3.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/18

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (2) fastställs gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB för en rad livsmedel.

(2)

Dioxiner tillhör en grupp av 75 polyklorerade dibenso-p-dioxinkongener (PCDD) och 135 polyklorerade dibensofurankongener (PCDF), av vilka 17 utgör ett problem i toxikologiskt hänseende. Polyklorerade bifenyler (PCB) är en grupp om 209 olika kongener som kan delas in i två grupper på grundval av sina toxikologiska egenskaper: tolv kongener uppvisar toxikologiska egenskaper som liknar dioxiners, vilket gör att de ofta kallas ”dioxinlika PCB”. Övriga PCB uppvisar ingen dioxinlik toxicitet, men har en annan toxikologisk profil och kallas ”icke dioxinlika PCB”.

(3)

Varje kongen av dioxin eller dioxinlika PCB uppvisar en viss grad av toxicitet. För att kunna sammanställa dessa olika kongeners toxicitet har begreppet toxisk ekvivalent (TEF) införts för att underlätta riskbedömningen och tillsynen. Till följd av detta uttrycks analysresultaten för alla de individuella kongener av dioxin och dioxinlika PCB som utgör ett problem i toxikologiskt hänseende i en kvantifierbar enhet, nämligen ”total TCDD-ekvivalent” (TEQ).

(4)

Världshälsoorganisationen (WHO) anordnade den 28–30 juni 2005 ett seminarium om de TEF-värden som organisationen enades om 1998. Ett antal TEF-värden ändrades, särskilt för PCB, oktaklorerade kongener och pentaklorerade furaner. Uppgifter om effekterna av de nya TEF-värdena och om aktuell förekomst sammanställs i den vetenskapliga rapporten Results of the monitoring of dioxin levels in food and feed  (3) från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Med hänsyn till dessa nya uppgifter bör därför gränsvärdena för PCB ses över.

(5)

Efsas vetenskapliga panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan har på kommissionens begäran antagit ett yttrande om förekomsten av icke dioxinlika PCB i foder och livsmedel (4).

(6)

Summan av de sex markörerna eller indikatorerna för PCB (PCB 28, 52, 101, 138, 153 och 180) omfattar omkring hälften av den totala mängden icke dioxinlika PCB i foder och livsmedel. Denna summa anses vara en lämplig markör för förekomsten av och människans exponering för icke dioxinlika PCB och bör därför fastställas som ett gränsvärde.

(7)

Gränsvärden har fastställts med beaktande av uppgifter om aktuell förekomst som sammanställts i Efsas vetenskapliga rapport Results of the monitoring of non dioxin-like PCBs in food and feed  (5). Även om det är möjligt att uppnå lägre kvantifieringsgränser (LOQ) kan det konstateras att många laboratorier tillämpar en kvantifieringsgräns på 1 μg/kg fett eller till och med 2 μg/kg fett. Om man uttrycker analysresultaten som en övre gräns skulle detta i vissa fall innebära en nivå som ligger nära gränsvärdet om mycket stränga gränsvärden skulle fastställas, även om ingen PCB har kvantifierats. För vissa livsmedelskategorier ansågs också uppgifterna inte vara så omfattande. Det vore därför lämpligt att se över gränsvärdena om tre år på grundval av en mer omfattande databas som tas fram genom en analysmetod med tillräcklig känslighet för kvantifiering av låga nivåer.

(8)

Finland och Sverige har beviljats undantag för utsläppande på marknaden av fisk med ursprung i Östersjöområdet, vilken är avsedd för konsumtion inom deras territorier och som innehåller högre dioxinhalter än de gränsvärden som fastställts för dioxiner och summan av dioxiner och dioxinlika PCB i fisk. Dessa medlemsstater har uppfyllt villkoren gällande kostrekommendationer till konsumenterna. De meddelar varje år resultaten av sin övervakning av dioxinhalterna i fisk från Östersjöområdet till kommissionen och rapporterar de åtgärder som vidtagits för att minska människors exponering för dioxiner från Östersjöområdet.

(9)

På grundval av resultaten av övervakningen av halter av dioxiner och dioxinlika PCB i Finland och Sverige skulle det beviljade undantaget kunna begränsas till vissa fiskarter. Eftersom dioxiner och PCB fortfarande förekommer i miljön och därmed i fisk bör detta undantag beviljas utan tidsgräns.

(10)

När det gäller viltfångad lax har Lettland begärt ett undantag liknande det som beviljats Finland och Sverige. I detta syfte har Lettland visat att människors exponering för dioxiner och dioxinlika PCB inom landets territorium inte är högre än den högsta genomsnittliga nivån i någon annan medlemsstat och att landet har infört ett system som garanterar att konsumenterna får fullständig information om kostrekommendationer för att begränsa vissa utsatta befolkningsgruppers konsumtion av fisk från Östersjöområdet för att undvika potentiella hälsorisker. Dessutom bör halterna av dioxin och dioxinlika PCB hos fisk från Östersjöområdet kontrolleras, och resultat och åtgärder som vidtagits för att minska människors exponering för dioxin och dioxinlika PCB från fisk med ursprung i Östersjöområdet rapporteras till kommissionen. Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att garantera att fisk och fiskprodukter som överskrider EU:s gränsvärden för PCB inte saluförs i andra medlemsstater.

(11)

Eftersom kontaminationsmönstret för icke dioxinlika PCB i fisk från Östersjöområdet uppvisar likheter med kontaminationen med dioxiner och dioxinlika PCB och eftersom även icke dioxinlika PCB förekommer under mycket lång tid i miljön bör ett liknande undantag beviljas för förekomst av icke dioxinlika PCB som för dioxiner och dioxinlika PCB i fisk från Östersjöområdet.

(12)

Efsa har uppmanats att lämna ett vetenskapligt yttrande om förekomsten av dioxiner och dioxinlika PCB i lever från får och rådjur och om lämpligheten av att fastställa produktbaserade gränsvärden för dioxiner och PCB i lever och därav framställda produkter i stället för fettbaserade gränsvärden, vilket för närvarande är fallet. Bestämmelserna om lever och därav framställda produkter bör därför ses över, särskilt bestämmelserna om lever från får och rådjur, så snart Efsas yttrande finns tillgängligt. Under tiden bör fettbaserade gränsvärden för dioxiner och PCB fastställas.

(13)

Livsmedel med en lägre fetthalt än 1 % har hittills undantagits från gränsvärdena för dioxiner och dioxinlika PCB, eftersom de oftast i mindre utsträckning bidrar till människors exponering. Det har dock funnits livsmedel med en lägre fetthalt än 1 % som har uppvisat mycket höga halter av dioxiner och dioxinlika PCB i fettet. Det är därför lämpligt att tillämpa produktbaserade gränsvärden på sådana livsmedel. Med tanke på att ett produktbaserat gränsvärde fastställs för vissa livsmedel med låga fetthalter bör ett sådant produktbaserat gränsvärde gälla för livsmedel med en lägre fetthalt än 2 %.

(14)

Mot bakgrund av uppgifterna om övervakningen av dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn bör särskilda lägre gränsvärden fastställas för dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel för spädbarn och småbarn. Bundesinstitut für Risikobewertung i Tyskland har till Efsa lämnat en särskild begäran om bedömning av riskerna för spädbarn och småbarn när det gäller förekomst av dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel för spädbarn och småbarn. Bestämmelserna om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn bör därför ses över när Efsas yttrande finns tillgängligt.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

1.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

2.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.