1.

Ska artikel 12.5 andra meningen i dataskyddsförordningen (1) tolkas på så sätt att en begäran om information från den registrerade inte kan anses vara orimlig om det är fråga om den första begäran som framställs till den personuppgiftsansvarige?

2.

Ska artikel 12.5 andra meningen i dataskyddsförordningen tolkas på så sätt att den personuppgiftsansvarige kan vägra att tillmötesgå en begäran om information från den registrerade om den registrerades avsikt med begäran är att provocera fram ett skadeståndsanspråk gentemot den personuppgiftsansvarige?

3.

Ska artikel 12.5 andra meningen i dataskyddsförordningen tolkas på så sätt att det kan vara motiverat att vägra tillmötesgå en begäran om det finns offentligt tillgänglig information om den registrerade som gör det möjligt att dra slutsatsen att vederbörande i ett stort antal fall riktat skadeståndsanspråk mot personuppgiftsansvariga till följd av överträdelser av skyddet för personuppgifter?

4.

Ska artikel 4.2 i dataskyddsförordningen tolkas på så sätt att en begäran om information från en registrerad som riktas till den personuppgiftsansvarige enligt artikel 15.1 i dataskyddsförordningen, och/eller svaret på en sådan begäran, utgör behandling i den mening som avses i artikel 4.2 i dataskyddsförordningen?

5.

Ska artikel 82.1 i dataskyddsförordningen, jämförd med skäl 146 första meningen i samma förordning, tolkas på så sätt att endast skada som den registrerade har lider eller har lidit till följd av en behandling är ersättningsgill? Innebär detta att det måste ha skett en behandling av den registrerades personuppgifter – under förutsättning att det föreligger en kausal skada – för att ett skadeståndsanspråk enligt artikel 82.1 i dataskyddsförordningen ska kunna framställas?

6.

Om fråga 5 besvaras jakande: Innebär detta att den registrerade – under förutsättning att det föreligger en kausal skada – inte har rätt till skadestånd enligt artikel 82.1 i dataskyddsförordningen enbart till följd av att hans eller hennes rätt till tillgång enligt artikel 15.1 i dataskyddsförordningen har åsidosatts?

7.

Ska artikel 82.1 i dataskyddsförordningen tolkas på så sätt att den personuppgiftsansvarige enligt unionsrätten inte med framgång kan göra en invändning om rättsmissbruk mot en begäran om information från den registrerade i en situation där den registrerade har framkallat en situation där hans eller hennes personuppgifter behandlas enbart, eller i vart fall delvis, i syfte att kunna begära skadestånd?

8.

Om frågorna 5 och 6 besvaras nekande: Utgör den förlust av kontroll över och/eller ovisshet beträffande behandlingen av den registrerades personuppgifter till följd av en överträdelse av artikel 15.1 i dataskyddsförordningen i sig en immateriell skada för den registrerade i den mening som avses i artikel 82.1 i dataskyddsförordningen, eller krävs det dessutom att det uppstått en ytterligare (objektiv eller subjektiv) begränsning och/eller (märkbar) skada för den registrerade?