artikel 23 i genomförandeförordning (EU) 2018/2067.

b)	Med avvikelse från artikel 75n, ändringar av om en reglerad enhet anses vara en ”reglerad enhet med låga utsläpp”.

c)	En ändring av den tillämpade nivån.

d)	Införande av nya bränsleflöden.

e)	En ändring av kategoriseringen av bränsleflöden – mellan bränsleflöden av större eller ringa omfattning – om en sådan ändring kräver en förändring av övervakningsmetoden.

f)	En ändring av standardvärdet för en beräkningsfaktor, om värdet ska fastställas i övervakningsplanen.

g)	En ändring av standardvärdet för täckningsfaktorn.

h)	Införandet av nya metoder eller ändringar av befintliga metoder för provtagning, analys eller kalibrering, om detta har en direkt inverkan på utsläppsuppgifternas noggrannhet.

1.   Om en reglerad enhet hävdar att tillämpning av en viss övervakningsmetod skulle medföra orimliga kostnader ska den behöriga myndigheten bedöma om kostnaderna är orimliga med beaktande av den reglerade enhetens motivering.

Den behöriga myndigheten ska betrakta kostnader som orimliga om kostnadsuppskattningen överstiger vinsten. För detta ändamål beräknas vinsten genom att en förbättringsfaktor multipliceras med ett referenspris på 60 euro per utsläppsrätt. Kostnaderna ska innefatta en lämplig avskrivningstid baserat på utrustningens ekonomiska livslängd.

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska den reglerade enheten beakta de kostnader som tillämpningen av en viss övervakningsmetod medför för konsumenterna av de frisläppta bränsleflödena, däribland slutkonsumenterna. Vid tillämpningen av detta stycke får den reglerade enheten tillämpa en konservativ uppskattning av kostnaderna.

För övervakningen och rapporteringen av historiska utsläpp 2024 i enlighet med artikel 30f.4 i direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna undanta reglerade enheter från att motivera varför en viss övervakningsmetod skulle medföra orimliga kostnader.

3.   Vid bedömning av kostnaders orimlighet med avseende på valet av nivåer för den reglerade enhetens frisläppta bränsleflöden ska den behöriga myndigheten som den förbättringsfaktor som avses i punkt 1 använda skillnaden mellan den osäkerhet som för närvarande uppnås och osäkerhetströskeln för den nivå som skulle bli resultatet om förbättringen multiplicerades med de genomsnittliga årliga utsläppen från detta bränsleflöde under de tre senaste åren.

I avsaknad av sådana uppgifter om de genomsnittliga årliga utsläppen från detta bränsleflöde under de tre senaste åren ska den reglerade enheten tillhandahålla en konservativ uppskattning av de genomsnittliga årsutsläppen som inte inkluderar koldioxid som härrör från biomassa. För mätinstrument enligt nationell lagstadgad metrologisk kontroll får den osäkerhetsgrad som för närvarande uppnås ersättas med det största tillåtna fel vid drift som tillåts enligt gällande nationell lagstiftning.

Vid tillämpning av denna punkt ska artikel 38.5 tillämpas, förutsatt att den reglerade enheten har tillgång till relevant information om hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som används för förbränning.

4.   Vid bedömning av kostnaders orimlighet med avseende på valet av nivåer för fastställandet av den reglerade enhetens täckningsfaktor och med avseende på åtgärder som förbättrar datakvaliteten i utsläppsrapporteringen, men som inte har någon direkt inverkan på noggrannheten i aktivitetsdata för frisläppta bränslemängder, ska den behöriga myndigheten använda en förbättringsfaktor som motsvarar 1 % av de genomsnittliga årliga utsläppen för respektive bränsleflöden under de tre senaste rapporteringsperioderna. Åtgärder som förbättrar utsläppsrapporteringens kvalitet, men som inte har någon direkt inverkan på noggrannheten i aktivitetsdata för frisläppta bränslemängder får innefatta följande:

a)	En övergång från standardvärden till analyser för att fastställa beräkningsfaktorer.

b)	Ett ökat antal analyser per bränsleflöde.

c)

Om den specifika mätningsuppgiften inte faller under nationellt lagstadgad metrologisk kontroll, utbyte av mätinstrument mot instrument som uppfyller relevanta krav för lagstadgad metrologisk kontroll i medlemsstaterna i liknande tillämpningar, eller mot mätinstrument som överensstämmer med tillämplig nationell lagstiftning som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU (*4) eller direktiv 2014/32/EU.

d)	Kortare intervall för kalibrering och underhåll av mätinstrument.

e)	Förbättringar av dataflödesaktiviteter och kontrollverksamhet som på ett betydande sätt minskar den inneboende risken eller kontrollrisken.

f)	Reglerade enheter som byter till mer noggrann identifiering av täckningsfaktor.

5.   Åtgärder för att förbättra en reglerad enhets övervakningsmetod ska inte anses medföra orimligt höga kostnader upp till ett ackumulerat belopp på 4 000 euro per rapporteringsperiod. För reglerade enheter med låga utsläpp ska detta tröskelvärde vara 1 000 euro per rapporteringsperiod.

1.   För övervakningen av utsläpp och fastställandet av minimikraven för nivåer för relaterade beräkningsfaktorer ska varje reglerad enhet fastställa sin kategori enligt punkt 2 och, i förekommande fall, varje bränsleflödes kategori i enlighet med punkt 3.

2.   Den reglerade enheten ska klassificera sig som en av följande kategorier:

a)	En kategori A-enhet där under perioden 2027–2030 de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under de två år som föregår rapporteringsperioden, med undantag för koldioxid som härrör från biomassa, är mindre än 50 000 ton koldioxid per år.

b)	En kategori B-enhet där under perioden 2027–2030 de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under de två år som föregår rapporteringsperioden, med undantag för koldioxid som härrör från biomassa, överstiger 50 000 ton koldioxid per år.

Från och med 2031 ska de enheter i kategorierna A och B som avses i leden a och b fastställas på grundval av de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under den handelsperiod som omedelbart föregår den aktuella handelsperioden.

Med avvikelse från artikel 14.2 får den behöriga myndigheten tillåta att den reglerade enheten inte ändrar övervakningsplanen om, på grundval av verifierade utsläpp, tröskelvärdet för klassificering av den reglerade enheten i enlighet med första stycket överskrids, men den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att tröskelvärdet inte redan har överskridits under de senaste fem rapporteringsperioderna, och inte kommer att överskridas igen under efterföljande rapporteringsperioder.

3.   Den reglerade enheten ska klassificera varje bränsleflöde i en av följande kategorier:

a)	Bränsleflöden av ringa omfattning: sådana bränsleflöden som valts ut av den reglerade enheten och som tillsammans står för mindre än 1 000 ton fossil koldioxid per år.

b)	Bränsleflöden av större omfattning: sådana bränsleflöden som inte ingår i den kategorier som avses i led a.

Med avvikelse från artikel 14.2 får den behöriga myndigheten tillåta att den reglerade enheten inte ändrar övervakningsplanen om, på grundval av verifierade utsläpp, tröskelvärdet för klassificering av den reglerade enheten i enlighet med första stycket överskrids, men den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att tröskelvärdet inte redan har överskridits under de senaste fem rapporteringsperioderna, och inte kommer att överskridas igen under efterföljande rapporteringsperioder.

4.   Om de genomsnittliga verifierade utsläpp per år som används för fastställande av den reglerade enhetens kategori enligt punkt 2 inte finns tillgängliga eller inte längre är representativa för tillämpningen av punkt 2, ska den reglerade enheten använda en konservativ uppskattning av de genomsnittliga årsutsläppen som inte inkluderar koldioxid som härrör från biomassa, för att fastställa kategorin för den reglerade enheten.

5.   Vid tillämpningen av denna artikel ska artikel 38.5 tillämpas.

1.   Om det av tekniska skäl tillfälligt inte är genomförbart att tillämpa den övervakningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten, ska den berörda reglerade enheten tillämpa den högsta nivå som kan uppnås, eller, utom för täckningsfaktorn, en konservativ metod utan nivåer om tillämpningen av en nivå inte kan uppnås, fram till dess att förhållandena för tillämpningen av den nivå som godkänts i övervakningsplanen har återställts.

Den reglerade enheten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att möjliggöra ett snabbt återupptagande av tillämpningen av den övervakningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten.

2.   Den berörda reglerade enheten ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om sådana tillfälliga förändringar av övervakningsmetoden som avses i punkt 1, och ange följande:

a)	Skälen till avvikelsen från den övervakningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten.

b)	Detaljerade uppgifter om den provisoriska övervakningsmetod som den reglerade enheten använder för att fastställa utsläppen fram till dess att förhållandena för tillämpningen av den övervakningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten har återställts.

c)	De åtgärder som den reglerade enheten vidtar för att återställa förhållandena för tillämpning av den övervakningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten.

d)	Förväntad tidpunkt när tillämpningen av den övervakningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten kommer att återupptas.

1.   Vid fastställandet av de relevanta nivåerna för bränsleflöden av större omfattning, ska varje reglerad enhet tillämpa följande för att fastställa de frisläppta bränslemängderna och varje beräkningsfaktor:

a)	Minst de nivåer som anges i bilaga V, om det gäller en kategori A-enhet, eller om en beräkningsfaktor krävs för ett bränsleflöde som är ett kommersiellt standardbränsle.

b)	I andra fall än de som avses i led a, den högsta nivån som anges i bilaga IIa.

För frisläppta bränslemängder och beräkningsfaktorer för bränsleflöden av större omfattning får dock den reglerade enheten tillämpa en nivå som är upp till två nivåer lägre än den nivå som krävs i enlighet med första stycket, men minst nivå 1, om den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att den nivå som krävs enligt första stycket, eller i tillämpliga fall den näst högsta nivån, är tekniskt ogenomförbar eller medför orimliga kostnader.

2.   För bränsleflöden av ringa omfattning får den reglerade enheten fastställa frisläppta bränslemängder och varje beräkningsfaktor med hjälp av en konservativ uppskattning i stället för att använda nivåer, såvida inte en angiven nivå kan uppnås utan ytterligare ansträngning.

För de bränsleflöden som avses i första stycket får den reglerade enheten fastställa frisläppta bränslemängder baserat på fakturor eller dokumentation av inköp, såvida inte en angiven nivå kan uppnås utan ytterligare ansträngning.

3.   Om den behöriga myndigheten har tillåtit användning av emissionsfaktorer uttryckta i t CO2/t eller t CO2/Nm3 för bränslen får enhetsomvandlingsfaktorn övervakas med hjälp av en konservativ uppskattning i stället för nivåer, såvida inte en angiven nivå kan uppnås utan ytterligare ansträngning.

1.   Vid fastställande av de relevanta nivåerna för bränsleflöden ska varje reglerad enhet, för att fastställa täckningsfaktorn, tillämpa den högsta nivån enligt vad som anges i bilaga IIa.

Den reglerade enheten får dock tillämpa en nivå som är en nivå lägre än den nivå som krävs i enlighet med första stycket, om den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att den nivå som krävs enligt första stycket är tekniskt ogenomförbar eller medför orimliga kostnader, eller att de metoder som anges i artikel 75l.2 led a–d inte är tillgängliga.

Om det andra stycket inte är tillämpligt får den reglerade enheten tillämpa en nivå som är två nivåer lägre än den nivå som krävs i enlighet med första stycket, men minst nivå 1, om den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att den nivå som krävs i enlighet med första stycket är tekniskt ogenomförbar eller medför orimliga kostnader, eller att en förenklad bedömning av osäkerhet visar att de metoder som fastställs i lägre nivåer leder till ett mer noggrant fastställande av huruvida bränslet används för förbränning i sektorer som omfattas av bilaga III till direktiv 2003/87/EG.

Om en reglerad enhet använder mer än en metod som anges i artikel 75l.2, 75l.3 och 75l.4 för ett bränsleflöde ska den reglerade enheten vara skyldig att visa att villkoren i denna punkt uppfylls endast med avseende på den andel av den frisläppta bränslemängden för vilken metoden med den lägre nivån begärs.

2.   För bränsleflöden av ringa omfattning ska den reglerade enheten inte åläggas att visa att villkoren i punkt 1 uppfylls, såvida inte en angiven nivå kan uppnås utan ytterligare ansträngning.

1.   Den reglerade enheten ska fastställda de frisläppta bränslemängderna för ett bränsleflöde på ett av följande sätt:

a)

Om de reglerade enheter och bränsleflöden som omfattas motsvarar enheter med rapporteringsskyldigheter inom ramen för, och energiprodukter som är föremål för, nationell lagstiftning som införlivar direktiv 2003/96/EG och (EU) 2020/262, på grundval av mätmetoder som används vid tillämpningen av dessa akter när dessa metoder baseras på nationell metrologisk kontroll.

b)	På grundval av aggregering av mätningar av mängder vid den punkt där bränsleflödena frisläpps för konsumtion.

c)	På grundval av en kontinuerlig mätning vid den punkt där bränsleflödena frisläpps för konsumtion.

De behöriga myndigheterna får dock kräva att de reglerade enheterna i tillämpliga fall endast använder den metod som avses i första stycket led a.

2.   Om det är tekniskt ogenomförbart eller skulle medföra orimliga kostnader att fastställa de frisläppt bränslemängderna för hela kalenderåret, får den reglerade enheter, om den behöriga myndigheten godkänner detta, välja det näst lämpligaste datumet för att skilja ett övervakningsår från det påföljande året, och på så vis bringa överensstämmelse med kalenderåret i fråga. De avvikelser som kan gälla för ett eller flera bränsleflöden ska dokumenteras i övervakningsplanen, med tydlig angivelse, och ligga till grund för ett värde som är representativt för kalenderåret och konsekvent beaktas för det följande året. Kommissionen får tillhandahålla relevanta riktlinjer.

Vid fastställandet av de frisläppta bränslemängderna i enlighet med punkt 1 led b och c i denna artikel ska artiklarna 28 och 29 tillämpas, med undantag för artikel 28.2 andra stycket andra meningen och tredje stycket. För detta ändamål ska varje hänvisning till verksamhetsutövare eller anläggning tolkas som en hänvisning till en reglerad enhet.

Den reglerade enheten får förenkla osäkerhetsbedömningen genom att de största tillåtna fel som anges för det mätinstrument som används antas vara den osäkerhet som gäller under hela rapporteringsperioden enligt kraven i definitionerna av nivåer i bilaga IIa.

3.   Med avvikelse från artikel 75h får den reglerade enheten, om den metod som avses i punkt 1 a i denna artikel används, fastställa de frisläppta bränslemängderna utan att använda nivåer. De behöriga myndigheterna ska senast den 30 juni 2026 lämna en rapport till kommissionen om den praktiska tillämpningen och osäkerhetsgrader för den metod som avses i den punkten.

1.   Artikel 30, artikel 31.1, 31.2 och 31.3 och artiklarna 32, 33, 34, och 35 ska tillämpas. För det ändamålet ska följande gälla:

a)	Varje hänvisning till en luftfartygsoperatör ska tolkas som en hänvisning till en reglerad enhet.

b)	Varje hänvisning till aktivitetsdata ska tolkas som en hänvisning till frisläppta bränslemängder.

c)	Varje hänvisning till bränslen eller material ska tolkas som en hänvisning till bränslen enligt artikel 3af i direktiv 2003/87/EG.

d)	Varje hänvisning till bilaga II ska tolkas som en hänvisning till bilaga IIa.

2.   Den behöriga myndigheten får kräva att den reglerade enheten fastställer enhetsomvandlingsfaktorn och emissionsfaktorn för bränslen enligt definitionen i artikel 3af i direktiv 2003/87/EG med användning av samma nivåer som föreskrivs för kommersiella standardbränslen, förutsatt att någon av följande parametrar på nationell eller regional nivå uppvisar ett 95-procentigt konfidensintervall

a)	som inte överstiger 2 % för effektivt värmevärde,

b)	som inte överstiger 2 % för emissionsfaktorn, om de frisläppta bränslemängderna uttrycks som energiinnehåll.

Innan detta undantag tillämpas, ska dock den behöriga myndigheten till kommissionen lämna en sammanfattning av de metoder och datakällor som används för att fastställa om ett av dessa villkor uppfyllts under de senaste tre åren och för att säkerställa att de värden som används överensstämmer med de genomsnittliga värden som används av verksamhetsutövare på motsvarande nationell eller regional nivå. Den behöriga myndigheten får samla in eller begära sådana bevis. Minst vart tredje år ska den se över de värden som används och till kommissionen anmäla om det skett några betydande förändringar, med beaktande av genomsnittet av de värden som används av verksamhetsutövare på motsvarande nationell eller regional nivå.

Kommissionen får regelbundet se över relevansen för denna bestämmelse och de villkor som anges i denna punkt mot bakgrund av utvecklingen på bränslemarknaden och europeiska standardiseringsprocesser.

1.   Om de frisläppta bränslemängderna för ett bränsleflöde används endast för förbränning i sektorer som omfattas av bilaga III till direktiv 2003/87/EG ska täckningsfaktorn vara 1.

Om de frisläppta bränslemängderna för ett bränsleflöde används endast för förbränning i sektorer som omfattas av kapitlen II och III i direktiv 2003/87/EG, med undantag för anläggningar som undantas enligt artikel 27a i det direktivet, ska täckningsfaktor vara noll, förutsatt att den reglerade enheten visar att den dubbelräkning som avses i artikel 30f.5 i direktiv 2003/87/EG har undvikits.

Den reglerade enheten ska fastställa täckningsfaktorn för varje bränsleflöde genom att tillämpa antingen de metoder som avses i punkt 2 eller ett standardvärde i enlighet med punkt 3, beroende på tillämplig nivå.

2.   Den reglerade enheten ska fastställa täckningsfaktorn på grundval av en eller flera av de metoder som anges nedan, i enlighet med kraven för den tillämpliga nivån enligt bilaga IIa till denna förordning:

a)	Metoder baserade på fysisk åtskillnad mellan bränsleflöden, inbegripet metoder baserade på åtskillnad mellan geografiska regioner eller på användningen av separata mätinstrument.

b)	Metoder baserade på bränslens kemiska egenskaper, som gör det möjligt för reglerade enheter att visa att det berörda bränslet endast kan användas för förbränning i specifika sektorer, av rättsliga, tekniska eller ekonomiska skäl.

c)	Användning av märkning för beskattningsändamål i enlighet med rådets direktiv 95/60/EG (*5).

d)	Användning av den verifierade årliga utsläppsrapport som avses i artikel 68.1.

e)	En spårbar kedja av avtalsarrangemang och fakturor (spårbarhetssystem), som motsvarar hela leveranskedjan från den reglerade enheten till konsumenterna, inbegripet slutkonsumenterna.

f)	Användning av nationella markörer eller färger för bränslen baserat på nationell lagstiftning.

g)

Indirekta metoder som möjliggör en korrekt differentiering mellan olika slutanvändningar för bränslen vid den tidpunkt då de frisläpps för förbrukning, såsom sektorsspecifika förbrukningsprofiler, typiska kapacitetsintervall för konsumenternas bränsleförbrukningsnivåer och trycknivåer, såsom trycknivåerna för gasformiga bränslen, förutsatt att användningen av den berörda metoden godkänns av den behöriga myndigheten. Kommissionen får tillhandahålla riktlinjer för tillämpliga indirekta skattningsmetoder.

3.   Om de föreskrivna nivåerna innebär att det inte är tekniskt möjligt att tillämpa de metoder som anges i punkt 2, eller det skulle medföra orimliga kostnader, får den reglerade enheten använda standardvärdet 1.

4.   Med avvikelse från punkt 3 får den reglerade enheten tillämpa ett standardvärde som är lägre än 1, förutsatt att

a)	den reglerade enheten, för rapporteringen av utsläpp för rapporteringsåren 2024–2026, på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att en användning av standardvärden som är lägre än 1 leder till en mer noggrann bestämning av utsläpp, eller

b)

den reglerade enheten, för rapporteringen av utsläpp för rapporteringsåren från och med den 1 januari 2027, på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att en användning av standardvärden som är lägre än 1 leder till en mer noggrann bestämning av utsläpp och att minst ett av följande villkor är uppfyllt: i) Bränsleflödet är ett bränsleflöde av ringa omfattning. ii) Standardvärdet för bränsleflödet är inte lägre än 0,95 för bränsleanvändning i sektorer som omfattas av bilaga III till direktiv 2003/87/EG eller inte högre än 0,05 för bränsleanvändning i sektorer som inte omfattas av den bilagan.

5.   Om den reglerade enheten använder mer än en metod som anges i punkterna 2, 3 och 4 för ett bränsleflöde, ska den fastställa täckningsfaktorn som det viktade genomsnittet av de olika täckningsfaktorer som är resultatet av användningen av var och en av dessa metoder. För varje metod som används ska den reglerade enheten lämna information om typen av metod, täckningsfaktor för metoden, frisläppt bränslemängd och koden från det gemensamma rapporteringsformatet för nationella inventeringssystem för växthusgaser, godkänt av de berörda organen inom Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (CRF-koden), på den detaljnivå som finns tillgänglig.

6.   Med avvikelse från punkt 1 i den här artikeln och artikel 75i får en medlemsstat kräva att reglerade enheter använder en specifik metod som avses i punkt 2 i den här artikeln eller ett standardvärde för en viss bränsletyp eller i en viss region inom medlemsstatens territorium. Användningen av standardvärden på nationell nivå ska godkännas av kommissionen.

När kommissionen godkänner ett standardvärde i enlighet med första stycket, ska den beakta den lämpliga graden av harmonisering av metoder mellan medlemsstaterna, avvägningen mellan noggrannhet, administrativ effektivitet och effekten för konsumenterna av kostnader som förs över, samt den eventuella risken för kringgående av skyldigheter enligt kapitel IVa i direktiv 2003/87/EG.

Standardvärden för bränsleflöde som används i enlighet med denna punkt får inte vara lägre än 0,95 för bränsleanvändning i sektorer som omfattas av bilaga III till direktiv 2003/87/EG eller inte högre än 0,05 för bränsleanvändning i sektorer som inte omfattas av den bilagan.

7.   Den reglerade enheten ska specificera de tillämpade metoderna eller standardvärdena i övervakningsplanen.

1.   Artikel 38 och artikel 39, med undantag för punkterna 2 och 2a ska tillämpas. För det ändamålet ska följande gälla:

a)	Varje hänvisning till operatör ska tolkas som en hänvisning till den reglerade enheten.

b)	Varje hänvisning till aktivitetsdata ska tolkas som en hänvisning till frisläppta bränslemängder.

c)	Varje hänvisning till bränsle-/materialmängd ska tolkas som en hänvisning till bränsleflöden.

d)	Varje hänvisning till bilaga II ska tolkas som en hänvisning till bilaga IIa.

e)	Varje hänvisning till punkt 39.2 ska tolkas som en hänvisning till punkt 3 i denna artikel.

2.   I de fall där artikel 38.5 är tillämplig ska undantagen från nivåerna i enlighet med artikel 29.1 fjärde stycket i direktiv (EU) 2018/2001 beaktas, förutsatt att den reglerade enheten kan tillhandahålla relevant bevisning på ett sätt som är tillfredställande för den behöriga myndigheten Kommissionen får tillhandahålla riktlinjer om den vidare tillämpningen av dessa undantagsnivåer.

3.   Om den reglerade enheten, i enlighet med den nivå som krävs, måste utföra analyser för att fastställa biomassafraktionen ska detta ske på grundval av en relevant standard och analysmetoderna i denna, förutsatt att användningen av standarden och analysmetoden är godkänd av den behöriga myndigheten.

Om den reglerade enheten, i enlighet med den nivå som krävs, måste utföra analyser för att fastställa biomassafraktionen, men tillämpningen av första stycket är tekniskt ogenomförbar eller skulle medföra orimliga kostnader, ska den reglerade enheten lämna in en alternativ skattningsmetod för fastställande av biomassafraktionen till den behöriga myndigheten för godkännande.

1.   Den behöriga myndigheten får anse att en reglerad enhet är en reglerad enhet med låga utsläpp, förutsatt att minst ett av följande villkor är uppfyllt:

a)	Mellan 2027 och 2030 var de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under de två åren före rapporteringsperioden, med undantag för koldioxid som härrör från biomassa, mindre än 1 000 ton koldioxid per år.

b)	Från och med 2031 var den reglerade enhetens årliga genomsnittliga utsläpp som rapporterats i de verifierade utsläppsrapporterna från den närmast föregående handelsperioden, med undantag för koldioxid som härrör från biomassa, mindre än 1 000 ton koldioxid per år.

c)

I fall där de genomsnittliga rapporterade årliga utsläpp som avses i led a inte är tillgängliga eller inte längre är representativa vid tillämpningen av led a, men där den reglerade enhetens årliga utsläpp för de kommande fem åren, med undantag för koldioxid som härrör från biomassa, enligt en konservativ skattningsmetod kommer att vara lägre än 1 000 ton CO2(e) per år.

Vid tillämpningen av denna punkt ska artikel 38.5 tillämpas.

2.   Den reglerade enheten med låga utsläpp ska inte vara skyldig att lämna in de styrkande handlingar som avses i artikel 12.1 tredje stycket.

3.   Med avvikelse från artikel 75j får den reglerade enheten vid en anläggning med låga utsläpp fastställa mängden bränsle som frisläppts med hjälp av inköpsregister och uppskattade lagerförändringar, förutsatt att dessa inköpsregister finns tillgängliga och är dokumenterade.

4.   Genom undantag från artikel 75h får den reglerade enheten med låga utsläpp som ett minimum tillämpa nivå 1 för att fastställa frisläppta bränslemängder och beräkningsfaktorer för alla bränsleflöden, såvida inte en högre noggrannhet kan uppnås utan ytterligare ansträngning för den reglerade enheten.

5.   För att fastställa beräkningsfaktorer på grundval av analyser i enlighet med artikel 32 får den reglerade enheten med låga utsläpp använda vilket laboratorium som helst som är tekniskt kompetent och kan producera tekniskt giltiga resultat med hjälp av de relevanta analysförfarandena och som uppvisar belägg för kvalitetssäkringsåtgärder enligt artikel 34.3.

6.   En reglerade enhet vid en anläggning med låga utsläpp som omfattas av förenklad övervakning och som överskrider det tröskelvärde som anges i punkt 2 under ett kalenderår ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om detta.

Den reglerade enheten ska, utan onödigt dröjsmål, underrätta den behöriga myndigheten om alla större ändringar av övervakningsplanen i den mening som avses i artikel 15.3 b för godkännande.

Den behöriga myndigheten ska dock tillåta att den reglerade enheten fortsätter att använda en förenklad övervakning, förutsatt att den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att tröskelvärdet som avses i punkt 2 inte redan överskridits under de senaste fem rapporteringsperioderna, och inte kommer att överskridas igen från och med nästa rapporteringsperiod.

1.   Från och med 2026 ska den reglerade enheten senast den 30 april varje år till den behöriga myndigheten lämna in en utsläppsrapport som omfattar de årliga utsläppen under rapporteringsperioden och som är verifierad i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067.

Under 2025 ska den reglerade enheten senast den 30 april till den behöriga myndigheten lämna in en utsläppsrapport som omfattar de årliga utsläppen 2024. De behöriga myndigheterna ska se till att den information som lämnas i rapporten överensstämmer med kraven i denna förordning.

De behöriga myndigheterna får dock kräva att reglerade enheter lämnar in de årliga utsläppsrapporter som avses i denna punkt före den 30 april, förutsatt att rapporten lämnas in tidigast en månad efter den tidsfrist som anges i artikel 68.1.

2.   De årliga utsläppsrapporter som avses i punkt 1 ska innehålla minst den information som anges i bilaga X.

1.   Varje reglerad enhet ska regelbundet kontrollera om den övervakningsmetod som tillämpas kan förbättras.

Reglerade enheter vid en anläggning ska till den behöriga myndigheten för godkännande lämna in en rapport som innehåller den information som avses i punkt 2 eller 3, när det är lämpligt, senast följande tidpunkter:

a)	För en enhet av kategori A, senast den 31 juli vart femte år.

b)	För en enhet av kategori B, senast den 31 juli vart tredje år.

c)	För varje reglerad enhet som använder den standardiserade täckningsfaktor som avses i artikel 75l.3 och 75l.4 senast den 31 juli 2026.

Den behöriga myndigheten får emellertid fastställa ett alternativt datum för inlämnande av rapporten, dock ej senare än den 30 september samma år och får, tillsammans med övervakningsplanen eller rapporten om förbättringar, godkänna en förlängning av den tidsfrist som är tillämplig i enlighet med andra stycket, om den reglerade enheten vid inlämnande av en övervakningsplan enligt artikel 75b, vid anmälan av uppdateringar i enlighet med denna artikel eller vid inlämnande av en rapport om förbättringar i enlighet med den här artikeln, på ett sätt som är tillfredställande för den behöriga myndigheten bevisar att orsakerna till orimliga kostnader eller till att förbättringsåtgärder är tekniskt ogenomförbara kommer att bestå under en längre tidsperiod. Förlängningen ska beakta antalet år för vilka den reglerade enheten tillhandahåller bevis. Den totala tidsperioden mellan förbättringsrapporter får inte överstiga fyra år för en reglerad enhet i kategori B eller fem år för en reglerad enhet i kategori A.

2.   Om den reglerade enheten på bränsleflöden av större omfattning inte tillämpar minst de nivåer som krävs enligt artikel 75h.1 och enligt artikel 75i.1, ska den reglerade enheten tillhandahålla en motivering till varför det är tekniskt ogenomförbart eller skulle medföra orimliga kostnader att tillämpa de föreskrivna nivåerna.

Om det dock visar sig att åtgärder som behövs för att nå dessa nivåer har blivit tekniskt genomförbara och inte längre medför orimliga kostnader, ska den reglerade enheten underrätta den behöriga myndigheten om lämpliga ändringar av övervakningsplanen i enlighet med artikel 75b till den behöriga myndigheten, och lämna förslag om och en tidsplan för genomförande av relaterade åtgärder.

3.   Om den reglerade enheten tillämpar en standardiserad täckningsfaktor enligt artikel 75l.3 och 75l.4 ska den tillhandahålla en motivering till varför det är tekniskt ogenomförbart eller skulle medföra orimliga kostnader att tillämpa en annan metod enligt artikel 75l.2 för en eller flera bränsleflöden av större eller mindre omfattning.

Om det dock visar sig att det för dessa bränsleflöden har blivit tekniskt genomförbart och inte längre medför några orimliga kostnader att tillämpa andra metoder som avses i artikel 75l.2, ska den reglerade enheten underrätta den behöriga myndigheten om lämpliga ändringar av övervakningsplanen i enlighet med artikel 75b till den behöriga myndigheten, och lämna förslag om och en tidsplan för genomförande av relaterade åtgärder.

4.   Om den verifieringsrapport som fastställts i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067 redovisar icke åtgärdade avvikelser eller rekommendationer för förbättringar enligt artiklarna 27, 29 och 30 i den genomförandeförordningen ska den reglerade enheten eller luftfartygsoperatören senast den 31 juli det år som verifieringsrapporten utfärdats av kontrollören lämna in en rapport till den behöriga myndigheten för godkännande. Rapporten ska beskriva hur och när den reglerade enheten eller luftfartygsoperatören har åtgärdat eller planerar att åtgärda de avvikelser som identifierats av kontrollören, och genomföra de rekommenderade förbättringarna.

Den behöriga myndigheten får fastställa ett alternativt datum för inlämnande av rapporten som avses i denna punkt, dock ej senare än den 30 september samma år som rapporten ursprungligen skulle lämnas in. I förekommande fall kan sådana rapporter kombineras med den rapport som avses i punkt 1.

Om de rekommenderade förbättringarna inte skulle leda till en förbättring av övervakningsmetoden ska den reglerade enheten eller luftfartygsoperatören motivera detta. Om de rekommenderade förbättringarna skulle medföra orimliga kostnader ska den reglerade enheten tillhandahålla bevis för kostnadernas orimlighet.

5.   Punkt 4 i denna artikel ska inte tillämpas om den reglerade enheten redan har åtgärdat alla avvikelser och rekommendationer för förbättringar och före den dag som fastställts i enlighet med punkt 4 lämnat in tillhörande ändringar av övervakningsplanen till den behöriga myndigheten för godkännande enligt artikel 75b i denna förordning.

1.   Den behöriga myndigheten ska göra en konservativ uppskattning av utsläppen från en reglerad enhet, med hänsyn till effekten för konsumenterna av kostnader som förs över i någon av följande situationer:

a)	Ingen verifierad årlig utsläppsrapport har lämnats in av den reglerade enheten inom den tidsfrist som krävs enligt artikel 75p.

b)	Den verifierade årliga utsläppsrapport som avses i artikel 75p stämmer inte överens med denna förordning.

c)	Den årliga utsläppsrapporten från en reglerad enhet har inte verifierats i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067.

2.   Om kontrollören i verifieringsrapporten enligt genomförandeförordning (EU) 2018/2067 har konstaterat att det förekommer icke-väsentliga felaktigheter som inte har korrigerats av den reglerade enheten innan verifieringsrapporten utfärdades, ska den behöriga myndigheten bedöma dessa felaktigheter och, i tillämpliga fall, göra en konservativ uppskattning av utsläppen från den reglerade enheten, med hänsyn till effekten för konsumenterna av kostnader som förs över. Den behöriga myndigheten ska underrätta den reglerade enheten om huruvida rättelser av den årliga utsläppsrapporten krävs och vilka de är. Den reglerade enheten ska lämna denna information till kontrollören.

3.   Medlemsstaterna ska upprätta ett effektivt utbyte av information mellan behöriga myndigheter som ansvarar för godkännandet av övervakningsplaner och behöriga myndigheter som ansvarar för godkännande av årliga utsläppsrapporter.

1.   Medlemsstaterna ska främja ett effektivt informationsutbyte, så att de reglerade enheterna kan fastställa slutanvändningen av det bränsle som frisläpps för konsumtion.

2.   Varje verksamhetsutövare ska, tillsammans med sin verifierade utsläppsrapport i enlighet med artikel 68.1, lämna information i enlighet med bilaga Xa. Medlemsstaterna får kräva att operatörer tillgängliggör den relevanta information som förtecknas i bilaga Xa för den berörda reglerade enheten före den 31 mars rapporteringsåret.

3.   Varje reglerad enhet ska, tillsammans med sin verifierade utsläppsrapport enligt artikel 75p.1, lämna information om konsumenterna av de bränslen som den frisläppt för konsumtion enligt förteckningen i bilaga Xb.

4.   Varje reglerad enhet som frisläpper bränsle för förbränning i sektorer som omfattas av kapitel III i direktiv 2003/87/EG ska fastställa sina utsläpp i den rapport som avses i artikel 75p.1 i denna förordning genom användning av informationen i de rapporter från verksamhetsutövaren som lämnats in i enlighet med bilaga Xa till denna förordning och genom avdrag för de relevanta mängder bränslen som avses i dessa rapporter. De mängder bränsle som förvärvats men inte använts under samma år får dras av endast om verksamhetsutövarens verifierade utsläppsrapport för året efter rapporteringsåret bekräftar att de har använts för verksamhet som avses i bilaga I till direktiv 2003/87/EG. I annat fall ska skillnaden återspeglas i den reglerade enhetens verifierade utsläppsrapporter för det året.

5.   I de fall där mängderna använt bränsle dras av året efter rapporteringsåret ska avdraget fastställas i form av absoluta utsläppsminskningar, som beräknas genom att den mängd bränslen som används av verksamhetsutövaren multipliceras med motsvarande emissionsfaktor i den reglerade enhetens övervakningsplan.

6.   I de fall där den reglerade enheten inte kan fastställa att de bränslen som frisläpps för konsumtion används för förbränning i sektorer som omfattas av kapitel III i direktiv 2003/87/EG ska punkterna 4 och 5 inte tillämpas.

7.   Medlemsstaterna får kräva att de bestämmelser i denna artikel som rör verksamhetsutövare också tillämpas av luftfartygsoperatörer.

1.   För att säkerställa en korrekt övervakning och rapportering av de utsläpp som omfattas av kapitel IVa i direktiv 2003/87/EG ska medlemsstaterna vidta åtgärder mot bedrägerier och fastställa vilka påföljder som ska tillämpas vid bedrägeri och som står i proportion till sitt syfte och har en tillräckligt avskräckande verkan.

2.   Utöver de skyldigheter som fastställs enligt artikel 10 ska de behöriga myndigheter som utsetts enligt artikel 18 i direktiv 2003/87/EG samarbeta och, i förekommande fall, utbyta information med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen enligt nationell lagstiftning som införlivar direktiven 2003/96/EG och (EU) 2020/262 vid tillämpningen av denna förordning, däribland för att upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner som avses i punkt 1 eller andra korrigerande åtgärder enligt artikel 16 i direktiv 2003/87/EG.

”BILAGA IIa

Nivådefinitioner för beräkningsbaserade metoder som gäller reglerade enheter

1.   DEFINITION AV NIVÅER FÖR FRISLÄPPTA BRÄNSLEFLÖDEN

Osäkerhetströsklarna i tabell 1 ska tillämpas på nivåer som är relevanta för kraven avseende bränsleflöden som frisläppts i enlighet med artikel 28.1 a och artikel 29.2 första stycket. Osäkerhetströsklarna ska tolkas som största tillåtna osäkerhet för fastställande av ett bränsleflöde under en rapporteringsperiod.

Tabell 1

Nivåer för frisläppta bränsleflöden (största tillåtna osäkerhet för varje nivå)

Typ av bränsleflöde

Parameter på vilken osäkerheten tillämpas

Nivå 1

Nivå 2

Nivå 3

Nivå 4

Förbränning av bränslen

Kommersiella standardbränslen	Mängd bränsle [t] eller [Nm3] eller [TJ]	±7,5  %	±5  %	±2,5  %	±1,5  %
Andra flytande och gasformiga bränslen	Mängd bränsle [t] eller [Nm3] eller [TJ]	±7,5  %	±5  %	±2,5  %	±1,5  %
Fasta bränslen	Mängd bränsle [t] eller [TJ]	±7,5  %	±5  %	±2,5  %	±1,5  %

2.   DEFINITION AV NIVÅER FÖR BERÄKNINGSFAKTORER OCH TÄCKNINGSFAKTORN

Reglerade enheter ska övervaka koldioxidutsläpp från alla typer av bränslen som frisläppts för konsumtion i sektorer som förtecknas i bilaga III till direktiv 2003/87/EG eller som ingår i unionens system enligt artikel 30j i det direktivet med hjälp av de nivådefinitioner som fastställs i detta avsnitt.

2.1   Nivåer för emissionsfaktorer

Om en biomassafraktion har fastställts för ett blandat bränsle ska den definierade nivån hänföra sig till den preliminära emissionsfaktorn. För fossila bränslen avser nivåerna emissionsfaktorn.

Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett av följande alternativ:

a)	De standardfaktorer som förtecknas i avsnitt 1 i bilaga VI.

b)	Andra konstanta värden i överensstämmelse med artikel 31.1 e, om inget tillämpligt värde ingår i avsnitt 1 i bilaga VI.

Nivå 2a: Den reglerade enheten ska tillämpa landspecifika emissionsfaktorer för varje bränsle eller material i enlighet med artikel 31.1 b och c.

Nivå 2b: Den reglerade enheten ska beräkna emissionsfaktorer för bränslet utifrån det effektiva värmevärdet för specifika koltyper, i kombination med en empirisk korrelation som fastställs minst en gång per år i enlighet med artiklarna 32–35 och 75m.

Den reglerade enheten ska se till att korrelationen uppfyller kraven enligt god branschpraxis och att den endast tillämpas på de värden för proxyvariabeln som faller inom det område för vilket den fastställts.

Nivå 3: Den reglerade enheten ska tillämpa ett av följande alternativ:

a)	Fastställande av emissionsfaktorn i enlighet med de relevanta bestämmelserna i artiklarna 32–35.

b)

Den empiriska korrelation som anges för nivå 2b, om den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredställande för den behöriga myndigheten visar att den empiriska korrelationens osäkerhet inte överstiger 1/3 av det osäkerhetsvärde som den reglerade enheten måste följa när det gäller fastställandet av mängden frisläppt bränsle för det berörda bränslet.

2.2   Nivåer för enhetsomvandlingsfaktorn

Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett av följande alternativ:

a)	De standardfaktorer som förtecknas i avsnitt 1 i bilaga VI.

b)	Andra konstanta värden i överensstämmelse med artikel 31.1 e, om inget tillämpligt värde ingår i avsnitt 1 i bilaga VI.

Nivå 2a: Den reglerade enheten ska tillämpa landspecifika faktorer för varje bränsle eller material i enlighet med artikel 31.1 b eller c

Nivå 2b: För kommersiella bränslen ska den enhetsomvandlingsfaktor användas som fås fram ur inköpsregistren för respektive bränsle, förutsatt att det fastställs på grundval av godtagna nationella eller internationella standarder.

Nivå 3: Den reglerade enheten ska fastställa enhetsomvandlingsfaktorn i enlighet med artiklarna 32–35.

2.3   Nivåer för biomassafraktion

Nivå 1: Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett relevant värde som offentliggjorts av den behöriga myndigheten eller kommissionen, eller värden i enlighet med artikel 31.1.

Nivå 2: Den reglerade enheten ska tillämpa en bedömningsmetod som godkänts i enlighet med artikel 75m.3 andra stycket.

Nivå 3a:Den reglerade enheten ska tillämpa analyser i enlighet med artikel 75m.3 första stycket, och i enlighet med artiklarna 32–35.

Om en reglerad enhet antar ett värde för fossil fraktion på 100 %, i enlighet med artikel 39.1, ska ingen nivå tilldelas för biomassafraktionen.

Nivå 3b: För bränslen från en produktionsprocess med angivna och spårbara inflöden får den reglerade enheten basera uppskattningen på en massbalans för fossilt kol och kol från biomassa som går in i och ut ur processen, såsom massbalanssystemet i enlighet med artikel 30.1 i direktiv (EU) 2018/2001.

2.4   Nivåer för täckningsfaktorn

Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett standardvärde i enlighet med artikel 75l.3 eller 75l.4.

Nivå 2: Den reglerade enheten ska tillämpa ett standardvärde i enlighet med artikel 75l.2 leden e–g.

Nivå 3: Den reglerade enheten ska tillämpa ett standardvärde i enlighet med artikel 75l.2 leden a–d.

”BILAGA II

Minimiuppgifter och information som ska lagras i enlighet med artikel 67.1

Verksamhetsutövare, luftfartygsoperatörer och reglerade enheter ska behålla åtminstone följande:

1.   GEMENSAMMA FAKTORER FÖR ANLÄGGNINGAR, LUFTFARTYGSOPERATÖRER OCH REGLERADE ENHETER

1)	Övervakningsplanen som godkänts av den behöriga myndigheten.

2)	Dokument som stöder valet av övervakningsmetod och dokument som styrker tillfälliga eller permanenta ändringar av övervakningsmetoder och nivåer som godkänts av den behöriga myndigheten.

3)	Alla relevanta uppdateringar av övervakningsplaner som anmälts till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 15, och den behöriga myndighetens svar.

4)	Alla skriftliga förfaranden som anges i övervakningsplanen, inbegripet provtagningsplanen i förekommande fall, förfarandena för dataflödesaktiviteter och förfarandena för kontrollverksamhet.

5)	En förteckning över alla versioner av övervakningsplanen som används och alla tillhörande förfaranden.

6)	Dokumentation av ansvar i samband med övervakning och rapportering.

7)	Den riskbedömning som utförts av verksamhetsutövaren, luftfartygsoperatören eller den reglerade enheten, om tillämpligt.

8)	Förbättringsrapporter i enlighet med artikel 69.

9)	Den verifierade årliga utsläppsrapporten.

10)	Verifieringsrapporten.

11)	All övrig information som identifieras som nödvändig för verifiering av den årliga utsläppsrapporten.

2.   SPECIFIKA UPPGIFTER FÖR STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR

1)	Tillståndet för växthusgasutsläpp, och eventuella uppdateringar av det.

2)	Eventuella osäkerhetsbedömningar, om tillämpligt.

3)

För beräkningsbaserade metoder som tillämpas på anläggningar: a) De aktivitetsdata som använts för beräkning av utsläppen från varje bränsle-/materialmängd, indelade efter process och bränsle- eller materialtyp. b) En förteckning över alla standardvärden som används som beräkningsfaktorer, om tillämpligt. c) Alla provtagnings- och analysresultat för fastställande av beräkningsfaktorer. d) Dokumentation om alla ineffektiva förfaranden som korrigerats och korrigerande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 64. e) Alla resultat av kalibrering och underhåll av mätinstrument.

4)

För mätningsbaserade metoder på anläggningar ska dessutom följande uppgifter arkiveras: a) Dokumentation till stöd för valet av en mätningsbaserad metod. b) De uppgifter som används för osäkerhetsanalysen av utsläppen från varje utsläppskälla, indelade efter process. c) De uppgifter som används för bekräftande beräkningar och resultaten av beräkningarna. d) En närmare teknisk beskrivning av systemet för kontinuerlig mätning, inklusive handlingar som styrker den behöriga myndighetens godkännande. e) Rådata och samlade uppgifter från systemet för kontinuerlig mätning, inklusive dokumentation av senare ändringar över tid, journal över provningar, stillestånd, kalibreringar, service och underhåll. f) Dokumentation av eventuella ändringar av systemet för kontinuerlig mätning. g) Alla resultat av kalibrering och underhåll av mätinstrument. h) Om tillämpligt, massbalansmodellen eller energibalansmodellen som används för att fastställa ersättningsuppgifter i enlighet med artikel 45.4 och de underliggande antagandena.

5)

Om en alternativ metod enligt artikel 22 tillämpas, alla uppgifter som är nödvändiga för att beräkna utsläppen för de utsläppskällor och bränsle-/materialmängder för vilka detta förfarande tillämpas, liksom proxydata för aktivitetsdata, beräkningsfaktorer och andra parametrar som skulle redovisas enligt en nivåmetod.

6)

För produktion av primärt aluminium ska dessutom följande uppgifter arkiveras: a) Dokumentation av resultaten av mätningskampanjer för fastställande av anläggningsspecifika emissionsfaktorer för CF4 och C2F6. b) Dokumentation av resultaten av fastställandet av insamlingseffektivitet för diffusa utsläpp. c) Alla relevanta uppgifter om produktion av primärt aluminium, anodeffektens frekvens samt varaktighet eller överspänning.

7)

För avskiljning, transport och geologisk lagring av koldioxid ska dessutom följande uppgifter arkiveras: a) Dokumentation av den mängd koldioxid som injiceras i lagringskomplexet av anläggningar som utför geologisk lagring av koldioxid. b) Om tillämpligt, representativt samlade tryck- och temperaturdata från ett transportnät. c) En kopia av lagringstillståndet, inklusive den godkända övervakningsplanen, enligt artikel 9 i direktiv 2009/31/EG. d) De rapporter som lämnats in enligt artikel 14 i direktiv 2009/31/EG. e) Om tillämpligt, rapporter om resultat av de inspektioner som genomförts enligt artikel 15 i direktiv 2009/31/EG. f) Dokumentation av korrigerande åtgärder enligt artikel 16 i direktiv 2009/31/EG.

3.   SPECIFIKA UPPGIFTER FÖR LUFTFARTSVERKSAMHET

1)	En förteckning över luftfartyg som ägs, hyrs eller hyrs ut samt de bevis som krävs för att visa att förteckningen är fullständig, och för varje luftfartyg, det datum då det läggs till eller tas bort från luftfartygsoperatörens flotta.

2)	En förteckning över vilka flygningar som omfattas för varje rapporteringsperiod samt, för varje flygning, Icao-beteckningen för de två flygplatserna, och de bevis som krävs för att visa att förteckningen är fullständig.

3)	Tillämpliga uppgifter som används för bestämning av bränsleförbrukning och utsläpp.

4)

Dokumentation över vilken metod som används vid dataluckor, i tillämpliga fall, antalet flygningar där dataluckor förekom, de uppgifter som använts för att fylla dataluckorna, samt om antalet flygningar med dataluckor överstiger 5 % av de flygningar som rapporterades, orsakerna till dataluckorna och dokumentation över de avhjälpande åtgärder som vidtagits.

4.   SPECIFIKA UPPGIFTER FÖR REGLERADE ENHETER:

1)	En förteckning över bränsleflöden under varje rapporteringsperiod och nödvändiga bevis för förteckningens fullständighet, inbegripet kategorisering av bränsleflöden.

2)	De sätt på vilka bränslena enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG frisläpps för konsumtion och, i förekommande fall, typerna av konsumenter i mellanled, om detta inte skulle orsaka en oproportionerlig administrativ börda.

3)	Typ av slutanvändning, inbegripet relevant CRF-kod för de slutliga sektorer där bränslet enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG förbrukas, på tillgänglig aggregeringsnivå.

4)	Relevanta uppgifter som används för att fastställa de frisläppta bränslemängderna för varje bränsleflöde.

5)	En förteckning över standardvärden som används och beräkningsfaktorer, om tillämpligt.

6)	Täckningsfaktorn för varje bränsleflöde, inbegripet en identifiering för varje slutlig förbrukningssektor och alla relevanta underliggande uppgifter för denna identifiering.

7)	Tillämpliga nivåer, inbegripet motiveringar för avvikelser från de nivåer som krävs.

8)	Alla provtagnings- och analysresultat för fastställande av beräkningsfaktorer.

9)	Dokumentation om alla ineffektiva förfaranden som korrigerats och korrigerande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 64.

10)	Alla resultat av kalibrering och underhåll av mätinstrument.

11)	En förteckning över anläggningar till vilka bränsle enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG frisläpps för konsumtion, inbegripet namn, adress och tillståndsnummer samt frisläppta bränslemängder som levererats till dessa anläggningar under rapporteringsperioderna.

”BILAGA Xa

Rapporter om bränsleleverantörer och användning av stationära anläggningar och, i tillämpliga fall, luftfartygsoperatörer och rederier

Tillsammans med uppgifter i den årliga utsläppsrapporten enligt bilaga X till denna förordning ska verksamhetsutövaren lämna in en rapport med följande information för varje inköpt bränsle enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG:

a)

Namn, adress och unikt tillståndsnummer för den bränsleleverantör som är registrerad som reglerad enhet. Om bränsleleverantören inte är en reglerad enhet ska verksamhetsutövarna, i förekommande fall, lämna in en förteckning över alla bränsleleverantörer, från direkta bränsleleverantörer till den reglerade enheten, inbegripet deras namn, adress och unika tillståndsnummer.

b)	Typerna och mängden bränslen som förvärvats från varje leverantör som avses i led a under den relevanta rapporteringsperioden.

c)	Den mängd bränsle som använts för sådan verksamhet som avses i bilaga I till direktiv 2003/87/EG från varje bränsleleverantör under den relevanta rapporteringsperioden.

BILAGA Xb

Rapporter om bränslen som frisläppts av reglerade enheter

Tillsammans med uppgifter i den årliga utsläppsrapporten enligt bilaga X till denna förordning ska den reglerade enheten lämna in en rapport med följande information för varje inköpt bränsle enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG:

a)

Namn, adress och unika tillståndsnummer för den verksamhetsutövare och, i tillämpliga fall, luftfartygsoperatör och rederi till vilka bränslet frisläpps. I andra fall där bränslet är avsett för slutanvändning i sektorer som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG ska den reglerade enheten, i förekommande fall, lämna in en förteckning över alla bränslekonsumenter, från direkta köpare till verksamhetsutövaren, inklusive deras namn, adress och unika tillståndsnummer, förutsatt att det inte orsakar en oproportionerlig administrativ börda.

b)	Typerna och mängden bränsle som sålts till varje köpare som avses i led a under den relevanta rapporteringsperioden.

c)	Den mängd bränsle som använts för sådan verksamhet som avses i bilaga I till direktiv 2003/87/EG för varje köpare som avses i punkt a) under den relevanta rapporteringsperioden.