MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

· Motiv och syfte

Ekonomin i Tunisien har påverkats negativt av oroligheterna i landet som följde på upproren under 2011, regional instabilitet (särskilt kriget i Libyen), och svaga relationer till andra länder, särskilt i euroområdet, med vilka Tunisien upprätthåller nära handelsrelationer och ekonomiska relationer. Ekonomin gick in i en recession under 2011 och, trots den måttliga ekonomiska återhämtningen under 2012, när turismen och utländska direktinvesteringar ökade och den ekonomiska verksamheten tog fart, fortsätter den makroekonomiska situationen att vara mycket sårbar. Särskilt har situationen vad gäller de offentliga finanserna och betalningsbalansen försämrats markant, vilket lett till betydande finansieringsbehov.

Samtidigt tar landet, efter det att president Ben Ali avsattes den 14 januari 2011, stora steg mot införandet av demokratiska mekanismer, fria val och inrättandet av en nationell konstituerande församling. Även om den politiska övergången inte varit utan svårigheter och perioder av instabilitet, förväntas processen resultera i godkännandet av en ny konstitution samt organiseringen av nya val under det första halvåret 2014.

Mot denna bakgrund nådde de tunisiska myndigheterna i mitten av april 2013 en överenskommelse med personalen i Internationella valutafonden (IMF) om ett 24-månaders stand-by-avtal på 1,75 miljarder dollar (400 % av kvoten), vilket godkändes av Internationella valutafondens styrelse i juni. Syftet med stand-by-avtalet är att stödja regeringens ekonomiska reformprogram, minska ekonomiska sårbarheter och främja hållbar tillväxt för alla.

I detta sammanhang ansökte den tunisiska regeringen den 28 augusti 2013 om makroekonomiskt stöd från EU på 500 miljoner euro, med en del i form av ett bidrag (se ansökan i bilagan). Europeiska kommissionen lägger för Europaparlamentet och rådet fram ett förslag om beviljandet av ett makroekonomiskt stöd till republiken Tunisien på högst 250 miljoner euro. Stödet skulle lämnas i form av medelfristiga lån, utan bidragsdel eftersom Tunisien inte uppfyller kriterierna för användningen av bidrag i makroekonomiska stödåtgärder.

Det föreslagna makroekonomiska stödet från EU skulle hjälpa Tunisien att täcka delar av dess kvarstående externa finansieringsbehov för perioden 2014–2015 i samband med  Inetrnationella valutafondens program, som beräknas uppgå till 3,0 miljarder US-dollar. Det skulle minska ekonomins sårbarhet på kort sikt när det gäller betalningsbalansen och de offentliga finanserna och samtidigt stödja det anpassnings- och reformprogram som överenskommits med Internationella valutafonden och Världsbanken, samt de reformer som överenskommits inom ramen för EU:s budgetstöd, inbegripet ett avtal om statsbyggande kallat Program för att stödja det ekonomiska uppsvinget, som delvis finansieras genom Springprogrammet (stöd för partnerskap, reformer och tillväxt för alla).

Det föreslagna makroekonomiska stödet överensstämmer med syftet för G8:s partnerskapsinitiativ från mötet i Deauville och inriktningen på den nya europeiska grannskapspolitiken. Dessutom skulle det ge en signal till de andra länderna i regionen att EU är redo att stödja länder som har inlett politiska reformer, när de befinner sig i ekonomiska svårigheter.

I detta sammanhang anser kommissionen att de politiska och ekonomiska förutsättningarna för makroekonomiskt stöd av föreslagen art och till föreslaget belopp är uppfyllda.

· Allmän bakgrund

Efter en allvarlig recession under 2011 när ekonomin minskade med 1,9 % till följd av politiska oroligheter och konflikten i Libyen, inleddes trots negativa effekter i den internationella och nationella miljön en måttlig återhämtning under 2012 med en real BNP-tillväxt som uppskattades till 3,6 %, vilken främst berodde på ökad turism och ökade inflöden av utländska direktinvesteringar. Men trots den lovande ökningen i tillverkningsindustrin och turismnäringen i mitten av 2013 minskade den ekonomiska verksamheten till följd av det politiska dödläge som rådde, lägre tillväxt än väntat i EU (Tunisiens viktigaste handelspartner) och tillväxtmarknaderna, samt en dålig skörd. Inetrnationella valutafonden justerade nyligen sin beräkning av BNP-tillväxten för 2013 från 4 % till 3 %. Tillväxten för 2014 har också justerats nedåt från 4,5 % till 3,7 %, där riskerna beräknas kunna öka till följd av den nationella politiska situationen.

Arbetslösheten fortsätter att vara ett av huvudproblemen, med en arbetslöshetsnivå på 15,9 % i slutet av juni 2013 jämfört med 13,5% före upproret, och är särskilt hög bland unga människor och kvinnor. De har förekommit inflationstryck sedan början av 2012, som till stor del förklaras av ökningar i reglerade energipriser, och genom högre livsmedelspriser. Inflationen minskade emellertid till 5,7 % (och kärninflationen till 4,4 %) i september och förväntas ligga kvar på denna nivå.

Den monetära politiken var väl avvägd under 2011 och under de första månaderna 2012, som svar på förekomsten av ett stort produktionsgap och en relativt stabil kärninflation. När inflationen började ta fart och bytesbalansen och finanspolitiken försämrades ytterligare vidtog Tunisiens centralbank vissa åtstramningsåtgärder och har höjt styrräntan med 50 räntepunkter sedan augusti 2012 (till 4 %).

Vad gäller de offentliga finanserna planerades i Internationella valutafondens program en måttlig finanspolitisk korrigering för 2013, där underskottet i de offentliga finansierna beräknades öka till 7,3 % av BNP, vilket i stort sett speglar kostnaderna för den planerade rekapitaliseringen av bankerna och återbetalningar av eftersläpande betalningar. De senaste trenderna tyder på att de offentliga finanserna kommer att försämras i avsaknad av nya åtgärder (underskottet beräknas nu till 8,4 % av BNP om inga korrigerande åtgärder vidtas). Försämringen av de offentliga finanserna under 2013 förväntas, liksom förra året, delvis kompenseras genom en lägre genomförandegrad av de offentliga investeringarna.

För 2014 uppmanar Internationella valutafonden om en ytterligare justering om 2 procentenheter av BNP för att nå det planerade underskottsmålet på 6,4 % av BNP. I de korrigerande åtgärderna kommer sannolikt anpassningar av energipriserna att ingå samtidigt som man utvecklar ett bättre riktat socialt försäkringsnät, ökad kontroll över de offentliga lönekostnaderna (vilka utgör 13 % av BNP och 60 % av intäkterna), ökade punktskatter och åtgärder för att förbättra effektiviteten i offentliga utgifterna. Den finansiella sektorns rekapitaliseringsbehov bör också tas upp på lämpligt sätt i lagstiftningen.

Den allmänna statsskulden låg kvar på 44 % av BNP under 2012, men den beräknas öka något till 45,3 % av BNP i slutet av året och nå en topp på 49,5 % av BNP år 2014. Låneskulden ligger kvar på en hanterbar nivå på 6 % av de totala budgetutgifterna.

 Återhämtningen i tillväxten under hela 2012, med en låg global efterfrågan (särskilt från EU) och konstant höga råvarupriser, bidrog till att öka underskottet i bytesbalansen till 8,1 % av BNP. Underskottet har fortsatt att öka under 2013, där de senaste prognoserna tyder på att det försämras till cirka 8,3 % av BNP jämfört med 7,5 % av BNP som man inriktade sig på i IMF-programmet. Hittills har inflödena av direktinvesteringar under 2013 understigit de direktinvesteringar som prognosticerades i IMF-programmet med cirka 40 %. Dessutom ligger utbetalningarna av offentligt bistånd långt under vad som hade planerats. Till följd av denna bristande finansiering och det högre än beräknade underskottet i bytesbalansen uppvisar Tunisien ett betydande betalningsbalansunderskott (på cirka 750 miljoner US-dollar) under 2013, även om ett potentiellt lån från Qatar kan bidra till att minska det. IMF väntar sig att denna brist ska täckas av en minskning om 600 miljoner US-dollar i utländska reserver jämfört med de ursprungliga programmålen och genom ytterligare minskningar i offentliga investeringar (vilka omfattar en hög andel import).

Efter en viss återhämtning under 2012 började de officiella reserverna av officiell valuta snabbt att minska i början av 2013. I slutet av oktober 2013 uppgick reserverna till 6,9 miljarder US-dollar, vilket bara täckte 104 dagars import. De väntas uppgå till 7,5 miljarder euro i slutet av 2013, vilket är en minskning med 1,1 miljarder euro under 2013, vilket kan jämföras med en planerad ökning med 400 miljoner euro under året. Den nominella effektiva växelkursen för TND (tunisisk dinar) har deprecierats med 12 % sedan upproret och med 6 % sedan början av 2013.

Krisen under 2011 hade en negativ inverkan på ett antal systemviktiga banker, särskilt de offentliga, som var mer utsatta för den hårt drabbade turismsektorn. Detta ledde till att Tunisiens centralbank bidrog med betydande likviditetstillskott till affärsbankerna under 2012 för att hjälpa dem att täcka deras refinansieringsbehov, även om en gradvis avveckling av likviditetstillskotten redan har inletts. Inom ramen för det program som avtalats med IMF har myndigheterna för avsikt att gå vidare med rekapitaliseringen och återuppbyggnad av de banker som påverkats av krisen.

Utöver behovet av att omstrukturera och förstärka banksystemet, ingår i de andra viktiga strukturreformsutmaningarna att minska arbetslösheten och samtidigt öka sysselsättningsgraden (särskilt bland kvinnor), minska inkomstskillnader och regionala skillnader, minska den alltför stora utvecklingen av en exportindustri med ett lågt mervärde längs kusten, reformers det ineffektiva prissubventionssystemet och samtidigt stärka det sociala skyddsnätet.

Den 7 juni 2013 godkände IMF:s styrelse ett tvåårigt stand-by-avtal på 1,75 miljarder US-dollar (400 % av Tunisiens kvot). De huvudsakliga målen med IMF-programmet är att i) bevara makroekonomisk stabilitet, delvis genom införandet av strukturreformer och selektiv rekapitalisering av banker, ii) stödja tillväxt för alla, iii) minska  den externa sårbarheten, och iv) stärka investerarnas och biståndsgivarnas förtroende.

Reviderade beräkningar visar på betydande betalningsbalansbehov för perioden 2014–2015, där det beräknade totala externa finansieringsunderskottet uppgår till 4,4 miljarder euro.  Detta finansieringsunderskott beror på två faktorer: ett konstant stort underskott i bytesbalansen och behovet av att bygga upp utländska valutareserver under perioden 2014–2015. Även inräknat utbetalningarna inom ramen för stand-by-lånet och Världsbankens utvecklingspolitiska lån kommer Tunisien att ha ett resterande externt finansieringsunderskott på 3,0 miljarder US-dollar under denna period.  Det föreslagna makroekonomiska stödet från EU skulle bidra till att täcka 10,8 % av det kvarstående finansieringsunderskottet under perioden 2014–2015.

· Gällande bestämmelser

Inga

· Förenlighet med EU:s politik och mål på andra områden

EU strävar efter att utveckla en nära relation till Tunisien och stödja Tunisiens ekonomiska och politiska reformer. Under 1995 blev Tunisien det första landet i södra Medelhavsområdet att underteckna ett associeringsavtal med EU. Detta avtal fortsätter att vara den rättsliga grunden för bilateralt samarbete. De bilaterala förbindelserna har förstärkts ytterligare genom EU:s grannskapspolitik, bland annat genom att anta handlingsplaner för den europeiska grannskapspolitiken om femåriga strategiska mål för detta samarbete, varav den senaste omfattar 2013–2017. Landet är också medlem i unionen för Medelhavsområdet. De ekonomiska förbindelserna med EU är viktiga. EU är Tunisiens största handelspartner. Under 2012 stod EU för 59,3 % av Tunisiens import och tog emot 68,1 % av dess export. Tunisien har också ett stort beroende av EU när det gäller utländska direktinvesteringar och andra finansiella flöden, överföringar och turism. Tunisien avslutade tullavvecklingen för industriella produkter under 2008 och blev det första landet i Medelhavsområdet att ingå ett frihandelsavtal med EU. EU har erbjudit Tunisien att förhandla om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med målsättningen att ge Tunisien fullständigt tillträde till EU:s inre marknad, även om förhandlingarna ännu inte har inletts.

Det makroekonomiska stödet från EU skulle komplettera det totala bidraget på 445 miljoner euro som lämnats inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och Spring-programmet, och särskilt de villkor som planeras i PAR III-paketet som EU deltar i. En nära samordning kommer att säkerställas vid genomförandet av dessa två program, eftersom de både kompletterar och ömsesidigt förstärker varandra. Medan det planerade makroekonomiska stödet på kort sikt kommer att stödja betalningsbalansen kommer avtalet om statsbyggande att stödja fullbordandet av övergången till demokrati genom ekonomiska och politiska styrningsåtgärder. Genom att stödja de tunisiska myndigheternas antagande av en lämplig ram för makroekonomisk politik och strukturreformer, skulle det makroekonomiska stödet från EU öka mervärdet och effektiviteten i EU:s engagemang genom andra finansiella instrument. Det skulle vidare komplettera de resurser som ställts till förfogande av de internationella finansinstituten, bilaterala givare och andra EU-finansinstitut och därigenom bidra till den övergripande effektiviteten hos det paket för ekonomiskt stöd som det internationella givarsamfundet har kommit överens om i efterdyningarna av krisen.

Sammanfattningsvis är Tunisiens väg till full demokrati inte utan svårigheter och stor osäkerhet fortsätter att råda, landet har tagit viktiga steg mot politiska reformer, i syfte att stärka demokratiska institutioner och mekanismer, däribland parlamentariska flerpartisystem, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna. Landet måste också att inrätta ett ekonomiskt reformprogram för att lägga grunden för en hållbar, sysselsättningsskapande och rättvis modell för tillväxt.

Förslaget om makroekonomiskt stöd är förenligt med EU:s åtagande att stödja Tunisiens ekonomiska och politiska övergång. Det är också förenligt med formuleringarna i två beslut om makroekonomiskt stöd till Kirgizistan och Hashemitiska konungariket Jordanien[1]. Kommissionens förslag är förenligt med följande principer: stödet ska ha undantagskaraktär, de politiska förutsättningarna ska finnas, det ska vara kompletterande och vara villkorat samt finansiell disciplin ska föreligga. Dessa förklaras närmare i det bifogade arbetsdokumentet. 

Kommissionen kommer att fortsätta att under den makroekonomiska stödinsatsen övervaka och bedöma huruvida dessa kriterier är uppfyllda. Vad gäller bedömningen av om de politiska förutsättningarna finns kommer kommissionens avdelningar att arbeta i nära samverkan med den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

· Samråd med berörda parter

Det makroekonomiska stödet tillhandahålls som en integrerad del av det internationella stödet för ekonomisk stabilisering i Tunisien. Under arbetet med att utarbeta detta förslag om makroekonomiskt stöd har kommissionen rådgjort med Internationella valutafonden och Världsbanken, som redan har infört betydande finansieringsprogram. Kommissionen har även haft regelbundna kontakter med de tunisiska myndigheterna.

·  Inhämtande och användning av expertråd

Med hjälp av externa experter kommer kommissionen att genomföra en operativ bedömning för att utvärdera kvaliteten och tillförlitligheten i Tunisiens offentliga finansiella flöden och administrativa förfaranden.

· Konsekvensbedömning

Det makroekonomiska stödet och det ekonomiska anpassnings- och reformprogram som är knutet till det kommer att bidra till att minska Tunisiens finansieringsbehov på kort sikt, samtidigt som det stöder strategiåtgärder som syftar till att stärka betalningsbalansen och den finanspolitiska stabiliteten och öka den hållbara tillväxten, såsom överenskommits med IMF. Öppenheten och effektiviteten i den offentliga finansförvaltningen, främja skattereformer för att öka skatteuppbörden och förbättra skattesystemets progressivitet, stödja befintliga insatser för att stärka det sociala skyddsnätet, främja arbetsmarknadsreformer (för att minska arbetslösheten och öka arbetskraftsdeltagandet, särskilt bland kvinnor) och underlätta antagandet av åtgärder för att förbättra regelsystemet för handel och investeringar.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

· Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Europeiska unionen ska tillhandahålla Tunisien makroekonomiskt stöd till ett sammanlagt högsta belopp på 250 miljoner euro i form av ett medelfristigt lån. Målen med stödet är att (i) bidra till att täcka Tunisiens kvarstående externa finansieringsbehov för 2014–2015, som fastställts av kommissionen på grundval av IMF:s beräkningar, ii) stödja de finanspolitiska konsolideringsinsatserna och stabiliseringen av de utrikes affärerna inom ramen för Internationella valutafondens program, iii) underlätta och uppmuntra de tunisiska myndigheternas insatser för att genomföra åtgärder som identifierats inom ramen för EU och Tunisiens handlingsplan i den europeiska grannskapspolitiken, och iv) stödja strukturreforminsatser för att förbättra den övergripande makroekonomiska förvaltningen, stärka ekonomisk styrning och öppenhet och förbättra förutsättningarna för hållbar tillväxt.

Stödet ska enligt planerna betalas ut i tre delutbetalningar. Den första delutbetalningen (90 miljoner euro) förväntas äga rum under mitten av 2014. Den andra delutbetalningen, som är beroende av att ett antal politiska åtgärder vidtas, kan genomföras mot slutet av 2014. Den tredje och sista delutbetalningen (89 miljoner euro) kan göras, under förutsättning att politiska åtgärderna har uppfyllts, under första halvåret 2015. Stödet kommer att förvaltas av kommissionen. Särskilda bestämmelser är tillämpliga för att förebygga bedrägerier och andra oriktigheter i enlighet med budgetförordningen.

Som vanligt när det gäller instrumentet för makroekonomiskt stöd är utbetalningarna beroende av att det genomförs framgångsrika programöversyner i enlighet med IMF:s finansiella arrangemang (stand-by-avtalet). Dessutom ska kommissionen och de tunisiska myndigheterna i ett samförståndsavtal komma överens om särskilda strukturreformsåtgärder. Kommissionen kommer att rikta in sig på strukturreformer som syftar till att förbättra den övergripande makroekonomiska förvaltningen och förutsättningarna för hållbar tillväxt (dvs. rikta in sig på öppenhet och effektivitet i förvaltningen av de offentliga finanserna, skattereformer, reformer för att stärka socialförsäkringsnätet, arbetsmarknadsreformer och reformer för att förbättra regelsystemet för handel och investeringar).

Beslutet att betala ut hela det makroekonomiska stödet i form av lån motiveras av Tunisiens utvecklingsnivå (mätt i inkomst per capita) och skuldindikatorer. Det är också förenligt med den behandling som Världsbanken och IMF ger Tunisien. Tunisien är inte berättigat till finansiering på förmånliga villkor från vare sig Internationell utvecklingsfondens eller IMF:s förvaltningsfond för minskad fattigdom och ökad tillväxt.

· Rättslig grund

Den rättsliga grunden för detta förslag är artikel 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

· Subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen tillämpas i den mån målen för att återställa den kortsiktiga makroekonomiska stabiliteten i Tunisien inte i tillräcklig grad kan uppnås av medlemsstaterna själva och därför på ett bättre sätt kan uppnås genom Europeiska unionen. De främsta orsakerna till detta är budgetbegränsningarna på nationell nivå och behovet av nära samordning mellan givarna för att maximera stödets omfattning och effektivitet.

· Proportionalitetsprincipen

Förslaget begränsas till proportionalitetsprincipen: det begränsas till det minimum som krävs för att uppnå målen med kortsiktig makroekonomisk stabilitet och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.

Såsom fastställt av kommissionen på grundval av IMF:s beräkningar inom ramen för stand-by-avtalet uppgår stödbeloppet till 10,8 % av behovet av ytterligare finansiering för perioden 2014–2015. Det anses vara en lämplig fördelningsnivå för EU med hänsyn till det stöd som har utlovats Tunisien av andra bilaterala och multilaterala biståndsgivare och långivare.

· Val av regleringsform

Projektfinansiering eller tekniskt bistånd skulle inte vara lämpligt eller tillräckligt för att uppfylla dessa makroekonomiska mål. Det viktigaste mervärdet av det makroekonomiska stödet, jämfört med andra EU-instrument, är att det skulle minska de externa finansieringsbegränsningarna och bidra till att skapa en stabil makroekonomisk ram, bland annat genom att främja en hållbar betalningsbalans och budgetsituation och en lämplig ram för strukturreformer. Genom att bidra till att införa en lämplig ram för makroekonomisk politik och strukturpolitik kan det makroekonomiska stödet öka effektiviteten av de åtgärder som finansieras i Tunisien genom andra av EU:s finansieringsinstrument som är mer avgränsade.

Det föreslagna programmet kommer också att stärka regeringens reformåtagande och dess strävanden efter närmare relationer med EU. Detta resultat kommer bland annat att uppnås genom lämpliga villkor för utbetalning av stödet. I ett större sammanhang kommer programmet att ge en signal till de andra länderna i regionen att EU är redo att stödja länder som har ekonomiska svårigheter, om de följer en tydlig väg mot politiska reformer.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Det planerade stödet är tänkt att tillhandahållas i form av ett lån och bör finansieras genom upplåning som kommissionen gör på EU:s vägnar. Budgetkostnaderna för stödet kommer att motsvara inbetalningen till garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (till satsen 9 %) från budgetpost 01 03 06 (Inbetalningar till garantifonden)[2]. Om den första och andra låneutbetalningen görs år 2014 till ett belopp på 170 miljoner euro och den tredje låneutbetalningen  år 2015 till ett belopp på 80 miljoner euro, och i enlighet med reglerna för garantifondsmekanismen, kommer inbetalningarna att ske i budgetarna för 2016 och 2017.

5.           VALFRIA DELAR

· Översyn/ändring/tidsbegränsning

Förslaget innehåller en bestämmelse om tidsbegränsning. Det föreslagna makroekonomiska stödet bör göras tillgängligt för två och ett halvt år med början den första dagen efter ikraftträdandet av samförståndsavtalet.

2013/0416 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om makroekonomiskt stöd till Republiken Tunisien

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 212,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag[3],

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet[4],

av följande skäl:

(1)       Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Republiken Tunisien (nedan kallat Tunisien) utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Europa-Medelhavs-associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien, å andra sidan, trädde i kraft den 1 mars 1998. Enligt detta associeringsavtal  avslutade Tunisien tullavvecklingen för industriella produkter under 2008, och därigenom blev Tunisien de första landet i Medelhavsområdet att ingå ett frihandelsavtal med EU. Den bilaterala politiska dialogen och det ekonomiska samarbetet har vidareutvecklats inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken, varav den senaste omfattar perioden 2013–2017.

(2)       Tunisiens ekonomi har påverkats väsentligt av händelserna i landet i anslutning till den utveckling som pågått i södra Medelhavsområdet sedan slutet av 2010 och som kallas ”den arabiska våren”, och av de pågående regionala oroligheterna, särskilt i grannlandet Libyen. Dessa händelser och den svaga globala ekonomiska miljön, särskilt recessionen i euroområdet (Tunisiens viktigaste handelspartner och ekonomiska partner), har haft en mycket negativ inverkan på den tunisiska ekonomin, vilket leder till minskad tillväxt och stora underskott i handelsbalansen i och de offentliga finanserna.

(3)       Efter det att president Ben Ali avsattes den 14 januari 2011 hölls Tunisiens första fria och demokratiska val den 23 oktober 2011. En nationell konstituerande församlingen har varit i kraft sedan dess, och även om den politiska övergången inte genomförts utan svårigheter, görs gemensamma insatser från de viktigaste politiska aktörerna för att gå vidare med reformer för att bygga upp ett fullvärdigt demokratiskt system.

(4)       Sedan den arabiska våren inleddes har EU vid olika tillfällen gett uttryck för sitt åtagande att stödja Tunisien i dess ekonomiska och politiska reformprocess. Detta åtagande bekräftades på nytt i slutsatserna från mötet i associeringsrådet mellan EU och Tunisien i november 2012. Politiskt och ekonomiskt stöd från EU till reformprocessen i Tunisien ligger i linje med EU:s politik gentemot södra Medelhavsområdet, såsom den fastställts i samband med den europeiska grannskapspolitiken.

(5)       Det makroekonomiska stödet från EU bör vara ett exceptionellt finansiellt instrument för obundet och obestämt betalningsbalansstöd, som syftar till att återställa en hållbar extern finansiell situation för en mottagare, och bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som inbegriper starka justerings- och strukturreformsåtgärder som är avsedda att förbättra betalningsbalansen, särskilt under programperioden, och förbättra genomförandet av relevanta avtal och program med EU.

(6)       I augusti 2013 kom de tunisiska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) överens om ett treårigt stand-by-avtal på 1,150 miljoner SDR (särskilda dragningsrätter) till stöd för Tunisiens ekonomiska anpassnings- och reformprogram. IMF-programmets mål är förenligt med syftet med EU:s makroekonomiska stöd, dvs. att lindra kortsiktiga problem med betalningsbalansen, och genomförandet av kraftfulla anpassningsåtgärder som är förenliga med syftet med EU.s makroekonomiska stöd.

(7)       EU har tillhandahållit 290 miljoner euro i bidrag för perioden 2011–2013 inom ramen för det normala samarbetet till stöd för Tunisiens politiska och ekonomiska reformprogram. Vidare har 155 miljoner euro tilldelats Tunisien under 2011–2013 genom Spring-programmet.

(8)       Tunisien begärde 2013 makroekonomiskt stöd från EU på grund av de försämrade ekonomiska omständigheterna och framtidsutsikterna.

(9)       Eftersom Tunisien är ett land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, bör det betraktas som berättigat till EU:s makroekonomiska stöd.

(10)     Med hänsyn till att det fortfarande finns ett betydande resterande externt finansieringsunderskott i Tunisiens betalningsbalans utöver de medel som tillhandahållits av IMF och andra multilaterala institutioner, anses det makroekonomiska stöd från EU som ska ges till Tunisien (nedan kallat det makroekonomiska stödet) under nuvarande exceptionella omständigheter vara ett lämpligt svar på Tunisiens begäran om stöd för ekonomisk stabilisering i anslutning till IMF-programmet. EU:s makroekonomiska stöd till Tunisien skulle stödja landets ekonomiska stabilisering och strukturreformer och komplettera de resurser som görs tillgängliga inom de finansiella arrangemangen med IMF.

(11)     Det makroekonomiska stödet bör syfta till att stödja återställningen av en hållbar extern finansiell situation för Tunisien och därigenom stödja dess ekonomiska och sociala utveckling.

(12)     Beloppet för det makroekonomiska stödet fastställs på grundval av en komplett kvantitativ bedömning av Tunisiens återstående behov av extern finansiering och med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt de internationella reserver som står till dess förfogande. Det makroekonomiska stödet bör komplettera de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av stödbeloppet tas även hänsyn till förväntade finansiella bidrag från multilaterala givare och behovet av att se till att bördan delas rättvist mellan EU och andra givare samt redan befintlig användning av EU:s andra externa finansieringsinstrument i Tunisien och mervärdet av EU:s samlade engagemang.

(13)     Kommissionen bör säkerställa att det makroekonomiska stödet är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna inom de olika områdena för yttre åtgärder och annan relevant EU-politik.

(14)     Det makroekonomiska stödet bör stödja EU:s externa politik gentemot Tunisien. Kommissionens avdelningar och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder bör ha ett nära samarbete under hela processen med det makroekonomiska stödet i syfte att samordna EU:s utrikespolitik och att se till att den är konsekvent.

(15)     Det makroekonomiska stödet bör främja Tunisiens uppslutning kring de värderingar man delar med EU, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt dess uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(16)     Ett förhandsvillkor för beviljande av det makroekonomiska stödet bör vara att Tunisien respekterar ändamålsenliga demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. De särskilda målen för det makroekonomiska stödet bör vara att stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet i förvaltningen av offentliga medel i Tunisien och att främja strukturreformer som syftar till att stödja hållbar tillväxt för alla, ökad sysselsättning och konsolidering av de offentliga finanserna. Både uppfyllandet av förhandsvillkoren och uppnåendet av dessa mål bör regelbundet övervakas av kommissionen.

(17)     För att säkerställa att EU:s finansiella intressen knutna till det makroekonomiska stödet skyddas effektivt bör Tunisien vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter i samband med stödet. Dessutom bör det sörjas för att kommissionen genomför kontroller och för att revisionsrätten utför revisioner.

(18)     Europaparlamentets och rådets befogenheter påverkas inte av att det makroekonomiska stödet utbetalas.

(19)     De belopp som beviljas som makroekonomiskt stöd bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

(20)     Det makroekonomiska stödet bör förvaltas av kommissionen. För att Europaparlamentet och rådet ska kunna följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och förse dem med relevanta dokument.

(21)     För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011[5].

(22)     Det makroekonomiska stödet bör omfattas av ekonomisk-politiska villkor, vilka ska fastställas i ett samförståndsavtal. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med de tunisiska myndigheterna under övervakning av kommittén med företrädare för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Enligt den förordningen bör det rådgivande förfarandet tillämpas som allmän regel i alla fall utom de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt stora inverkan som stöd som överstiger 90 miljoner euro kan ha, är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för transaktioner som överstiger det tröskelvärdet. Med hänsyn till storleken på det makroekonomiska stödet till Tunisien bör granskningsförfarandet tillämpas för samförståndsavtalets antagande, eller för att minska, skjuta upp eller upphäva stödet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.           Unionen ska bevilja Tunisien makroekonomiskt stöd till ett belopp av högst 250 miljoner euro i syfte att stödja Tunisiens ekonomiska stabilisering och reformer. Stödet ska bidra till att täcka Tunisiens betalningsbalansbehov såsom de fastställs i det gällande IMF-programmet.

2.           Hela det makroekonomiska stödbeloppet ska lämnas till Tunisien i form av lån. Kommissionen ska ha befogenhet att på EU:s vägnar låna upp de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna eller av finansinstitut och låna dem vidare till Tunisien. Lånen ska ha en maximal löptid på 15 år.

3.           Utbetalningen av det makroekonomiska stödet ska förvaltas av kommissionen på ett sätt som är förenligt med de avtal och överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Tunisien och de grundprinciper och mål för de ekonomiska reformerna som fastställs i associeringsavtalet mellan EU och Tunisien och handlingsplanen mellan EU och Tunisien för 2013–2017 som överenskommits inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen när det gäller det makroekonomiska stödet, inbegripet utbetalningen av stödet, och i god tid förse dessa institutioner med relevant dokumentation.

4.           Det makroekonomiska stödet ska vara tillgängligt under en period av två och ett halvt år från och med den första dagen efter det att det samförståndsavtal som avses i artikel 3.1 har trätt i kraft.

5.           Om Tunisiens finansieringsbehov minskar avsevärt under den period som det makroekonomiska stödet ska betalas ut jämfört med de ursprungliga prognoserna, ska kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2, minska, skjuta upp eller upphäva stödet.

Artikel 2

Ett förhandsvillkor för beviljande av det makroekonomiska stödet ska vara att Tunisien respekterar ändamålsenliga demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Kommissionen ska övervaka att detta förhandsvillkor uppfylls under hela den makroekonomiska stödinsatsen. Denna artikel ska tillämpas i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU[6].

Artikel 3

1.           Kommissionen ska, i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 7.2, komma överens med de tunisiska myndigheterna om vilka tydligt definierade ekonomisk-politiska och finansiella villkor, med fokus på strukturreformer och sunda offentliga finanser, som ska knytas till det makroekonomiska stödet, och detta ska fastställas i ett samförståndsavtal (nedan kallat samförståndsavtalet) som ska innehålla en tidsfrist för uppfyllandet av dessa villkor. De ekonomisk-politiska och finansiella villkor som anges i samförståndsavtalet ska vara förenliga med de avtal och överenskommelser som avses i artikel 1.3, inbegripet de program för makroekonomiska justeringar och strukturreformer som genomförs av Tunisien med stöd från IMF.

2.           Dessa villkor ska särskilt syfta till att stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet i systemen för förvaltning av offentliga medel i Tunisien, inbegripet för användning av det makroekonomiska stödet. Framsteg när det gäller ömsesidigt öppnande av marknader, utveckling av regelstyrd och rättvis handel och andra prioriteringar i EU:s utrikespolitik ska också vederbörligen beaktas vid utformningen av de politiska åtgärderna. Framstegen på vägen mot dessa mål ska regelbundet övervakas av kommissionen.

3.           Närmare finansiella villkor för stödet ska fastställas i ett låneavtal som kommissionen ska ingå med de tunisiska myndigheterna.

4.           Kommissionen ska regelbundet kontrollera att villkoren i artikel 4.3 fortfarande uppfylls, inbegripet att Tunisiens ekonomiska politik överensstämmer med målen för det makroekonomiska stödet. Detta ska göras i nära samarbete med IMF och Världsbanken och vid behov med Europaparlamentet och rådet.

Artikel 4

1.           Under förutsättning att Tunisien uppfyller villkoren i punkt 3 ska kommissionen tillhandahålla Tunisien det makroekonomiska stödet i tre delutbetalningar. Storleken på delutbetalningarna ska fastställas i samförståndsavtalet.

2.           Det makroekonomiska stödet i form av lån ska, om så krävs, lämnas i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009[7].

3.           Kommissionen ska besluta att göra delutbetalningarna under förutsättning att samtliga följande villkor har uppfyllts:

(a) Förhandsvillkoret i artikel 2.

(b) Ett kontinuerligt tillfredsställande genomförande av ett policyprogram med starka justerings- och strukturreformåtgärder som stöds av ett icke krisförebyggande kreditavtal med IMF.

(c) Genomförandet, inom en viss tidsfrist, av de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet.

Den andra delutbetalningen ska ske tidigast tre månader efter den första delutbetalningen. Den tredje delutbetalningen ska ske tidigast tre månader efter den andra delutbetalningen.

4.           Om villkoren i punkt 3 inte uppfylls ska kommissionen tillfälligt skjuta upp eller ställa in utbetalningen av det makroekonomiska stödet. I dessa fall ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om skälen för det tillfälliga uppskjutandet eller inställandet av utbetalningen.

5.           5. Det makroekonomiska stödet ska betalas ut till Tunisiens centralbank. Med förbehåll för de bestämmelser som ska överenskommas i samförståndsavtalet, däribland en bekräftelse på kvarstående finansieringsbehov i budgeten, får EU-medlen överföras till Tunisiens finansministerium som slutlig mottagare.

Artikel 5

1.           De upp- och utlåningstransaktioner som avser lånedelen av det makroekonomiska stödet ska genomföras i euro med användande av samma valutadag och får inte utsätta EU för löptidstransformering eller valuta- eller ränterisker eller andra kommersiella risker.

2.           Om omständigheterna så medger och om Tunisien så begär, får kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att en klausul om förtida återbetalning införs i lånevillkoren och att det finns en motsvarande klausul i upplåningsvillkoren.

3.           I de fall omständigheterna medger en förbättring av räntesatsen på lånet och om Tunisien så begär, får kommissionen besluta att refinansiera hela eller en del av det ursprungliga lånet eller omstrukturera motsvarande finansiella villkor. Refinansiering eller omstrukturering ska ske i enlighet med punkterna 1 och 4 och får inte förlänga löptiden för lånet i fråga eller öka det kapital som är utestående på dagen för refinansieringen eller omstruktureringen.

4.           Tunisien ska bära EU:s alla kostnader i samband med upp- och utlåningstransaktionerna enligt detta beslut.

5.           Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen vad gäller de transaktioner som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 6

1.           Det makroekonomiska stödet ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012[8] samt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012[9].

2.           Genomförandet av EU:s makroekonomiska stöd ska ske genom direkt förvaltning.

3.           Det samförståndsavtal och det låneavtal som ska ingås med de tunisiska myndigheterna ska innehålla bestämmelser

(a) som säkerställer att Tunisien regelbundet kontrollerar att finansieringen från EU:s budget använts korrekt och vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oriktigheter och bedrägerier samt vid behov vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som utbetalats enligt detta beslut och som har förskingrats,

(b) som skyddar EU:s finansiella intressen, i synnerhet bestämmelser om särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter som påverkar EU:s makroekonomiska stöd, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 988/95[10], rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96[11] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013[12],

(c) som uttryckligen ger kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller, även kontroller och inspektioner på plats,

(d) som uttryckligen ger kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för det makroekonomiska stödet, däribland granskning av dokument och revisioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar,

(e) som säkerställer att EU har rätt till full återbetalning av bidraget och/eller återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att Tunisien, i samband med förvaltningen av det makroekonomiska stödet, har varit inblandat i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar EU:s finansiella intressen.

4.           Vid genomförandet av det makroekonomiska stödet ska kommissionen med hjälp av operationella utvärderingar övervaka sundheten i Tunisiens finansiella system, de administrativa förfarandena samt de interna och externa kontrollmekanismer som är relevanta för sådant bistånd.

Artikel 7

1.           Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.           När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 8

1.           Kommissionen ska senast den 30 juni varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta beslut under det föregående året, inklusive en utvärdering av detta genomförande. I rapporten ska

(a) framstegen i genomförandet av det makroekonomiska stödet granskas,

(b) Tunisiens ekonomiska situation och framtidsutsikter samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i artikel 3.1 bedömas,

(c) rapporten ska visa på sambandet mellan de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet, Tunisiens aktuella ekonomiska och finanspolitiska resultat och kommissionens beslut att verkställa delutbetalningarna av det makroekonomiska stödet.

2.           Kommissionen ska senast två år efter utgången av den tillgänglighetsperiod som avses i artikel 1.4 överlämna en efterhandsutvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet, med en bedömning av resultaten av det avslutade makroekonomiska stödet, hur effektivt det varit och i vilken grad det bidragit till stödets syften.

Artikel 9

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.           GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

              1,1.    Förslagets eller initiativets beteckning

              1,2.    Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

              1.3.    Typ av förslag eller initiativ

              1.4.    Mål

              1.5.    Motivering till förslaget eller initiativet

              1.6.    Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

              1.7.    Planerad metod för genomförandet

2.           FÖRVALTNING

              2.1.    Bestämmelser om uppföljning och rapportering

              2,2.    Administrations- och kontrollsystem

              2.3.    Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

3.           BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

              3.1.    Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

              3.2.    Beräknad inverkan på utgifterna

              3.3.    Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.           GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.        Förslagets eller initiativets beteckning

Makroekonomiskt stöd till Republiken Tunisien

1.2.        Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[13]

Politikområde:          Rubrik 01 – Ekonomi och finans

Verksamhet:  03 – Internationella ekonomiska och finansiella frågor

1.3.        Typ av förslag eller initiativ

X Ny åtgärd

1.4.        Mål

1.4.1.     Fleråriga strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till

”Att öka välståndet i länder utanför EU”

Det viktigaste området för verksamhet som berör GD Ekonomi och finans avser följande:

1. Att främja genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken genom att fördjupa den ekonomiska analysen och stärka den politiska dialogen och rådgivningen om åtgärdsplanernas ekonomiska aspekter.

2. Att utveckla, övervaka och genomföra makroekonomiskt stöd till partnerländer utanför Europa, i samarbete med de relevanta internationella finansiella institutionerna.

1.4.2.     Specifika mål eller verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som berörs

Specifikt mål nr 1: ”Att ge makroekonomiskt stöd till tredjeländer för att hjälpa dem att lösa sin betalningsbalanskris och återfå en hållbar utlandsskuld”

Berörda verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen: Internationella ekonomiska och finansiella relationer, global styrning

1.4.3.     Verkan eller resultat som förväntas

Det föreslagna stödet består av ett EU-lån på 250 miljoner euro till Republiken Tunisien (nedan kallat Tunisien), i syfte att bidra till en mer hållbar betalningsbalanssituation. Stödet, som ska betalas ut i tre delbetalningar, kommer att hjälpa landet att komma över de ekonomiska och sociala problemen till följd av oroligheterna i landet och regionen. Det kommer också att främja strukturreformer som syftar till att öka den hållbara ekonomiska tillväxten och förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna.

1.4.4.     Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan

Myndigheterna ska regelbundet rapportera om en uppsättning indikatorer till kommissionen samt tillhandahålla en omfattande rapport om uppfyllandet av de överenskomna politiska villkoren innan den andra och tredje delutbetalningen av stödet genomförs.

Kommissionens avdelningar kommer att fortsätta att övervaka förvaltningen av de offentliga finanserna mot bakgrund av den utvärdering av finansiella flöden och administrativa förfaranden som ska göras i Tunisien för att förbereda detta stöd. EU:s delegation i Tunisien kommer också att regelbundet rapportera om frågor som är relevanta för övervakningen av stödet. Kommissionen kommer även i fortsättningen att hålla täta kontakter med IMF och Världsbanken, för att dra nytta av deras erfarenhet och expertis från deras pågående arbete i Tunisien.

Enligt det föreslagna beslutet ska en årlig rapport överlämnas till Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av hur stödet genomförts. En oberoende efterhandsutvärdering av stödet kommer att göras inom två år efter det att genomförandeperioden har löpt ut.

1.5.        Motivering till förslaget eller initiativet

1.5.1.     Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

Utbetalningen av stödet sker på villkor att stand-by-avtalet mellan Tunisien och IMF genomförs på ett tillfredsställande sätt. Dessutom ska kommissionen komma överens med de tunisiska myndigheterna om särskilda politiska villkor som ska anges i ett samförståndsavtal och som måste vara uppfyllda innan kommissionen verkställer den andra och tredje delutbetalningen.

1.5.2.     Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå

Genom att hjälpa landet att komma över den ekonomiska chock som orsakats av oroligheterna i landet och i regionen kommer det föreslagna makroekonomiska stödet att bidra till att främja makroekonomisk stabilitet, ekonomiska reformer och politiska framsteg i landet. Genom att komplettera de resurser som ställts till förfogande av de internationella finansinstituten, EU och andra givare, bidrar det till den övergripande effektiviteten hos det paket för ekonomiskt stöd som det internationella givarsamfundet har kommit överens om i efterdyningarna av krisen.

Det föreslagna programmet kommer också att stärka regeringens reformåtagande och dess strävanden efter närmare relationer med EU. Detta resultat kommer bland annat att uppnås genom lämpliga villkor för utbetalning av stödet. I ett större sammanhang kommer programmet att ge en signal till de andra länderna i regionen att EU är redo att stödja länder som har ekonomiska svårigheter, om de följer en tydlig väg mot politiska reformer.

1.5.3.     Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök eller åtgärder

Sedan 2004 har det gjorts sammanlagt femton efterhandsutvärderingar av makroekonomiskt stöd. Slutsatsen i dessa utvärderingar är att makroekonomiskt stöd verkligen bidrar – om än ibland i ringa grad och indirekt – till att man lyckas förbättra hållbarheten i betalningsbalansen och den makroekonomiska stabiliteten och få till stånd strukturreformer i mottagarlandet. I de flesta fall hade det makroekonomiska stödet en positiv effekt på mottagarlandets betalningsbalans och bidrog till att lätta på budgetrestriktionerna. Det ledde också till något högre ekonomisk tillväxt.

1.5.4.     Förenlighet med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter

EU är en av Tunisiens största biståndsgivare. EU har tillhandahållit 290 miljoner euro i bidrag för perioden 2011–2013 inom ramen för det normala samarbetet till stöd för Tunisiens politiska och ekonomiska reformprogram. Vidare har 140 miljoner euro tilldelats Tunisien genom Spring-programmet under perioden 2011–2013.

Det viktigaste mervärdet av det makroekonomiska stödet jämfört med andra EU-instrument skulle vara att bidra till att skapa en stabil makroekonomisk ram, bl.a. genom att främja en hållbar betalningsbalans och budgetsituation, samt en lämplig ram för strukturreformer. Det makroekonomiska stödet utgör inte ett regelbundet ekonomiskt stöd och det är heller inte avsett att stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i mottagarländerna. Det makroekonomiska stödet ska upphöra så snart landets betalningsbalanssituationen är på hållbar kurs igen. Därefter är det meningen att EU:s normala samarbetsinstrument ska ta över.

Det makroekonomiska stödet är också tänkt att vara ett komplement till de internationella finansinstitutens åtgärder, särskilt de anpassnings- och reformprogram som stöds av IMF:s stand-by-avtal och Världsbankens utvecklingspolitiska lån.

1.6.        Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

X Förslag eller initiativ som pågår under begränsad tid

X Förslaget eller initiativet ska gälla i två och ett halvt år från och med ikraftträdandet av samförståndsavtalet, såsom anges i artikel 1.4 i beslutet

X Det påverkar resursanvändningen från 2014 till 2017

1.7.        Planerad metod för genomförandet[14]

X Direkt centraliserad förvaltning som sköts av kommissionen

2.           FÖRVALTNING

2.1.        Bestämmelser om uppföljning och rapportering

Detta stöd är av makroekonomisk natur och utformat i överensstämmelse med det IMF-stödda ekonomiska programmet.  Övervakningen kommer att utgå från framstegen med genomförandet av stand-by-avtalet samt de särskilda reformåtgärder som ska överenskommas med de jordanska myndigheterna i ett samförståndsavtal (se också punkt 1.4.4).

2.2.        Administrations- och kontrollsystem

2.2.1.     Risker som identifierats

Det finns förvaltningsrisker, policyrisker och politiska risker i samband med det föreslagna makroekonomiska stödet.

Det finns en risk att det makroekonomiska stödet, som inte är avsett för specifika utgifter, kan användas på ett bedrägligt sätt. Generellt sett är denna risk relaterad till faktorer som t.ex. kvaliteten på centralbankens och finansministeriets förvaltningssystem och om mottagarlandet har adekvat kapacitet för intern och extern revision.

En annan viktig risk beror på den ekonomiska och politiska osäkerheten i regionen, särskilt i Libyen, som har direkta konsekvenser för den tunisiska ekonomin. Inom landet är den största risken den instabilitet som hänger samman med svårigheterna i den politiska och ekonomiska reformprocessen. Ett fullständigt genomförande av stabiliserings- och reformåtgärder som stöds av det internationella samfundet, inbegripet det föreslagna makroekonomiska stödet, kan undermineras av socialt missnöje.

Slutligen finns det risker som härrör från en eventuell försvagning av den ekonomiska situationen i Europa och världen och från höjda internationella energi- och livsmedelspriser.

2.2.2.     Planerade kontrollmetoder

Det makroekonomiska stödet kommer att bli föremål för verifiering, kontroll och revision på kommissionens ansvar, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och revisionsrätten.

2.2.3.     Beräknade kostnader för och fördelar med kontroller – bedömning av förväntad risk för fel

Kommissionens grundkostnader för verifiering och kontroll samt kostnaden för den operativa bedömningen av finansiella flöden och administrativa förfaranden som ska göras innan stödet betalas ut, beskrivs i tabell 3.2.1. Dessutom uppstår kostnader för Europeiska revisionsrätten och för eventuella insatser från Olafs sida. Den operativa bedömningen bidrar inte bara till att bedöma riskerna för missbruk av medlen. Den ger dessutom användbar information om de nödvändiga reformerna på området förvaltning av de offentliga finanserna som återspeglas i de politiska villkoren för stödet. Vad gäller den förväntade andelen fall där reglerna inte följs bedöms risken (i form av utebliven återbetalning av lånet eller missbruk av medel) vara låg, att döma av de hittills gjorda erfarenheterna vad gäller instrumentet för makroekonomiskt stöd.

2.3.        Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

För att minska riskerna för bedräglig användning kommer flera åtgärder att vidtas.

För det första innehåller den föreslagna rättsliga grunden för det makroekonomiska stödet till Tunisien en bestämmelse om bedrägeriförebyggande åtgärder. Dessa åtgärder kommer att preciseras närmare i samförståndsavtalet och i låneavtalet, i vilka ett antal bestämmelser om inspektioner, bekämpning av bedrägerier, revisioner och återvinning av medel vid bedrägerier eller korruption är tänkta att ingå. Vidare kommer stödet att bli föremål för ett antal specifika villkor, särskilt i fråga om förvaltningen av offentliga medel. Avsikten med detta är att stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet.

För det andra ska kommissionen, innan överenskommelse om samförståndsavtalet nås, med hjälp av vederbörligen bemyndigade externa experter genomföra en operativ bedömning av finansiella flöden och administrativa förfaranden vid Tunisiens finansministerium och centralbank, i syfte att uppfylla de krav som ställs i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Denna översyn kommer att bedöma om ramarna för en sund finansiell förvaltning av det makroekonomiska stödet är tillräckligt effektiva i Tunisien. Den kommer att omfatta områden som förvaltningsstruktur och -organisation, förvaltning och kontroll av medel, it-systemens säkerhet, intern och extern revisionskapacitet samt centralbankens oberoende. Mot bakgrund av denna bedömning kan särskilda mekanismer som avser stödmottagarnas förvaltning av medlen införas i samförstånd med de nationella myndigheterna. Dessutom kommer stödet att betalas in på ett särskilt konto vid Tunisiens centralbank.

Slutligen kommer stödet att bli föremål för verifiering, kontroll och revision på kommissionens ansvar, inklusive Olaf, och från Europeiska revisionsrättens sida.

3.           ESTIMATED FINANCIAL IMPACT OF THE PROPOSAL/INITIATIVE

3.1.        Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

· Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

01 03 02: Makroekonomiskt stöd

01 03 06 – Inbetalningar till garantifonden[15]

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd

Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag

Nummer [Beteckning…...….] || Diff./ Icke-diff. ([16]) || från Efta-länder[17] || från kandidatländer[18] || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen

4 || 01 03 02 Makroekonomiskt stöd || Differentierade || NEJ || NEJ || NEJ || NEJ

4 || 01 03 06 Inbetalningar till garantifonden || Differentierade || NEJ || NEJ || NEJ || NEJ

01 03 06 – Europeiska unionens garanti för EU-lån som har upptagits för makroekonomiskt stöd till tredjeländer: Medel ska avsättas till garantifonden för åtgärder avseende tredjeland i enlighet med förordningen om garantifonden, i dess ändrade lydelse. I överensstämmelser med förordningen baseras lånen på det utestående beloppet i slutet av året. Avsättningsbeloppet beräknas vid början av år ”n” som skillnaden mellan målbeloppet och fondens nettotillgångar vid slutet av år ”n-1”. Det belopp som ska betalas in för år ”n” fastställs i den preliminära budgeten för ”n+1” och överförs i sin helhet i början av år ”n+1” från ”Inbetalningar till Garantifonden” (budgetrubrik 01 03 06). Därmed kommer 9 % (maximalt 22,5 miljoner euro) av det utbetalda beloppet att räknas in i målbeloppet i slutet av år ”n–1” vid beräkningen av inbetalningen till fonden.

Det budgetanslag (symboliskt anslag, ”p.m.”) som återspeglar budgetgarantin för lånet kommer att aktiveras endast om garantin tas i anspråk. Man räknar inte med att budgetgarantin tas i anspråk.

¨¨Nya budgetrubriker som föreslås: inte tillämpligt.

3.2.        Beräknad inverkan på utgifterna

3.2.1.     Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Rubrik i den fleråriga budgetramen || 4 || || || [Beteckning: EU som global partner]

GD <ECFIN> || || || År 2013[19] || År 2014 || År 2015 || År 2016 || Budgetår 2017 || TOTALT

Ÿ Driftsanslag || || || || || ||

Budgetrubrik 01 03 06 Inbetalningar till garantifonden || Åtaganden || (1a) || || || || 15.3 || 7.2 || 22.5

Betalningar || (2a) || || || || 15.3 || 7.2 || 22.5

Anslag av administrativ natur som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program[20] (operativ bedömning och efterhandsutvärdering) || || || || || ||

Budgetrubrik 01 03 02 || Åtaganden || (3) || 0.05 || || || 0.15 || || 0.20

|| Betalningar || (3a) || || 0.05 || || 0.05 || 0.10 || 0.20

TOTALA anslag för GD ECFIN || Åtaganden || = 1+1a+3 || 0.05 || || || 15.45 || 7.2 || 22.7

Betalningar || = 2+2a +3 || || 0.05 || || 15.35 || 7.3 || 22.7

Ÿ TOTALA driftsanslag || Åtaganden || (4) || 0.05 || || || 15.45 || 7.2 || 22.7

Betalningar || (5) || || 0.05 || || 15.35 || 7.3 || 22.7

Ÿ TOTALA anslag av administrativ natur som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program || (6) || || || || || ||

TOTALA anslag för RUBRIK 4 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || = 4+6 || 0.05 || || || 15.45 || 7.2 || 22.7

Betalningar || = 5+6 || || 0.05 || || 15.35 || 7.3 || 22.7

Följande ska anges om flera rubriker i budgetramen påverkas av förslaget eller initiativet:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || || ”Administrativa utgifter”

|| || || År 2013 || År 2014 || År 2015 || År 2016 || År 2017 || TOTALT

GD <…….> || ||

Ÿ Personalresurser || 0.030 || 0.028 || 0.021 || 0.010 || 0.016 || 0.105

Ÿ Övriga administrativa utgifter || 0.015 || 0.015 || 0.010 || || || 0.040

GD ECFIN TOTALT || Anslag || 0.045 || 0.043 || 0.031 || 0.010 || 0.016 || 0.145

TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || 0,045 || 0,043 || 0,031 || 0,010 || 0,016 || 0,145

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| || || År 2013[21] || År 2014 || År 2015 || År 2016 || År 2017 || TOTALT

TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 0.095 || 0.043 || 0.031 || 15.46 || 7.216 || 22.845

Betalningar || 0.045 || 0.093 || 0.031 || 15.36 || 7.316 || 22.845

3.2.2.     Beräknad inverkan på driftsanslagen

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

– X Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Mål- och resultatbeteckning ò || || || || || || || ||

||

|| || || || || || || || || || || ||

SPECIFIKT MÅL nr 1[22] || || || || || || || || || || ||

|| || Budgetår 2013 || Budgetår 2014 || Budgetår 2015 || Budgetår 2016 || Budgetår 2017 || ||

|| Typ || Nummer || Kostn. || Nummer || Kostn. || Nummer || Kostn. || Nummer || Kostn. || Nummer || Kostn. || Totalt antal || Total kostnad

Resultat 1 || Operativ bedömning || 1 || 0.05 || || || || || || || || || 1 || 0.05

Resultat 2 || Efterhandsutvärdering || || || || || || || 1 || 0.15 || || || 1 || 0.15

Resultat 3 || Inbetalningar till garantifonden || || || || || || || 1 || 15.3 || 1 || 7.2 || 2 || 22.5

Delsumma mål 1 || 1 || 0.05 || || || || || 2 || 15.45 || 1 || 7.2 || 4 || 22.7

TOTALA KOSTNADER || 1 || 0.05 || || || || || 2 || 15.45 || 1 || 7.2 || 4 || 22.7

3.2.3.     Beräknad inverkan på anslag av administrativ natur

3.2.3.1.  Sammanfattning

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

– X Förslaget/initiativet kräver att administrativa anslag tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| År 2013[23] || År 2014 || År 2015 || År 2016 || År 2017 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || TOTALT

RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || || || || ||

Personalresurser || 0.030 || 0.028 || 0.021 || 0.010 || 0.016 || || || || 0.105

Övriga administrativa utgifter || 0.015 || 0.015 || 0.010 || || || || || || 0.040

Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0.045 || 0.043 || 0.031 || 0.010 || 0.016 || || || || 0.145

Belopp utanför RUBRIK 5[24] i den fleråriga budgetramen || || || || || || || || ||

Personalresurser || || || || || || || || ||

Övriga administrativa utgifter || || || || || || || || ||

Delsumma för belopp utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || || || || ||

TOTALT || 0.045 || 0.043 || 0.031 || 0.010 || 0.016 || || || || 0.145

Behoven av administrationsanslag ska täckas med anslag för generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av anslag inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

3.2.3.2.  Beräknat personalbehov

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk.

– X Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Beräkningarna ska anges i heltidsekvivalenter

|| År 2013 || År 2014 || Budgetår 2015 || Budgetår 2016 || Budgetår 2017 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)

Ÿ Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) ||

01 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 0.227 || 0.212 || 0.159 || 0.076 || 0.121 || || ||

XX 01 01 02 (vid delegationer) || || || || || || || ||

XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || || ||

10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || || || || || || || ||

Ÿ Extern personal (i heltidsekvivalenter )[25]

XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || || || || || || || ||

XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || || || || || || || ||

XX 01 04 yy[26] || vid huvudkontoret || || || || || || || ||

vid delegationerna || || || || || || || ||

XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || || ||

10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || || || || || || || ||

Annan budgetrubrik (ange vilken) || || || || || || || ||

TOTALT || 0.227 || 0.212 || 0.159 || 0.076 || 0.121 || || ||

XX motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses.

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

Tjänstemän och tillfälligt anställda || Enhetschef: Övervaka och förvalta åtgärden, enas om översynsrapporter avseende låneavtalet, leda kontrollbesök och bedöma de framsteg som görs för att uppfylla villkoren. Administrativt: T.ex. upprättande av samförståndsavtal samt låne- och bidragsavtal, samordning med myndigheter och internationella finansinstitut, samordning med externa experter för operativa bedömningar och efterhandsutvärderingar, genomförande av granskningsuppdrag och utarbetande av kommissionens personalrapporter, förberedande av kommissionens förfaranden i samband med förvaltningen av stöden.

Extern personal || Ej tillämpligt.

3.2.4.     Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

– X Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen

3.2.5.     Bidrag från tredje part

– Det ingår inga bidrag från tredje part i det aktuella förslaget eller initiativet

3.3.        Beräknad inverkan på inkomsterna

Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

[1]               Beslut nr 1025/2013/EU av den 22 oktober 2013 om makroekonomiskt stöd till Kirgizistan. Förslag till beslut om makroekonomiskt stöd till Hashemitiska konungariket Jordanien, vars antagande planeras i december 2013.

[2]               Budgetpost 01 04 01 14 blir budgetpost 01 03 06 från och med 2014 års budget.

[3]               EUT C […], […], s. […].

[4]               Europaparlamentets beslut av den … 2012 och rådets beslut av den … 2012, och

[5]              Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

[6]               Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).

[7]               Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EGT L 145, 10.6.2009, s. 10).

[8]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

[9]               Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

[10]             Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

[11]             Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

[12]             Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

[13]             Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB.

[14]             Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html

[15]             Budgetpost 01 04 01 14 blir budgetpost 01 03 06 från och med 2014 års budget.

[16]             Differentierade respektive icke-differentierade anslag.

[17]             Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

[18]             Kandidatländer och, i förekommande fall, potentiella kandidatländer i västra Balkan.

[19]             Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska börja genomföras.

[20]             Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

[21]             Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska börja genomföras.

[22]             Mål som redovisats under punkt 1.4.2. ”Specifikt/specifika mål…”.

[23]             Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska börja genomföras.

[24]             Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

[25]             [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

[26]             Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).