28.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 487/51

Föredragande:

Christian MOOS

Medföredragande:

Denis MEYNENT

1.1

Det slovakiska ordförandeskapet har bett EESK att yttra sig om ”framtidssäkrad lagstiftning”. Detta nya begrepp har samband med andra specifika uppmaningar till kommissionen och medlagstiftarna i syfte att se till att man i lagstiftningen bättre beaktar i synnerhet EU:s konkurrenskraft och tar hänsyn till små och medelstora företags och mikroföretags särdrag, aspekter som EESK yttrat sig om vid flera tillfällen.

1.2

EESK noterar att insatser görs för att förbättra EU-lagstiftningens kvalitet och att de bör intensifieras.

1.3

EESK anser att en lagstiftning som håller hög kvalitet och är enkel, begriplig och konsekvent ”är en viktig integrationsfaktor som inte utgör någon börda eller kostnad som bör minskas”. Den är en förutsättning för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och främja innovation, konkurrenskraft för företag – däribland små och medelstora företag – samt för att skapa högkvalitativa arbetstillfällen.

1.4

”Innovationsprincipen” enligt definitionen i kapitel 2 utgör även en del av Refit-programmet. EESK erinrar om principerna i agendan för bättre lagstiftning, som redan definierats och tillämpas, och betonar att denna nya princip inte får ges företräde framför dem och måste tillämpas intelligent och försiktigt, i synnerhet inom områdena socialt skydd, miljöskydd, hälsa och konsumentskydd.

1.5

EESK föreslår att man fortsätter att undersöka möjligheterna med innovationsprincipen genom utbyte av god praxis.

1.6

Innovation är en nödvändig förutsättning för hållbar tillväxt i Europa. Man bör därför fastställa ett innovationsvänligt regelverk, även om det inte finns något enkelt samband mellan innovation och regelverk. Utöver lagstiftning måste man också vidta åtgärder för att främja och utveckla innovation (administrativa åtgärder, skatter, investeringsplan osv.).

1.7

Syftet med EU-lagstiftningen bör alltid vara att skapa en rättslig ram som gör det möjligt för företag och medborgare att dra nytta av fördelarna med den inre marknaden och att undvika en onödig administrativ börda. EU-lagstiftningen är framtidssäkrad om den är proaktiv och framsynt. EESK stöder en lagstiftning som anpassar sig. EESK anser att en framtidssäkrad EU-lagstiftning bör utgå från gemenskapsmetoden.

1.8

Man måste undvika onödiga regleringskostnader. Regleringskostnaderna bör stå i proportion till deras nytta.

1.9

EESK anser att all lagstiftning måste vara resultatet av offentliga politiska överläggningar. I detta sammanhang har det civila samhället och arbetsmarknadens parter en mycket viktig roll att spela, och man bör fastställa en lämplig ram för att trygga en social och civil dialog av hög kvalitet där de åsikter som framförs beaktas.

1.10

EESK påminner om att det inte enbart är innehållet i lagstiftningen utan själva lagstiftningsförfarandet som måste vara framtidssäkrat för att svara mot företagens och medborgarnas behov.

1.11

En framtidssäkrad lagstiftning måste ha ett tydligt syfte, alltid överensstämma med målen i fördraget och vara flexibel i fråga om införlivande i nationell lagstiftning. Den ska inte gå in på detaljer utan begränsas till att fastställa en ram som ska införlivas i tid och på lämpligt sätt på nationell nivå, bl.a. i samråd med arbetsmarknadens parter och representativa organisationer i det civila samhället och med beaktande av deras synpunkter. Användningen av tidsfristklausuler (”sunset clauses”) bör analyseras ytterligare.

1.12

EESK är för ett tydliggörande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som ibland används som argument av motståndare till lagstiftningsinitiativ utan att deras bakomliggande resonemang är tillräckligt väl underbyggt.

1.13

Det civila samhället måste fungera som bollplank för en framtidssäkrad lagstiftning. EESK har goda förutsättningar att fungera som mellanhand mellan lagstiftaren och det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadsparterna.

1.14

EESK framhåller vikten av konsekvensbedömningar på nationell nivå och EU-nivå, vilket omfattar testet för små och medelstora företag, för såväl lagstiftningsinitiativ som andra initiativ, för att säkerställa att politiska beslut är välgrundade och evidensbaserade. Konsekvensbedömningar utgör ett hjälpmedel för politiska beslut och kan inte ersätta dem.

1.15

EESK begär att rådfrågas när kommissionen, parlamentet och rådet enas om tillbakadragande av lagstiftningsförslag, eftersom det är viktigt att bedöma de materiella och immateriella konsekvenserna av sådana tillbakadraganden.

1.16

Kommittén anser att rådet måste bli öppnare och att en framtida reform av fördragen bör försöka förbättra samstämmigheten i rådets beslut. Parlamentets rättigheter måste stärkas.

1.17

EESK anser att det är nödvändigt att i högre grad utnyttja det fördjupade samarbetet, samtidigt som man undviker att institutionerna försvagas av detta.

1.18

EESK insisterar på att delta i de samråd som bör gå hand i hand med ett fördjupande av EMU. Europaparlamentet och de rådgivande organen bör integreras bättre i den europeiska planeringsterminen.

1.19

Kommittén ställer sig positiv till ett påskyndat lagstiftningsförfarande genom trepartsmöten endast i brådskande situationer.

2.1

Det slovakiska ordförandeskapet har bett EESK att yttra sig om en framtidssäkrad lagstiftning och att reflektera över hur EU kan förbättra lagstiftningen för att anpassa den till ekonomins och samhällets behov i dessa tider av snabba förändringar. Ordförandeskapet undrar hur vi kan begränsa regelkostnaderna för företagen till en rimlig nivå, utan att bortse från målen i fördragen.

2.2

EU-lagstiftningen är framtidssäkrad om den är proaktiv och framsynt och tillhandahåller maximal rättslig tydlighet och säkerhet. EESK förespråkar därför en lagstiftning som är anpassningsbar och samtidigt har förmåga att se framåt.

2.3

Lagstiftning behövs också för att uppnå fördragens politiska mål. EU är en social marknadsekonomi och vissa bestämmelser innebär därför kostnader för företagen, till exempel på arbetsmiljöområdet. Det är balansen mellan de ekonomiska och de sociala målen som säkerställer social fred i Europa. En framtidssäkrad lagstiftning måste respektera denna balans och främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

2.4

EESK stöder och betonar behovet av att stärka EU-lagstiftningens legitimitet genom bättre lagstiftning, men insisterar på att förståelsen av vad som är framtidssäkrat inte får leda till en avpolitisering av lagstiftningsprocessen. Kommittén anser att all lagstiftning måste vara resultatet av politiska överläggningar. I detta sammanhang måste man beakta den viktiga rollen för det civila samhället och arbetsmarknadsparterna inom ramen för den sociala dialogen.

2.5

EU-lagstiftningen är framtidssäkrad om medborgarna betraktar den som legitim. Den måste bygga på representation, samförstånd och deltagande och ha kapacitet att åstadkomma resultat eller lösningar på kollektiva problem.

2.6

EESK anser att EU:s lagstiftningsförfarande bör ses över inom ramen för Lissabonfördraget och vid behov inom ramen för ett nytt fördrag så att EU-politiken kan ge bättre resultat. Det är just denna aspekt av en framtidssäkrad lagstiftning som EESK vill lyfta fram, dvs. dess kvalitet, legitimitet, öppenhet och inkluderande karaktär.

2.7

EESK påminner om att det inte enbart är innehållet i lagstiftningen utan själva lagstiftningsförfarandet som måste vara framtidssäkrat för att svara mot företagens och medborgarnas behov. Det handlar med andra ord om demokrati på europeisk nivå.

2.8

Den politiska viljan hos de folkvalda företrädarna och deras val är därför av avgörande betydelse. All lagstiftning kan analyseras utifrån dess kapacitet att omsätta denna politiska vilja i praktiken, och dömas utifrån dess demokratiska kvalitet. EESK föreslår därför att inte bara lagstiftningens innehåll utan även lagstiftningsprocessen ska undersökas.

2.9

Det nya begreppet ”framtidssäkrad lagstiftning” är kopplat till andra initiativ som syftar till att förbättra lagstiftningen. EESK har i flera yttranden (1) uttalat sig om agendan för bättre lagstiftning och Refit-programmet (2). Kommittén vill påminna om sitt yttrande om proaktiv juridik (3).

2.10

Genomförandet av agendan för bättre lagstiftning och Refit-programmet, som kommissionen lanserade 2012 för att mäta de administrativa bördor som följer av den befintliga lagstiftningen och, om det är lämpligt, undanröja dem, är viktiga prioriteringar för ordförandeskapstrion (Nederländerna, Slovakien och Malta) från januari 2016 till juni 2017. Det är tydligt att idén om en framtidssäkrad lagstiftning är förenlig med dessa program.

2.11

EESK noterar att insatser görs för att förbättra EU-lagstiftningens kvalitet och framhåller att de bör intensifieras. EESK har tagit del av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 (4) och det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (5), men konstaterar att kommittén inte gjordes delaktig i detta.

2.12

EESK anser att en lagstiftning som håller hög kvalitet och är enkel, begriplig och konsekvent, som kommissionen, parlamentet och rådet är garanter för, är en förutsättning för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och främja innovation, konkurrenskraft för företag – däribland små och medelstora företag och mikroföretag – samt för att skapa högkvalitativa arbetstillfällen. Det är också viktigt att fullt ut genomföra småföretagsakten på alla områden.

2.13

EU:s lagstiftning ”är en viktig integrationsfaktor som inte utgör någon börda eller kostnad som bör minskas. Väl anpassad borgar den däremot för skydd, utveckling och rättssäkerhet för alla europeiska aktörer och medborgare” (6).

2.14

EESK erinrar om vikten av de principer som redan har fastställts för att garantera lämplig lagstiftning. Hit hör bland annat principerna om korrekt genomförande i tid, subsidiaritet och proportionalitet, försiktighet, förutsägbarhet, ”tänk småskaligt först”, konkurrenskraftens externa dimension och inremarknadstest.

2.15

Innovationsprincipen, som är ett nytt inslag i lagstiftningen, tycks tillskrivas en allt större betydelse av rådet. Denna princip, som innebär att man vid utarbetande och översyn av lagstiftning tar hänsyn till effekterna på forskning och innovation, är ett av de många kriterierna för utvärdering av kommissionens lagstiftningsförslag på områden med teknisk, teknologisk och vetenskaplig karaktär. Den måste dock tillämpas intelligent och försiktigt, särskilt på områdena socialt skydd, miljöskydd, hälsa och konsumentskydd.

2.16

Det framgår av slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) (7) att ”man […] bör tillämpa ’innovationsprincipen’, vilket innebär att man vid utarbetande och översyn av lagstiftning på alla politikområden beaktar inverkan på forskning och innovation”. Detta återspeglas också i det slovakiska ordförandeskapets remiss och i en färsk studie av CEPS (8), som fastställer att alltför stränga regler skulle utgöra hinder för investeringar och hämma innovationen. Denna tolkning är även i linje med Refit-programmet.

2.17

EESK anser att man på förhand måste definiera användningen av denna nya princip och noggrant precisera hur den ska användas.

2.18

Enligt EESK bör innovationsprincipen ha samma betydelse som de andra kriterier som nämns i punkt 2.14 och som tillämpas av kommissionen för att undersöka effekterna av ett lagstiftningsförslag. Det är därför nödvändigt att hitta en jämvikt mellan innovationsprincipen och övriga kriterier och säkerställa att den inte ges företräde framför dem.

2.19

EESK föreslår för det slovakiska ordförandeskapet att man fortsätter att undersöka möjligheterna med innovationsprincipen genom utbyte av god praxis. EESK uppmanar kommissionen att mot bakgrund av detta göra en bedömning av möjligheterna med och konsekvenserna av denna nya princip.

2.20

Syftet med EU-lagstiftningen bör alltid vara att skapa en rättslig ram som gör det möjligt för företag och medborgare att dra nytta av den inre marknadens fördelar och friheter, dvs. att främja innovativa krafter i Europa. Detta innebär att man bör undvika onödiga administrativa bördor, medan dåligt utformade, föråldrade och betungande regler bör revideras eller avskaffas.

2.21

EESK anser att regleringskostnaderna bör stå i proportion till deras nytta. Onödiga kostnader och administrativa bördor bör undvikas av hänsyn till företagen, medborgarna och de myndigheter som tillämpar lagstiftningen. Det är viktigt att nettovinsten och mervärdet av en lag är större än dess kostnader för företagen eller samhället som helhet.

3.1

EESK insisterar på att begreppet ”framtidssäkrad lagstiftning” måste definieras bättre. Det måste vara i linje med Europeiska unionens värderingar och mål i enlighet med artiklarna 1 och 2 i Lissabonfördraget. Därför måste innovationsprincipen, som är en av det slovakiska ordförandeskapets prioriteringar (9) och således har en stark koppling till det nya begreppet framtidssäkrad lagstiftning, tillämpas på ett ansvarsfullt sätt.

3.2

Innovation är en nödvändig förutsättning för hållbar tillväxt i Europa. All lagstiftning, såväl på EU-nivå som på nationell nivå, måste se till att företag, särskilt små och medelstora företag som har begränsade resurser, inte belastas i onödan. Innovation och konkurrenskraft är grundläggande för den europeiska sociala marknadsekonomins framgång. Innovation behöver ett regelverk av hög kvalitet. Samspelet mellan lagstiftning och innovation är komplicerat och kan inte betraktas endast ur ett kvantitativt perspektiv, dvs. mer eller mindre lagstiftning (10).

3.3

EESK anser att användningen av tidsfristklausuler (”sunset clauses”) i EU-lagstiftningen för att undvika framtida byråkratiska hinder förtjänar att analyseras närmare.

3.4

En framtidssäkrad lagstiftning måste ha ett tydligt syfte, alltid överensstämma med målen i fördragen och vara flexibel när det gäller dess införlivande i nationell lagstiftning, i enlighet med de principer som nämns ovan. Den ska inte gå in på detaljer utan nöja sig med att fastställa en ram som vid behov kan kompletteras antingen med icke-rättsliga instrument eller av nationella tillsynsmyndigheter, arbetsmarknadens parter eller självregleringssystem, varav de sistnämnda alltid kontrolleras av lagstiftaren på lämplig nivå.

3.5

EESK är för ett tydliggörande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Förenlighet med subsidiaritetsprincipen, eller snarare fördelningen av befogenheter, är av avgörande betydelse för att EU ska fungera väl som ett gemensamt rättsligt område. Motståndare till lagstiftningsinitiativ använder dock ibland dessa två principer som argument utan att underbygga de bakomliggande resonemangen tillräckligt. Det är nödvändigt att klargöra vilka kriterier som avgör tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Europeiska unionens rättsliga område måste vara ett och odelbart.

3.6

EESK anser att det är nödvändigt att först undersöka lagstiftningsprocessen på europeisk nivå för att förbättra lagstiftningens kvalitet. Ett stort antal initiativ har som syfte att förbättra lagstiftningsprocessen, men parterna i processen kan inte enas om hur detta bör göras. EESK hänvisar till kommissionens riktlinjer i agendan för bättre lagstiftning (19 maj 2015) och det interinstitutionella avtalet (december 2015/16, april 2016), Brok-Bresso-betänkandet (februari 2016), Hübner-betänkandet (mars 2016), Giegold-betänkandet (slutet av maj 2016) och särskilt småföretagsakten (februari 2011). Kommittén uppmärksammar också förslagen från medlemsstaternas regeringar och parlament, initiativ såsom de från European Movement International (MEI) och Europafederalisternas förbund samt bidrag från forskningsinstitut och tankesmedjor.

3.7

Det organiserade civila samhället har avgörande betydelse för utvecklingen av en europeisk allmän opinion. Europa behöver en mindre splittrad allmän opinion som kan fungera som bollplank för en framtidssäkrad EU-lagstiftning. I egenskap av det organ som representerar det organiserade civila samhället i Europa har EESK goda förutsättningar att underlätta konsensus bland de olika aktörerna i det civila samhället på alla nivåer samt i medlemsstaterna. Kommittén är närmare bestämt en viktig mellanhand mellan lagstiftaren och det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadsparterna.

3.8

Kommittén är medveten om vikten av konsekvensbedömningar, särskilt för små och medelstora företag. De bör beaktas i lagstiftningsprocessen, men kan inte ersätta den politiska processen.

3.9

Att förenkla lagstiftning som är svår att förstå och tillämpa, eller att slopa reglering som blivit överflödig, kan medföra fördelar för medborgarna och de ekonomiska aktörerna och på så sätt bidra till en miljö som främjar tillväxt och skapande av fler arbetstillfällen av hög kvalitet (”enabling environment”). EESK begär dock att rådfrågas när kommissionen, parlamentet och rådet enas om tillbakadragande av lagstiftningsförslag. I detta sammanhang är det viktigt att bedöma de materiella och immateriella konsekvenserna av sådana tillbakadraganden och att informera EESK om dem.

3.10

Lissabonfördraget syftar till att stärka Europaparlamentets roll och gemenskapsmetoden. I krisens kölvatten har Europeiska rådet blivit en hörnsten i EU:s institutionella system. EESK anser att denna tendens bör korrigeras. En framtidssäkrad EU-lagstiftning bör utgå från gemenskapsmetoden.

3.11

Mötena i de rådskonstellationer som fattar beslut med kvalificerad majoritet bör vara offentliga för att öka öppenheten och stärka demokratin. Kvalificerad majoritet när rådet fattar beslut bör vara regeln. EESK anser också att en framtida reform av fördragen bör försöka förbättra enhetligheten i rådets beslut, eftersom rådskonstellationerna för närvarande för en delvis motstridig politik med uppenbara konsekvenser för lagstiftningens kvalitet.

3.12

Europaparlamentets utökade rättigheter, som fastställs i fördragen men som ännu inte har verkställts, bör genomföras så snart som möjligt. Den begränsade initiativrätt som infördes genom Lissabonfördraget (artikel 225 i EUF-fördraget) bör således tillämpas i högre grad i enlighet med de villkor som anges i fördraget. Ett avslag från kommissionen bör endast vara möjligt av formella skäl, framför allt när det inte finns tillräcklig befogenhetsgrund.

3.13

Skillnader i integrationstakten har sedan länge varit en realitet i EU och är ofrånkomliga också i framtiden med tanke på antalet medlemsstater. I detta sammanhang anser EESK att det är nödvändigt att i högre grad utnyttja det fördjupade samarbetet. Samtidigt bör man se till att EU:s institutioner inte försvagas av olikheterna i utformningen av projekt som syftar till europeisk integration. Det fördjupade samarbetet bör fungera med kvalificerad majoritet.

3.14

EESK ställer sig bakom Europaparlamentets uppmaning att ge Ekonomiska och monetära unionen (EMU) en ”ändamålsenlig och demokratisk ekonomisk styrning”, och begär på nytt att få delta i de samråd som måste gå hand i hand med en sådan fördjupning av EMU i syfte att involvera det civila samhället.

3.15

EESK anser att det påskyndade lagstiftningsförfarandet genom trepartsmöten endast bör tillämpas i brådskande situationer, vilket för övrigt stämmer överens med vad som anges i fördraget. Till skillnad från Europaparlamentets utskott är trepartsmötena varken öppna eller tillgängliga. En begränsning av lagstiftningsförfarandet till en enda behandling medför en begränsning av det civila samhällets deltagande.

3.16

EESK anser att de verktyg och förfaranden som införts i kölvattnet av finanskrisen och krisen i euroområdet bör integreras bättre i EU:s rättsliga ram. Europaparlamentet och organ såsom Europeiska regionkommittén (ReK) och EESK bör integreras bättre i den europeiska planeringsterminen. Den europeiska stabilitetsmekanismen bör kopplas till EU:s regelverk.

3.17

När det gäller delegerade akter bör kommissionen säkerställa en större insyn i sitt beslutsfattande (se artikel 290 i EUF-fördraget), vilket kommittén har betonat vid upprepade tillfällen.