Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bistånd till tredjeländer, investeringar och handel som verktyg för att minska orsakerna till den ekonomiska migrationen, med särskilt fokus på Afrika

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/03)

Föredragande:

Arno METZLER

Medföredragande:

Thomas WAGNSONNER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	23–24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	28.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	152/0/9

1.   Allmänna slutsatser och rekommendationer

1.1

Syftet med EU:s utvecklingspolitik är att främja hållbar utveckling i utvecklingsländer, med det huvudsakliga målet att utrota fattigdom, stimulera hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen samt främja fred och säkerhet/stabilitet, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. Den utgör en grundval för EU:s förbindelser med omvärlden och bidrar till målen med EU:s yttre åtgärder – vid sidan om utrikes-, säkerhets- och handelspolitiken (och internationella aspekter av annan politik såsom miljö-, jordbruks- och fiskeripolitik). Vid genomförandet av dessa mål bör politiken under alla omständigheter trygga ett ”anständigt liv”, säkerställa efterlevnaden av rättsstatsprincipen och skapa högkvalitativa arbetsförhållanden. I detta sammanhang betonar EESK uttryckligen behovet av att uppnå jämställdhet och ge flickor och kvinnor ökad egenmakt.

1.2

I en värld i ständig förändring är en sak säker: Afrika och Europa kommer att förbli varandras nära grannar. De 54 länderna i Afrika och Europeiska unionens 28 medlemsstater har ett grannskap, en historia och en framtid gemensamt. EESK understryker att misstag som begåtts i det förflutna definitivt bör undvikas i de båda kontinenternas gemensamma framtid.

1.3

För sjuttio år sedan var Europa en kontinent med nettoemigration, eftersom dess invånare flydde från bland annat krig, svält, fattigdom, arbetslöshet, miljöförstöring, förtryck och diskriminering. EU:s framgång med att skapa möjligheter för sina medborgare har gjort oss till en kontinent med nettoinvandring. Vi bör samarbeta med afrikanska länder för att erbjuda dem liknande framsteg.

1.4

Det är svårt att identifiera en sammanhängande ekonomisk strategi i EU avseende Afrika som helhet. EESK skulle vilja framhålla sin beredskap att delta i en sådan öppen och sammanhängande strategi, som ett organ som företräder det organiserade civila samhället och som en aktiv partner i alla sådana EU-avtal. Europeiska utrikestjänsten har förklarat att EU och Afrika redan är starka politiska partner och att nästa steg är att bli verkliga ekonomiska partner och att fördjupa våra handels- och investeringsförbindelser. EESK har spelat en viktig roll för att kartlägga förbindelser inom det civila samhället inom ramen för Cotonouavtalet. Det är nu viktigt att ett fortsatt och ännu större engagemang från EESK och dess strukturer blir ett väsentligt inslag i avtalet efter Cotonouavtalet. På så vis kommer det civila samhället inom EU att ges möjlighet att hjälpa det civila samhället i Afrikas länder att bli en pålitlig och tillförlitlig partner för investerare. Detta kan bara åstadkommas genom att man främjar ett jämbördigt partnerskap och på allvar beaktar de rådande asymmetrierna vad gäller den ekonomiska situationen.

1.5

För att de gemensamma målen ska kunna uppnås kommer det att bli avgörande att man stärker det ekonomiska samarbetet. På senare år har man kunnat se ansatser till ett nytt paradigm vad gäller förbindelserna mellan EU och Afrika (exempelvis inom jordbruket), med en ökad inriktning på politiskt samarbete och främjande av hållbara investeringar samt ett stabilt, ansvarstagande och inkluderande affärsklimat. Detta paradigm behöver vidareutvecklas på ett framgångsrikt sätt inom jordbrukssektorn, liksom inom andra sektorer, och måste inbegripa en större andel av lokalbefolkningen på plats.

1.6

EESK rekommenderar att det på EU-nivå inrättas en strategi som inbegriper en enda kontaktpunkt och en lämplig samrådsmekanism för tillhandahållande av information och kontakter till dem som vill investera i och samarbeta med Afrika. Detta skulle också fylla en övervakningsfunktion som en form av politiskt instrument. Införandet av en enda kontaktpunkt för alla Afrikarelaterade initiativ skulle förebygga överlappning av projekt och garantera öppenhet och effektivitet i EU:s stöd.

1.7

EESK rekommenderar också att det inrättas en lämplig plattform för bättre informationsutbyte mellan europeiska och afrikanska små och medelstora företag om bästa praxis när det gäller investeringar och samarbete.

1.8

Det behövs en tydlig och insynsvänlig institutionell struktur för EU:s utvecklingssamarbete med Afrika på grundval av det nya samförståndet om utveckling (1), som möjliggör en mer realistisk analys och ett mer realistiskt genomförande av utvecklingsperspektivet. EESK hoppas att avtalet efter Cotonouavtalet ska kunna erbjuda en pragmatisk plattform för en reformerad politik för utvecklingssamarbete, som är förenlig med utvecklingsprocessens komplexa karaktär. Denna plattform bör utgå från ett samarbete mellan alla EU-medlemsstater och EU-institutioner i en insats för att registrera alla program, projekt och initiativ på nationell nivå och EU-nivå. Därigenom skulle man undvika överlappning och dubblering av verksamheten på vissa områden, samtidigt som stöd uteblir på andra områden.

1.9

Samtidigt stöder EESK en process för att maximera inverkan av annan EU-politik på den sociala och ekonomiska (2) utvecklingen. I synnerhet måste politiken för handel, investeringar, beskattning (3), bistånd till tredjeländer (4), kampen mot internationell organiserad brottslighet och klimatpolitiken vara samstämmiga med målen för politiken för utvecklingssamarbete.

1.10

EESK engagerar sig helhjärtat i att se till att EU:s utvecklingsfinansiering blir effektivare och mer verkningsfull. Med tanke på de EU-investeringsfonder som redan investerar i Afrika rekommenderar EESK att det inrättas en investeringsfond, snarlik ESF, som kan fungera som medinvesterare i förhållande till privata och offentliga investeringar. Denna fond bör bygga på kriterierna och principerna i Agenda 2030 samt på erkännande av internationellt accepterade grundläggande normer (5). De stödda projekten bör övervakas och förtecknas i centrala register eller plattformar. EESK uppmanar organisationer i det civila samhället (särskilt EESK) till ett ännu närmare samarbete kring etiska värderingar i samband med alla projekt.

1.11

EESK efterlyser genomförandet av en ”från bistånd till investeringar-strategi”, som innebär att man ändrar inriktning från att dela ut stöd till att samarbeta med och stödja självständiga ekonomiska aktörer som står på egna ben och interkontinentala ekonomiska projekt som bygger på samarbete på lika villkor.

1.12

De finansiella strukturerna i själva Afrika bör stärkas i syfte att stödja långsiktig finansiering, både för privata och offentliga investeringar. Detta är en viktig förutsättning för varaktig, hållbar utveckling. Erfarenheter från Europa av kooperativ bankverksamhet och nationella utvecklingsbanker, vars verksamhet framför allt riktar sig till kommuner, kan eventuellt fungera som en förebild. I synnerhet mikrokrediter och investeringar skulle kunna bli centrala frågor för den afrikanska ekonomins framtid. Hållbar utveckling kommer inte att äga rum förrän regionala värdekedjor och konsumentmarknader för en medelklass erhåller stöd (6).

1.13

EESK anser att EU:s utvecklingssamarbete bör verka i riktning mot ett partnerskap som ställer människan i centrum, som säkerställer deltagande av det civila samhället, fackföreningar och den privata sektorn och som medför direkta fördelar för medborgare i Afrika och Europa.

1.14

EESK betonar att det organiserade civila samhället, i partnerskap med afrikanska strukturer, skulle kunna bidra till att bygga upp ett klimat av förtroende genom att stärka det afrikanska civila samhällets struktur med hjälp av instrument för tillgång till rättsskipning, verkställande av säkerhet och korruptionsbekämpning. Detta bör vara det mervärde som det europeiska civila samhället bidrar med till Afrikas utveckling, på grundval av samma gemensamma värderingar i fråga om bl.a. demokrati, rättsstatsprincipen samt politiska och medborgerliga rättigheter.

1.15

EU:s frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap med länder i Afrika innehåller inte någon mekanism för dialog med det organiserade civila samhället. EU bör i samband med att dessa avtal ses över sträva efter att inrätta sådana dialogmekanismer för icke-statliga aktörer.

1.16

Genom att stödja sig på strategin bakom och den framväxande erfarenheten från plattformarna för hållbar affärsverksamhet för Afrika, som huvudsakligen är inriktade på den privata sektorns deltagande, bör EU rikta mer av sitt bistånd och främja ett liknande initiativ för det civila samhället i stort – antingen som en del av ramen för hållbar affärsverksamhet för Afrika eller som ett komplement till den eller parallellt med den. Dessa skulle kunna anta formen av flerpartsplattformar för hållbar handel och hållbara investeringar för Afrika.

1.17

EU bör rikta in en del av sitt handelsrelaterade bistånd på stöd till det civila samhällets deltagande och kapacitetsuppbyggnad i samband med satsningar på hållbar handel och hållbara investeringar.

1.18

Genom en flerpartsstrategi där även organisationer i det civila samhället deltar främjar EESK initiativ och anpassningar av den handelspolitiska ordningen i frihandelsavtal/avtal om ekonomiskt partnerskap/det allmänna preferenssystemet som leder till ett effektivt och hållbart genomförande av det kontinentala frihandelsområdet i Afrika (AfCFTA) och till marknadsintegration i Afrika. Detta bör framför allt stärka handeln inom Afrika och integrationen regionalt och över kontinenten samt utveckla viktiga ekonomiska sektorer i hela Afrika.

1.19

Investeringar i offentlig infrastruktur, särskilt i utbildning, har varit centralt för att förbättra levnadsvillkoren i Europa. Ett centralt mål för vår utvecklingspolitik i Afrika måste vara att förbättra utbildningsnivån där, särskilt bland ekonomiskt sårbara grupper.

1.20

EESK välkomnar EU:s planerade ökning av anslagen till Afrika till 40 miljarder euro (46,5 miljarder US-dollar) under nästa budgetperiod och hoppas på en stark hävstångseffekt genom privata investerare.

2.   Bakgrund

2.1

Europa är världsledande på utvecklingsområdet och världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd. Då EU och dess medlemsstater står för mer än 50 % av allt utvecklingsbistånd i världen är de tillsammans världens ledande givare.

2.2

Enligt Världsbanken (7) uppgick värdet av utvandrares penningförsändelser till utvecklingsländer 2016 till omkring 426 miljarder US-dollar, vilket är omkring tre gånger så mycket som det offentliga utvecklingsbiståndet i hela världen. Genom att tillhandahålla lagliga sysselsättningsmöjligheter för afrikanska migranter i Europa och säkerställa säkra system för penningöverföring kan man göra mycket för att bidra till Afrikas utveckling.

2.3

Afrika och Europa är nära grannar och förenas av en gemensam historia. De har gemensamma värderingar och intressen som kan vägleda deras framtida samarbete. I dag tar de sig gemensamt an globala utmaningar såsom klimatförändringarna och fred och säkerhet. Afrika kommer att bli särskilt utsatt för klimatförändringarna, trots att kontinenten står för mindre än 4 % av de globala växthusgasutsläppen. 27 av de 33 länder som hotas mest av klimatförändringarna ligger i Afrika.

2.4

Som vägledning för samarbetet på kontinental nivå mellan Afrika och EU finns ett strategiskt partnerskap som grundar sig på gemensamma värderingar och intressen. År 2007 antogs den gemensamma strategin Afrika–EU av EU och Afrikanska unionen i syfte att stärka banden mellan de båda kontinenterna på centrala samarbetsområden, fördjupa den politiska dialogen och tillhandahålla en konkret färdplan för det framtida gemensamma arbetet.

2.5

EU har det mest långvariga samarbetet med stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), som sedan 1975 är förankrat i Lomékonventionen och som uppdaterades 2000 genom Cotonouavtalet. 48 länder i Afrika söder om Sahara är parter i Cotonouavtalet.

2.6

EU håller för närvarande på att tillsammans med AVS-staterna förhandla fram en efterföljare till Cotonouavtalet, som gäller perioden 2000–2020. Det politiska och ekonomiska sammanhanget har förändrats enormt mycket under de senaste två årtiondena, eftersom handelsförbindelserna mellan EU och AVS-staterna numera till stora delar regleras genom bilaterala och regionala avtal om ekonomiskt partnerskap, och med hänsyn till den framträdande ställning som Afrikanska unionens ram har, vilket leder till ett ifrågasättande av samstämmigheten, komplementariteten och synergin mellan AVS och AU:s ramar.

2.7

En efterföljare till Cotonouavtalet innebär en möjlighet att modernisera bestämmelserna i olika frågor, däribland investeringar, tjänster, rättvis handel, mänskliga rättigheter, anständiga arbetsförhållanden och migration. Grundvalen för samarbetet behöver dock stöpas om med utgångspunkt i Agenda 2030, och de afrikanska staterna kommer att behöva ta ställning till om de vill förhandla tillsammans som kontinent.

2.8

Dessa omständigheter föranleder EESK att insistera på behovet av en sammanhängande socioekonomisk strategi för förbindelserna mellan EU och Afrika och att erinra om att det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas engagemang har en rättmätig plats i förhandlingarna om Cotonouavtalets efterföljare.

2.9

EESK har upptäckt att det inte finns någon centraliserad överblick eller något centraliserat register över alla initiativ, program och partnerskap på EU-nivå eller nationell nivå. Dessutom är det ingen som vet exakt hur mycket finansiering som går till Afrika.

3.   Flaskhalsar

3.1

Det är viktigt att betona att den afrikanska kontinenten blir alltmer heterogen, och att EU bör anpassa sin politik efter de verkliga förhållandena. Vår strategi för att utveckla förbindelserna mellan EU och Afrika måste bli mycket mer pragmatisk och realistisk.

3.2

Det direkta förhållandet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) har blivit viktigare sedan den gemensamma strategin Afrika–EU offentliggjordes 2007. EU har även varit pådrivande i andra initiativ såsom förvaltningsfonden för nödåtgärder, den afrikanska investeringsplattformen, den externa investeringsplanen och en rad överenskommelser på subregional nivå. Mångfalden av förbindelseformer mellan EU och Afrika ger upphov till en komplex och emellanåt osammanhängande struktur, där inslag från andra politikområden blandas med utvecklingssamarbete. Utöver denna förvirring tillkommer medlemsstaternas skiljaktiga intressen.

3.3

För att öka investeringarna inom den privata sektorn krävs det fred, säkerhet och stabilitet samt ett gynnsamt investerings- och affärsklimat. Av enkäter bland investerare (8) framgår det tydligt att mycket mer behöver göras på det här området för att förbättra Afrikas förmåga att konkurrera globalt om att locka till sig investeringskapital. Rättsstatsprincipen, korruptionsbekämpning, ett oberoende rättsväsende och förutsebar beskattning, liksom fred och stabilitet, är samtliga nyckelfaktorer som påverkar både inhemska och utländska investerares beslut. Kostnaden för att starta ett företag anses vara ungefär tre gånger högre i instabila stater, vilket i hög grad avskräcker från privata investeringar (9).

3.4

I sitt yttrande om ”Den stora betydelsen av handel och investeringar när det gäller att uppnå och genomföra målen för hållbar utveckling” (10) framhöll EESK att ”genomförandet av målen för hållbar utveckling kommer att kräva ett direkt deltagande av det civila samhället, inte minst eftersom detta borde främja rättsstatsprincipen och bidra till att motverka korruption”. I det yttrandet betonades också behovet av att bygga upp infrastrukturen i Afrika, något som Kina nu arbetar med. Den inomafrikanska handeln är svagt utvecklad, särskilt när det gäller jordbruksprodukter. Den står för mellan 10 och 15 % av all handel i Afrika, och kommer förhoppningsvis att öka i och med genomförandet av WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer från 2017.

3.5

Det finns prognoser som visar att det krävs resurser till ett värde av omkring 600 miljarder US-dollar om året för att genomföra målen för hållbar utveckling i Afrika (11). Också med deltagande av utländska investerare och offentligt utvecklingsbistånd kommer en hållbar utveckling i Afrika att vara beroende av att det mobiliseras och skapas inhemska resurser. Sådana resurser grundar sig på långsiktiga investeringar och långsiktigt värdeskapande i syfte att få till stånd högkvalitativa arbetstillfällen samt lokala och regionala värdekedjor. Bättre utbildning och privat konsumtion är viktiga drivkrafter för tillväxten i Afrika, vilket innebär att skapandet av marknader – konsumenter – i Afrika för kontinentens egna produkter måste spela en betydande roll för uppnåendet av utveckling. Offentlig infrastruktur är även en ytterst viktig förutsättning för långsiktiga privata investeringar.

3.6

EESK betonar programmet Erasmus+ betydelse för att ge fler afrikanska ungdomar tillgång till högre utbildning.

3.7

Kopplingen mellan ekonomisk utveckling och migration bör inte förbises. Studier har visat (12) att migrationsbehoven minskar när en viss inkomst per capita väl har uppnåtts (siffrorna varierar mellan olika studier, från 6 000 US-dollar till 10 000 US-dollar per capita per år). Bortsett från det faktum att den största delen av migrationen i Afrika äger rum inom kontinenten pekar dessa siffror på behovet av en utvecklingspolitik som är inriktad på att ge människor ett anständigt liv, sysselsättning och framtidsutsikter i sina egna länder. Att uppnå detta kommer att bli till en enorm utmaning eftersom det, enligt befolkningsprognoserna, kommer att bo 2,5 miljarder människor i Afrika 2050 (13).

3.8

Enligt målen för hållbar utveckling måste jämställdhet uppnås och flickor och kvinnor ges möjlighet att bli självförsörjande. De utvecklingsproblem vi står inför i dag har en tydlig könsaspekt, som man måste beakta när strategier utformas och ta itu med när strategier genomförs.

3.9

Korruptionen utgör ett ytterst stort problem, inte bara i Afrika. Det finns ett behov av att främja god ekonomisk och finansiell styrning genom att stärka en insynsvänlig förvaltning av de offentliga finanserna, inrätta ett trovärdigt system för korruptionsbekämpning på grundval av ett oberoende rättsväsende och förbättra affärsklimatet samt förutsättningarna för sociala förbättringar.

3.10

Det organiserade civila samhället skulle kunna ha en viktig väktarfunktion. Genom att sörja för en starkare roll för icke-statliga organisationer, fackföreningar och näringslivsorganisationer samt stödja sådana initiativ i partnerländer främjar man god samhällsstyrning, rättvisa och demokratisering.

3.11

Europa håller på att tappa mark i Afrika jämfört med andra globala aktörer såsom Kina, som investerar miljarder i denna kontinent. EU:s medlemsstater ser med djup oro på risken för att förlora sin förgrundsställning. Om Europas, liksom Kinas, engagemang inte vore inriktat uteslutande på vinster utan även på hållbar utveckling i Afrika, för att därigenom främja anständiga levnadsförhållanden, skulle behovet av att migrera kunna minskas.

3.12

EESK efterlyser genomförandet av en ”från bistånd till investeringar-strategi”, som innebär att man ändrar inriktning från att dela ut stöd till att samarbeta med och stödja självständiga ekonomiska aktörer som står på egna ben och interkontinentala ekonomiska projekt som bygger på samarbete på lika villkor.

3.13

Motsträvigheten bland konservativa strukturer (t.ex. kyrkor) mot att hantera befolkningstillväxten minskar chanserna att utveckla en strategi för hållbar ekonomisk och social tillväxt.

4.   Investeringar

4.1

Under många år har EU:s Afrikapolitik präglats av goda avsikter och ouppfyllda löften. Sedan flyktingkrisen har dock intresset för en ny strategi för samarbete med kontinenten ökat markant. EU har planer på att investera mer i Afrika och önskar intensifiera handelsförbindelserna, eftersom det nästa steg som fordras är att bli verkliga ekonomiska partner. Ett sådant partnerskap bör grunda sig på ett samförstånd om lika möjligheter, med beaktande av de uppenbara asymmetrier som föreligger mellan Afrika och Europa.

4.2

Investeringarna i Afrika uppvisar en ojämn bild, vilket är en återspegling av den globala osäkerheten. Flödena av utländska direktinvesteringar till Afrika fluktuerar och uppvisar inte den starka uppåtgående tendens som skulle behövas. Sydafrika, Nigeria, Kenya, Egypten och Marocko drog tillsammans till sig 58 % av de sammanlagda utländska direktinvesteringarna under 2016, medan länder som inte kommit lika långt och som är mer sårbara står inför systematiska utmaningar i fråga om att locka till sig privata investeringar.

4.3

EU utgör den största investeraren i Afrika, och dess medlemsstater stod för omkring 40 % av de utländska direktinvesteringarna till ett värde av 291 miljarder euro år 2016 (14). Afrikas stora ekonomiska framsteg under de senaste två årtiondena och den inneboende potentialen inför framtiden innebär att det finns betydande möjligheter att göra mer. De demografiska prognoserna för Afrika visar tydligt att det också är nödvändigt att skapa miljontals nya högkvalitativa arbetstillfällen, särskilt för ungdomar som är på väg in på arbetsmarknaden. Makroekonomiska indikatorer leder inte i sig till en högre levnadsstandard för alla. Det krävs politiska åtgärder för att säkerställa att den ekonomiska utvecklingen främjar levnadsstandarden för befolkningen i stort.

4.4

För att det ska gå att uppnå hållbar utveckling och skapa högkvalitativa arbetstillfällen för Afrikas befolkning – som förväntas fördubblas fram till 2050 – måste de offentliga och, i synnerhet, privata investeringarna öka.

4.5

Investeringar har kommit att bli en central fråga för Afrikas framtida utveckling och kommer att utgöra ett spörsmål vid förhandlingarna om ett avtal efter Cotonouavtalet. Mot bakgrund av mångfalden av befintliga instrument väntas ett särskilt stort mervärde från förhandlingarna om ett investeringssystem som på lika villkor förenar ett lämpligt investerarskydd med hållbarhetsåtaganden, framför allt avseende mänskliga rättigheter, miljöskydd och upprättande av en anständig levnadsstandard.

4.6

Under nästa budgetperiod planerar EU att öka finansieringen till Afrika till 40 miljarder euro (46,5 miljarder US-dollar). Förhoppningsvis kommer detta belopp därefter att flerdubblas av privata investerare. Som ett incitament vill EU tillhandahålla riskgarantier för att uppmuntra den privata sektorn att ingå åtaganden och investera i afrikanska länder. Investeringar som klart och tydligt uppfyller och är inriktade på hållbarhetsmålen, vilka anges i Agenda 2030, bör ges företräde när det gäller stöd. Vid sidan om systemet med riskgarantier behövs det ett ändamålsenligt system för kontroll och tillsyn för att säkerställa att målen för hållbar utveckling uppfylls. EESK rekommenderar starkt att det organiserade civila samhället bidrar till att bekämpa en felaktig användning av EU-medel.

4.7

Potentiella investerare, huvudsakligen investerare från små och medelstora företag, rapporterar att det råder brist på förtroende för investeringsklimatet med hänsyn till den politiska stabiliteten, rättskipningen, immateriella rättigheter, tillträde till marknader och situationen när det gäller genomförandet av handelsavtal.

4.8

EESK rekommenderar att det inrättas en investeringsfond, snarlik ESF, som kan fungera som medinvesterare i förhållande till privata och offentliga investeringar. Denna fond bör bygga på kriterierna och principerna i Agenda 2030 samt på erkännande av internationellt accepterade grundläggande normer (15). De stödda projekten bör övervakas och förtecknas i centrala register eller plattformar. Kommittén betonar behovet av ett ännu intensivare samarbete med det organiserade civila samhället (inte minst EESK) kring etiska värderingar i samband med alla projekt.

4.9

EESK stöder skapandet av ett klimat där tillgång till finansiering underlättas för både afrikanska och europeiska mikroföretag samt små och medelstora företag, där den rättsliga ramen förbättras för både offentliga och privata investeringar och där systemen för offentlig upphandling effektiviseras, där investeringar kommer människorna i de lokala ekonomierna till godo och främjar skapandet av inhemska högkvalitativa arbetstillfällen och där de nödvändiga internationella normerna främjas.

4.10

Dessutom bör de finansiella strukturerna i Afrika stärkas för att stödja långsiktig finansiering. Detta är en viktig förutsättning för bestående hållbar utveckling. Dessutom utgjorde exempelvis kooperativa banker en grundval för utvecklingen i många europeiska länder, och nationella utvecklingsbanker, som också tillhandahåller tjänster till framför allt kommuner, har främjat investeringar i Europa. Genom att använda dessa åtgärder finansierade länder i Europa framför allt social och lokal offentlig infrastruktur, som inte bara utgjorde en viktig grund för privata investeringar och varaktig ekonomisk tillväxt, utan även för den europeiska välfärdsstatens utveckling.

4.11

EU och dess medlemsstater bör rikta in sina finansiella instrument på specifika mål och institutioner i syfte att undvika skadlig konkurrens. Konkurrensen mellan olika europeiska och internationella institutioner har gett upphov till missförstånd och svårigheter med att få tillträde till afrikanska marknader. Det krävs mer av gemensamt och direkt engagemang, kontroll och öppenhet. Det civila samhället skulle kunna spela en institutionell roll här i egenskap av oberoende övervakare.

4.12

En investeringspolitik som främjar europeiska privata investeringar i Afrika bör i synnerhet vara inriktad på att skapa regionala värdekedjor som framställer varor som kan konsumeras huvudsakligen i Afrika, för att därigenom skapa inhemska marknader. Här finns en förebild i den europeiska tillväxtmodellen från årtiondena efter andra världskriget, som i hög utsträckning var beroende av de inhemska marknaderna för industrins utveckling.

4.13

Afrikanska och europeiska icke-statliga organisationer, främst sådana som har rötter i Afrika, skulle kunna fungera som brobyggare för ekonomisk tillväxt och skulle kunna bli aktörer som stöder hållbar ekonomisk utveckling i sina ursprungsländer.

5.   Handel

5.1

EU är fortfarande Afrikas största handelspartner och står för 36 % av all export, framför Kina och Förenta staterna. Kommissionens mål är att intensifiera detta samarbete och ge det en ny avtalsmässig grund.

5.2

Som Afrikas främsta handelspartner har EU haft för avsikt att erbjuda länder i Afrika sina mest generösa handelsförmåner, antingen genom sitt allmänna preferenssystem (och ”allt utom vapen” för de minst utvecklade länderna, varav många ligger i Afrika) eller genom frihandelsavtal, i synnerhet avtal om ekonomiskt partnerskap, som har utveckling som sitt främsta ändamål.

5.3

Likväl innehåller EU:s frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap med länder i Afrika, tvärtemot bestämmelserna i den nya generationen av EU-frihandelsavtal och avtalet om ekonomiskt partnerskap med länderna i Västindien, ingen mekanism för dialog med det organiserade civila samhället. Frihandelsavtalen med länderna i Nordafrika innehåller ännu inte några klausuler om inhemska rådgivande grupper eller något kapitel om handel och hållbar utveckling. I avtal om ekonomiskt partnerskap, som handlar om utveckling, föreskrivs inte heller någon klausul om en rådgivande kommitté i syfte att främja dialogen med icke-statliga aktörer om ett hållbart genomförande och hållbara konsekvenser av avtalet om ekonomiskt partnerskap.

5.4

Medverkan av och dialog med det organiserade civila samhället kan även äga rum utanför (eller parallellt med) handelsavtalen. Eftersom handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Afrika syftar till att främja hållbar utveckling bör alla aktörer, inte bara statliga, involveras.

5.5

Den rådande strukturen i handeln mellan Afrika och Europa ger upphov till utvecklingsrelaterade utmaningar. Det är inte alla avtal om ekonomiskt partnerskap som faktiskt genomförs av partnerländerna, inte ens när de har ratificerats. Att så sker är heller inte helt obefogat, eftersom det finns många rapporter om att europeisk export har trängt undan utvecklingen av lokala industrier och sektorer (16). Utökad frihandel innebär en avgörande strukturell omställning för partnerländerna, som tidigare kunde reglera sina ekonomiska sektorer genom preferenssystem. Avtal om ekonomiskt partnerskap förhandlas dessutom fram med ekonomiska block där situationen ofta skiljer sig åt mellan medlemmarna, vilket skulle kunna rättfärdiga olika synsätt på handelspolitiken. Sist men inte minst kan själva förhandlingarna om omfattande handelsavtal i sig utgöra en organisatorisk utmaning för utvecklingsländer och nyligen industrialiserade länder.

5.6

Ett större åtagande gentemot det civila samhället medför vissa konsekvenser avseende kapacitetsuppbyggnad och kostnader, vilka man bör ta itu med för att få till stånd effektiva åtagandemekanismer. EU bör rikta in en del av sitt handelsrelaterade bistånd (en procentsats skulle kunna fastställas) på stöd till det civila samhällets deltagande, dialog mellan arbetsmarknadens parter och kapacitetsuppbyggnad i samband med satsningar på hållbar handel och hållbara investeringar.

5.7

Afrika är även upptaget med att upprätta det kontinentala frihandelsområdet i Afrika (AfCFTA) för att skapa en afrikansk inre marknad. Hittills har över 40 länder anslutit sig till frihandelsområdet och det anses mycket viktigt av många statliga och icke-statliga aktörer i hela Afrika. Det bör stärka handeln inom Afrika och integrationen regionalt och över kontinenten samt utveckla viktiga ekonomiska sektorer i hela Afrika. EU kan på ett effektivt sätt stödja denna strävan och hjälpa till att säkerställa att dess preferenssystem för handel med länder och regioner i Afrika (EU:s frihandelsavtal med Nordafrika, avtal om ekonomiskt partnerskap och det allmänna preferenssystemet) bidrar till att stödja handelsintegration på kontinental nivå, i riktning mot ett handelsavtal kontinenterna emellan.

6.   Mot en ny allians mellan Afrika och Europa

6.1

Afrika är inte i behov av välgörenhet: Afrika behöver ett äkta och rättvist partnerskap i enlighet med det förslag om en allians mellan Afrika och Europa för hållbara investeringar och arbetstillfällen som lades fram i september 2018. I förslaget anges att detta skulle bidra till att skapa uppemot tio miljoner arbetstillfällen i Afrika enbart under de kommande fem åren. Dessa arbetstillfällen måste självklart garantera en inkomst som möjliggör en anständig levnadsstandard. Avsikten med alliansen är att frigöra privata investeringar och utforska de ytterst stora möjligheter som kan ge vinster för såväl människor som ekonomier i både Afrika och Europa. EU bör överväga att utveckla de många handelsavtalen mellan EU och Afrika till ett frihandelsavtal kontinenterna emellan, i form av ett ekonomiskt partnerskap mellan jämlikar. Här utgör alliansen en viktig politisk signal. Ett sådant partnerskap bör vara jämbördigt, i vetskap om asymmetrierna, och beakta kapaciteterna hos respektive sida.

6.2

För att åstadkomma en verklig allians krävs det reflektion från båda sidor, större förståelse, mer samordning och mer samarbete från båda parter samt att — Afrika har ett egenansvar, — processen inte bara involverar regeringsnivån, — alla icke-statliga aktörer involveras, och att — målet är att skapa ett värdigt liv för alla människor i Afrika.

7.   Efter Cotonouavtalet och det civila samhällets roll

7.1

Kommissionen har inlett förhandlingar om ett nytt ambitiöst partnerskap med 79 AVS-länder. Både AVS och EU värdesätter den ”politiska dimensionen” som en landvinning i Cotonouavtalet och vill behålla den. Den är inriktad på den politiska dialogen med anknytning till nationella, regionala och globala frågor av ömsesidigt intresse liksom på ett åtagande om mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning samt fred och stabilitet.

7.2

Utvecklingen av ett sådant nytt rättvist handelsförhållande med länderna i Afrika bör främja anständiga arbetsförhållanden och understödja offentliga tjänster. Handelspolitiken måste garantera full respekt för och skydd av de mänskliga rättigheterna, arbetstillfällen av god kvalitet och miljön, och måste även beakta utvecklingsbehoven i mindre utvecklade länder. Handeln ger bara stora möjligheter om den skapar arbetstillfällen av god kvalitet och främjar hållbar tillväxt. Alla handelsavtal bör garantera deltagande av det organiserade civila samhället, god samhällsstyrning och öppenhet.

7.3

EESK har spelat en viktig roll för att främja förbindelser inom det civila samhället inom ramen för Cotonouavtalet. Det är nu viktigt att ett fortsatt och ännu större engagemang från EESK och dess strukturer blir ett väsentligt inslag i avtalet efter Cotonouavtalet. På så vis kommer det civila samhället inom EU att ges möjlighet att hjälpa det civila samhället i Afrikas länder att bli en pålitlig och tillförlitlig partner för investerare.

---

(1)  EUT C 246, 28.7.2017, s. 71.

(2)  https://www.africa-eu-partnership.org//sites/default/files/documents/eas2007_joint_strategy_en.pdf

(3)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 29.

(4)  I betydelsen katastrofhjälp och humanitär hjälp, konfliktförebyggande, demokratisering, utvecklingssamarbete, men inte stöd och samarbete avseende militär och gränspolis.

(5)  T.ex. trepartsförklaringen om principer för multinationella företag och socialpolitik.

(6)  Det finns studier som visar att en viss minimiinkomst leder till minskande migrationstryck, bl.a. Clemens, ”Does Development Reduce Migration?”, (2014) (http://ftp.iza.org/dp8592.pdf).

(7)  http://pubdocs.worldbank.org/en/992371492706371662/MigrationandDevelopmentBrief27.pdf

(8)  Bland annat Världsbankens rapport ”Doing Business 2017”.

(9)  ”The Makings of an African Century”, strategiskt meddelande från Europeiska centrumet för politisk strategi (2017).

(10)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 27.

(11)  Tysklands utvecklingsministerium ”Afrika und Europa – Neue Partnerschaft für Entwicklung, Frieden und Zukunft – Eckpunkte für einen Marshallplan mit Afrika” och Unctad ”Economic Development in Africa Report 2016”.

(12)  Bl.a. Clemens, ”Does Development Reduce Migration?”, (2014) (http://ftp.iza.org/dp8592.pdf).

(13)  Africa’s Development Dynamics 2018: Growth, Jobs and Inequalities, AU-kommissionen/OECD 2018.

(14)  Eurostat 2018.

(15)  T.ex. trepartsförklaringen om principer för multinationella företag och socialpolitik.

(16)  T.ex. https://www.deutschlandfunk.de/das-globale-huhn-ghanas-bauern-leiden-unter-gefluegel.766.de.html?dram:article_id=433177, https://www.wienerzeitung.at/nachrichten/wirtschaft/international/835163_Was-Altkleider-fuer-Afrikas-Wirtschaft-bedeuten.html, https://www.dialog-milch.de/im-fokus-eu-milchpulver-und-der-milchmarkt-in-afrika/