SV

Bryssel den 15.12.2005

KOM(2005) 655 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

FRAMSTEG MOT ATT UPPNÅ GEMENSKAPENS KYOTOMÅL

(i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet)

{SEK(2005) 1642}

Innehållsförteckning

1. Inledning (...)3

2. Att uppnå gemenskapens Kyoto-mål (...)3

2.1. Faktiska utsläpp 2003 för EU-25 och EU-15 (...)3

2.2. Förväntade utsläpp 2010 för EU-25 och EU-15 (...)5

2.3. Utsläpp per sektor (...)7

3. Slutsatser (...)8

1. Inledning

Det här är den sjätte årliga lägesrapporten om övervakning av utsläpp av växthusgaser i gemenskapen och den första rapporten enligt Europaparlamentets och rådets beslut 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (280/2004/EG). Rapporten bygger på en detaljerad rapport från Europeiska miljöbyrån, ”Greenhouse gas emission trends and projections in Europe” (Europeiska miljöbyrån, 2005). I rapporten bedöms medlemsstaternas faktiska och förväntade framsteg med att uppfylla sina åtaganden om utsläpp av växthusgaser enligt FN:s klimatförändringskonvention och Kyotoprotokollet.

Det här är en lägesrapport för EU-25, men ofta belyses utvecklingen inom EU-15 med tanke på dessa medlemsstaters gemensamma mål och bördefördelningsöverenskommelsen. Kvaliteten på uppgifterna för 2003 varierar också mellan nya och gamla medlemsstater, särskilt vad gäller fullständighet och tillförlitlighet. Rapporten [1] innehåller också en del utsläppsuppgifter för de två anslutande länderna Bulgarien och Rumänien samt för Kroatien som är ett kandidatland. För Turkiet som också är ett kandidatland finns ännu inga uppgifter tillgängliga.

I den här rapporten analyseras utsläppsuppgifter från 2003 och prognoser för utsläppsuppgifter med scenariererna ”med befintliga åtgärder” [2] och ”med ytterligare åtgärder”. Dessa prognoser är medlemsstaternas sammanlagda prognoser och de kommer att analyseras mer djupgående i framtiden eftersom alla medlemsstater ännu inte har lämnat uppdaterade prognoser. I prognoserna inkluderas användningen av flexibla mekanismer i enlighet med Kyotoprotokollet, t.ex. gemensamt genomförande, mekanismen för en ren utveckling och den internationella handeln med utsläpp.

Prognoserna visar att EU-15 kommer att nå minskningsmålet på -8 % med hjälp av ytterligare åtgärder och genom att använda flexibla mekanismer.

2. Att uppnå gemenskapens Kyoto-mål

2.1. Faktiska utsläpp 2003 för EU-25 och EU-15

Utsläppen av växthusgaser både för EU-25 och EU-15 ökade mellan 2002 och 2003, även om utsläppen låg 8 % respektive 1,7 % under utsläppen för basåret (diagram 1) tillsammans med en ekonomisk tillväxt för EU-15 på 27 % mellan 1990 och 2003. EU-15 låg 1,9 % över den linjära målriktlinjen år 2003 (diagram 2), inklusive användningen av Kyotomekanismerna men exklusive inhemska sänkor eller användningen av det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter som lanserades vid ett senare datum.

EU:s system för handel med utsläppsrätter lanserades den 1 januari 2005. Det är världens största system för handel med utsläppsrätter och det är tänkt att det skall fungera tillsammans med ett effektivt genomförande av befintliga och ytterligare strategier och åtgärder för att uppnå de utsläppsminskningar som krävs enligt Kyotoprotokollet.

Diagram 1: Faktiska och förväntade utsläpp för EU-25 och EU-15

(...PICT...)

Anm.: Uppgifterna omfattar inte utsläpp och upptag genom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. I diagrammet hänvisas till ett teoretiskt basår med värdet 100 för EU-25 för att göra det möjligt att på ett konsekvent sätt analysera trender och prognoser för utsläpp av växthusgaser. För de flesta medlemsstater är basåret 1990 för koldioxid (CO2), metan (CH4) och kväveoxid (N2O) men 1995 för fluorerade gaser, dock med följande undantag: För Ungern är basåret för CO2, CH4 och N2O genomsnittet av 1985-1987, för Slovenien 1986 och för Polen 1988. Basåret för fluorerade gaser är 1990 för Frankrike och Finland. Detta innebär att värdet för 1990 inte är exakt 100. Cypern och Malta omfattas inte eftersom det inte finns tillräckligt med uppgifter och de inte har några mål enligt Kyotoprotokollet. Målriktlinjen i Kyotoprotokollet visar den teoretiska linjära minskningen i utsläppen av växthusgaser från basårsnivån och fram till år 2010 vilket är halvtidsåret för den första åtagandeperioden.

Källa: Europeiska miljöbyrån, 2005

Medlemsstaternas resultat varierar. Med hjälp av Kyotomekanismerna är tretton medlemsstater på god väg att fullgöra sina åtaganden om utsläppsminskningar, såsom visas i diagram 2. Av medlemsstaterna i EU-15 är Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och Storbritannien på god väg att fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelsen om bördefördelning (rådets beslut 2002/358/EG). Tio medlemsstater ligger emellertid fortfarande över sina målriktlinjer (Finland och Spanien med över 20 %). För Österrike, Danmark och Finland har avvikelsen till och med ökat jämfört med 2002. Cypern och Malta är inte bilaga 1-parter i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och har därmed inga mål enligt Kyotoprotokollet.

Diagram 2 Målavvikelseindikatorer 2003 (i indexpunkter = procent) för EU-25, inbegripet Kyotomekanismer

(...PICT...)

Anm.: Uppgifterna omfattar inte utsläpp och upptag genom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Avståndet till målet i procentenheter jämfört med basårets utsläpp (staplarna) visar avvikelsen mellan ett hypotetiskt mål (för 2003) och vad som faktiskt uppnåtts (under 2003). Detta förutsätter att de procentuella minskningarna jämfört med basårsnivåerna sker på ett linjärt sätt. Det förutsätts också att medlemsstaterna uppnår sina mål genom inhemska åtgärder och användningen av Kyotomekanismer inkluderas också. Sänkor inkluderas inte. Cypern och Malta är inte bilaga 1-parter i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och har därmed inga mål enligt Kyotoprotokollet.

Källa: Europeiska miljöbyrån, 2005

2.2. Förväntade utsläpp 2010 för EU-25 och EU-15

De sammanslagna prognoserna för EU-25 ”med befintliga inhemska strategier och åtgärder” visar att de totala utsläppen av växthusgaser för 2010 kommer att ligga 5 % under 1990 års nivåer (diagram 1). Följande medlemsstater förväntas uppnå sina Kyotomål genom att endast använda befintliga inhemska strategier och åtgärder (diagram 3): Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Polen, Slovakien, Sverige och Storbritannien. Genomförandet av ytterligare åtgärder förväntas minska växthusgasutsläppen för EU-25 med 9 % år 2010 jämfört med nivån 1990.

De sammanlagda prognoserna för EU-15 visar att utsläppen 2010 skulle kunna minskas med 9,3 % under basårsnivåerna om man tar hänsyn till de besparingar som användningen av Kyotomekanismerna (2,5 % minskning) och ytterligare inhemska strategier och åtgärder (6,8 % minskning) ger upphov till. Detta är tillräckligt för att det gemensamma Kyotomålet för EU-15 skall kunna uppnås (diagram 1).

Den förväntade användningen av Kyotomekanismer av nio länder i EU-15 (Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Spanien) uppgår till 106,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år för åtagandeperioden eller omkring 2,6 % jämfört med EU:s mål på -8 % (diagram 1). Nio länder (Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Tyskland, Italien, Nederländerna, Spanien och Sverige) har avsatt ekonomiska medel på sammanlagt ca 2 730 miljoner euro för att använda Kyotomekanismerna under hela den femåriga åtagandeperioden.

Med hänsyn till att befintliga åtgärder (~ 1,6 % minskning) och användningen av Kyotomekanismerna (2,5 % minskning) kommer att leda till en minskning mellan 1990 och 2010 på ca 4,1 % måste de ytterligare inhemska strategier och åtgärder som medlemsstaterna skall genomföra under de följande sex åren täcka den återstående avvikelsen på 3,9 % för att EU-15 skall nå sitt Kyotomål på -8 %. De medlemsstater som ligger över sina mål bör genomföra ytterligare strategier och åtgärder samt använda Kyotomekanismerna för att uppfylla målen.

Diagram 3 Målavvikelseindikatorer 2010 (i procentenheter) för EU-25, inklusive Kyotomekanismer

(...PICT...)

Anmärkningar: Uppgifterna omfattar inte utsläpp och upptag genom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Alla medlemsstater i EU-15 tillhandahöll prognoser som förutsätter inhemska strategier och åtgärder. Flera länder tillhandahöll prognoser med ytterligare inhemska strategier och åtgärder. För följande medlemsstater är de ytterligare effekterna av användningen av Kyotomekanismerna inkluderade: Belgien, Danmark, Finland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Österrike. För EU-15 beräknas effekten av användningen av Kyotomekanismer på information från dessa nio länder. Prognoserna för Polen omfattar bara CO2 och N2O. Prognoserna för Spanien omfattar bara CO2. Prognoserna för Cypern och Malta är inte tillgängliga.

Källa: Europeiska miljöbyrån, 2005

Den lagstiftning som är i kraft eller som redan föreslagits av kommissionen skulle – enligt förhandsberäkningar från Europeiska klimatförändringsprogrammet – möjliggöra utsläppsminskningar på omkring 420–490 miljoner ton koldioxidekvivalenter i EU-15 år 2010 (10 % – 12 % av basårsutsläppen). Dessa uppskattningar förutsätter att medlemsstaterna genomför åtgärderna fullt ut och inkluderar inte överlappningar mellan strategierna. Inventeringsuppgifterna för 2006 kommer att offentliggöras 2008 och då bör de utsläppsminskningar som är ett resultat av dessa strategier bli synliga. Att medlemsstaterna snabbt och effektivt genomför befintliga strategier och strategier på planeringsstadiet kommer att ha en mycket kraftig inverkan på unionens utsläpp av växthusgaser.

2.3. Utsläpp per sektor

I diagram 4 visas förändringarna i EU-15 sedan 1990 vad gäller utsläppen från de viktigaste ekonomiska sektorerna. Huvuddelen av Europeiska unionens utsläpp av växthusgaser kommer från produktion och användning av energi, inbegripet transporter. De energirelaterade utsläppen i EU-15 ökade mellan 1990 och 2003, huvudsakligen till följd av en växande efterfrågan på transporter och elektricitet. Både för EU-15 och EU-25 håller emellertid de ökade växthusgasutsläppen vad gäller energiförsörjning och -användning på att frikopplas från energibehovet, vilket leder till att utsläppen minskar trots att efterfrågan ökar. Detta är också fallet, om än i mindre omfattning, för transportsektorn i EU-15. Om man tittar på statistiken för varje land är det mest slående resultatet att transportutsläppen i Frankrike och Tyskland har minskat, för Tyskland för fjärde året i rad. Detta är tvärtemot den allmänna trenden. Förklaringen är troligen de kombinerade effekterna av förbättrad bränsleeffektivitet, högre bränslepriser och den allmänna transportpolitiken.

Diagram 4 Förändringar i utsläppen av växthusgaser i EU-15 per sektor 1990-2003, sektorsvisa prognoser med befintliga åtgärder och med ytterligare åtgärder 1990-2010, och sektorernas andelar 2003

(...PICT...)

Anm.: Flera medlemsstater har inte lämnat prognoser för alla sektorer/scenarier. Informationen om prognoser måste därför tolkas försiktigt. För de flesta medlemsstater är basåret för fluorerade gaser 1995 och inte 1990. Detta kan ha en viss inverkan på uppgifter som rör industriella processer, men uppgifter för 1990 finns inte tillgängliga för alla medlemsstater.

Källa: Europeiska miljöbyrån, 2005

Tillväxten i energirelaterade utsläpp uppvägdes genom minskade utsläpp från icke-energirelaterade källor, t.ex. avfall, industriprocesser och jordbruk. Avfallsutsläppen har minskat eftersom avfallsstrategierna har lett till att deponeringen av fast avfall på land har minskat. Införandet av teknik för att begränsa utsläppen, särskilt för N2O, har bidragit till att utsläppen från industriprocesser har minskat och jordbruksutsläppen var också lägre eftersom boskapspopulationen minskat.

I EU-25 har utsläppen av växthusgaser minskat i nästan alla sektorer. De minskade utsläppen i de tio nya medlemsstaterna berodde till stor del på den ekonomiska omstruktureringen. Undantaget är transporter där utsläppen har ökat sedan 1990.

3. Slutsatser

År 2003 hade utsläppen av växthusgaser i EU-15 minskat med 1,7 % jämfört med basårsnivån och uppgick till 4 180 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Denna minskning motsvarar drygt en femtedel av EG:s Kyotomål. Om Kyotomekanismerna inte räknas med har avvikelsen till målet fördubblats sedan 2002 för att nå 3,5 indexpunkter. Även om Kyotomekanismerna inkluderas låg de totala utsläppen av växthusgaser år 2003 fortfarande 1,9 indexpunkter över målriktlinjen. Prognoserna visar att EU-15 kommer att uppfylla sina åtaganden att minska sina utsläpp med 8 % i enlighet med Kyotoprotokollet när ytterligare åtgärder genomförs och flexibla mekanismer används. De medlemsstater som ligger över sina mål måste snabbt vidta ytterligare åtgärder och använda Kyotoprotokollets flexibla mekanismer om de vill uppfylla Kyotomålen.

EU är också fast besluten att vidta ytterligare åtgärder. Andra fasen av Europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP) inleddes 2005. Kommissionen planerar att granska framstegen och undersöka nya åtgärder för att utnyttja kostnadseffektiva lösningar för att minska utsläppen. Den andra fasen av Europeiska klimatförändringsprogrammet omfattar avskiljning och lagring av koldioxid, utsläpp från vägfordon, luftfart samt strategier för att hantera effekterna av klimatförändringar. EU:s roll för att minska sårbarheten och underlätta anpassningen kommer också att diskuteras. Ytterligare EU-initiativ på områdena energieffektivitet och förnybar energi är dessutom att vänta.

[1] I bilaga 1 finns en förteckning över bakgrundsuppgifter, och i bilaga 4 finns en omfattande förteckning över gemensamma och samordnade strategier och åtgärder [SEK(2005)1642].

[2] Befintliga strategier och åtgärder är de som uppfyller en eller fler av följande punkter: a) nationell lagstiftning är i kraft, b) en eller fler frivilliga överenskommelser har upprättats, c) ekonomiska resurser har tilldelats, d) mänskliga resurser har mobiliserats, e) ett officiellt regeringsbeslut har fattats och det finns ett tydlig åtagande att fortsätta med genomförandet. Ytterligare (planerade) strategier och åtgärder är alternativ som diskuteras och det finns en realistisk möjlighet att de kommer att antas och genomförs i framtiden.

--------------------------------------------------