1.

Ska artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) tolkas på så sätt att ett automatiserat upprättande av ett sannolikhetsvärde om den registrerades förmåga att betala tillbaka en kredit i sig utgör ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne, när detta värde som fastställs med hjälp av personuppgifter avseende den registrerade överförs av den personuppgiftsansvarige till en personuppgiftsansvarig tredje man och denne grundar sitt beslut om att ingå i, kvarstå i eller avsluta ett avtalsförhållande med den registrerade på detta värde?

2.

För det fall den första tolkningsfrågan ska besvaras nekande: Ska artiklarna 6.1 och 22 i förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning) tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken användning av ett sannolikhetsvärde – i förevarande fall vad gäller en fysisk persons betalningsförmåga och betalningsvilja, vid inkludering av information avseende fordringar – vad gäller en fysisk persons framtida beteende, för att besluta om att ingå i, kvarstå i eller avsluta ett avtalsförhållande med denna person (credit scoring) endast är tillåten, om, vissa ytterligare villkor som närmare anges i beslutet om hänskjutande är uppfyllda?