51996AC0421

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Ändrat förslag till rådets direktiv om införande av en avgift på koldioxidutsläpp och på energi"

(96/C 174/15)

Den 4 juli 1995 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med arbetsordningens artikel 23.2 att utarbeta ett yttrande om ovannämnda förslag.

Sektionen för ekonomiska, finansiella och monetära frågor, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt tilläggsyttrande den 6 mars 1996. Föredragande var Klaus Schmitz.

Vid sin 334:e plenarsession den 27-28 mars 1996 (sammanträdet den 28 mars 1996) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 94 röster för, 32 röster emot och med 21 nedlagda röster.

1. Sammanfattning

1.1. Kommittén är mot försöket att nu besluta om en harmonisering av lagstiftningen när det gäller en koldioxid- och energiskatt. Ett sådant förfarande försvårar för de stater som är beredda att gå i spetsen för att dylika åtgärder vidtas, eftersom man under överskådlig tid inte kan räkna med att rådet fattar ett enhälligt beslut i denna fråga. Kommissionen bör således dra tillbaka sitt nuvarande förslag till direktiv.

1.2. För att uppmuntra till sänkt koldioxidkonsumtion och minskad energiförbrukning uppmanar kommittén kommissionen att lägga fram ett förslag som rekommenderar:

- skattemässiga och finansiella stödåtgärder,

- frivilliga åtaganden i näringslivet och

- bestämmelser inom Världshandelsorganisationen.

1.3. Kommittén förordar dessutom ett samordnat förfarande i de medlemsstater som är beredda att införa en koldioxid- och energiskatt, med kommissionens förslag till direktiv som grund. En relevant grupp av medlemsstater bör samordna sitt gemensamma förfarande sinsemellan.

1.4. Kommittén uttalar sig dock mot en mellanstatlig överenskommelse som utformas på samma sätt som Schengen-avtalet.

1.5. Kommittén uttalar sig för ett ramdirektiv som inte omfattar några förslag om hur en koldioxid- och energisskatt skall utformas. Ramdirektivet skall säkerställa att införandet av en koldioxid- och energiskatt i en grupp stater inte kolliderar med EU:s konkurrenslagstiftning och konsumtionsskatterätt och att det därmed stämmer överens med principerna för den inre marknaden.

1.6. Kommittén förordar utan förbehåll energidelen, som redan torde ha positiva effekter på stabiliseringsmålet för koldioxid. Men om en koldioxiddel skall samordnas i ett gemensamt förfarande, borde dess andel i alla fall vara mindre än 50 %, på grund av de möjliga negativa följderna för energiförsörjningsstrukturen på medellång och lång sikt. Dessutom borde gasens metanförluster räknas med i beräkningsgrunden för koldioxid- och energiskatten.

1.7. Kommittén betraktar den så kallade skatteneutraliteten som en absolut förutsättning för att införa koldioxid- och energiskatten. Att en sådan skatt införs får absolut inte bli en förevändning för att öka det totala skattetrycket.

1.8. Kommittén föreslår i enlighet med EU-vitbokens förslag att å ena sidan införa en miljöskatt i form av en koldioxid- och energiskatt och å andra sidan sänka de s k lönefrämmande arbetskostnaderna. På så sätt skulle man uppnå en sysselsättningseffekt och därmed en viss minskning av arbetslösheten.

1.9. Ju fler EU-länder som inför koldioxid- och energiskatten, ju konkurrenskraftigare dessa länders industri är och ju bättre samordnad de olika ländernas utformning av koldioxid- och energiskatten är, desto mindre och desto kortvarigare blir den eventuella minskningen i konkurrenskraft för industrin i dessa länder och i hela EU i ett internationellt perspektiv.

1.10. De planerade skattebefrielserna och skatterabatterna bör åtminstone delvis utjämna i synnerhet de internationella konkurrensnackdelar som kan uppstå för företag med hög energiförbrukning. Dessutom bör alla företag som investerar i minskade koldioxidutsläpp eller i rationell energianvändning kunna beviljas skattelättnader upp till investeringarnas fulla värde.

1.11. Kommittén anser att koldioxid- och energiskatten bör beräknas i förhållande till de koldioxidutsläpp och den energiförbrukning som tillverkningen av respektive produkter medför. Även om kommittén är medveten om de tekniska problemen, välkomnar man planerna på en skatt som baseras på insatsen av produktionsfaktorer.

2. Inledning

2.1. Kommissionens förslag till direktiv har inte framskridit i någon högre grad inom rådet, trots att det behandlats upprepade gånger och ett flertal av medlemsländerna gett uttryck för en positiv inställning till kommissionsförslaget. Det viktigaste hindret för ett rådsbeslut är att artiklarna 99 och 130s.2 föreskriver att rådet enbart kan fatta enhälliga beslut.

2.2. Med sitt nya förslag av den 10 maj 1995 försöker kommissionen nu att ta sig ut ur denna återvändsgränd. Den föreslår speciellt en övergångstid fram till år 2000 och lämnar fältet öppet för medlemsländerna att tillgripa nationella skattemässiga åtgärder. Efter övergångsperiodens slut skall emellertid enhetliga skattesatser gälla i samtliga stater inom Europeiska unionen.

2.3. Kommittén tog ställning till kommissionens ursprungliga förslag i sitt yttrande av den 24 februari 1993 (). Kommissionen har bara tagit hänsyn till en liten del av kommitténs invändningar i det reviderade förslaget.

2.3.1. ESK framförde till exempel tvivel huruvida det är förnuftigt att strukturera om insatserna av de olika energislagen med hjälp av en koldioxid- och energiskatt. På kort sikt skulle miljövänligare energikällor prioriteras, samtidigt som världens stigande energibehov i sista hand gör att alla energityper behövs. Därför måste man redan nu se till att alla typer av energianvändning blir så miljövänliga som möjligt.

2.4. Kommittén har åtskilliga gånger - inte minst i yttrandet över kommissionsdokumentet "Ekonomisk tillväxt och miljö: Några konsekvenser för den ekonomiska politiken" () - ställt sig positiv till "marknadsinriktade instrument" som miljöskatter och -avgifter. Men även i detta yttrande har vi understrukit att skattemässiga åtgärder bara kan ge specifika effekter i samverkan med andra marknadsinriktade och procedurmässiga instrument. Vi vill hänvisa till att det redan i dag finns ett antal olika skatter av ekologisk betydelse (t ex skatten på mineralolja).

2.5. Europeiska unionens länder har förbundit sig att stabilisera gemenskapens koldioxidutsläpp till 1990 års nivå fram till år 2000.

2.5.1. Trots vissa framsteg mot detta självpåtagna stabiliseringsmål utgår seriösa prognoser () ifrån att det inte går att uppnå det med marknadsekonomisk automatik i det utrymme som den förväntade ekonomiska tillväxten erbjuder. Tvärtom kan man befara att det inte alls går att nå stabiliseringsmålet för koldioxidutsläpp år 2000.

2.6. Kommittén anser att stabiliseringsmålet för koldioxid bara kan uppnås genom ett helt paket av åtgärder. Särskild vikt bör läggas vid åtgärder som rör trafiken (vidta åtgärder för att minska genomsnittskonsumtionen, till exempel med hjälp av beskattning, påskynda moderniseringen och besiktningen av fordonsparken och få trafiken att flyta bättre, även med hjälp av informationsteknologi) och värmeisolering (normer för uppvärmning av bostäder och lokaler). Det behövs en komplettering och breddning av de existerande styrmekanismerna för miljön (inklusive procedur- och ansvarsbestämmelser) i form av ökade forsknings- och utvecklingspolitiska satsningar och skatter med en potentiellt hög uppfostrings- och styreffekt i miljöavseende. Skattemässiga åtgärder innefattar utöver nya instrument också en översyn av existerande skatteregler med avseende på deras ekologiska effekter. Frivilliga åtaganden som också bör kunna diskuteras fram tillsammans med statliga myndigheter bör utgöra ett viktigt bidrag på detta område, men de torde inte räcka för att stabiliseringsmålet för koldioxid skall nås i tid.

2.7. Kommittén vill påpeka att man endast kan behandla frågan om koldioxidutsläpp på ett globalt plan, med beaktande av USA, Japan, de östeuropeiska länderna, OSS-staterna och flera asiatiska NIC-länder som alla uppvisar tydligt ökade koldioxidutsläpp.

3. Allmänna synpunkter

3.1. Kommittén välkomnar kommissionens strävan att nå en lösning genom förslaget om övergångsbestämmelser. Men kommittén fruktar att strävan att föreskriva harmoniserade regler år 2000 kan leda även detta förslag från kommissionen in i en återvändsgränd så länge skattepolitiska beslut av detta slag kräver ett enhälligt beslut i rådet.

3.1.1. Förutom den väg kommissionen föreslår finns två andra möjliga vägar att gå:

a) Kommissionen drar tillbaka sitt förslag och överlåter åt medlemsstaterna att vidta skattepolitiska åtgärder.

b) Kommissionen drar tillbaka förslaget och en grupp medlemsstater försöker agera gemensamt.

3.1.2. Kommittén är mot försöket att nu besluta om en harmonisering av lagstiftning när det gäller en koldioxid- och energiskatt. Ett sådant förfarande försvårar för de stater som är beredda att gå i spetsen för att sådana åtgärder vidtas, eftersom man under överskådlig tid inte kan räkna med ett enhälligt beslut i rådet. Kommissionen bör således dra tillbaka sitt förslag till direktiv.

3.1.3. Kommittén uppmanar kommissionen att presentera ett förslag till rekommendation som omfattar:

- skattemässiga och finansiella stödåtgärder,

- frivilliga åtaganden från näringslivets sida,

- strävan från EU:s sida att införa riktlinjer inom Världshandelsorganisationen för att säkra internationellt effektiva åtgärder,

- ansträngningar för energisparande och rationell energianvändning,

- främjande av förnybara energikällor och

- tillförsel av incitament för att minska energiförluster vid energiomvandling,

för att uppmuntra till minskning av koldioxidutsläppen och energikonsumtionen.

3.1.4. Kommittén förordar dessutom ett samordnat förfarande i de medlemsstater som är beredda att införa en koldioxid- och energiskatt, med kommissionens förslag till direktiv som grund. En relevant grupp av medlemsstater bör samordna sitt gemensamma förfarande sinsemellan.

3.1.5. Kommittén är medveten om att ett sådant handlingssätt skapar rättsliga problem. Man kan tänka sig två alternativa vägar att gå:

a) Gruppen av stater sluter ett mellanstatligt avtal, utan att blanda in unionens institutioner (på samma sätt som Schengen-avtalet).

b) Kommissionen lägger fram ett ramdirektiv, som inte omfattar några förslag hur en koldioxid- och energiskatt skall utformas. Ramdirektivet skall dock säkerställa att införandet av en koldioxid- och energiskatt i en grupp stater inte kolliderar med EU:s konkurrenslagstiftning och konsumtionsskatterätt och att det därmed stämmer överens med principerna för den inre marknaden.

3.1.6. Kommittén förordar det andra alternativet, eftersom endast detta dels ger den rättsliga grunden till att Europeiska unionens institutioner involveras, dels ökar chansen för att de stater som vill införa en koldioxid- och energiskatt senare också kan göra det inom ramen för ett samordnat förfarande inom unionen. Ett sådant förfarande är framför allt av intresse för den industri som berörs av en koldioxid- och energiskatt för att undvika konkurrensnackdelarna. Dessutom underlättar ett sådant tillvägagångssätt internationella förhandlingar (OECD eller WTO).

3.2. Kommittén bekräftar sin uppfattning att en koldioxid- och energiskatt med en motsvarande konstruktion i betydande mån kan bidra till att lösa problemet att stabilisera nivån för koldioxidutsläpp: Man kan bromsa ökningen av förbrukningen av CO2-belastande energislag och i vissa fall till och med uppnå en minskad energikonsumtion i absoluta tal vid oförändrad eller till och med höjd levnadsstandard.

3.2.1. Med tanke på de praktiska svårigheterna vid tillämpning av koldioxid- och energiskatten har ESK emellertid farhågor om följande konsekvenser om denna skatt får en bristfällig utformning:

- CO2-stabiliseringens miljöpolitiska mål befrämjas inte alls eller inte fullt ut.

- Trots att de flesta regeringar bedyrar motsatsen kommer medborgarnas skattebelastning att öka.

- Företagens skattebörda ökar genom denna skatt, så att de reagerar genom att minska sysselsättningen och orsakar ökad arbetslöshet inom Europeiska unionen.

- Inflationstendenser förstärks.

- Genom den ökande skattebörda som koldioxid- och energiskatten innebär minskar folkets köpkraft, med motsvarande effekter på välfärdsnivå och sysselsättning.

- Det europeiska näringslivets konkurrenskraft försämras i ett globalt perspektiv.

- Inom EU kan svagare länders industri och ekonomi drabbas oproportionerligt hårt.

- Regioner som domineras av speciellt energikrävande branscher drabbas.

- Industrins frivilliga åtaganden sätts ur spel.

3.2.2. Dessa negativa följder kan undvikas om koldioxid- och energiskatten utformas ekologiskt och ekonomiskt rationellt och särskilda åtgärder vidtas för att balansera oönskade negativa effekter, särskilt på sysselsättning och konkurrenskraft.

3.2.3. En koldioxid- och energiskatt borde leda till att den europeiska industrins innovationsansträngningar, och därmed dess konkurrenskraft, ökar när det gäller metoder att minska resursförbrukningen, vilket är nödvändigt världen över. Det handlar särskilt om att använda energin rationellt och att använda alla energikällor på ett miljövänligt sätt.

3.2.4. Med koldioxid- och energiskatten måste det gå att ändra balansen i skatte- och avgiftssystemet så att det leder till högre sysselsättning, i enlighet med förslagen i EU:s vitbok ["Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning" ()] genom att avgiftsbelastningen flyttas från faktorn "arbete" till faktorn "energi -resurser", utan att faktorn "kapital" belastas ytterligare. Den nuvarande trenden med ökande avgiftsbelastning på faktorn "arbete" måste vändas. Om avgiftsbelastningen förändras kan en totalt sett högre sysselsättning med lägre resursförbrukning uppnås, med totalt sett mindre miljöförstöring ().

3.2.5. Om skattesystemet balanseras om på detta sätt torde också arbetstagarnas köpkraft förbli stabil, medan en omfördelning kan ske till mindre miljöförstörande produktion.

4. Särskilda synpunkter

(Dessa synpunkter gäller skattemässiga åtgärder för den grupp av stater som är beredd att anta kommissionens förslag som grund för ett gemensamt förfarande.)

4.1. ESK förordar principiellt energiskattedelen, men påminner om sina betänkligheter inför koldioxiddelen.

4.1.1. Det är uppenbart att energiskattedelen bidrar till att minska både energiförbrukningen och koldioxidutsläppen. Om energin blir dyrare torde lönsamhetströskeln sänkas för förnybara energikällor och stimulansen öka för internationellt konkurrenskraftiga innovationer på energi- och miljöområdena, vilket får positiva effekter för sysselsättningen.

4.1.2. Med koldioxiddelen eftersträvas emellertid i första hand en förändrad struktur i energiförsörjningen, på kort sikt genom en övergång till s k miljövänliga energikällor, främst gas. Naturgas innehåller visserligen mindre koldioxid än vad brun- och stenkol gör, men den ger ganska höga metanutsläpp, vilkas bidrag till drivhuseffekten inte får underskattas. Den eftersträvade miljöeffekten skulle förmodligen inte uppnås eller inte bli så stor som man hoppats genom en övergång till naturgas.

4.1.3. Dessutom är det tveksamt om den ytterligare avgiftsbelastningen och undanträngningen av det europeiska kolet genom koldioxiddelen på lång sikt verkligen minskar miljöförstöringen. På grund av det stigande energibehovet i världen behövs på lång sikt alla energikällor, även världens koltillgångar, och alla måste utnyttjas så miljövänligt som möjligt. Därför krävs en ständig vidareutveckling av så miljövänliga metoder som möjligt för brytning samt produktion av t ex elkraft.

4.1.4. Det är önskvärt att tillväxttakten i den totala energiförbrukningen planar ut i viss mån, men inte att brytning och användning av kol ensidigt tvingas minska genom koldioxiddelen. Dessutom måste hänsyn tas till att kolbrytning i Europa är nödvändig för de europeiska staternas energiförsörjningsberedskap på lång sikt.

4.1.5. Kommittén förordar utan förbehåll energidelen, som redan torde ha positiva effekter på stabiliseringsmålet för koldioxid. Men om en koldioxiddel skall samordnas i ett gemensamt förfarande, borde dess andel i alla fall vara mindre än 50 %, på grund av de möjliga negativa följderna för energiförsörjningsstrukturen på medellång och lång sikt. Dessutom borde gasens metanförluster räknas med i beräkningsgrunden för koldioxid- och energiskatten.

4.1.6. Koldioxid- och energiskatten måste dessutom passas in i EU:s totalkoncept om hur koldioxidnivån kan stabiliseras eller minskas och hur en rationell energianvändning kan främjas. På unionsnivå bör framför allt THERMIE-, JOULE-, ALTENER- och SAVE-programmen nämnas. Dessa program måste utformas så att de tillsammans med de specifika nationella åtgärderna verksamt bidrar till att koldioxidnivån stabiliseras.

4.1.7. Koldioxid- och energiskatten bör inte få någon systematisk effekt på användningen av kärnenergi.

4.2. Kommittén betraktar den s k skatteneutraliteten som en absolut förutsättning för att införa koldioxid- och energiskatten. Att en sådan skatt införs får absolut inte bli en förevändning för att öka det totala skattetrycket.

4.2.1. Kommittén utgår ifrån att de ökade intäkterna från koldioxid- och energiskatten kompenseras till fullo av en motsvarande minskning av andra skatter och avgifter.

4.2.2. Samtidigt borde skattesystem och skattestrukturer vidareutvecklas så att de både blir miljövänligare och främjar sysselsättningen bättre. Reglerna bör möjliggöra att en del av intäkterna från koldioxid- och energiskatten används till skattebefrielse eller skattelättnader i syfte att uppmuntra energibesparingar och rationell energianvändning.

4.2.3. Likaså bör man dämpa effekten om reglerna i undantagsfall drabbar hushållen och småförbrukarna orättvist hårt.

4.2.4. Kommittén föreslår i enlighet med EU-vitbokens förslag ("Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning") () att å ena sidan införa en miljöskatt i form av en koldioxid- och energiskatt och å andra sidan sänka de s k lönefrämmande arbetskostnaderna. På så sätt skulle man uppnå en sysselsättningseffekt och därmed en viss minskning av arbetslösheten.

4.3. Ju fler EU-länder som inför koldioxid- och energiskatten, ju konkurrenskraftigare dessa länders industri är och ju bättre samordnad de olika ländernas utformning av koldioxid- och energiskatten är, desto mindre och desto kortvarigare blir den befarade minskningen i konkurrenskraft för industrin i dessa länder och i hela EU i ett internationellt perspektiv.

4.3.1. Med hänsyn till marknadernas internationalisering får man trots detta inte underskatta de risker för den internationella konkurrenskraften som en olämplig utformning av koldioxid- och energiskatten kan medföra.

4.3.2. EU bör ta gemenskapens och de olika medlemsstaternas ansträngningar att minska koldioxiden genom koldioxid- och energiskatter som en anledning att yrka på världsomfattande åtgärder för att minska koldioxidutsläppen och energiförbrukningen. Miljöförstöring, också i form av miljöfarlig energianvändning, bör beivras som ett brott mot de världsomspännande konkurrensreglerna inom WTO. Samtidigt bör man lägga fram stödåtgärder för att koldioxid- och energibesparande åtgärder.

4.3.3. EU bör stödja alla sysselsättningspolitiska åtgärder i medlemsstaterna som kan mildra eventuella sysselsättningsminskande reaktioner på koldioxid- och energiskatten från företagarnas sida. Med medel från strukturfonderna, inklusive sammanhållningsfonden, kan extremt negativa effekter i mål 1- och mål 2-regioner motverkas.

4.3.4. Medlemsländernas ekonomi, liksom olika branscher och regioner samt företag och konsumenter, har förmåga att anpassa sig till önskvärda ekologiska och ekonomiska effekter av koldioxid- och energiskatten. Denna anpassning bör främjas genom speciella stödprogram för investeringar i rationell energianvändning och för att påskynda utvecklingen och användningen av förnybara energikällor.

4.3.5. De planerade skattebefrielserna och skatterabatterna bör åtminstone delvis utjämna i synnerhet de internationella konkurrensnackdelar som kan uppstå för företag med hög energiförbrukning. Dessutom bör alla företag som investerar i minskade koldioxidutsläpp eller i rationell energianvändning kunna beviljas skattelättnader upp till investeringarnas fulla värde.

4.3.6. Dessa åtgärder torde de vara väl ägnade att säkerställa internationellt verksamma branschers konkurrenskraft, om dessa branscher drabbas oproportionerligt hårt. Man måste dock se till att koldioxid- och energiskatten för företag med hög energiförbrukning fortsätter att fungera som ett incitament till rationell energianvändning och minskning av koldioxiden.

4.3.7. Detta gäller i ännu högre grad för företag som utan omedelbara internationella konkurrensnackdelar gör anspråk på ersättning för delar av investeringskostnaden, eller till och med hela kostnaden. Dessa företag skulle i så fall utöver skattelättnaderna ändå få en ytterligare bonus. Denna bonus är ekonomiskt ännu värdefullare om investeringarna inte leder till någon energibesparing eller minskning av koldioxiden - och samtidigt (på grund av investeringarnas sammansatta karaktär) direkt ökar företagens lönsamhet.

4.3.8. I stället för återbetalning av investeringskostnaderna förefaller det därför lämpligt med ett procentuellt investeringstillägg, som hur som helst bör vara avsevärt mindre än de totala investeringskostnaderna.

4.3.9. Kommittén delar inte uppfattningen att bio-bränslen skall lämnas utanför diskussionen. Dessa bränslens inverkan på koldioxidutsläppen är kända. Det skulle även kunna leda till att man främjar importen av sådana produkter från tredje land.

4.4. Kommittén anser att koldioxid- och energiskatten bör beräknas i förhållande till de koldioxidutsläpp och den energiförbrukning som tillverkningen av respektive produkter medför. Även om kommittén är medveten om de tekniska problemen, välkomnar man planerna på en skatt som baseras på insatsen av produktionsfaktorer.

4.4.1. Skattetekniska problem aktualiseras i synnerhet när det gäller beskattning av elström.

4.4.1.1. Kommittén föreslår att man för beskattning av elström utvecklar ett skattesatssystem som

- främjar användningen av förnybara energikällor,

- skapar incitament för minskning av energiförlusterna i energiomvandlingsprocessen,

- inte leder till ökad användning av kärnkraft.

4.4.2. Kommittén stöder planerna på en stegvis höjning av koldioxid- och energiskatten. Genom att höjningarna på så vis aviseras i god tid möjliggörs tekniska anpassningar och andra anpassningar i näringslivet och i hushållen. Samtidigt förhindras alltför radikala förändringar av energianvändningsstrukturen.

Bryssel den 28 mars 1996.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Carlos FERRER

() EGT nr C 108, 19. 4. 1993.

() Kommissionens arbetsdokument SEC(95) 288 slutlig av den 1 mars 1995.

() Dok. KOM(93) 700 slutlig.

() Europeiska kommissionen 1994, "Europäische Wirtschaft" nr 56.

() Dok. KOM(93) 700 slutlig.

BILAGA till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Förkastade ändringsförslag

Följande ändringsförslag förkastades men erhöll mer än 25 % av rösterna:

Ersätt hela texten med följande:

"1.1. Vid Riokonferensen lovade kommissionen att den skulle stödja verksamheter ägnade att bekämpa växthuseffekten, genom att vidta åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen. 1992 utarbetade kommissionen ett utkast till direktiv som, om det antagits, skulle ha ålagt medlemsstaterna att beskatta koldioxidutsläpp. Utkastet till direktiv ställde även upp de minsta skattesatserna. 1995 kom en kraftigt omarbetad version som låter medlemsstaterna själva bestämma om sådana skatter skall införas och hur höga de skall vara.

1.2. ESK stöder inte införandet av en skatt i syfte att begränsa koldioxidutsläppen. Trots att kommittén anser att detta är en viktig miljömässig målsättning kan denna målsättning, enligt kommittén, uppnås bättre på annat sätt.

1.2.1. Syftet med beskattning är att öka intäkterna och skapa en utjämnande effekt på ekonomin. Att använda skattemässiga åtgärder för att tjäna andra syften, som t ex miljöskydd, leder oundvikligen till makroekonomiska snedvridningar och hämmar den ekonomiska tillväxten. Att begränsa koldioxidutsläppen, vilket i sig är en mycket önskvärd målsättning, görs bäst genom att man sätter upp europeiska normer för vad som är tillåtna nivåer. Dessa normer blir obligatoriska efter en rimlig tidsperiod när man inför nödvändiga kontrollåtgärder, samt att utdöma böter med avskräckande effekt för varje överträdelse av dessa bestämmelser. Dessutom skulle det vara alltför lätt att skattesatserna påverkades av statens intäktsbehov i stället för behovet av att undanröja utsläpp, vilket skulle motverka syftet med skatten.

1.2.2. ESK anser att frågan om att kontrollera koldioxidutsläpp och förhindra andra former av miljöförstöring är alltför viktig för att den skall utsättas för risken att förvrängas av skatteskäl och medlemsstaternas intäktskrav. Kommittén efterlyser separata och tydliga åtgärder för att lyckas uppnå en betydande minskning av luftutsläppen och andra former av utsläpp genom att sätta upp obligatoriska gränser för utsläpp i alla länder i Europeiska unionen. Sådana åtgärder skulle vara mycket effektivare än en energiskatt och skulle inte skapa samma risk för ekonomiska snedvridningar.

1.2.3. Beskattning är en åtgärd som inte har uppmärksammats tillräckligt och som kan inverka negativt på många verksamheter som inte förstör miljön, medan den samtidigt kan tillåta att många företag som ständigt bidrar till miljöförstöringen kan komma undan utan straff. Beskattningen är helt ineffektiv när det gäller att minska miljöförstöringens omfattning.

1.2.3.1. Det finns klara bevis för detta påstående. Bensin är en energiform som har beskattats skyhögt i alla medlemsstater. Ungefär 80 % av bensinpriset på bensinstationen beror på beskattning. Denna straffskattesats har inte gjort något för att motverka det ökade antalet motorfordon på vägarna eller konsumtionen av petroleumprodukter. Det var endast då man införde utsläppskontroll som det gjordes något effektivt för att minska den miljöförstöring av atmosfären som härstammar från denna energikälla.

1.2.4. Det finns en klar fara att industrier som måste betala energiskatt kommer att vältra över kostnaderna på konsumenterna genom högre priser, på samma sätt som petroleumproducenterna. Detta kommer att ge bränsle åt inflationen och inverka negativt på bekämpningen av arbetslösheten.

1.3. ESK är också bekymrad över många detaljerade förslag i utkastet till direktiv:

1.3.1. Enligt förslaget kan medlemsstaterna sänka eller återbetala skatt för kostnader som ett företag haft för att effektivisera energiförbrukningen eller begränsa koldioxidutsläppen. Detta kan missbrukas och leda till dolda subventioner.

1.3.2. Utkastet till direktiv gör det möjligt för regeringarna att bevilja lättnader för företag som 'drabbas hårt' av skatten i konkurrens med andra länder (innanför eller utanför Europeiska unionen). Lättnaden kan antingen bestå i en minskning av skatten eller ett tillfälligt fullständigt undantag från skatt. Det senare skulle vara beroende av om företaget gjort 'avsevärda ansträngningar' för att spara energi eller för att minska koldioxidutsläppen. Detta skulle kunna ge utrymme för en löjeväckande dominoeffekt. Till exempel: ett holländskt företag får lättnader beroende på orättvisa konkurrensvillkor i förhållande till USA, varpå ett portugisiskt företag begär lättnader eftersom det nu är i en orättvis konkurrenssituation gentemot Holland.

1.3.3. Enligt förslaget skulle administreringen av skatten innebära oacceptabla kostnader för industrin.

1.4. Den föreslagna skatten gör ingenting för att hindra andra former av miljöföroreningar, av vilka vissa är ett lika stort eller större hot för miljön.

1.5. ESK anser att om en sådan skatt införs i enlighet med de riktlinjer som skisseras i utkastet till direktiv kommer den ursprungliga avsikten och syftet att försvinna ur sikte för både regeringar och företag. Detta skulle resultera i att direktivet endast skulle ses som ännu ett sätt att öka statens intäkter och den uppgivna målsättning skulle inte främjas.

1.6. ESK stöder principen om att förorenaren skall betala, men anser att denna betalning skall tas ut i form av böter för att man överskridit de tillåtna gränserna för utsläpp och inte med hjälp av skattesystemet.

1.7. ESK anser att miljöfrågan är av största vikt. Man kan endast nå en effektiv lösning på dessa problem om man antar en sammanhängande, målinriktad och omfattande strategi när det gäller att fastställa och kontrollera de förorenande ämnena. Det är avgörande för bevarandet av vår planet att denna strategi snabbt tillämpas. Förslaget att införa en energiskatt (som inte skulle vara effektiv) innebär bara att man riktar uppmärksamheten bort från behovet att vidta effektiva åtgärder och att man försenar införandet av ett systematiskt och effektivt sätt att angripa problemet."

Motivering

Att införa en skatt i syfte att begränsa föroreningar är inte det mest effektiva sättet att behandla denna fråga på.

Resultat av omröstning

För: 47, emot: 93, nedlagda: 14.