C_2018387SV.01004801.xml

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan

(2018/C 387/09)

Föredragande:

Jacques BLANC (FR–EPP), borgmästare, La Canourgue

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan

COM(2018) 173 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Artikel 1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Syfte och tillämpningsområde	Syfte och tillämpningsområde
1. Genom detta direktiv inrättas en minimiförteckning över förbjudna otillbörliga handelsmetoder mellan köpare och leverantörer i livsmedelskedjan och minimiregler fastställs för genomförandet av förbuden och för samordningen mellan tillsynsmyndigheterna.	1. Genom detta direktiv inrättas en minimiförteckning över förbjudna otillbörliga handelsmetoder mellan köpare och leverantörer i livsmedelskedjan och minimiregler fastställs för genomförandet av förbuden och för samordningen mellan tillsynsmyndigheterna.
2. Direktivet är tillämpligt på vissa otillbörliga handelsmetoder som förekommer när en leverantör som är ett litet eller medelstort företag säljer livsmedelsprodukter till en köpare som inte är ett litet eller medelstort företag.	2. Direktivet är tillämpligt på otillbörliga handelsmetoder som förekommer när en leverantör säljer livsmedelsprodukter till en köpare som inte är ett litet eller medelstort företag.
3. Direktivet ska tillämpas på leveransavtal som ingås efter det datum då de införlivandebestämmelser som avses i artikel 12.1 andra stycket börjar tillämpas.	3. Direktivet ska tillämpas på leveransavtal som ingås efter det datum då de införlivandebestämmelser som avses i artikel 12.1 andra stycket börjar tillämpas.

Motivering

Att begränsa tillämpningsområdet för direktivet skulle få negativ inverkan på stora kooperativ eller producentorganisationer som inte uppfyller kriterierna för små och medelstora företag, och som därmed inte skulle skyddas mot otillbörliga affärsmetoder. Dessa producentorganisationer eller kooperativ har emellertid inte alls samma förhandlingsposition som sina köpare med tanke på koncentrationen i senare led i livsmedelskedjan. Denna situation skulle stå i skarp kontrast till de långsiktiga insatser som görs av kommissionen för att koncentrera utbudet genom tillämpning av den gemensamma organisationen av marknaden och missgynnar indirekt de producentorganisationer som inte uppfyller definitionen för små och medelstora företag. De otillbörliga handelsmetoder som en distributör skulle kunna utsätta en industriell leverantör för, t.ex. ett medelstort företag som säljer produkter som till stor del härstammar från jordbruket, skulle inte heller omfattas av förbudet mot otillbörliga handelsmetoder. Detta är dock inte ändamålsenligt ur ekonomisk synvinkel med tanke på det nödvändiga skyddet av de mest utsatta delarna i kedjan.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

köpare: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som köper livsmedelsprodukter genom handel. Termen ”köpare” kan även omfatta en grupp av sådana fysiska eller juridiska personer. […]

a)	köpare: varje fysisk eller juridisk person , oavsett etableringsort, som köper livsmedelsprodukter genom handel. Termen ”köpare” kan även omfatta en grupp av sådana fysiska eller juridiska personer.

b)	otillbörlig handelsmetod: åtgärder som medför skyldigheter eller utgör försök att införa skyldigheter för en handelspartner så att obalans skapas mellan parternas rättigheter och skyldigheter. […]

Motivering

a)	Syftet med direktivet är också att förhindra att utlokalisering av inköp utan några som helst regler tillämpas. Köpare i och utanför EU bör därför i konsekvensens namn behandlas på samma sätt.

b)	Det tycks därför viktigt att i direktivet definiera (på ett tillräckligt öppet sätt) vad en otillbörlig handelsmetod är.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 3.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Förbud mot otillbörliga handelsmetoder

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att följande handelsmetoder förbjuds:

Förbud mot otillbörliga handelsmetoder

1) Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande handelsmetoder förbjuds:

a)	En köpare betalar en leverantör för färskvaror senare än 30 kalenderdagar efter att ha fått leverantörens faktura eller senare än 30 kalenderdagar efter att ha tagit emot färskvarorna , beroende på vilket som inträffar sist. Förbudet ska inte påverka

a)	En köpare betalar en leverantör för livsmedelsprodukter senare än 30 kalenderdagar efter att ha fått leverantörens faktura eller senare än 30 kalenderdagar efter att ha tagit emot livsmedelsprodukterna , beroende på vilket som inträffar sist. Förbudet ska inte påverka

—	följderna av sena betalningar och påföljderna enligt vad som fastställs i direktiv 2011/7/EU,

—	följderna av sena betalningar och påföljderna enligt vad som fastställs i direktiv 2011/7/EU,

—	möjligheten för en köpare och en leverantör att komma överens om en värdefördelningsklausul i den mening som avses i artikel 172 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013.

—	möjligheten för en köpare och en leverantör att komma överens om en värdefördelningsklausul i den mening som avses i artikel 172 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013,

—	avtal som slutits av branschorganisationer som erkänns i artikel 172 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013.

b)	En köpare annullerar sina order av färskvaror med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning för sina varor.

b)	En köpare annullerar sina order av färskvaror med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning för sina varor.

c)	En köpare ändrar ensidigt och retroaktivt avtalsvillkoren i fråga om leveransintervall, leveranstid, leveransvolym, kvalitetskrav eller pris.

c)	En köpare ändrar ensidigt och retroaktivt avtalsvillkoren i fråga om leveransintervall, leveranstid, leveransvolym, kvalitetskrav eller pris.

d)	En leverantör betalar för det svinn som äger rum i köparens lokaler och som inte beror på leverantörens försumlighet eller fel.

d)	En leverantör betalar för det svinn som äger rum i köparens lokaler och som inte beror på leverantörens försumlighet eller fel.

e)	En köpare återförsäljer en produkt i befintligt skick till ett pris som understiger dess faktiska inköpspris, inklusive skatter och transportkostnader.

f)	En köpare tillämpar inköpspriser på livsmedelsprodukter som är oskäligt låga med tanke på leverantörens produktionskostnader.

g)	En köpare fakturerar för en tjänst som inte faktiskt tillhandahållits eller vars kostnad är uppenbart oproportionerlig i förhållande till den tillhandahållna tjänstens värde.

h)	Den ena avtalsparten fastställer kriterier och villkor avseende priset som innebär att det inte har fastställts och inte kan fastställas.

Motivering

Otillbörliga handelsmetoder berör och skadar leverantörer av både färskvaror och andra livsmedel. Direktivets tillämpningsområde bör därför utvidgas.

Branschavtal som antagits enhälligt av medlemmarna kan innehålla andra bestämmelser än förslaget till direktivet, bl.a. i fråga om betalningsfrister.

Det är lämpligt att förbjuda återförsäljning med förlust för att stoppa värdeförstörelse i varje länk i livsmedelskedjan. Det handlar i själva verket om att undvika priskrig där den storskaliga detaljhandeln tar ut överdrivet stora marginaler för vissa produkter, särskilt jordbruksprodukter, som kompensation för priskriget på vissa populära produkter.

På samma sätt bör inte det pris som betalas till producenterna vara orimligt lågt i förhållande till produktionskostnaderna. Jordbrukarna måste kunna leva på sin verksamhet och ska inte behöva sälja med förlust. Det är därför viktigt att införa påföljder för köpare som köper till orimligt låga priser eller som får sina leverantörer att köpa jordbruksråvaror till orimligt låga priser. En exakt definition av ett orimligt lågt försäljningspris ska fastställas med hänsyn till sektor och region.

g)	Syftet är att införa påföljder för varje betalning till leverantören som inte motsvaras av någon levererad tjänst eller som inte står i proportion till den levererade tjänsten. En utmaning är att en betalning till en europeisk inköpscentral måste vara motiverad.

h)	Det pris som anges i ett avtal ska kunna fastställas eller vara fastställt, dvs. att de båda parterna under kontraktets hela löptid ska kunna ta reda på vilket pris som ska betalas.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 3.3

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Om köparen tar betalt för de situationer som beskrivs under punkt 2 b, c och d ska köparen , på leverantörens begäran, förse leverantören med en beräkning av betalningen per enhet eller sammanlagt, beroende på vad som är lämpligt, och när det gäller situationer som beskrivs i punkt 2 b och d även en kostnadsberäkning och underlaget för beräkningen.	Om köparen kräver betalning strikt kopplad till den tjänst som tillhandahållits för de situationer som beskrivs under punkt 2 b, c och d ska köparen förse leverantören med en beräkning av betalningen per enhet eller sammanlagt, beroende på vad som är lämpligt, och när det gäller situationer som beskrivs i punkt 2 b och d även en kostnadsberäkning och underlaget för beräkningen.

Motivering

De betalningar som begärs av leverantörer måste regleras strikt och motiveras systematiskt.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

De marknadsbaserade mekanismerna för att trygga jordbrukarnas inkomster måste stärkas avsevärt för att minska de negativa följderna av de starka prissvängningarna på jordbruksprodukter i syfte att behålla jordbruket i alla regioner, öka dess konkurrenskraft och bevara landsbygdssamhällena.

Regleringen av prissvängningarna på jordbruksprodukter och kampen mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan är nära knutna till varandra, eftersom marknadssvängningarna förvärrar maktförhållandena för fördelning av mervärdet inom kedjorna och de resulterande avvägningarna oftast är ogynnsamma för producenterna, vars förhandlingsstyrka begränsas bl.a. på grund av den ökande koncentrationen i livsmedelsindustrin och i synnerhet den storskaliga detaljhandeln.

ReK välkomnar kommissionens initiativ till europeisk lagstiftning mot otillbörliga handelsmetoder, som kommittén efterlyste i sitt yttrande om reglering av prissvängningarna på jordbruksprodukter, där kommittén rekommenderade inrättande av ett särskilt EU-regelverk mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan, såsom föreslås i Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 [2015/2065(INI)], eftersom avtal medför en viss riskdelning men inte i grunden avhjälper ojämlikheten mellan parterna, antimonopolbestämmelserna inte räcker till för att avhjälpa otillbörliga affärsmetoder och de skillnader i maktförhållanden som kännetecknar de jordbruksbaserade livsmedelskedjorna och mekanismerna för självreglering för aktörerna i kedjorna inte alltid är effektiva när det gäller att säkerställa hederligt agerande på marknaden, bl.a. eftersom jordbrukarna och bearbetningsföretagen ofta inte vågar lämna in klagomål av rädsla för att uteslutas från marknaden. Ramlagstiftning på EU-nivå behövs för att harmonisera konkurrensvillkoren och se till att de europeiska jordbrukarna och konsumenterna åtnjuter rättvisa försäljnings- och inköpsvillkor.

Detta förslag utgör ett bra arbetsunderlag, men det är nödvändigt att gå ett steg längre för att skydda jordbrukarna ytterligare. Jordbrukarnas inkomster är för närvarande 40 % lägre än genomsnittslönen. Värdet på jordbruksprodukter fördelas för närvarande på följande sätt: Jordbrukaren får i genomsnitt 21 %, bearbetningsföretaget får 28 % och distributören får 51 %. Åtgärder krävs för att sörja för en bättre balans i affärsförbindelserna och öka den andel av hushållens utgifter för livsmedel som går till jordbruket, i enlighet med rekommendationerna i ReK:s yttrande om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020.

Kommittén anser att detta förslag till direktiv måste innehålla ett förbud mot otillbörliga handelsmetoder, i enlighet med rekommendationerna i konsekvensbedömningen. Det skulle kunna förebygga eventuella framtida otillbörliga metoder.

ReK håller visserligen med kommissionen om att små och medelstora företag är mest sårbara för otillbörliga affärsmetoder, men anser att förslagets räckvidd bör utvidgas så att det omfattar inte bara små och medelstora företag och jordbrukare som är leverantörer, utan samtliga aktörer i livsmedelskedjan, oavsett etableringsort.

Förbudet mot betalningsförseningar bör utvidgas till att omfatta också produkter som inte är färskvaror.

Förteckningen över otillbörliga handelsmetoder bör utvidgas till att omfatta återförsäljning med förlust och sanktioner för köp till priser som är lägre än produktionskostnaderna.

Elektroniska auktioner som är diskriminerande eller inte transparenta bör förbjudas.

10.

Det är nödvändigt att förtydliga kriterierna och villkoren för fastställande av priset. Dessa villkor bör fastställas i avtalen med jordbrukarna så att dessa kan beräkna de pris de kan förvänta sig när de så önskar.

11.

Kommittén anser att man som komplement till de nationella kontrollsystemen och med vederbörligt beaktande av nationella förhållanden, åtgärder och beprövade metoder bör fastställa en europeisk mekanism för att undvika att gränsöverskridande otillbörliga handelsmetoder inte omfattas.

12.

Mot bakgrund av internationaliseringen av företagen, särskilt inom jordbrukssektorn, rekommenderar ReK att även transaktioner som omfattar leverantörer/köpare som har sitt säte i tredje land ska omfattas för att undvika att uppmuntra små och medelstora företag att köpa utanför EU och garantera skydd för EU-företag som säljer till utländska köpare.

13.

Kommittén anser för övrigt att detta direktiv inte kommer att vara tillräckligt för att förbättra jordbrukarnas situation om man inte förbättrar de allmänna ramvillkoren.

14.

Som ett komplement till detta direktiv bör man därför

a.	göra avtalssystemet attraktivt för producenterna med avtal där priset ska fastställas med beaktande av produktionskostnaderna inom jordbruket,

b.	fastställa kompletterande åtgärder i fråga om tydlig prisinformation,

c.	bekämpa överdriven koncentration inom sektorerna distribution, jordbruksbaserade livsmedel och insatsvaror för jordbruk,

d.	utveckla rättvisare internationella handelsförbindelser på jordbruksområdet, vilket kommittén förespråkar i sitt yttrande om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020.

Bryssel den 4 juli 2018.

Karl-Heinz LAMBERTZ

Europeiska regionkommitténs ordförande