02000R1760 — SV — 21.04.2021 — 006.001


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1760/2000

av den 17 juli 2000

om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97

(EGT L 204 11.8.2000, s. 1)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

 M1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006

  L 363

1

20.12.2006

 M2

RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013

  L 158

1

10.6.2013

►M3

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 653/2014 av den 15 maj 2014

  L 189

33

27.6.2014

►M4

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016

  L 84

1

31.3.2016


Ändrad genom:

 A1

ACT concerning the conditions of accession of the Czech Republic, the Republic of Estonia, the Republic of Cyprus, the Republic of Latvia, the Republic of Lithuania, the Republic of Hungary, the Republic of Malta, the Republic of Poland, the Republic of Slovenia and the Slovak Republic and the adjustments to the Treaties on which the European Union is founded

  L 236

33

23.9.2003




▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1760/2000

av den 17 juli 2000

om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97



AVDELNING I

Identifiering och registrering av nötkreatur

▼M4 —————

▼B



AVDELNING II

Märkning av nötkött och nötköttsprodukter

Artikel 11

En aktör eller en organisation, enligt definitionen i artikel 12, som

— 
enligt avsnitt I i denna avdelning skall märka nötkött i alla led i försäljningskedjan,
— 
enligt avsnitt II i denna avdelning önskar märka nötkött på försäljningsstället med andra uppgifter än de som anges i artikel 13, när det gäller vissa kännetecken eller produktionsförhållanden för det märkta köttet eller djuret från vilket det kommer,

skall göra det i enlighet med denna avdelning.

Denna avdelning skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av relevant gemenskapslagstiftning, särskilt i fråga om nötkött.

▼M3

Artikel 12

I denna avdelning avses med

1.

nötkött : produkter som omfattas av KN-nummer 0201 , 0202 , 0206 10 95 och 0206 29 91 ,

2.

märkning : fastsättandet av en etikett på ett enskilt köttstycke eller enskilda köttstycken eller deras förpackning eller, i fråga om produkter som inte är färdigförpackade, lämplig, skriftlig och väl synlig information som tillhandahålls konsumenten på försäljningsstället,

3.

organisation : en grupp aktörer från samma eller olika delar av nötköttsbranschen,

4.

malet kött : urbenat kött som har finfördelats genom malning och innehåller mindre än 1 % salt och omfattas av KN-nummer 0201 , 0202 , 0206 10 95 och 0206 29 91 ,

5.

putsbitar : små bitar av kött som erkänts vara tjänliga som livsmedel och som enbart härrör från putsning vid urbening av slaktkroppar och/eller vid styckning av kött,

6.

skuret kött : kött som har skurits i tärningar, skivor eller andra enskilda delar som inte kräver att aktören företar ytterligare styckning innan det köps av slutkonsumenten och som kan användas direkt av slutkonsumenten. Denna definition innefattar inte malet kött och putsbitar.

▼B



AVSNITT I

Gemenskapssystem för obligatorisk märkning av nötkött

Artikel 13

Allmänna bestämmelser

1.  
Aktörer och organisationer som saluför nötkött inom gemenskapen skall märka köttet i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

Det obligatoriska märkningssystemet skall garantera ett samband mellan å ena sidan identifieringen av slaktkroppen, kvartsparten eller köttstyckena och, å andra sidan, det enskilda djuret, eller, där detta är tillräckligt för att kontrollera att uppgifterna på etiketten är korrekta, gruppen berörda djur.

2.  

Etiketten skall innehålla följande:

a) 

Ett referensnummer eller en referenskod som säkerställer sambandet mellan köttet och djuret eller djuren. Detta nummer kan utgöras av identifieringsnumret för det enskilda djur från vilket nötköttet kommer eller identifieringsnumret för en grupp djur.

b) 

Godkännandenummer för det slakteri där djuret eller gruppen djur slaktades samt medlemsstat eller tredje land där slakteriet är beläget. Märkningen skall lyda: ”Slaktat i (namn på medlemsstat eller tredje land) (godkännandenummer)”.

c) 

Godkännandenummer för den styckningsanläggning där slaktkroppen eller gruppen slaktkroppar styckades samt medlemsstat eller tredje land där anläggningen är belägen. Märkningen skall lyda ”Styckad i (namn på medlemsstat eller tredje land) (godkännandenummer)”.

▼M3 —————

▼B

5.  
►M3  
a) 

Aktörer och organisationer ska även ange följande på etiketterna:

 ◄
i) 

Medlemsstat eller tredje land där djuret är fött.

ii) 

Alla medlemsstater eller tredje land där djuret är uppfött.

iii) 

Medlemsstat eller tredje land där djuret har slaktats.

b) 

Om emellertid köttet kommer från djur som fötts, hållits och slaktats

i) 

i samma medlemsstat kan detta anges som ”Ursprung: (medlemsstatens namn)”,

ii) 

i ett och samma tredje land kan detta anges som ”Ursprung: (tredje landets namn)”.

▼M3

6.  
För att undvika onödig upprepning i märkningen av nötkött av uppgiften om de medlemsstater eller tredjeländer där uppfödningen ägt rum ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 22b med avseende på en förenklad framställning av ursprungsmärkningen om djuret uppehållit sig en mycket kort tid i den medlemsstat eller det tredjeland där det fötts eller slaktats.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser om maximal storlek på och sammansättning av den grupp av djur som avses i punkterna 1 och 2 a, och därvid ta hänsyn till begränsningar för enhetligheten på de djurgrupper från vilka det skurna köttet och putsbitarna kommer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 23.2.

▼B

Artikel 14

Undantag från det obligatoriska märkningssystemet

Med undantag av artikel 13.2 b och c och artikel 13.5 a i och ii skall en aktör eller organisation som producerar malet nötkött på etiketten ange ”berett i (medlemsstatens eller tredje landets namn)” beroende på var köttet har beretts och ”ursprung” i de fall då det land eller de länder som berörs inte är samma som beredningslandet.

Skyldigheten enligt artikel 13.5 a iii är tillämplig för detta kött från och med den dag som denna förordning skall börja tillämpas.

Dessa aktörer eller organisationer får emellertid komplettera etiketten på det malda nötköttet med

— 
en eller flera av de indikationer som föreskrivs i artikel 13, och/eller
— 
produktionsdatum för köttet i fråga.

▼M3

För att säkerställa överensstämmelse med de övergripande bestämmelserna om märkning i denna avdelning ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22b för att, utgående från erfarenheterna med malet kött, fastställa bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i de tre första styckena i den här artikeln för putsbitar av nötkött och skuret nötkött.

Artikel 15

Obligatorisk märkning av nötkött från tredjeländer

Genom undantag från artikel 13 ska nötkött som importeras till unionen och för vilket inte alla de uppgifter som föreskrivs i artikel 13 är tillgängliga märkas med följande:

”Ursprung: utanför EU” och ”Slaktat i (tredjelandets namn)”.

▼B



AVSNITT II

▼M3

Frivillig märkning

▼M3

Artikel 15a

Allmänna bestämmelser

Annan livsmedelsinformation, utöver den som anges i artiklarna 13, 14 och 15, vilken tillagts på etiketterna av de aktörer eller organisationer som säljer nötkött ska vara objektiv, kunna verifieras av de behöriga myndigheterna och förstås av konsumenterna.

Informationen ska följa den övergripande lagstiftningen om märkning och framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 ( 1 ).

Om aktörer eller organisationer som säljer nötkött inte rättar sig efter de skyldigheter som avses i första och andra styckena ska den behöriga myndigheten tillämpa lämpliga sanktioner, enligt vad som fastställs i artikel 22.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22b med avseende på definitioner och krav avsedda att gälla för termer eller termkategorier som får användas på etiketten till färdigförpackat och fruset nötkött och kalvkött.

▼M3 —————

▼B



AVSNITT III

Allmänna bestämmelser

▼M3 —————

▼B



AVDELNING III

Gemensamma bestämmelser

▼M4

Artikel 22

1.  
Medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna i denna förordning efterlevs.

De kontroller som föreskrivs ska inte påverka tillämpningen av de kontroller som kommissionen får utföra enligt artikel 9 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

De eventuella sanktioner som en medlemsstat ålägger en aktör eller en organisation som saluför nötkött ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  

Trots vad som sägs i punkt 1 ska medlemsstaterna, om aktörer och organisationer som saluför nötkött inte märkt nötköttet i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt avdelning II, när så är lämpligt och i enlighet med proportionalitetsprincipen, kräva att nötköttet avlägsnas från marknaden. Utöver de påföljder som avses i punkt 1 får medlemsstaterna

a) 

om köttet uppfyller relevanta veterinär- och hygienbestämmelser godkänna att kött av det slaget

i) 

släpps ut på marknaden efter att ha försetts med vederbörlig märkning i enlighet med unionens krav, eller

ii) 

sänds direkt till bearbetning till köttprodukter, av andra slag än de som anges i artikel 12.1,

b) 

tillfälligt eller slutgiltigt återkalla godkännandet av de berörda aktörerna och organisationerna.

3.  

Experter från kommissionen ska, tillsammans med de behöriga myndigheterna,

a) 

kontrollera att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning,

b) 

utföra kontroller på platsen för att säkerställa att kontrollerna genomförs i enlighet med denna förordning.

4.  
En medlemsstat på vars territorium en kontroll på platsen utförs ska bistå kommissionens experter med all den hjälp de kan behöva för att fullgöra sina uppgifter. Resultaten av kontrollerna ska diskuteras med den berörda medlemsstatens behöriga myndighet innan en slutrapport sammanställs och skickas ut. Rapporten ska vid behov innehålla rekommendationer till medlemsstaterna om bättre efterlevnad av denna förordning.

▼M3

Artikel 22a

Behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse den eller de behöriga myndigheter som ansvarar för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning och de akter som kommissionen antar på grundval av förordningen.

De ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka dessa myndigheter är.

▼M4

Artikel 22b

Utövande av delegeringen

1.  
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.6, 14.4 och 15a ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 20 april 2016. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.  
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.6, 14.4 och 15a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.  
En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.6, 14.4 och 15a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 23

Kommittéförfarande

1.  
Kommissionen ska, för de genomförandeakter som antas enligt artikel 13.6 i denna förordning, biträdas av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, som inrättats genom artikel 58.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 ( 2 ).

Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 3 ).

2.  
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.

▼M3

Artikel 23a

Rapporten och utvecklingen inom lagstiftning

Senast den:

— 
18 juli 2019 för bestämmelserna om frivillig märkning, och
— 
18 juli 2023 för bestämmelserna om elektronisk identifiering,

efter denna förordnings ikraftträdande ska kommissionen lägga fram motsvarande rapporter för parlamentet och rådet om genomförandet och konsekvenserna av denna förordning, varvid rapporterna, i fråga om bestämmelserna om frivillig märkning ska behandla möjligheten att se över dessa bestämmelser och, i fråga om elektronisk identifiering, ska behandla de tekniska och ekonomiska möjligheterna att införa obligatorisk elektronisk identifiering överallt i unionen.

Rapporterna ska vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

▼B

Artikel 24

1.  
Förordning (EG) nr 820/97 upphävs härmed.
2.  
Hänvisningar till förordning (EG) nr 820/97 skall tolkas som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 25

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas på nötkött från djur som slaktas från och med den 1 september 2000.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.




BILAGA



Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 820/97

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 11

Artikel 13

Artikel 12

Artikel 14.1

Artikel 16.1

Artikel 14.2

Artikel 16.2

Artikel 14.3

Artikel 16.5

Artikel 14.4

Artikel 16.4

Artikel 15

Artikel 17

Artikel 16.1

Artikel 16.3

Artikel 16.2

Artikel 16.3

Artikel 16.3

Artikel 13.2 a

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 22

Artikel 25

▼M3




BILAGA I

IDENTIFIERINGSMÄRKEN

A) 

KONVENTIONELLT ÖRONMÄRKE

MED VERKAN FRÅN OCH MED DEN 18 JULI 2019.

B) 

ELEKTRONISK IDENTIFIERARE I FORM AV ELEKTRONISKT ÖRONMÄRKE

C) 

ELEKTRONISK IDENTIFIERARE I FORM AV BOLUSTRANSPONDER

D) 

ELEKTRONISK IDENTIFIERARE I FORM AV INJICERBAR TRANSPONDER



( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 Text av betydelse för EES (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).