Resolution av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om En ny skildring av Europa EESK:s resolution om konferensen om Europas framtid

(2021/C 286/01)

Föredragande:

Stefano MALLIA (grupp I) Oliver RÖPKE (grupp II) Séamus BOLAND (grupp III)

Vid sin plenarsession den 27–28 april 2021 (sammanträdet den 27 april) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande resolution med 226 röster för, 1 röst emot och 5 nedlagda röster.

1.1

Konferensen om Europas framtid (nedan kallad ”konferensen”) ger EU en unik möjlighet att återknyta kontakten med och engagera EU-medborgarna, bland annat genom aktörer i det civila samhället, för att ge dem ett meningsfullt inflytande över sin gemensamma framtid. Det är nu dags att förverkliga löftet i artikel 11 i EU-fördraget om att ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden samt att föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att konferensens framgång också kommer att bero på förmågan att utarbeta en ny skildring av Europa, som bygger på verkligheten i det dagliga livet och som EU-medborgarna kan göra till sin egen. En sådan skildring ska vara mer än en förteckning över uppnådda resultat. Den ska i stället vara ett konkret rationellt och känslomässigt band mellan EU och dess medborgare. Strategiska teman bör sättas in i ett gemensamt perspektiv för att undvika ett hotande Europa à la carte. Målet är att återupptäcka och förnya en välbehövlig känsla av gemenskap som bygger på gemensamma värden och skapa en ny europeisk dynamik för att möta nuvarande och framtida utmaningar.

1.3

EESK har djupt rotade kopplingar till alla delar av samhället (arbetsgivare, fackföreningar, det civila samhället i stort) i alla medlemsstater. Således är kommittén bäst lämpad att på ett ändamålsenligt sätt involvera det organiserade civila samhället, eftersom den har respektive nätverk för detta. Detta är dess obestridda know-how och existensberättigande. EESK:s ständiga deltagande under hela konferensprocessen, inklusive i styrelsen, är avgörande.

1.4

Kommittén måste vara fullt förankrad i styrningen av konferensen. Den är fast beslutet att lägga fram kraftfulla och tydliga förslag på grundval av sin skildring av och vision för EU under de kommande årtiondena. Kommittén upprepar sin fasta övertygelse om att konferensen måste lägga fram förslag och lösningar som kommer att göra en verklig och konkret skillnad för EU-medborgarna. Därför är det mycket viktigt att konferensen gör konkreta och mätbara framsteg och inte bara ger upphov till icke-bindande diskussioner med medborgarna som inte leder någonstans. Förslaget från kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič om att inkludera slutsatserna från konferensen i kommissionens arbetsprogram 2022 pekar därför i rätt riktning. Detta är en avgörande punkt som stärker trovärdigheten och ambitionsnivån för hela denna politiska process.

1.5

Styrningen av konferensen bör fastställa omfattningen av och syftet med medborgarnas och det civila samhällets engagemang, vilket bör anges redan från början. Att känna till deltagandeinstrumentens syfte kan också bidra till att anpassa målen till de tillgängliga medlen, när det gäller både processutformning och budget. Styrningen kommer säkerligen att behöva utnyttja olika format och metoder för deltagande, beroende på fas och nivå vid varje given tidpunkt, och hitta sätt att nå ut till de européer som inte på egen hand är motiverade att engagera sig. Medborgarnas och det civila samhällets bidrag bör tas upp av politiker och institutioner eller återspeglas i besluten, annars riskerar deras förtroende för dessa förfaranden att avta. Alltför höga förväntningar måste undvikas. En återkopplingsmekanism ska garantera att de idéer som uttrycks vid evenemang under konferensen utmynnar i konkreta rekommendationer till åtgärder från EU:s sida.

1.6

Konferensens korta tidsram innebär begränsningar för alla deltagare. Konferensen bör därför ses som en utgångspunkt för en fortlöpande process för ökade kontakter med EU:s medborgare, som bygger på denna inledande period. Denna möjlighet bör utnyttjas för att ändra paradigm och ambitionsnivå inom alla politikområden, bl.a. den ekonomiska politiken, socialpolitiken och miljöpolitiken.

1.7

Överläggningarna vid konferensen måste följas upp och hanteras på ett öppensinnat sätt av alla aktörer, utan föregripna slutsatser om nästa steg, med alla alternativ på bordet. I detta avseende har vissa EU-initiativ och EU-instrument lanserats under de senaste åren, vilka nu måste genomföras. Regelbunden övervakning av genomförandet bör främjas, liksom en uppdatering om de framsteg som gjorts på EU-nivå när det gäller antagna åtgärder och tillgängliga instrument.

2.   En ny skildring av Europa – Europa: en fantastisk plats att leva och blomstra på

2.1

Mot denna bakgrund föreslår EESK en ny skildring av Europa som kopplar Europas avlägsna och nyare historia till nutiden och tillhandahåller en vision för framtiden som bygger på samarbete över gränserna och stärkta band mellan Europas folk och är förankrad i värdena solidaritet, social rättvisa, samarbete mellan generationerna, jämställdhet, hållbart välstånd samt rättvisa gröna och digitala omställningar. Det är absolut nödvändigt att öka allmänhetens stöd för dessa värden för att se över våra modeller för tillväxt och styrning i riktning mot hållbarhet, bygga ett mer jämlikt samhälle och sätta det civila samhällets organisationer i centrum för denna återuppbyggnad och återhämtning. Det Europa som våra medborgare behöver är ett som — erkänner att det civila samhället är väktare av det gemensamma bästa och väsentligt i arbetet med att hitta lösningar på Europas gemensamma utmaningar, — är inriktat på en rättvis och hållbar återhämtning från covid-19-krisen som banar väg för ett mer inkluderande samhälle och bygger upp långsiktig konkurrenskraft, med full hänsyn tagen till de sammanflätade sociala, ekonomiska, demokratiska, demografiska och klimatrelaterade kriserna i EU-medlemsstaterna, behovet av gröna och digitala omställningar samt de mer långsiktiga strukturförändringar som pandemin håller på att utlösa; Europas ekonomi måste få fullt stöd för att återta den förlorade marken, med beaktande av behovet av uppåtgående konvergens, förstärkt sammanhållning, socialt skydd, ökade investeringar i offentliga tjänster, målen för hållbar utveckling och fattigdomsminskning, — stöder ekonomisk och social återhämtning, entreprenörskap, en rättvis omställning, skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet, utbildning och kompetensutveckling, innovation, infrastrukturinvesteringar och sociala investeringar, minskade koldioxidutsläpp, digitalisering, fullbordandet av den inre marknaden samt ekonomisk och monetär integration, — skyddar alla sina medborgare, även de mest marginaliserade, och tryggar deras hälsa, säkerhet och välbefinnande, miljön och den biologiska mångfalden, — respekterar och främjar mångfald, jämställdhet, grundläggande rättigheter, demokrati, social dialog och inkluderande styrelseformer, samt — främjar fred, säkerhet och framsteg i världen genom multilateralism, främjande av demokrati och rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, social dialog, målen för hållbar utveckling, diplomati samt öppen, rättvis och hållbar handel.

2.2

EESK erkänner enhälligt att den dubbla gröna och digitala omställningen är av yttersta vikt för att stärka Europas hållbara konkurrenskraft, solidaritet och resiliens i syfte att hantera framtida kriser. Covid-19-pandemin har varit den svåraste kris som EU har ställts inför sedan unionen grundades. Pandemin har ökat behovet av att EU kan tillhandahålla kraftfulla och konsekventa svar för att förbättra EU:s politiska, hälsomässiga, ekonomiska och sociala dimensioner. Konferensen ger EU en unik möjlighet att uppnå detta resultat. Behovet av en gemensam europeisk strategi har belysts av effekterna av covid-19 på våra medborgare, samhällen och ekonomier. Pandemin har visat att det finns starka skäl att agera tillsammans, men den har också avslöjat brister i hur EU hanterar sådana grundläggande utmaningar. I en tid av ständig kris kommer EU att behöva stärka sin kapacitet att hantera kriser för att uppnå de resultat som EU-medborgarna vill ha och förtjänar.

2.3

Denna kris har också tydliggjort att EU bör göra större ansträngningar för att se till att företag, arbetstagare och människor som lever i fattigdom och social utestängning skyddas ordentligt från konsekvenserna av de senaste och kommande utmaningarna. Covid-19 tydliggjorde också att hållbar konkurrenskraft måste stödjas och att investeringarna i hälso- och sjukvård, omsorg, utbildning och sociala tjänster av hög kvalitet måste öka i hela EU. Det kommer att vara avgörande att ytterligare förbättra samordningen på hälsoområdet på EU-nivå, bättre ta itu med gränsöverskridande hot mot hälsan samt stärka hälso- och sjukvårdssystemen i EU.

2.4

EU kan räkna med viktiga starka sidor, såsom sin inre marknad, som är en av världens största marknader, en uppsättning grundläggande, icke förhandlingsbara värden (1) som är en integrerad del av Europas samhälle och demokrati, samt solidaritet, såsom framgår av en ambitiös facilitet för återhämtning och resiliens, som förutsätter ett effektivt genomförande av de nationella återhämtningsplanerna. EU:s yttersta mål måste vara att stärka vår sociala marknadsekonomiska modell, där en hållbar, konkurrenskraftig ekonomi och en välutvecklad socialpolitik går hand i hand. Vägen framåt är således att uppnå den europeiska gröna given – som EESK har välkomnat från första början. Den gröna given är EU:s nya tillväxtstrategi, med välstånd, hållbarhet och social rättvisa i centrum. Att åstadkomma en rättvis omställning till ett klimatneutralt levnadssätt, främja arbetstillfällen av hög kvalitet samt främja hållbart företagande och hållbar innovation, inklusive den cirkulära ekonomin och den sociala ekonomin, kommer att vara avgörande för ett välmående Europa.

2.5

EU står dock inför stora utmaningar: Pandemin kommer att skapa ökad och inte minskad ojämlikhet både mellan och inom medlemsstaterna. Det är därför som man måste gå vidare med båda sidor av myntet: Den hållbara konkurrenskraften hos den europeiska ekonomin och företag av alla storlekar, särskilt små och medelstora företag, måste stärkas ytterligare. Samtidigt bör Europa anamma en mer ambitiös och konkret social dimension där ingen lämnas på efterkälken.

2.6

För att skydda sina värden och förverkliga sina prioriteringar måste EU också spela en positiv roll på den internationella ekonomiska arenan. I en värld som kännetecknas av stark konkurrens och friktion, inte bara på ekonomisk utan även på politisk nivå, måste EU bli en global aktör som kan försvara sina intressen och värden på ett mer ändamålsenligt sätt. Att uppnå en viss grad av öppet strategiskt oberoende, för att upprätthålla EU:s förmåga att agera på viktiga ekonomiska områden, måste balanseras av en vilja att samarbeta för att främja lösningar på gemensamma utmaningar såsom klimatförändringarna och stärka det regelbaserade multilaterala systemet.

2.7

Pandemin har belyst vikten av en stark och resilient europeisk industriell bas. Europa måste ha en ambitiös industripolitik som driver på de två omställningarna – digitalisering och hållbarhet – och samtidigt stärker Europas globala konkurrenskraft. I en ny industripolitik där man utnyttjar en rad olika politikområden (bl.a. handel, kompetens, investeringar, forskning och energi) måste man ständigt förutse de viktigaste framtida ekonomiska sektorerna och drivkrafterna och skapa ramvillkor, inklusive nödvändiga kompetensprofiler, så att den europeiska industrin kan fortsätta att ligga i framkant när det gäller global teknik och innovation samt skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbar tillväxt för Europa. Att samtidigt uppnå konkurrenskraft, hållbarhet och social rättvisa kommer att trygga Europas socioekonomiska modell för framtiden.

2.8

Det är mycket viktigt att EU utnyttjar denna möjlighet för att modernisera och omvandla sina industrisektorer och deras leveranskedjor så att de förblir konkurrenskraftiga i en värld med lägre utsläpp. För att ta itu med de utmaningar som är förknippade med långsiktiga omvandlingar måste beslutsfattare, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer och viktiga intressenter i dessa länder och regioner planera för förändringar och aktivt hantera omställningen. Social dialog, information, samråd och deltagande av arbetstagare och deras representativa organisationer spelar en viktig roll när det gäller att hantera omställningar på ett framåtblickande sätt. Detta kommer att vara helt avgörande för Europa, eftersom det enbart är genom att sätta både företag och arbetstagare i det absoluta centrum för återhämtningen och den framtida politiken som Europa kan bli framgångsrikt. Konkurrenskraft och inkludering måste gå hand i hand: de medlemsstater som uppvisar bäst resultat ur ekonomisk synvinkel är de som har de högsta sociala standarderna, inte tvärtom.

3.   EESK:s roll

3.1

För att stärka EESK:s egen roll måste dess relevans och mervärde som rådgivande organ bevisas, på grundval av kommitténs unika roll att överbrygga klyftan 1) mellan beslutsfattarna och det civila samhället, 2) mellan olika aktörer i det civila samhället, och 3) mellan aktörer på både nationell och europeisk nivå. I synnerhet, att skapa en transnationell debatt som kopplar samman de europeiska debatterna på medlemsstatsnivå med varandra.

3.2

EESK:s ståndpunkt bör vara resultatet av en verklig diskussion, med utgångspunkt i bidragen från det civila samhällets aktörer, och utvecklas nedifrån och upp. Detta tillvägagångssätt är det enda som säkerställer att alla synpunkter beaktas och ger tydliga och effektiva resultat.

3.3

Att upprätta samarbete med Regionkommittén (ReK) och organisera Going Local-uppdrag tillsammans med full respekt för de båda institutionernas olika men kompletterande ansvarsområden.

3.4

EESK uppmanas att, via sina ledamöter i konferensens plenarförsamling och via sina observatörer i styrelsen, agera som institutionell mellanhand mellan konferensen och nationella organisationer som företräder det civila samhället.

3.5

EESK har en tillfällig arbetsgrupp, som har beslutat om en färdplan med följande mål: — Att förbättra sätten att engagera och knyta kontakter med aktörer i det civila samhället, särskilt genom att samverka med och aktivera EESK-ledamöternas organisationer på fältet. — Att uppgradera och stärka EESK:s egen roll och inflytande. — Att ge ett strukturerat bidrag från det civila samhället till EU:s beslutsfattande genom att lägga fram relevanta förslag för rådet, Europaparlamentet och kommissionen om hur man kan förbättra EU:s funktionssätt och EESK:s arbete i lagstiftningsprocessen.

3.6

Att rapportera tillbaka om debatterna och dialogerna i medlemsstaterna och inom konferensen till EESK:s plenarförsamling med deltagande av ledamöter av Europaparlamentet, ReK-ledamöter, kommissionsledamöter och ministrar i rådet.

4.   Slutsatser

Den framtid vi vill ha: det civila samhället i förarsätet

4.1

EESK anser att det behövs en stark och gemensam skildring av Europeiska unionen. I detta avseende måste Europa betraktas som 1) en väktare av gemensamma grundläggande värden såsom frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, 2) en global förespråkare av hållbarhet, öppen och rättvis handel samt multilateralism, 3) en fristad för en unik ekonomisk och social modell som bygger på rättvis konkurrens och solidaritet inom ett område utan inre gränser, och 4) en drivkraft för hållbart välstånd, med ett starkt europeiskt civilt samhälle i centrum.

4.2

Konferensen om Europas framtid bör bli det verktyg genom vilket vi kan åstadkomma varaktiga förändringar i EU, inklusive ett ökat och mer meningsfullt deltagande av medborgarna och det organiserade civila samhället i det europeiska offentliga rummet. Som ett första steg i denna process måste det civila samhället arbeta i partnerskap, samarbeta nära och i nätverk, utbyta god praxis och sträva efter samförstånd.

4.3

Det civila samhällets organisationer är avgörande för att hitta lösningar på dagens utmaningar. EESK uppmanar EU och de nationella myndigheterna att erkänna det organiserade civila samhällets avgörande roll när det gäller att skapa förtroende och forma den allmänna opinionen och som positiva aktörer för förändring. Det är också mycket viktigt att EU stöder den centrala roll som det civila samhällets organisationer spelar när det gäller att främja och försvara europeiska värden, demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen mot ökande antiliberalism och populism samt ”krympande medborgerligt utrymme”.

4.4

Nyckeln till EU:s förnyelse och socioekonomiska återuppbyggnad kommer att vara att se till att alla delar av samhället verkligen är delaktiga i den gemensamma utformningen, det gemensamma deltagandet, det gemensamma genomförandet och den gemensamma bedömningen av EU:s politik, särskilt de nationella planerna för återhämtning och resiliens samt de framtida nationella reformprogrammen, med hjälp av befintliga samrådsstrukturer, såsom den europeiska planeringsterminen, och uttryckligen erkänna det civila samhället som viktiga genomförandepartner och mottagare.

4.5

Att föreställa sig och bygga upp dessa resilienta, jämlika och hållbara samhällen kommer att kräva nedifrån och upp-initiativ som anammar nya definitioner av välfärd och utveckling bortom bruttonationalprodukten (BNP), samtidigt som medborgarnas åsikter och rättigheter respekteras. Dessutom är det absolut nödvändigt att de begränsningar av rättigheter som införts under pandemin inte behålls efter covid-19.

4.6

Slutligen anser EESK också att det är mycket viktigt att fortlöpande bedöma de föreslagna insatserna och politiska åtgärderna. EESK kommer att ge ett gediget bidrag till denna process genom den erfarenhet och kunskap som kommittén har av att föra dialog med medborgare i hela samhället i alla EU:s medlemsstater.

---

(1)  Artikel 2 i EU-fördraget.

Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det europeiska civila samhällets samarbete för vår hållbara framtid – EESK:s bidrag till det sociala toppmötet i Porto

(2021/C 286/02)

Föredragande:

Stefano MALLIA (Grupp I) Oliver RÖPKE (Grupp II) Séamus BOLAND (Grupp III)

Vid sin plenarsession den 27–28 april 2021 (sammanträdet den 28 april) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande resolution med 225 röster för, 1 röst emot och 6 nedlagda röster.

Det sociala toppmötet i Porto den 7 maj 2021 utgör ett unikt tillfälle för EU att verkligen sätta medborgarna i centrum för det europeiska projektet. Det är ett tillfälle att visa att EU och medlemsstaterna samarbetar med sina medborgare och för deras välbefinnande och inte lämnar någon på efterkälken. Det är kulmen på de europeiska ambitionerna om hållbara, nyskapande, konkurrenskraftiga och sammanhållna samhällen, som kommer att föra EU fram till 2030 och vidare och ge unionen möjlighet att både möta och dra nytta av den gröna och digitala omställningens utmaningar. Toppmötet bör också hjälpa vår ekonomi och vårt samhälle att uppnå hållbarhet, genom att fästa lika stor vikt vid de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna.

En strategi som lägger lika stort fokus på våra samhällens och ekonomiers sociala aspekter som deras ekonomiska har blivit ännu mer angelägen i och med covid-19-pandemin. Människor har upplevt covid-19 som en människocentrerad pandemi, och när Europa långsamt rör sig mot en socioekonomisk återuppbyggnad och genomför den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste människorna och samhällena fortsätta att stå i centrum. I detta avseende kunde handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter knappast komma lägligare.

En Portodeklaration bör engagera alla institutionella, ekonomiska och sociala aktörer i genomförandet av handlingsplanen på grundval av civil och social dialog. Den utgör en milstolpe som markerar Europas nästa viktiga steg mot en livskraftig och hållbar union.

Europeiska sociala och ekonomiska kommittén (EESK) uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att vidta följande åtgärder:

1.

Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste bli ett effektivt verktyg, som låter alla aktörer samarbeta och bygga upp mer jämlika, hållbara, inkluderande och motståndskraftiga europeiska samhällen. Alla aspekter av det civila samhället, såsom det företräds inom EESK, bidrar på ett avgörande sätt till att göra denna process framgångsrik. Alla medborgare, även personer med funktionsnedsättning, etniska grupper eller andra minoritetsgrupper, de mest sårbara och marginaliserade, måste kunna delta i, identifiera sig med och finna hopp i den europeiska pelarens vision och framtida genomförande genom det europeiska civila samhällets aktiva deltagande. I synnerhet bör man uppmärksamma och stödja den sociala ekonomin, som har en avgörande roll när det gäller att ta itu med icke tillgodosedda sociala behov, samt minska fattigdomen och ojämlikheten.

2.

Endast genom ett övertygande civilsamhällesengagemang och en verklig dialog med arbetsmarknadens parter och det civila samhället kommer det att vara möjligt att skapa mer jämlika, hållbara, inkluderande och motståndskraftiga europeiska samhällen. Det är av största betydelse att mäta och rapportera om det civila samhällets genomslagskraft, informera om dess positiva bidrag och skapa en gynnsam rättslig miljö och policymix.

3.

För att tänka ut och bygga upp motståndskraftiga, inkluderande, jämlika och hållbara samhällen krävs gräsrotsinitiativ som omfattar nya definitioner av välfärd och utveckling bortom BNP och investerar i social innovation, samtidigt som medborgarnas åsikter och rättigheter respekteras. Dessutom är det absolut nödvändigt att de begränsningar av rättigheter som införts under pandemin inte behålls efter covid-19.

4.

Europa måste även fortsättningsvis stå enat och röra sig framåt i solidaritet med stöd av en kultur av civil och social dialog, såsom skett under pandemin. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter stöder en social marknadsekonomi som trappar upp och anpassar sin sociala modell till framtida förändringar. För att bygga upp social motståndskraft och hållbarhet måste handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter säkerställa en bred välfärd och en inkluderande arbetsmarknad där diskriminering är förbjuden och arbetstillfällena är stabila och väl avlönade.

5.

I pandemins efterdyningar måste institutionerna och arbetsmarknadens parter genom social dialog ta fram lösningar som ökar våra ekonomiers sociala motståndskraft med ett nytt och öppet tankesätt, som är inställt på förändring. Samtidigt måste man eftersträva minimiskyddsnormer och lika möjligheter, med särskilt fokus på lönernas tillräcklighet, könsdiskriminering, stöd till unga arbetstagare och skydd för arbetstagare med otrygga anställningar och för migranter.

6.

En av de viktigaste ekonomiska och sociala utmaningarna i Europa är att främja ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen och deltagande på arbetsmarknaden (inbegripet äldre och yngre personer, kvinnor, personer som befinner sig längre från arbetsmarknaden och inaktiva personer). Man måste också minska arbetslösheten, i synnerhet bland unga människor, och stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. För att allt detta ska ske är det viktigt att säkerställa en konkurrenskraftig bas för investeringar.

7.

Konkurrenskraft och högre produktivitet på grundval av färdigheter och kunskaper är ett sunt recept för att bevara välfärden i de europeiska samhällena. Ekonomisk tillväxt och en välfungerande inre marknad är av central betydelse för att stärka EU:s sociala dimension. Vi behöver förstärka de starka sidorna hos det europeiska systemet för social marknadsekonomi och undanröja dess svagheter, för att anpassa det till framtida utmaningar.

8.

Alla viktiga delar i vår ekonomi och våra samhällen behöver stå redo att utnyttja potentialen hos digitaliseringen och omställningen till en grön ekonomi. En förutsättning för detta är en vilja och förmåga till strukturella förändringar: oavsett om det gäller arbetsmarknader, social trygghet, utbildning eller beskattning. Detta förutsätter att medlemsstaterna verkligen tar på sig ansvaret för reformerna, som samordnas och underlättas av ramverk och åtgärder på EU-nivå såsom den europeiska planeringsterminen. Detta är avgörande för att uppmuntra företag att investera i Europa.

9.

Kombinationen av en ständigt åldrande befolkning och en krympande arbetskraft innebär att ett ökande antal äldre personer kommer att bli ekonomiskt beroende om vi inte lyckas utöka arbetskraften genom mer inkluderande arbetsmarknader, vilket bl.a. innebär att aktivera grupper som för närvarande är uteslutna från eller underrepresenterade på arbetsmarknaden. Det krävs åtgärder för att ta itu med utmaningarna för medlemsstaternas system för social trygghet och hälso- och sjukvård. Demografiska förändringar kommer också att innebära att vi behöver anpassningsbara och flexibla nationella utbildningssystem, arbetsmarknader och välfärdssystem. Dessa utmaningar behöver inte nödvändigtvis medföra problem, utan kan ses som möjligheter som kan leda till positiva resultat.

10.

Handlingsplanen bör vara konkret och handgriplig, med mätbara åtgärder i kombination med övervakningsramar, som de berörda parterna gemensamt kommit överens om och som omfattar sociala, miljömässiga och ekonomiska kriterier. EESK välkomnar de överordnade mål som kommissionen föreslagit och uppmanar medlemsstaterna att vara ambitiösa när de sätter sina egna mål, så att alla medlemsstater faktiskt bidrar till att de europeiska målen uppnås.

11.

När Europa rör sig från krisinsatser till återhämtning spelar social dialog, information, samråd och medverkan av arbetstagarna, via lämpliga kanaler, en viktig roll för att forma den ekonomiska omställningen och främja innovation på arbetsplatsen, i synnerhet vad gäller den dubbla omställning som pågår och förändringarna i arbetslivet.

12.

Covid-19-krisens följder för de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen på medellång till lång sikt beaktas inte i tillräckligt hög grad i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Pandemin har tydligt visat att hälsa kan ha en direkt inverkan på den ekonomiska och sociala stabiliteten, också i EU. Vid genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste medlemsstaterna göra ökade och hållbara insatser för att uppgradera tjänsterna och infrastrukturen inom den offentliga hälso- och sjukvården, samt förbättra samordningen av folkhälsan inom och mellan medlemsstaterna.

13.

Det föreligger höga förväntningar på ett starkt engagemang från alla berörda parter vid toppmötet för att upprätthålla och utveckla den europeiska sociala modellen på grundval av en väl avvägd kombination av rättigheter och skyldigheter. Vi uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att visa ambition och beslutsamhet.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Fria yrken 4.0

(Yttrande på eget initiativ)

(2021/C 286/03)

Föredragande:

Rudolf KOLBE

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2020
Rättslig grund	Artikel 32 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	233/0/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Inom de fria yrkena använder man sig redan i dag i stor utsträckning och framgångsrikt av digitala tillämpningar och tillämpningar som bygger på artificiell intelligens (AI) till förmån för uppdragsgivarna, och man är ledande inom den tekniska utvecklingen av dessa tillämpningar, t.ex. inom ingenjörsbranschen. Yrkesutövarna måste även i framtiden involveras i högre grad i utvecklings- och valideringsprocessen för att säkerställa tillämpningarnas användbarhet och ändamålsenlighet i praktiken.

1.2

Digitala tillämpningar bör inte ses som konkurrens mot eller som ett substitut för tjänster som tillhandahålls av fria yrkesutövare. De är snarare hjälpmedel som redan i dag förbättrar och utvidgar tillhandahållandet av dessa tjänster.

1.3

Det är viktigt att man inom de fria yrkena kan upptäcka och bedöma de risker som uppstår till följd av användningen av digital teknik i klienternas, patienternas och uppdragsgivarnas intresse. Det följer av den särskilda förtroendeaspekt som kännetecknar detta förhållande och som kommer att förbli en central faktor även när digitala distributionskanaler används.

1.4

Patienter, klienter och uppdragsgivare måste i samband med digitala tillämpningar kunna lita på att yrkesutövarna tillhandahåller tjänsterna under eget ansvar, på ett professionellt sätt och oberoende av externa intressen. Lämplig yrkesreglering som är anpassad till den digitala utvecklingen är en viktig förutsättning för detta.

1.5

De fria yrkesutövarna måste konsekvent garantera uppgiftsskyddet och försvara det gentemot tredje man. För att undvika missbruk av uppgifter behövs en säker digital infrastruktur i EU.

1.6

Inom de fria yrkena måste utbildningens och fortbildningens innehåll aktualiseras för att säkerställa att såväl yrkesutövarnas som deras anställdas it-kompetens och digitala kompetens håller högsta möjliga kvalitet. EU uppmanas att låta dessa processer åtföljas av lämpliga finansieringsprogram.

1.7

De fria yrkesutövarna måste anpassa sin självreglering till den digitala utvecklingen och aktivt vara med och utforma processen. Detta kan innebära att yrkesetiska regler måste anpassas.

1.8

Uppkomsten av nya fria yrken som möjliggjorts genom digitaliseringen bör uppmuntras på grundval av de kriterier och principer som fastställs i Rommanifestet.

2.   Covid-19 och de fria yrkena

2.1

Pandemin har utlöst en massiv digitaliseringsprocess även inom de fria yrkena. Det ökade behovet av tjänster från fria yrkesutövare och restriktionerna till följd av pandemin har lett till en kraftig expansion av digitala tjänster. Krisen har tydligt åskådliggjort hur beroende vårt samhälle är av de goda yrkeskunskaperna hos utövarna av samhällsviktiga fria yrken. I egenskap av viktiga partner till de styrande i samband med krishantering och tryggande av befolkningens grundläggande behov måste de fria yrkena i framtiden integreras ännu bättre i arbetsmarknadsparternas system, och deras tjänster måste säkras genom lämpliga yrkesetiska regler som är anpassade till den digitala utvecklingen. Det är oroväckande att många egenföretagare och fria yrkesutövare helt saknar eller endast har en bristande tillgång till statligt stöd under pandemin.

2.2

En förstärkt digitalisering av de fria yrkesutövarnas tjänster kan varaktigt förbättra tillgången till dem även i avlägsna regioner. I samband med detta måste man se till att den för närvarande alltför djupa klyftan mellan stad och landsbygd när det gäller snabbt bredbandsinternet minskas så snabbt som möjligt och att digitaliserade tjänster tillgängliggörs i samma utsträckning för människor från alla regioner. De fria yrkena har under krisen investerat i digitalisering och dataskydd för att fullgöra sin roll som tillhandahållare av tjänster av allmänt intresse på samhälleliga nyckelpositioner. Det är därför viktigt att uttryckligen inkludera de fria yrkena som en samhällsviktig grupp i samband med alla åtgärder för ekonomisk återhämtning.

3.   Rommanifestet – definition av de fria yrkena

3.1

De fria yrkena har en väsentlig roll i EU:s sociala och ekonomiska utveckling. De ingår i det breda spektrumet av reglerade yrken som förutsätter särskilda kvalifikationer och som omfattar 22 % av alla arbetstagare i Europa. År 2013 kom mer än en tiondel av bruttoförädlingsvärdet i EU från sektorn för fria yrken. Covid-19-krisen har blottlagt vårt samhälles existentiella beroende av de högkvalificerade tjänster som fria yrkesutövare tillhandahåller. Arbetsgivare och företag inom de fria yrkena är kriståliga och erbjuder en betydande sysselsättningspotential. De utför också viktiga uppgifter av allmänt intresse. De tjänster som de tillhandahåller är nära kopplade till människors grundläggande behov, såsom liv, arbete, hälsa, säkerhet eller egendom. Mot denna bakgrund är det viktigt att den demokratiska tillgången till de fria yrkenas tjänster garanteras, t.ex. i vårdsektorn, inom ramen för de sociala trygghetssystemen eller på det juridiska området genom rättshjälp. Rekommendationer om övre gränser eller arvodes- och avgiftstak har en skyddande funktion för dem som tar de fria yrkenas tjänster i anspråk och som på grund av informationsasymmetrin är beroende av att det finns sådana bestämmelser.

3.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har flera gångar behandlat de fria yrkena, och 2014 beställde vi en omfattande undersökning om situationen för de fria yrkena när det gäller deras roll och relevans för det europeiska civila samhället (1). Dessa arbeten har visat att det hitintills inte har funnits någon allmänt bindande uppfattning eller allmänt gällande definition av fria yrken på EU-nivå.

3.3

För att definiera begreppet ”fria yrken” antog EESK därför Rommanifestet i december 2017. Man kunde då falla tillbaka på det förberedande arbete som gjorts av enskilda europeiska paraplyorganisationer för de fria yrkena, som tillsammans hade försökt formulera en europeisk definition i form av en stadga för de fria yrkena.

3.4

Enligt Rommanifestet tillhandahåller de fria yrkena intellektuella tjänster på grundval av särskilda yrkeskvalifikationer eller yrkeskompetenser. Dessa tjänster kännetecknas av ett personligt inslag och bygger på ett förtroendeförhållande. De fria yrkesutövarna bedriver sin verksamhet under eget ansvar och på ett professionellt och oberoende sätt. De kännetecknas av en yrkesetik, de är bundna av både sina uppdragsgivares intressen och allmänintresset, och de omfattas av ett system för yrkesorganisation och tillsyn.

3.5

Denna definition är inte uttömmande utan öppen för ny teknisk utveckling och nya yrken. Rommanifestet visar att dessa kännetecken utmärker de fria yrkena, men att de inte alltid måste föreligga kumulativt.

4.   Digitaliseringens utmaningar

4.1

Den globala digitaliseringen har utlöst en omvandlingsprocess av hela samhället, vars följder inte kan överblickas. Covid-19-pandemin kommer att bidra till att påskynda denna utveckling.

4.2

Följande exempel visar att digitala tillämpningar och distributionskanaler och användningen av artificiell intelligens redan ingår som ett oumbärligt inslag i många fria yrkestjänster och kan optimera dem ytterligare i framtiden. Hur bristen på personlig kontakt påverkar det särskilda förtroendeförhållandet mellan de fria yrkesutövarna och deras kunder, klienter eller patienter är alltjämt en öppen fråga, liksom i vilken utsträckning den så kallade mänskliga faktorn kan ersättas av artificiell intelligens.

4.2.1

Inom juridisk rådgivning blir blockkedjeteknik och legal tech allt vanligare. Elektroniska brevlådor för advokater och e-förvaltningstillämpningar kommer varaktigt att förändra kontakterna med domstolar och myndigheter. Redan i dag är de fria yrkena viktiga partner i genomförandet av e-förvaltningsprojekt och de bidrar på ett betydande sätt till administrativ förenkling på detta område.

4.2.2

Inom projektering blir datamodellering av byggnader (Building Information Modeling, BIM), en metod för sammanhängande planering, uppförande och skötsel av byggnader, allt viktigare, och många säkerhetsbedömningar av infrastruktur genomförs med hjälp av artificiell intelligens.

4.2.3

Inom hälso- och sjukvårdssektorn har AI-tillämpningar gett upphov till betydande förändringar inom medicinsk diagnostik. Därtill kommer vidareutvecklingen av e-hälsorådgivning, elektroniska recept och den tilltagande användningen av elektroniska patientjournaler.

4.3

Digitaliseringen håller på att förändra kommunikations- och informationskanalerna. Å ena sidan ger den konsumenterna möjlighet att ta del av information före och under utnyttjandet av de fria yrkenas tjänster, vilket minskar den nuvarande informationsasymmetrin. Å andra sidan finns det en risk för att ett överutbud av ofiltrerad och okommenterad information eller riktade falska nyheter förvirrar konsumenterna, vilket leder till allvarliga feltolkningar och till och med förvärrar informationsasymmetrin.

4.4

Digitaliseringen av de fria yrkenas tjänster och AI-baserade system för röstigenkänning och översättning kommer att minska bundenheten till språk och platser. Det gäller framför allt rådgivnings- och planeringstjänster, men även sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster. Detta får inte leda till att den mållandsprincip som fastställs i tjänstedirektivet undergrävs.

4.5

Datakvaliteten vid AI-tillämpningar är särskilt viktig när det gäller de tjänster som utförs av fria yrkesutövare. För att på ett bra sätt kunna använda sådana tillämpningar på känsliga områden i praktiken är det viktigt att de fria yrkena deltar i den tekniska utvecklingen och i synnerhet i kvalitetssäkringen av uppgifter.

4.6

En annan viktig aspekt i detta sammanhang är anonymisering eller pseudonymisering av uppgifter som grund för säker dataanvändning i uppdragsgivarens intresse. Samtidigt ökar risken för it-brottslighet i takt med den tekniska utvecklingen, vilket också hotar de tjänster som erbjuds av de fria yrkena.

4.7

Digitaliseringen kommer att underlätta marknadsinträdet för nya kommersiella aktörer som riktar in sig på de fria yrkenas affärsmodeller. EU och dess medlemsstater uppmanas att vid behov följa upp denna utveckling med lagstiftning i syfte att reglera exempelvis förhållandet mellan plattformsoperatörer och de fria yrkena samt tillträdet till sådana plattformar. Nationella tillsynsmyndigheter eller yrkessammanslutningar bör involveras i detta arbete. På läkemedelsområdet har stora nätapotek som bedriver gränsöverskridande verksamhet uppstått de senaste åren. I egenskap av nya aktörer kommer de företag som redan har digital expertis sannolikt att dra nytta av detta.

5.   Nyckelaspekter rörande de fria yrkena i den digitala omställningen

5.1

Det finns ett särskilt förtroendeförhållande mellan fria yrkesutövare och deras klienter, patienter eller kunder, vilket är ett väsentligt inslag i de fria yrkenas tjänster. Digitaliseringen sätter detta förtroendeförhållande på prov. Det sker till exempel genom att den personliga kontakten inte längre är direkt, utan i ökad utsträckning äger rum via tekniska hjälpmedel, såsom via videolänk eller elektroniska meddelanden. Personlig, förtroendebaserad rådgivning och vård kommer dock att förbli ett viktigt inslag i tillhandahållandet av fria yrkestjänster, även när det sker digitalt.

5.2

På lång sikt bör man dock ställa sig frågan om AI-tillämpningar kan uppfylla samma krav som mänskliga rådgivningstjänster. I teorin är det tänkbart att förtroendeförhållandet mellan människor skulle kunna leda till ett förtroendeförhållande mellan människor och maskiner. För närvarande ligger detta alltjämt långt borta när det gäller AI-tillämpningar. Det slutliga beslutet måste fattas av människor (human-in-command-principen). Programmeringen som ligger till grund för AI måste vara människocentrerad, transparent och i första hand vara inriktad på mottagarnas intressen och vila på jämbördiga normer ur ansvarsrättslig synpunkt. En transparent ansvarighet med avseende på de underliggande algoritmerna är också väsentligt för att AI-tjänsterna ska bli framgångsrika och förtroendeingivande. De får inte främja en felaktig bild eller låta fördomar vinna terräng.

5.3

En viktig grund för detta förtroendeförhållande är det yrkesmässiga oberoendet och egenansvaret. De fria yrkenas tjänster bygger på den nödvändiga premissen att patienter, klienter och kunder kan lita på att tjänsterna tillhandahålls under personligt ansvar på ett professionellt sätt och oberoende av externa intressen. Förtroendet för oberoende teknisk sakkunskap kommer att bli allt viktigare just på det digitala området eftersom överblickbarheten när det gäller intressepåverkan kommer att minska.

5.4

Att säkerställa datasäkerhet och dataskydd är centrala inslag i tillhandahållandet av fria yrkestjänster i den digitala tidsåldern. I detta avseende spelar de fria yrkena en nyckelroll genom att de står som garant för en säker användning av digitala tillämpningar gentemot sina klienter eller patienter och informerar dem om risker. Det stärker förtroendeförhållandet till mottagaren av tjänsten och går hand i hand med respekten för tystnadsplikten.

5.5

Samtidigt bör det noteras att de fria yrkena inte kan upptäcka alla fall av dataintrång, vilket är avgörande för eventuella ansvarsfrågor. Detta gäller särskilt när dataintrånget sker via extern åtkomst till tillgänglig digital infrastruktur utanför EU. Europeiska unionen bör därför påskynda upp- och utbyggnaden av säker digital infrastruktur för att hålla jämna steg med konkurrenter från andra delar av världen.

6.   Digitalisering och utbildning

6.1

Digitaliseringen kommer att förändra kraven på utbildning, fortbildning och vidareutbildning inom de fria yrkena. Det måste finnas en beredskap för livslångt lärande, som inte bara omfattar det egentliga fackområdet utan även förvärvande av snabbt föränderliga digitala färdigheter på andra områden.

6.2

För att lägga grunden för den nödvändiga digitala kompetensen måste de fria yrkesutövarna utrustas med lämpliga digitala färdigheter under sin utbildning och sitt fortsatta yrkesliv. EU uppmanas att låta dessa processer åtföljas av lämpliga finansieringsprogram.

6.3

Förvärvandet och vidareutvecklingen av digitala färdigheter omfattar även de fria yrkesutövarnas personal, vars utbildning faller under de fria yrkesutövarnas ansvar.

7.   Digitalisering och yrkesrätt

7.1

De höga kraven på kvalitet och säkerhet när det gäller fria yrkestjänster regleras i lag i många länder. De måste garanteras oavsett om tjänsterna tillhandahålls digitalt eller inte. Den nationella yrkesrätten befinner sig under stark press i EU sedan många år. Europeiska kommissionen hoppas på ökad ekonomisk tillväxt och konkurrens genom att reducera de nationella yrkesregleringarna, men följdkostnaderna för felaktigt agerande på grund av bristande kvalitetssäkring på avreglerade marknader i samband med fria yrkestjänster beaktas inte. Många medlemsstater anser därför att deras regler är nödvändiga och lämpliga för att garantera kvalitet, särskilt när det gäller samhällsviktiga tjänster som utförs av fria yrkesutövare.

7.2

Eftersom befintliga rättsliga bestämmelser kommer att bli alltmer inaktuella när det gäller nya digitala former för tillhandahållandet av fria yrkestjänster kommer den befintliga yrkesrätten att behöva anpassas. För att skapa nödvändig flexibilitet bör de regler som inte är nödvändiga till följd av digitaliseringen ses över. Å andra sidan kommer det att bli viktigare att i lag slå fast vissa principer för tillträde till och utövande av fria yrken, för att undvika att digitaliseringen leder till negativa effekter för konsumenterna och de fria yrkena.

7.3

I princip kommer det att handla om att hitta ett optimalt förhållande mellan bindande regler och icke-bindande regler. Självreglering inom yrket är en prioritering här. Endast när denna inte fungerar uppmanas lagstiftaren att reglera. För fria yrken som inte är reglerade bör antagande av etiska regler uppmuntras.

8.   Digitalisering och självreglering inom de fria yrkena

8.1

Ett väsentligt kännetecken för de fria yrkena är att de ingår i någon form av yrkessammanslutning, men här finns det stora skillnader vid en jämförelse inom EU.

8.2

Självregleringen är huvudsakligen regionalt och delvis lokalt organiserad. Digitaliseringen upplöser den traditionella lokala och språkliga bundenheten till tillhandahållandet av tjänster. Det väcker frågan om hur yrkestillsynen kan säkerställas på ett effektivt sätt i framtiden. Denna fråga bör tas upp på ett tidigt stadium av organen för självreglering.

8.3

Digitaliseringen skapar nya uppgifter för yrkessammanslutningar och yrkesorganisationer för de fria yrkena. De kan hjälpa sina medlemmar att utveckla nya digitala affärsområden eller att hantera nya medier.

8.4

Digitaliseringen kommer att kräva en anpassning av de yrkesregler som utvecklats inom de fria yrkenas självreglering. En yrkesetik som säkerställer överensstämmelse med de viktigaste grundläggande inslagen i de fria yrkena är en viktig förutsättning för att undvika att digitaliseringsprocessen får negativa effekter för konsumenterna. Yrkesetiska regler kan komplettera de rättsliga bestämmelserna.

9.   Framväxten av nya fria yrken

9.1

Digitaliseringen kan bredda arbetsbeskrivningen för fria yrken och stärka det sektorsövergripande samarbetet med andra yrken samt, på grundval av kriterierna i Rommanifestet, uppmuntra framväxten av nya fria yrken i syfte att få till stånd ett öppet och föränderligt system.

9.2

Digitaliseringen kommer dessutom att förstärka den fortsatta kommersialiseringen av de fria yrkenas tjänster och omvandla den traditionella bilden av fria yrken.

9.3

Självreglering, yrkesetik och rättsliga minimikrav kommer därför att spela en viktig roll i framtiden för att genom innovativa och flexibla strategier säkra den allmännyttiga aspekten framför ett rent vinstsyfte och därmed kvaliteten på de fria yrkenas tjänster till konsumenterna.

---

(1)  ”The state of the Liberal Professions concerning their functions and relevance to European civil society”, EESC-2014-46-EN, ISBN 978-92-830–2460–6.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den sociala ekonomins roll för skapandet av arbetstillfällen och genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter

(Förberedande yttrande)

(2021/C 286/04)

Föredragande:	Giuseppe GUERINI
Medföredragande:	Cinzia DEL RIO

Remiss	Portugisiska rådsordförandeskapet, 26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	239/2/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar att det portugisiska ordförandeskapet har begärt detta yttrande, och anser att det är viktigt att fastställa vilka aktörer inom den sociala ekonomin som utgör strategiska partner i samband med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och skapandet av ett EU där ekonomins huvudfunktion är att tjäna befolkningen. Kommittén rekommenderar i detta sammanhang att medlemsstaternas myndigheter, i de nationella planerna för återhämtning och resiliens för att ta itu med pandemikrisen, bör sörja för ett brett deltagande av aktörerna inom den sociala ekonomin.

1.2

EESK anser att det är nödvändigt att konsolidera de operativa kriterier som antagits av EU-institutionerna för att främja ett korrekt erkännande av den sociala ekonomins organisationer och företag i deras olika juridiska former. Enligt dessa kriterier ska sociala mål av allmänt intresse fastställas i förväg och en demokratisk styrning införas i vilken olika berörda parter deltar. Även när det finns ett ”begränsat vinstsyfte” ska detta syfta till att uppnå stadgeenliga mål.

1.3

För att mäta de sociala effekterna av organisationerna och företagen inom den sociala ekonomin anser EESK att EU bör ha tillgång till ett permanent statistiskt undersökningssystem som gör det möjligt att få kvalificerade, jämförbara och aktuella uppgifter om sektorns storlek och inverkan.

1.4

När den sociala ekonomins roll i samband med skapandet och bibehållandet av arbetstillfällen involverar missgynnade arbetstagare i missgynnade områden anser EESK att det krävs en lämplig stödpolitik som erkänner att verksamheten inom dessa organisationer är av allmänt intresse eftersom de, även om de har formen av privata juridiska enheter, bedriver en i huvudsak offentlig verksamhet.

1.5

Denna stödpolitik behöver inbegripa fyra områden: — Skatteregler och skattesystem som erkänner att verksamheten är av allmänt intresse. — Strategier för att främja offentliga och privata investeringar som gynnar utvecklingen av finansiering med social påverkan – även genom offentlig upphandling och koncessioner. — Strategier för att stödja stabil sysselsättning och arbetstagarnas ekonomiska roll på företag inom den sociala ekonomin. — Strategier för att främja personalens kvalifikationer och den tekniska innovationen i organisationer inom den sociala ekonomin.

1.6

När det gäller att skapa och behålla arbetstillfällen anser EESK att den modell som kallas ”worker buyout” är en bra metod inte bara för att ge företag i kris en nystart, utan också för att möjliggöra överlåtelser av små och medelstora företag vars grundare inte har några efterträdare. Därför skulle det kunna vara intressant att skapa en särskild europeisk investeringsfond.

1.7

EESK anser att man, även med hjälp av politiska incitament, bör stödja och uppmuntra de ekonomiska aktörernas växande intresse för investeringar med social påverkan. Dessa aktörer bör se företagen inom den sociala ekonomin som sin främsta allierade när det gäller att få nya investeringar att komma till stånd för att uppnå sociala, miljömässiga och solidariska mål.

1.8

EESK anser att företagen inom den sociala ekonomin kan ha en organisationsmodell som är idealisk för nya typer av företagande som bedrivs via digitala plattformar och inte minst verksamheten inom den så kallade delningsekonomin, eftersom de tenderar att aktivt involvera de digitala plattformarnas arbetstagare och användare.

1.9

EESK betonar att skäliga arbetsvillkor och demokratisk styrning är centrala faktorer för företagen inom den sociala ekonomin och att man, om de inte fastställs i reglerna såsom är fallet inom arbetstagarkooperativ och sociala kooperativ, bör fastställa konkreta former för samråd med och deltagande av arbetstagare.

1.10

Kommittén anser att organisationer inom den sociala ekonomin, och särskilt frivilligorganisationer, spelar en nyckelroll för sammanhållningen genom att främja socialt kapital och stödja det civila samhällets ansvarsfulla roll.

1.11

Frivilligarbete bland ungdomar är en viktig resurs för att öka de nya generationernas anställningsbarhet och humankapital, vilket skapar en positiv effekt som ökar sysselsättningsmöjligheterna. Detta verkar också vara användbart för att minska antalet ungdomar som varken arbetar eller studerar, och det vore värdefullt att lansera strategier för att främja övergången från frivilligarbete till stabila former av avlönat arbete.

1.12

Slutligen efterlyser och hoppas EESK att handlingsplanen för den sociala ekonomin kommer att ge tillfälle att införa konkreta operativa verktyg och lagstiftningsförslag.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Genom detta förberedande yttrande som begärts av det portugisiska rådsordförandeskapet är kommittén glad att kunna bidra till uppnåendet av prioriteringarna i programmet, inte minst i fråga om främjandet av den europeiska sociala modellen, genom att fastställa konkreta förslag om den roll som företagen inom den sociala ekonomin spelar när det gäller att skapa stabilt och värdigt arbete och en mer inkluderande, hållbar och resilient ekonomi.

2.2

Den sociala ekonomin erkänns alltmer på internationell nivå som en viktig och central aktör som kan utnyttja det civila samhällets organisatoriska och omdanande förmåga. I flera medlemsstater har lagstiftning tagits fram som erkänner dess syften och funktioner och fastställer strukturen och den rättsliga formen hos organisationer som konstateras ingå i den sociala ekonomin (1).

2.3

När det gäller det juridiska erkännandet har kommittén i sitt yttrande INT/871 (2) påpekat att organisationer och företag inom den sociala ekonomin sätter sociala mål framför kapitalets roll, inte minst genom en demokratisk styrning i vilken olika berörda parter deltar. Deras syfte är inte personlig vinning, och även i de fall då de uppnår ett ”begränsat vinstsyfte” genom affärsverksamhet används vinsten för att uppnå stadgeenliga mål och skapa arbetstillfällen.

2.4

Det breda erkännandet av den sociala ekonomin underbyggs av studier som utarbetats av internationella institutioner och organ, till exempel OECD, FN och ILO, samt av EU:s olika institutioner inklusive EESK som i 13 yttranden om den sociala ekonomin under perioden 2009–2020 har kartlagt fyra kategorier av organisationer och företag inom den sociala ekonomin: kooperativ, föreningar, ömsesidiga företag och stiftelser, och nyligen lades även sociala företag till.

2.5

Även om den sociala ekonomins mest representativa kriterier och begrepp – såsom människornas företräde framför kapitalet, återinvestering av vinster och deltagandebaserad styrning – har erkänts av EU (3) har det ännu inte varit möjligt att nå en överenskommelse om en enhetlig europeisk rättslig definition. År 2018 föreslog Europaparlamentet införandet av en certifiering för organisationer inom den sociala ekonomin på grundval av artikel 50 i EUF-fördraget. För att genomföra detta behövs det enligt EESK:s mening en bättre och mer enhetlig insamling av statistiska uppgifter för att kartlägga organisationer och företag inom den sociala ekonomin med utgångspunkt i en gemensam operativ definition, såsom redan är fallet i de länder som har inrättat offentliga register över organisationer och företag inom den sociala ekonomin.

2.6

Det finns nu ett allt större behov av en arbetsdefinition som erkänns och betraktas som formellt accepterad och giltig av EU-institutionerna, inte minst för att göra det lättare att tillvarata de många möjligheterna till tillväxt och utveckling, samt för att främja en bättre förståelse av den sociala ekonomin inom offentliga och privata institutioner.

2.7

Denna definition är absolut nödvändig för att ge full tillgång till kapitalmarknaden, där det finns ett ökande intresse för investeringar med social påverkan. Handlingsplanen för den sociala ekonomin utgör ett lämpligt tillfälle att ta itu med denna fråga, men även inom handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion för människor och företag (4) bör man beakta den sociala ekonomins betydelse när det gäller att locka investeringar till Europa för att främja en människovänlig ekonomi.

2.8

Funktionen hos organisationer i den sociala ekonomin och det ekonomiska värde de genererar verkar vara mycket betydande, i fråga om dels omfattningen (8 % av EU:s BNP), dels värdets kvalitet och varaktighet (5), med tanke på att både det genererade ekonomiska värdet och antalet sysselsatta arbetstagare ökade även under de år som finanskrisen pågick.

2.9

Viktig är även den sociala ekonomins roll när det gäller att skapa och upprätthålla sysselsättning, med mer än 13,6 miljoner avlönade arbetstillfällen i EU vilket motsvarar cirka 6,3 % av den arbetande befolkningen i EU-28 (6), mer än 232 miljoner medlemmar i kooperativ, ömsesidiga företag och liknande enheter, och mer än 2,8 miljoner företag och organisationer. Cirka 2,6 miljoner av dessa arbetstagare arbetar på sociala företag som uppfyller kraven i initiativet för socialt företagande från 2011.

2.10

Många av de anställda på organisationer och företag inom den sociala ekonomin arbetar inom små organisationer, men det finns också stora företag inom den sociala ekonomin som i vissa fall sysselsätter hundratals eller tusentals anställda. Ett stort antal återfinns inom organisationer med en demokratisk och deltagandebaserad styrning, vilket tyder på att det finns ett samband mellan ett brett deltagande av berörda parter i styrningen och tendensen att upprätthålla höga sysselsättningsnivåer, samt en bättre förmåga att motstå chocker (7).

2.11

Ett betydande inslag i den sociala ekonomin är det stora antalet kvinnliga arbetstagare, som i allmänhet utgör mer än 50 % av arbetskraften men i många fall mer än 70 %. Även om det krävs ytterligare framsteg för att uppnå full jämställdhet utmärker sig många organisationer inom den sociala ekonomin genom det stora antalet kvinnor i ledande och beslutsfattande befattningar. Ett typiskt kännetecken för dessa organisationer och företag är dessutom att ersättningssystemen är mycket jämlika – både mellan olika tjänster i organisationshierarkin och i fråga om lönenivåerna, där det inte föreligger någon överdriven obalans mellan könen (8).

2.12

De mer jämlika lönerna väger dock inte upp det faktum att lönenivåerna för arbetstagare i organisationer och företag inom den sociala ekonomin ofta dröjer sig kvar i den nedre delen av inkomstskalan. Detta beror till viss del på att arbete inom vård och omsorg generellt sett undervärderas och ofta inte får tillräckligt ekonomiskt erkännande ens inom traditionella former av företag. I detta avseende är det viktigt att stärka de fackliga rättigheterna för arbetstagare inom den sociala och omsorgsrelaterade sektorn.

2.13

Den sociala ekonomins organisationer spelar också en viktig roll när det gäller att främja och tillämpa sociala innovationer, vilket visar att de har förmågan att tolka och följa samhällsförändringar genom att mobilisera mänskliga resurser. Ett exempel på detta är det aktiva och solidariska deltagandet av mer än 82,8 miljoner volontärer.

2.14

Med hänsyn till det stora antalet personer som är verksamma inom viktiga sektorer, och de utmaningar i fråga om social och teknisk innovation som organisationerna och företagen inom den sociala ekonomin ställs inför, krävs det stöd i form av lämpliga satsningar på livslångt lärande och kompetensutveckling för att främja yrkesmässiga och organisatoriska färdigheter.

2.15

EESK välkomnar därför varmt kommissionens tillkännagivande av en handlingsplan för den sociala ekonomin, och av konkreta åtgärder för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter med hjälp av en specifik handlingsplan, som EESK har uttalat sig om i yttrandet SOC/614 (9).

3.   Förslag till en europeisk politik för att stödja och främja den sociala ekonomin

3.1

För att ytterligare uppmuntra och stärka bidraget från organisationer och företag inom den sociala ekonomin, och för att bygga upp ett ”mer socialt, motståndskraftigt och inkluderande Europa”, är det nödvändigt att införa lagstiftningsåtgärder och program för en europeisk ekonomisk politik som främjar och stöder tillväxten i organisationer och företag inom den sociala ekonomin, bland annat eftersom de kan bidra till en hållbar, ekologisk och solidarisk utvecklingsmodell.

3.2

Mot bakgrund av detta anser vi att fyra åtgärdsområden kan definieras: — Ett skattesystem som erkänner att företagen inom den sociala ekonomin bedriver verksamhet av allmänt intresse, med särskild tonvikt på dem som är verksamma inom sektorer av primärt allmänt intresse, såsom sociala tjänster, hälso- och sjukvård, utbildning och social integration. — Strategier för att främja offentliga och privata investeringar som gynnar utvecklingen av finansiering med social påverkan, i syfte att ytterligare förbättra tillgången till marknaden för offentlig upphandling och koncessioner. — Strategier för att stödja stabil sysselsättning och arbetstagarnas ekonomiska roll på företag inom den sociala ekonomin, särskilt inom deras demokratiska styrning. — Strategier för att stödja tillämpningen av nya färdigheter och främja spridningen av innovation och ny teknik i det civila samhället.

3.3

Kommittén är medveten om den grundläggande roll som organisationer och företag inom den sociala ekonomin spelar på området för personliga tjänster och sociala tjänster, men anser att stater och offentliga förvaltningar fortfarande har ett viktigt ansvar för att säkerställa grundläggande tjänster för befolkningen.

3.4

Åtgärder för att stödja sysselsättningen i sociala företag som arbetar med att integrera arbetstagare med funktionsnedsättning eller allvarligt missgynnade arbetstagare på arbetsmarknaden bör stärkas ytterligare. Dessa åtgärder bör syfta till att minska skatte- och socialförsäkringsbördan med koppling till arbetskraftskostnaderna, genom att offentliga myndigheter åtar sig att betala nödvändiga avgifter för att säkerställa att dessa missgynnade arbetstagare täcks av försäkringar och socialförsäkringsskydd. Sådana incitament bör inte betraktas som statligt stöd till företag inom den sociala ekonomin, eftersom de är avsedda att stödja fullständig integration på arbetsmarknaden av allvarligt missgynnade människor. Under alla omständigheter bör incitamenten endast kunna utnyttjas av organisationer som respekterar kollektivavtal och grundläggande arbetstagarrättigheter.

3.5

I många fall är företag inom den sociala ekonomin den huvudsakliga förvaltaren av grundläggande tjänster för befolkningen – till exempel på områdena utbildning, social omsorg och assistans, eller fortbildning och arbetsmarknadsintegrering av missgynnade personer – och hanterar verksamheter som, även om de är kommersiella eller företagsmässiga till sin karaktär, alltid har ett starkt samhällsvärde och lokalt värde och vars vinster återinvesteras för stadgeenliga ändamål. Det handlar om tjänster som tillhandahålls med direkt medverkan av mottagarna själva, och som har en lokal förankring som präglar den verksamhet som bedrivs. Dessa omständigheter innebär följaktligen att de inte utan vidare kan anpassas till konkurrensutsatta marknadssystem. Därför bör vissa av de nuvarande reglerna för ”statligt stöd”, som förhindrar införandet av ett skattesystem som erkänner dessa organisationers sociala nytta och allmänna intresse, göras mer flexibla.

3.6

Av samma anledning anser dessutom EESK, såsom redan påpekats i yttrandet INT/906 (10), att det nuvarande tröskelvärdet i förordningen om stöd av mindre betydelse till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på 500 000 euro under tre beskattningsår bör höjas avsevärt, till cirka 800 000 euro per beskattningsår. Det är i detta sammanhang fortfarande önskvärt att tillhandahålla harmoniserade regler om tillgång till offentlig finansiering på grundval av enhetliga och öppna kriterier och med full respekt för arbetsrättsliga regler och tillämpningen av sektorsspecifika kollektivavtal.

3.7

Det är viktigt att ta fram användbara verktyg för att öka de investeringar med social påverkan som görs av organisationer inom den sociala ekonomin. På detta område har några intressanta experiment genomförts med särskilda obligationer eller vinstandelsbevis (eget kapital eller kapital likställt med eget kapital) i ett företag inom den sociala ekonomin, kopplade till uppnåendet av sociala mål av allmänt intresse.

3.8

När det gäller dessa finansiella instrument skulle förmånlig skattebehandling av investerare kunna utgöra en värdefull tillväxtfrämjande faktor, med tanke på att historiska data redan bekräftar att organisationer inom den sociala ekonomin, även genom begränsade investeringar, har kunnat skapa många arbetstillfällen och sociala fördelar för användarna av de tjänster de tillhandahåller.

3.9

Det är dock nödvändigt att fastställa lämpliga parametrar som gör det möjligt att mäta och jämföra de uppnådda resultaten, till exempel stabil sysselsättningstillväxt, tillämpning av höga standarder för säkerhet på arbetsplatsen och bekräftelse av att de sociala mål som ligger till grund för initiativet har uppnåtts. Medlemsstaterna bör därför anta ramlagar om den sociala ekonomin och aktivt genomföra strategier som främjar tillväxt och utveckling av företag inom den sociala ekonomin.

3.10

Redan 2011 konstaterade kommissionen att man behöver öka allmänhetens kunskaper och insamlingen av data och statistik om företag i den sociala ekonomin, men det återstår fortfarande mycket att göra för att fastställa samordnade standarder, som dessutom skulle vara särskilt användbara för att undvika så kallad social tvättning (social washing) eller otillbörlig tillgång till eventuella incitament.

3.11

Därför skulle man, i de medlemsstater som ännu inte har infört sådana standarder, kunna utse nationella myndigheter till ansvariga för att övervaka och verifiera överensstämmelse med kraven och standarderna och förenlighet med de sociala målen.

3.12

När det gäller de särskilda stödåtgärderna handlar en av de viktigaste om deltagandet på marknaden för offentliga upphandlingar och koncessioner som det redan föreslogs värdefulla instrument för i direktiv 2014/24/EU (11), men dessa har inte tillämpats på ett fullgott sätt i alla medlemsstater. I syfte att uppmuntra socialt ansvarsfull offentlig upphandling bör kommissionen föregå med gott exempel och på bästa sätt utnyttja sina egna upphandlingsförfaranden för att uppnå socialpolitiska mål.

3.13

Andra stödåtgärder som verkar relevanta är sådana som syftar till att omstrukturera produktiva verksamheter och serviceverksamheter, eller till att överföra dessa verksamheter från företag i kris eller från entreprenörer i slutet av sin yrkesbana till arbetstagare organiserade inom ramen för kooperativ eller arbetarägda företag.

3.14

De många lyckade exemplen på att en så kallad ” worker buyout ” (12) har genomförts för att blåsa nytt liv i industriverksamheter i kris leder nu till fler och fler fall där ett arbetarägt socialt företag används för att ta över små företag. Detta är särskilt vanligt bland ungdomar som inte har tillräckligt med kapital för att starta ett företag och som ofta avskräcks av att de känner sig ensamma och oroar sig över att på egen hand hantera marknadssvårigheter.

3.15

För att öka initiativens potential skulle det behövas en satsning i form av investeringar och stöd som gör det lättare att få igång företagsverksamhet genom ekonomiska bidrag till arbetstagare på krisdrabbade företag som väljer att återuppta verksamheten genom att gå samman i ett kooperativ. I vissa länder har dessa initiativ gjort det möjligt att blåsa nytt liv i många olika företag och rädda tusentals arbetstillfällen.

3.16

Arbetstagarnas fackföreningar spelar en avgörande roll i dessa industriella omvandlingsprocesser. Olika former av egenföretagande, som till exempel ”worker buyout”, är en integrerad del av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Ett exempel på god praxis när det gäller samarbete mellan kooperativ och fackföreningar är det avtal som ingicks i Italien mellan de tre kooperativa federationerna och de tre mest representativa fackföreningarna för att upprätta systematiskt samarbete om ”worker buyout” (13).

3.17

EESK hoppas att handlingsplanen för den sociala ekonomin kan främja genomförandet av liknande initiativ i alla medlemsstater i EU, genom att ett särskilt system inrättas inom ramen för Europeiska investeringsfonden eller Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att tillhandahålla konkreta verktyg med syftet att stödja omstarten av de ekonomiska verksamheter som har drabbats av krisen till följd av pandemin.

4.   Nya former av social ekonomi

4.1

Företagen inom den sociala ekonomin ger upphov till nya arbetstillfällen och initiativ för social innovation, även med koppling till den gröna ekonomin och främjandet av hållbar utveckling. Organisationerna inom den sociala ekonomin får allt större erfarenhet av den cirkulära ekonomin, vilket också skapar nya arbetstillfällen på områdena återanvändning och socialt jordbruk. Hittills har den rättsliga ramen och politiken i många medlemsstater inte lämnat utrymme för att genomföra strategier för utveckling av kooperativ för integration på arbetsmarknaden. Därför behövs det åtgärder på EU-nivå för att få till stånd framsteg i detta sammanhang.

4.2

Av särskilt intresse är den roll som arbetskooperativ (14) kan spela för att göra nya former av företagande som bedrivs via digitala plattformar mer inkluderande, i syfte att göra arbetstagarnas och användarnas deltagande mer hållbart och gemensamt för att utveckla nya former av ömsesidighet och solidaritet, med hjälp av digital teknik som främjar ett brett deltagande. Skyddet av plattformsarbetstagare och atypiska arbetstagare förutsätter givetvis att det ingås lämpliga kollektivavtal med arbetstagarnas fackföreningar.

4.3

Företag inom den sociala ekonomin kan skapa möjligheter till arbete och lokal utveckling genom att organisera medborgarnas deltagande i tillhandahållandet av tjänster såsom leverans av förnybar energi eller för att organisera tjänster i decentraliserade områden och landsbygdsområden, som i fallet med erfarenheterna i Frankrike av regionala ekonomiska samarbetscentrum (PTCE), som sammanför föreningar, kooperativ, lokala myndigheter, traditionella företag och universitet i projekt, och främjar erfarenheter av socialt jordbruk, hållbar turism och främjande av miljömässiga eller kulturella tillgångar.

4.4

I den sociala ekonomin är volontärarbetet av avgörande betydelse, dels för ungdomar men även för äldre, för vilka det i vissa fall innebär en viktig möjlighet att upprätthålla en aktiv social och medborgerlig roll som bidrar till att förbättra livskvaliteten. Därför är det viktigt att stärka synergierna mellan utbildning och volontärarbete, som ett sätt att underlätta inträdet på arbetsmarknaden inom den sociala sektorn. Bättre samordning mellan volontär- och praktikperioder skulle kunna underlätta utbildningen av ung och kvalificerad personal.

4.5

Man bör dra nytta av den positiva erfarenheten av Europeiska solidaritetskåren, som skulle kunna breddas genom att man inrättar en sorts ”Erasmus för sociala företagare” för att främja gränsöverskridande samarbete inom den sociala ekonomin.

4.6

Detta verkar också vara mycket användbart för att minska antalet ungdomar som varken arbetar eller studerar, och det vore värdefullt att lansera strategier för att främja övergången från frivilligarbete till stabilt avlönat arbete.

---

(1)  https://oeil.secure.europarl.europa.eu/oeil/popups/ficheprocedure.do?reference=2016/2237(INL)&l=en,

https://betterentrepreneurship.eu,

https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/MEMO_11_735,

https://cecop.coop/works/cecop-report-on-social-enterprises-laws-in-europe-a-worker-and-social-coops-perspective.

(2)  https://www.eesc.europa.eu/sv/our-work/opinions-information-reports/opinions/towards-appropriate-european-legal-framework

(3)  Initiativ för socialt företagande: https://ec.europa.eu/growth/sectors/social-economy/enterprises_sv.

Rådets slutsatser om främjandet av den sociala ekonomin, 2015: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-15071-2015-INIT/sv/pdf.

Stadgan om den sociala ekonomin, 2002: https://www.socialeconomy.eu.org/wp-content/uploads/2020/04/2019-updated-Social-Economy-Charter.pdf.

(4)  En kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan, COM(2020) 590 final.

(5)  Dessa uppgifter kommer från följande publikation från Europeiska kommissionen: https://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=22304&langId=en.

(6)  Uppgifterna är hämtade från följande EESK-rapport: https://www.eesc.europa.eu/sites/default/files/files/qe-04-17-875-en-n.pdf.

(7)  ”The resilience of the cooperative model”, CECOP, 2012: https://www.cecop.coop/works/the-resilience-of-the-cooperative-model.

(8)  ”Las mujeres en las cooperativas de trabajo”, COCETA, 2019: https://www.coceta.coop/publicaciones/estudio-mujer-cooperativismo-coceta-2019.pdf.

(9)  EUT C 14, 15.1.2020, s. 1.

(10)  EUT C 429, 11.12.2020, s.131.

(11)  https://ec.europa.eu/info/policies/public-procurement/support-tools-public-buyers/social-procurement_sv.

(12)  ”Business transfers to employees under the form of a cooperative in Europe: opportunities and challenges”, CECOP, 2013. (EUT C 191, 29.6.2012, s. 24).

(13)  ”Italy, historic agreement between unions and coops on worker buyouts”, CECOP, 2021: https://cecop.coop/works/italy-historic-agreement-between-unions-and-coops-to-promote-worker-buyouts.

(14)  ”All for one – Worker-owned cooperatives” response to non-standard employment”, CECOP 2019: https://cecop.coop/works/cecop-report-all-for-one-reponse-of-worker-owned-cooperatives-to-non-standard-employment.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén omYrkesutbildning: effektiviteten hos systemen för att förutse och matcha kompetens och arbetsmarknadens behov samt arbetsmarknadsparternas och de olika intressenternas roll

(Förberedande yttrande på begäran av det portugisiska ordförandeskapet)

(2021/C 286/05)

Föredragande:

Jean-Michel POTTIER

Remiss från det portugisiska rådsordförandeskapet	26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Presidiets beslut	28.10.2020
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	16.4.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	222/0/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK upprepar vikten av att matcha kompetens med arbetsmarknadens behov. EESK betonar den avgörande betydelsen av ändamålsenliga utbildningssystem och kompetensprognoser i en situation med djupgående omvälvningar till följd av covid-19-krisen, som leder till snabbare förändringar i vår ekonomi, särskilt på det digitala området och miljöområdet.

1.2

Med tanke på de rekryteringssvårigheter som europeiska företag står inför framhåller EESK nyttan av att använda program för varvad utbildning, som förekommer i många olika former, för att förvärva färdigheter. En stor majoritet av arbetsgivarna fullgör sin roll inom varvad utbildning på ett hederligt sätt, i syfte att överföra sina kunskaper. Särskild uppmärksamhet bör dock ägnas åt att förutse och förbjuda allt missbruk i samband med kostnadsfria produktivt arbete som utförs av personer som deltar i sådana program.

1.3

EESK erinrar om att den stora mångfalden av sådana program möjliggör en optimal anpassning till olika omständigheter, såsom variationer avseende företagets storlek, typ av kvalifikation, utbildningsstruktur och vilken typ av befattning som ska besättas. Det gör det också möjligt för anställda och arbetssökande att skaffa sig nya färdigheter för att förhindra att yrkeskunskaperna föråldras.

1.4

Kommittén framhåller de små och medelstora företagens särdrag. Med tanke på den tekniska karaktären hos det arbete som utförs i ett stort antal små och medelstora företag, vilket kräver unik expertis, särskilt på nischmarknader, skulle varvad utbildning vara ett lämpligt svar på deras kompetensbehov. I många landsbygdsområden utgör småföretagens kunnande en unik möjlighet för unga människor och ett gynnsamt företagsklimat skulle kunna förbättra deras möjligheter i yrkeslivet.

1.5

EESK anser att arbetsmarknadsparterna är effektiva aktörer i utformningen och förvaltningen av utbildningssystem. De är särskilt väl lämpade att mäta arbetsmarknadens kompetensbehov. De har kapacitet att diagnostisera bristen på arbetskraft per sektor och territorium och kan säkerställa en effektiv och arbetsbaserad kompetensutveckling. De kan förlita sig på berörda parter som staten, regionen eller den offentliga arbetsförmedlingen för att kombinera kvantitativa och kvalitativa data med avseende på kompetensbehov.

1.6

Kommittén påpekar att arbetsmarknadens parter systematiskt måste spela en viktig roll i utvecklingen av kvalifikationer och deras innehåll. Det är mycket viktigt att involvera arbetsmarknadens parter redan från början för att se till att resurserna räcker till för de verkliga behoven hos arbetsgivare och arbetstagare i Europa. På samma sätt är arbetsmarknadens parter kvalificerade att stödja karriärvägledning för alla målgrupper.

1.7

EESK erinrar om att berörda parter (stat, region, arbetsförmedlingar) spelar en viktig roll när det gäller att föreslå lösningar som bidrar till social integration. EESK efterlyser bättre samordning mellan alla aktörer, intressenter och arbetsmarknadens parter genom ett avtal som specificerar alla berörda parters interaktioner och ansvar för att göra utbildnings- och stödsystemen lättare att förstå. Det civila samhällets organisationer, offentliga och ideella socialtjänster, sociala företag, välfärdsorganisationer och socialarbetare spelar en viktig roll när det gäller att stödja unga och mindre unga personer, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt personer från socialt missgynnade grupper. De rättsliga och finansiella ramarna i vissa medlemsstater utgör en ansvarsfull grund för införandet av dessa viktiga funktioner och tjänster. En kraftfull yrkesutbildningspolitik är också mycket viktig för att uppnå målet i artikel 145 i EUF-fördraget att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar.

1.8

EESK betonar vikten av att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos små och medelstora företag, däribland mycket små företag, för att tillgodose kompetensbehoven i yrken med personalbrist. Dessa företag har ingen intern personalavdelning, trots att förhållandet mellan utbildning, kompetens och anställningsvillkor gör att det krävs ett särskilt tillvägagångssätt. Dessa företag, som står för en stor mängd arbetstillfällen, behöver särskilt stöd. Stödet bör omfatta fastställandet av deras kompetensbehov, sammanställning av anställningserbjudanden, rådgivning, rekryteringsprocessen och anpassade utbildningssystem som leder till varaktig sysselsättning.

1.9

EESK erinrar om att utbildning är ett grundläggande instrument för integrering av personer med funktionsnedsättning. Lämpliga åtgärder måste vidtas för att möta den utmaning som det innebär att skapa lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, när det gäller lika villkor för tillgång till inkluderande yrkesutbildningssystem. Kommittén erinrar också om att arbetets hållbarhet i synnerhet är beroende av rätten till en god utbildning.

1.10

EESK rekommenderar att man utarbetar nationella strategiska avtal om yrkesutbildning och vägledning, på grundval av förhandlingar mellan myndigheterna och arbetsmarknadens parter, med deltagande av berörda parter inom yrkesutbildningen. Kommittén noterar att sådana avtal förekommer i vissa företag, och inom vissa yrkessektorer eller territorier och uppmuntrar till ett allmänt införande av sådana strategiska nationella avtal. EU:s åtgärder bör underlätta anpassningen till industriella förändringar för att främja inträde och återinträde på arbetsmarknaden.

2.   Bakgrund

2.1

Relevansen av reflektionen om förhållandet mellan tillgänglig kompetens och arbetsmarknadens behov bör ses i ett europeiskt sammanhang, såsom det presenteras i Osnabrückförklaringen, där det bekräftas att även arbetsmarknadens parter beaktas bland de berörda parterna. Detta europeiska sammanhang omfattar särskilt följande: — För det första är utbildning och livslångt lärande den första och fjärde principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter inom området lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, även i ett perspektiv av livslångt lärande. — För det andra offentliggjorde kommissionen 2020 ett meddelande om det europeiska området för utbildning, där den bekräftade dess politiska principer och mål, bland annat utbildning av god kvalitet för alla. — I sitt yttrande SOC/570 (1)”Framtidens arbete – förvärvande av kunskaper och färdigheter för att tillgodose kraven hos framtidens jobb” efterlyste EESK slutligen riktade strategier och konkreta åtgärder för att förbättra och anpassa utbildningssystemen i syfte att man ska kunna förbereda sig för och reagera på dessa snabba tekniska och digitala förändringar.

2.2

Frågan om att matcha tillgänglig kompetens med arbetsmarknadens behov ses på olika sätt i EU-länderna. Diskussionerna om det så kallade kompetensglappet hade inletts före covid-19-krisen, och EESK har efterlyst försiktighet i hanteringen av denna fråga. Enligt Cedefop anser 45 % av arbetstagarna att deras kompetens inte helt motsvarar det arbete de har, medan 70 % av företagen lider brist på kompetens, men få av dem kopplar samman dessa svårigheter med de hinder som de stöter på, såsom rekryteringsproblem, företagets geografiska läge, lönenivå och arbetsvillkor. I en ingående studie bör man analysera de exakta orsakerna till kompetensglappet och hur man kan hjälpa berörda personer att hitta ett arbete.

2.3   Kompetensbehov

De kompetenser som krävs varierar från land till land. Denna variation beror dock på nivån på landets industriella produktionssystem, som kan jämföras med behoven i ekonomier som är inriktade på tjänster eller turism. Även om generellt sett en allt högre kompetensnivå eftersöks finns det också ett behov av lägre kvalifikationer, för vilka man använder sig av invandring.

2.4   Utbildningssystemet

Yrkesutbildning är den utbildningssektor som har närmast kontakt med arbetsmarknaden och dess kompetensbehov. Grundläggande yrkesutbildning tillhandahålls ofta på gymnasienivå och tillhandahålls antingen i skolor eller på arbetsplatser i utbildningscentrum och företag. Andelen ungdomar i yrkesutbildning jämfört med allmän utbildning varierar inom EU, men den minskar gradvis överallt. Detta leder i allmänhet till korrigerande åtgärder eller incitament från såväl offentliga myndigheter som branschorganisationer, däribland arbetsmarknadens parter. Bland dessa åtgärder finns den nya kompetensagendan, som är inriktad på digitalisering av utbildningsinnehållet.

Systemet för fortsatt yrkesutbildning är i huvudsak inriktat på arbete och merparten av utbildningsverksamheten sker på arbetsplatsen.

2.5   Arbetsmarknadsparternas roll

Denna roll, som utövas på olika nivåer i samtliga länder, bör stärkas. På grundval av sina erfarenheter deltar arbetsmarknadens parter inom yrkeskategorier eller på nationell branschövergripande nivå i fastställandet av nuvarande och framtida kompetensbehov. De deltar också mycket ofta i fastställandet av standarder för kvalifikationer och examensbevis, i styrningen av utbildningssystemen, förvaltningen av medel för yrkes- och lärlingsutbildning och i systemet för livslång yrkesvägledning. Dessutom är det vanligtvis arbetsmarknadens parter som förhandlar om yrkesutbildning inom ramen för kollektiva förhandlingar.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK noterar en växande obalans på arbetsmarknaden, särskilt kopplad till en brist på kompetens. Hälsokrisen bidrar också till detta, genom att öka klyftan mellan behoven och ungdomars kompetens i en alltmer koncentrerad ekonomi.

3.1.1

Denna situation, som existerade redan före hälsokrisen, har utvecklats och förvärrats under de senaste tjugo åren. 60 % av de vuxna arbetstagarna riskerar att deras tekniska kompetens inte längre motsvarar de aktuella kraven (uppgifter för EU-28 från 2014) (2). Detta leder till en parallell förekomst av arbetslöshet och spänningar på arbetsmarknaden (3) (4).

3.1.2

Hälsokrisens effekter återspeglas i att spänningarna på arbetsmarknaden ökar, särskilt de spänningar som härrör från den allt snabbare digitala omvandlingen.

3.2

EESK välkomnar den europeiska kompetensagendan och särskilt att rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft och social rättvisa kan omfatta åtgärder i alla skeden av professionaliseringen och hantera förändringar i alla typer av behov och färdigheter: a) I alla stadier av yrkeslivet (referens Cedefop – kompetenspanorama) (5): — Före inträdet i yrkeslivet: — genom kompetensutveckling och professionalisering (grundläggande och fortsatt yrkesutbildning, varvad utbildning, lärlingsutbildning). — Vid början av anställningen eller vid förflyttning inom ett företag: — genom anpassning av yrkeskunskaper och mjuka färdigheter av relevans för företaget (stöd till anpassning till arbetsplatsen, utbildning på arbetsplatsen). — Under hela arbetslivet: — Genom anpassning av yrkeskompetenser till föränderliga anställnings- och yrkesbehov. b) Genom att anpassa systemen till de behov som uppstår till följd av förändrade anställningsförhållanden: kompetensutveckling, omskolning, tvärkompetenser och nya kompetenser. c) Beroende på vilken typ av kompetens som omfattas: grundläggande kompetenser, teknisk kompetens och yrkeskunnande, generella färdigheter.

3.3

Uttalanden från organisationer som företräder arbetsgivare och anställda vid företag på europeisk nivå innehåller förslag som stöder deras lämplighet att ingripa på detta område. Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) främjar således den sociala dialogen på detta område, på både europeisk och nationell nivå. SMEUnited anser att regeringarna bör delegera styrningen av lärlingsutbildningarna till arbetsmarknadens parter. BusinessEurope förespråkar att arbetsmarknadsparterna ska utveckla utbildningsprogrammens behov och att gemensamma förhandlingar ska föras med utbildningsanordnare på området för vidareutbildning av arbetstagare.

3.4   De berörda parternas roll

EESK efterlyser att arbetsmarknadens parter ska få delta tillsammans med övriga berörda parter i identifieringen av behov, resurser och åtgärder som ska genomföras och få samarbeta med dem, med utgångspunkt i de medel som dessa har till sitt förfogande. Detta berör främst företag, yrkeskategorier och andra yrkes- och branschorganisationer, branschvisa och nationella arbetsmarknadsparter, nationella referensramar för kvalifikationer eller klassificeringssystem för yrkesexamina, regionala myndigheter och regionala offentliga eller halvoffentliga organ, nationella myndigheter, organisationer i det civila samhället, sociala företag, socialtjänster, välfärdsorganisationer, väglednings- och stödorgan för inträde och återinträde på arbetsmarknaden samt placering av personer, inbegripet personer med funktionsnedsättning samt organisationer för grundläggande yrkesutbildning (6).

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Förutse framtida kompetensbehov

4.1.1

Arbetsmarknadens parter spelar en central roll när det gäller kunskap om och bedömning och förutseende av kompetensbehov på arbetsmarknaden. Deras roll är avgörande för verksamheten inom observationsorganen för sysselsättning och kompetens och för att analysera insamlade uppgifter. Deras framtidsanalyser bör kopplas till alla intressenters bedömningar: stat, regioner, kammare och alla organ som är verksamma inom sysselsättning, yrkesutbildning och yrkesvägledning, t.ex. sociala tjänster och organ. Detta samarbete bidrar till att sätta Europa i centrum för arbetsmarknaden.

4.1.2

EESK anser att denna viktiga roll måste bekräftas genom att arbetsmarknadens parter förses med alla medel som krävs för att hålla takten med de stora förändringar som sker på arbetsmarknaden. Den hälsokris och ekonomiska och sociala kris som inleddes 2020 har visat sig vara en stark förändringskraft i vår ekonomi. För att företagen, även de minsta, ska kunna anpassa sig måste de digitaliseras. Den gröna omställningen – utöver de nya arbetstillfällen som den kommer att medföra – är nu på grund av krisens konsekvenser en tydlig förväntning bland kunder och konsumenter.

4.2   Att göra utbildningsutbudet och dess innehåll mer ändamålsenligt

4.2.1

Standarderna för utbildning och kvalifikationer måste uppdateras regelbundet på grundval av en bedömning av kompetensbehoven så att de inte blir föråldrade. Till exempel kräver kompetens som har samband med ny teknik, de krav som följer av den gröna omställningen och de digitala omvandlingar som har påskyndats av hälsokrisen, snabba åtgärder. För målgrupper som är svåra att nå bör innovativa pedagogiska metoder anpassas med hjälp av lämpliga inkluderande metoder. Principen om varvad utbildning gör det möjligt att kombinera utbildningssystemen med företagens utbildningsresurser och de sistnämnda bidrar i hög grad till att ge människor varaktig sysselsättning och därmed bidra till att utveckla ekonomisk verksamhet. Det stora flertalet arbetsgivare fullgör sin roll inom varvad utbildning, men särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förutse och förbjuda alla former av missbruk i samband med kostnadsfria produktiva arbetstillfällen som innehas av personer som genomgår varvad utbildning.

4.2.2

Systemen för varvad utbildning kan förekomma i olika format: — Yrkesutbildning för unga och även något äldre personer genom lärlingsutbildningar i syfte att erhålla en fullständig yrkeskvalifikation för ett visst yrke. — Grundläggande yrkesutbildning, inklusive praktikperioder på företag, som en del av ett program för varvad utbildning. — Intensivpraktikplatser på företag, inbegripet sådana vars syfte är att lära känna ett visst yrke. — Varvad yrkesutbildning för jobbsökande. — Intern företagsutbildning på arbetsplatsen. — Utbildning inför inträde på arbetsplatsen för att förvärva sådan kompetens som krävs för att utföra en viss typ av arbete. — Utbildning i kompetenser för självständighet, kompetensanalys, särskilt för personer i svårigheter, personer med funktionsnedsättning och ungdomar som lämnar skolan utan kvalifikationer.

4.2.3

Slutligen bör ett mer ändamålsenligt utbildningsutbud ge lösningar till de mest utsatta. Det är viktigt att ta hänsyn till funktionsnedsättningar när det gäller materiell och fysisk tillgång till utbildningssystemet och utbildningsinsatser för dessa målgrupper.

4.3   Ökat deltagande för arbetsmarknadens parter och intressenter

4.3.1

Utöver en strategi som bygger på frivillighet befäster avtalsenliga överenskommelser med de berörda parterna god praxis när det gäller att bättre förutse kompetensbehov och öka yrkesutbildningssystemens effektivitet.

4.3.2

Intressenterna måste spela en nyckelroll i den sociala integrationen genom en ändamålsenlig fördelning av roller i fråga om stöd och vägledning av de mest utsatta. Genom utbildningsgångar och nödvändigt stöd spelar intressenterna en särskild roll för att hjälpa personer som kämpar för att komma in på arbetsmarknaden.

4.3.3

För att utbildningssystemet ska vara framgångsrikt måste arbetsmarknadernas parter delta aktivt i dess utveckling. Samarbetet mellan de två utbildningsplatserna – utbildningsleverantörerna och företaget – är en nyckelfaktor för framgång. Genom fastställandet av nationell eller regional politik bör arbetsmarknadens parter ges flexibilitet att anpassa utbildningens struktur och innehåll till arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov enligt arbetsmarknadens specifika kontext.

4.4   Locka företag och arbetstagare att investera i utbildning

4.4.1

Andelen arbetstagare som får utbildning för att bibehålla eller öka sin kompetens varje år förblir alltför låg, särskilt i små och medelstora företag. Det finns många hinder: finansiering av utbildning och svårigheter för arbetsgivare att ersätta personal som genomgår utbildning, avvisande av inledande utbildning, bristfällig tillgång till och kvalitet på utbildningsinnehåll och utbildningssystem för anställda.

4.4.2

I detta avseende är grundläggande kompetenser fortfarande nödvändiga för att få tillgång till arbete, särskilt på små och medelstora företag. Effekterna av covid-19-krisen är mycket kännbara för ungdomar i utbildning och antalet avhopp ökar, vilket gör frågan om livslång yrkesvägledning och yrkesrådgivning mer brådskande. Detta är avgörande för att väcka arbetstagares och arbetssökandes intresse genom att ge dem möjlighet att bli aktörer i sin egen yrkesmässiga utveckling. Ett relevant mål är att 8 % av lärlingarna och praktikanterna inom fortsatt yrkesutbildning ska kunna dra nytta av en utbytesperiod utomlands. Studier av Erasmusprogrammets effekter belyser den ökade kompetens och anställbarhet som en utbytesperiod ger upphov till.

4.4.3

Slutligen kvarstår frågan om hur företag bedömer kandidaternas färdigheter, i synnerhet på de företag som saknar intern personalavdelning.

---

(1)  EUT C 237, 6.7.2018, s. 8.

(2)  https://www.cedefop.europa.eu/files/3075_en.pdf, s. 26.

(3)  Arbetslöshet (per medlemsstat): https://ec.europa.eu/eurostat/web/lfs/visualisations: arbetslöshet i januari 2021, EU-27.

(4)  Andel lediga tjänster (per medlemsstat): https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Job_vacancy_statistics.

(5)  https://skillspanorama.cedefop.europa.eu/en/dashboard/european-skills-index.

(6)  Yrkesutbildningsleverantörer – VET4EU2 https://ec.europa.eu/transparency/regexpert/index.cfm?do=groupDetail.groupDetailDoc&id=38451&no=1:

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Hur man, utifrån utbildning och inom ramen för livslångt lärande, kan främja de färdigheter som Europa behöver för att skapa ett mer rättvist, sammanhållet, hållbart, digitalt och motståndskraftigt samhälle

(Förberedande yttrande på begäran av det portugisiska ordförandeskapet)

(2021/C 286/06)

Föredragande:

Tatjana BABRAUSKIENĖ

Yttrande på begäran av det portugisiska ordförandeskapet	Skrivelse av den 26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	16.4.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	219/1/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK understryker vikten av att effektivt använda faciliteten för återhämtning och resiliens samt av att göra andra investeringar för att stödja ekonomisk tillväxt och ett motståndskraftigt samhälle inom ramen för ekonomins digitala och gröna omställning, genom att förbättra utbildningens (system, institutioner och program) kvalitet och inkludering för att tillgodose behoven hos studerande i alla åldrar och inlärningsstadier, förbereda dem för livet och arbetslivet samt se till att alla arbetstagare, liksom det ökade antalet arbetslösa, i synnerhet kvinnor, har tillgång till utbildning. Detta kommer även att bidra till att trygga den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster samt säkerställa att företagen är väl rustade att hantera utvecklingen inom sin bransch och täcka de kompetensbrister som de står inför i samband med industrins digitala och gröna omställning.

1.2

EESK rekommenderar att långsiktiga och uppnåbara mål fastställs och att ett permanent övervakningssystem inrättas inom det europeiska området för utbildning för varje medlemsstat. Övervakningssystemet ska syfta till att uppnå inkluderande utbildning och livslångt lärande av god kvalitet för alla samt se till att alla har de kunskaper, färdigheter och kompetenser samt den inställning som krävs för att Europa ska kunna skapa ett mer rättvist, sammanhållet, hållbart, digitalt och motståndskraftigt samhälle.

1.3

EESK påpekar att demokratisk styrning av utbildningssystemen – till exempel genom social dialog – inom EU:s nästa strategiska ramverk är ett viktigt verktyg för en framgångsrik utveckling och ett framgångsrikt genomförande av politiken på EU-nivå och nationell nivå. Det måste säkras, stärkas och inbegripa meningsfulla samråd med det organiserade civila samhället.

1.4

EESK rekommenderar att varje framtida arbetsgrupp inom den öppna samordningsmetoden ska presentera politiska resultat, och helst politiska rekommendationer som rådet (utbildning) kan diskutera. Arbetsgruppernas resultat bör offentliggöras, genomföras effektivt och ges en hög profil på lämplig politisk beslutsnivå och bland yrkesverksamma på EU-nivå och nationell nivå. Det är därför viktigt att relevanta arbetsmarknadsparter och intressenter som är aktiva i utvecklingen av utbildningspolitiken samt företrädare för rektorer, lärare och studerande från varje land deltar som medlemmar i dessa grupper.

1.5

För att uppfylla indikatorerna, riktmärkena och målen i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, rådets resolution om det europeiska området för utbildning (2020), rådets rekommendation om yrkesutbildning och Osnabrückförklaringen, föreslår EESK att ytterligare studier samt en konsekvensbedömning ska genomföras för att justera indikatorer och lägga till andra indikatorer som behövs och som kan hjälpa länderna att förbättra sin rapportering om genomförandet, eftersom covid-19-krisens fulla effekter på utbildningssystem, studerande och lärare ännu inte är kända. Indikatorerna bör också leda till åtgärder som stöder socioekonomiskt missgynnade studenter och elever, samt dem med funktionsnedsättning, genom gemensam social- och utbildningspolitik på nationell nivå. Uppnådda riktmärken och indikatorer bör rapporteras efter samråd med berörda arbetsmarknadsparter och intressenter på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå.

1.6

EESK föreslår att man fortsätter det viktiga arbete som utförts vid ordförandeskapsledda informella samarbetsmöten om utbildningssektorerna (generaldirektörer för skolutbildning, yrkesutbildning, högre utbildning) (1), för att hitta synergier mellan dem och synliggöra deras arbete samt med den rådgivande kommittén för yrkesutbildning som förebild involvera berörda arbetsmarknadsparter från varje EU-land och hålla samråd med lämpliga civilsamhällesorganisationer. Det rekommenderas också att EU:s politik kopplas samman med nationell/regional politik inom ramen för effektiva partnerskap och styrning mellan ministerier, arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

1.7

EESK efterfrågar ett effektivt genomförande av den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter på europeisk och nationell nivå inom ramen för handlingsplanen för genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som ska antas vid det sociala toppmötet 2021, med fullt stöd från berörda arbetsmarknadsparter och civilsamhällesorganisationer samt med stöd av hållbara offentliga investeringar och faciliteten för återhämtning och resiliens.

1.8

EESK uppmärksammar helhetssynen på utbildning och fortbildning samt vikten av att tillämpa en sådan i samband med genomförandet av de senaste EU-initiativen om utbildning (ett europeiskt område för utbildning), yrkesutbildning (rekommendation om yrkesutbildning), färdigheter (en ny kompetensagenda för Europa), ungdomsutbildning (en väg till jobb) och digitala färdigheter (handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027), se till att de bidrar till lika tillgång till högkvalitativ utbildning, fortbildning, omskolning och kompetensutveckling för arbetstagare för en rättvis omställning på arbetsmarknaden, ge stöd för att hjälpa lågutbildade vuxna att hitta en anställning och förvärva entreprenörsfärdigheter, och hjälpa företag att hålla jämna steg med den globala innovationen och konkurrensen.

1.9

EESK understryker att genomförandet av handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 måste säkerställa en effektiv social dialog och samråd med intressenter, respekt och efterlevnad av arbetstagares rättigheter, samt information till arbetstagare, samråd med arbetstagare och deras deltagande i utveckling av digitala färdigheter och entreprenörsfärdigheter, särskilt inom yrkesutbildning, vuxenutbildning och fortbildning, för att minska de kompetensbrister som företagen står inför. För att uppfylla kommissionens mål att öka andelen personer i åldern 16–74 med grundläggande digitala färdigheter från 56 % år 2019 till 70 % år 2025, och i enlighet med revisionsrättens rapport, efterfrågar EESK att specifika belopp anslås inom framtida EU-program, att delmål och milstolpar fastställs samt att det görs en konsekvent bedömning av digitala färdigheter i en ständigt och snabbt föränderlig digital omgivning.

1.10

EESK uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett effektivt stöd till arbetstagare och arbetslösa som har svårigheter att få tillgång till inkluderande vuxenutbildning av god kvalitet genom att säkerställa riktad finansiering för behövande, såsom arbetslösa, atypiska arbetstagare, lågutbildade, personer med funktionsnedsättning, äldre arbetstagare, äldre medborgare och personer från socioekonomiskt missgynnade grupper, samtidigt som hänsyn tas till jämställdhetsaspekten.

1.11

EESK föreslår att man motverkar ökande ojämlikheter i skolan och samhället i stort genom en ändamålsenlig och gemensam social- och utbildningspolitik på nationell nivå. EESK föreslår att ett gemensamt rådsmöte hålls mellan ministrarna för utbildning och sociala frågor för att finna lösningar för att ta itu med ojämlikheter i fråga om utbildning och ojämlik tillgång till utbildning och fortbildning som en följd av covid-19-krisen.

1.12

EESK välkomnar de målsättningar som anges i den nya resolutionen om det europeiska området för utbildning, men föreslår en regelbunden anpassning av indikatorer och riktmärken för det europeiska området för utbildning samt tillägg av andra indikatorer som behövs (t.ex. om gröna färdigheter och grön kompetens/lärande om hållbar utveckling) som länderna enkelt kan rapportera om, bland annat för att säkerställa att nationella åtgärder effektivt stöder socioekonomiskt missgynnade studenter och elever.

1.13

EESK påpekar att det är mycket viktigt att utveckla social kompetens hos alla lärande ur ett livslångt lärandeperspektiv, för att säkerställa att dessa färdigheter lärs ut från tidig ålder och under hela vuxenutbildningen, och för att verka för tolerans och icke-diskriminering inom utbildningen för alla medborgare. Undervisning i nyckelkompetenser, särskilt social lyhördhet, empati, interkulturell dialog, medborgarskapsfärdigheter, social kompetens och entreprenörskap, inklusive socialt entreprenörskap, är viktigt under hela utbildningen.

1.14

EESK uppmanar medlemsstaterna att effektivt och konsekvent använda återhämtningsplanen, Next Generation EU och andra EU-fonder, inklusive Erasmus, ESF+ och Fonden för en rättvis omställning, för att stödja utbildningspolitiken för ett mer rättvist, sammanhållet, inkluderande, hållbart, digitalt och motståndskraftigt samhälle.

1.15

EESK anser att man inom den europeiska planeringsterminen måste fortsätta att uppmuntra regeringarna att sörja för hållbara offentliga investeringar i långsiktiga åtaganden för att förbättra kvaliteten, rättvisan, jämlikheten och den sociala integrationen i skolorna, förbättra lika tillgång till digitalt material för lärande i alla åldrar samt stödja säker användning av digital teknik i skolor och utbildningsinstitutioner.

1.16

EESK understryker att kunskaper, färdigheter och kompetenser måste erkännas och tillgodoräknas med respekt för varje medlemsstats utbildnings- och yrkeskrav. Att säkerställa lika tillgång till fullvärdiga kvalifikationer är grundläggande, och EESK efterfrågar därför att rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande (2) och Lissabonkonventionen (3) genomförs. EESK hänvisar till sitt yttrande (4) om att utbildning som leder till mikromeriter bör omfatta kvalitetsstandarder och tydlig information om värdet av utbildningen för att effektivt kunna användas som vidareutbildning på arbetsmarknaden och kunna läggas till en fullvärdig kompetens. Det är viktigt att inte överreglera mikromeriter för att bevara deras flexibilitet i förhållande till arbetsmarknadens behov.

1.17

EESK efterlyser att det europeiska området för utbildning ska genomföras på nationell nivå – efter en ändamålsenlig social dialog med lärarna – för att höja kvaliteten och standarden i undervisningen i den digitala tidsåldern, ta fram en inkluderande högkvalitativ grundläggande lärarutbildning och fortsatt yrkesmässig utveckling samt säkerställa anständiga arbetsvillkor och löner för lärare för att göra yrket mer attraktivt för högkvalificerade kandidater.

1.18

EESK betonar behovet av att respektera den akademiska friheten och institutionernas självständighet och styrning i förhållande till deras bidrag till livslångt lärande och av att säkerställa lämpliga offentliga investeringar i högre utbildning och forskning, delaktighet och mångfald i Europas universitetsnätverk samt respekt för nationella och institutionella befogenheter när det gäller högre utbildning. EESK vill att idéer om det som har kallats den ”europeiska examen” och ”europeiska universitetsstadgan” diskuteras vidare med regeringar och relevanta arbetsmarknadsparter och civilsamhällesorganisationer och efterlyser stöd till utvecklingen av utbudet inom postgymnasial yrkesutbildning.

2.   Bakgrund

2.1

Detta yttrande är ett bidrag till rådets diskussioner under det portugisiska ordförandeskapet (första halvåret 2021) om genomförande av EU:s initiativ för utbildning, fortbildning och livslångt lärande, särskilt det europeiska området för utbildning, den uppdaterade kompetensagendan samt handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027.

2.2

Växande inkomstskillnader, människors rörlighet och en åldrande befolkning är sociala faktorer som påverkar utbildningspolitiken. I en tid då samhället står inför tvingande ekonomiska nödvändigheter som den digitala omställningen och den cirkulära ekonomin kanske stöd för individers lärande kan vara en av lösningarna för att skapa ett mer hållbart samhälle, för att klara av hindren och utmaningarna med den sociala och ekonomiska omställningen och samtidigt främja lärandekompetens.

2.3

EU-ländernas ledare träffades vid toppmötet i Göteborg den 17 november 2017 för att underteckna den europeiska pelaren för sociala rättigheter och inledde då diskussionen om att lansera det så kallade europeiska området för utbildning (5). Detta följdes av flera nya förslag i frågan under perioden 2018–2020 och ledde till en ny resolution från rådet i februari 2021. Initiativet avser den första principen i den sociala pelaren, som föreskriver att ”alla har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att behålla och tillägna sig färdigheter som gör att man kan delta fullt ut i samhället och klarar omställningar i arbetslivet”, samt de rättigheter som nämns i den fjärde principen, inklusive stöd till utbildning och omskolning, särskilt ungdomars tillgång till vidarebildning, lärlingsutbildning och praktik.

2.4

Kommissionen offentliggjorde sitt nya policypaket den 1 juli 2020, inklusive meddelandet ”Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft” (6), ett förslag till rådets rekommendation om yrkesutbildning (7), ett meddelande (8) och ett förslag till rådets rekommendation (9) om stöd till ungdomssysselsättning – en väg till jobb för nästa generation. Dessa policydokument kopplade samman livslångt lärande, kompetenshöjning och omskolning med genomförandet och uppnåendet av det europeiska området för utbildning. EESK följde upp dessa initiativ genom att under 2020 anta yttrandena ”Uppdaterad kompetensagenda” (10), ”Stärka ungdomsgarantin” (11) och ”Mot en EU-strategi för att förbättra gröna färdigheter och grön kompetens för alla” (12).

2.5

I sitt yttrande ”Bruksvärdets återkomst: nya framtidsutsikter och utmaningar för europeiska produkter och tjänster” (13) (2019) uttryckte EESK uppfattningen att innovativa, mycket specialiserade produkter och tjänster, som tillgodoser konsumenternas behov och uppfyller sociala och miljörelaterade hållbarhetskrav, kan bli en grundläggande och central del av den moderna europeiska konkurrenskraften. Därför rekommenderar kommittén politiska insatser för relevanta utbildningstjänster.

2.6

Den 30 september 2020 offentliggjorde kommissionen meddelandet ”Att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025” (14) med fokus på sex områden: kvalitet, inkludering och jämställdhet, den gröna och digitala omställningen, lärare och utbildare, högre utbildning och den geopolitiska dimensionen. Den 30 november 2020 underströk rådet (utbildning) vikten av nationella befogenheter på utbildningsområdet och respekten för mångfalden av kulturer och utbildningssystem och pekade på några öppna frågor, såsom ”styrningsmekanismen för ett europeiskt område för utbildning och de mål på unionsnivå som föreslås vara uppnådda senast 2030” (15).

2.7

Utöver de tidigare politiska initiativen följdes kommissionens meddelande ”Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027 – Ställa om utbildningen till den digitala tidsåldern” (16) upp av rådets slutsatser, där det understryks att den digitala utbildningen bör vara ”inriktad på de studerande och hjälpa alla enskilda personer och medborgare att utveckla sin personlighet och kompetens på ett självsäkert, fritt och ansvarstagande sätt” (17).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Covid-19-pandemin har drivit den europeiska ekonomin in i en djup recession och lett till ökad arbetslöshet på grund av den aldrig tidigare skådade nedgången i ekonomin och de utmaningar som företagen står inför under krisen. Trots den utbredda användningen av system för att behålla arbetstillfällen, som understöds av europeiska och nationella instrument, beräknas arbetslösheten i EU öka från 6,7 % 2019 till 7,7 % 2020 och 8,6 % 2021, innan den sjunker något till 8,0 % 2022 (Eurostat, den 5 november 2020). Den höga arbetslösheten till följd av covid-19-krisen har lett till ökad efterfrågan på kompetens och kompetenshöjning samt omskolning av den europeiska arbetskraften på grund av industrins digitala och gröna omställning. En effektiv EU-politik måste stödja ekonomisk tillväxt och ett motståndskraftigt samhälle.

3.2

Covid-19-krisen påskyndade även den digitala omställningen inom utbildningen, arbetet och vardagslivet. I EESK:s yttrande om den uppdaterade kompetensagendan understryks det att ”[a]lla européer bör ha rätt till tillgång till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande inom ramen för en rättvis omställning och i förhållande till de demografiska förändringarna. Vi framhåller behovet av att ta itu med utbildningsfattigdomen, som har fördjupats till följd av ojämlik tillgång till utbildning under covid-19-krisen.” (18) Kunskap, färdigheter och kompetensutveckling måste inte bara tillgodose arbetsmarknadens behov och utsikterna till en fullt ut kvalitetsbaserad konkurrenskraft, utan också förbereda eleverna på att bli aktiva, demokratiska medborgare och bidra till att minska den sociala och utbildningsmässiga ojämlikheten. För att åstadkomma detta är digital mediekunskap, vid sidan av en förbättring av EU-medborgarnas digitala färdigheter, avgörande för att se till att medborgarna kan hantera dagens komplexa värld.

3.3

Det är mycket viktigt att politiska åtgärder på EU-nivå och nationell nivå säkerställer att utbildning är en mänsklig rättighet och till nytta för allmänheten och respekterar Europas kulturella mångfald samt att utbildningspolitiken är en nationell befogenhet. Inom politiken på EU-nivå och nationell nivå måste man vidta effektiva åtgärder för att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att uppnå en ändamålsenlig och inkluderande utbildning av god kvalitet för alla i varje europeiskt land genom att involvera alla medlemsstater, arbetsmarknadsparter och civilsamhällesorganisationer i handlingsplanen för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

3.4

Det är viktigt att det europeiska området för utbildning handlar om att stärka det fortsatta politiska samarbetet mellan EU-länderna och fortsätter att tillhandahålla en lärandeplattform för ministerier, arbetsmarknadsparterna inom utbildning och berörda intressenter i det civila samhället. En effektiv styrning kräver att en konsekvent utbildningspolitik tillämpas inom alla utbildningssektorer, från förskola till vuxenutbildning, inbegripet yrkesutbildning för alla åldersgrupper och sammankoppling av EU:s politik och nationell/regional politik inom ramen för effektiva partnerskap mellan ministerier, arbetsmarknadsparter och det civila samhället i trepartspolitiska grupper.

3.5

EESK hänvisar till sitt yttrande ”Hållbar finansiering för livslångt lärande och kompetensutveckling i samband med brist på kvalificerad arbetskraft” (19) och understryker att hållbara offentliga investeringar i utbildning och effektiva privata investeringar i yrkesutbildning och fortbildning för alla åldrar är förutsättningar för att de politiska åtgärderna för social och ekonomisk inkludering av studerande i alla åldrar och stöd till företag ska lyckas. Därför är det viktigt att återhämtningsplanen, Next Generation EU och andra EU-fonder (t.ex. ESF+, Fonden för en rättvis omställning) används effektivt och konsekvent för att stödja utbildningspolitiken i förhållande till den europeiska planeringsterminen.

3.6

Eftersom flera indikatorer och riktmärken i det strategiska ramverket för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) inte har uppnåtts, välkomnar EESK att många av indikatorerna har stärkts i initiativet om det europeiska området för utbildning. Dessa indikatorer är dock mycket utmanande och kräver ett finansiellt åtagande från regeringarna. Det är också viktigt att förtydliga de villkor som varje land använder som indikatorer och att förbättra utbildningen om en hållbar miljö som ett riktmärke.

3.7

Covid-19-krisen har tydliggjort att skolor är väsentliga för att eleverna ska kunna utveckla sina sociala färdigheter. Eleverna bör lära sig att utveckla dessa kompetenser under hela livet genom inlärning och genom att delta aktivt i samhället, genom att lära sig om olika kulturer och språk, genom rörlighet, genom att förbättra sina kunskaper i humaniora osv. Dessa kompetenser är särskilt viktiga eftersom det finns många historiska exempel på hur ekonomiska och finansiella kriser har bidragit till en ökande radikalisering. EESK vill därför påpeka vikten av att vidta åtgärder för att ytterligare genomföra förklaringen om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning (från 2015) (20), och tillämpa den på studerande i alla åldrar.

3.8

För att förbättra de gröna färdigheterna, den gröna kompetensen och den gröna inställningen hos alla i Europa måste EU:s medlemsstater koppla miljöpolitiken till utbildningspolitiken och inrätta nationella strategier för gröna färdigheter och grön kompetens. EESK noterar (21) att indikatorer och riktmärken för gröna färdigheter och grön kompetens kan utvecklas på EU-nivå om medvetenhet om klimatförändringar, miljöansvar och hållbar utveckling för att hjälpa länder att inbegripa gröna färdigheter och grön kompetens och anamma en omvälvande utbildningsmetod i läroplanerna från tidig ålder och framåt, även inom vuxenutbildningen, som en del av livslångt lärande.

3.9

EESK välkomnar det faktum att handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 fokuserar på lika tillgång till digitala verktyg, internet och digital kompetens och kompetensutveckling, särskilt för kvinnor inom yrken som rör naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt it. Effektiva kompetens- och digitaliseringsstrategier på nationell nivå och företagsnivå bör stödja arbetstagarna genom att tillhandahålla relevant utbildning av god kvalitet. Det är viktigt att företagen också får stöd för att säkerställa kompetenshöjning och omskolning av sina arbetstagare, särskilt när det gäller digitaliseringen av deras arbeten. Detta ligger också i linje med den gröna omställningen av industrin – när det gäller produkter och processer – som både är en nödvändighet och en möjlighet för europeiskt entreprenörskap.

3.10

Att respektera fullständiga kvalifikationer är grundläggande. När det gäller att uppnå automatiskt ömsesidigt erkännande senast 2025 understryker EESK att kunskaper, färdigheter och kompetenser måste erkännas och tillgodoräknas, med respekt för varje medlemsstats utbildningskrav och yrkesmässiga krav. Tillgången till uppdaterad information om erkännandeförfaranden måste förbättras för studenter och elever. I detta syfte måste rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande (22) och Lissabonkonventionen (23) genomföras bättre för att stödja livslångt lärande för alla.

3.11

EESK välkomnar initiativet i handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 för att skapa en europeisk utbytesplattform för digitalt material och digitala kurser. Det är viktigt att användarna får fullständig information om huruvida kurserna leder till fullständiga eller partiella kvalifikationer eller till mikromeriter, om vem som validerar och kvalitetssäkrar onlinekurserna, huruvida och hur de tillgodoräknas samt hur de kan läggas till fullvärdiga kvalifikationer. Dessa kurser skulle behöva förtecknas i Europass-portalen och man bör starkt beakta upphovsrätten och äganderätten till onlinematerialet samt kvaliteten på och relevansen hos de berörda onlinekurserna.

3.12

Lärare spelar en central roll för att tillhandahålla utbildning av hög kvalitet, men enligt OECD anser färre än en av fem lärare att deras yrke värdesätts i samhället (24) och lärarna har i genomsnitt 11 % lägre lön än andra yrkesverksamma med högskoleexamen (25). Det europeiska området för utbildning måste ge effektivt stöd till lärare, utbildare och annan utbildningspersonal för att motverka de negativa effekterna av covid-19-krisen.

3.13

Inkluderingen och mångfalden i de europeiska universitetsnätverken för deltagande institutioner, studenter och lärare behöver stödjas i alla länder i Bolognaprocessen samtidigt som man respekterar och skyddar nationella och institutionella kompetenser inom högre utbildning.

---

(1)  Möte mellan generaldirektörer för skolutbildning, yrkesutbildning och högre utbildning.

(2)  2012/C 398/01.

(3)  Lissabonkonventionen.

(4)  EUT C 10, 11.1.2021, s. 40.

(5)  COM(2017) 673 final.

(6)  COM(2020) 274 final.

(7)  COM(2020) 275 final.

(8)  COM(2020) 276 final.

(9)  COM(2020) 277 final.

(10)  EUT C 10, 11.1.2021, s. 40.

(11)  EUT C 10, 11.1.2021, s. 48.

(12)  EUT C 56, 16.2.2021, s. 1.

(13)  EUT C 97, 24.3.2020, s. 27.

(14)  COM(2020) 625 final.

(15)  Videokonferens med utbildningsministrarna, 30 november 2020 – De viktigaste resultaten: https://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/eycs/2020/11/30/education/#.

(16)  COM(2020) 624 final.

(17)  2020/C 415/10.

(18)  EUT C 10, 11.1.2021, s. 40.

(19)  EUT C 232, 14.7.2020, s. 8.

(20)  Parisförklaringen (2015).

(21)  EUT C 56, 16.2.2021, s. 1.

(22)  2012/C 398/01.

(23)  Lissabonkonventionen.

(24)  TALIS – The OECD Teaching and Learning International Survey – OECD, 2018.

(25)  OECD Education at a Glance 2020 OECD iLibrary | Introduction: The indicators and their framework (oecd-ilibrary.org).

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Hur en harmonisering av marknadsinträdet för kosttillskott i EU kan genomföras: lösningar och bästa praxis

(förberedande yttrande)

(2021/C 286/07)

Föredragande:

Veselin MITOV

Remiss	Portugisiska rådsordförandeskapet, 26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	15.4.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	245/0/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Marknaden för kosttillskott växer i Europa. Kosttillskott regleras av direktiv 2002/46/EG (1), som inte tillämpas enhetligt i hela EU. Om EU:s inre marknad ska fungera ordentligt är det viktigt att lagstiftningen tillämpas på ett enhetligt sätt så att säkra produkter kan cirkulera fritt.

1.2

EESK förespråkar en revidering av denna lagstiftning, särskilt genom att uppdatera definitionen av kosttillskott, inklusive krav på anmälan och granskning av administrativa ärenden, och inrätta ett system för livsmedelsövervakning som samlar in information om biverkningar och därmed ökar skyddet för folkhälsan.

1.3

Produkters och ingrediensers säkerhet måste vara det viktigaste kravet och bör därför fastställas på en vetenskaplig grund. EESK rekommenderar att man fastställer högsta nivåer för vitaminer och mineraler och att det upprättas förteckningar över tillåtna och otillåtna ingredienser, inklusive växter.

1.4

Informationen till konsumenterna måste göra det möjligt för dem att konsumera produkterna på ett säkert sätt. EESK rekommenderar att åtgärder för kommunikation och konsumentutbildning införs, särskilt för e-handel.

1.5

EESK uppmuntrar myndigheterna att öka uppföljningen, testningen och övervakningen av produkter för att skydda konsumenterna genom att säkerställa att produkter som inte uppfyller kraven dras tillbaka. Denna övervakning bör också förhindra illojal konkurrens mellan leverantörer (t.ex. användning av ogrundade påståenden, tredjelandsprodukter som inte uppfyller kraven).

1.6

EESK uppmanar därför alla berörda parter att harmonisera regelverket för kosttillskott och dess genomförande i syfte att uppnå en rättvisare ekonomi och öka produktsäkerheten.

2.   Inledning

2.1

Detta yttrande har utarbetats på begäran av det portugisiska ordförandeskapet för att hitta metoder och bästa praxis för att genomföra en harmonisering av marknadsinträdet för kosttillskott inom EU. EESK:s yttrande skulle kunna bidra till ordförandeskapets arbete i denna fråga, särskilt genom en konferens som kommer att anordnas under första halvåret och i rådets arbetsgrupper. EESK har välkomnat denna begäran, som rör en del av livsmedelssektorn som sällan studeras.

2.2

EESK anser att denna fråga stämmer väl överens med Världshälsoorganisationens One Health-modell och EU:s från jord till bord-strategi, som kräver hälsosam, hållbar kost och bättre konsumentinformation, samtidigt som man säkerställer rättvis handel mellan leverantörer (2). EESK anser att hälsosamma och hållbara kostvanor är en central ”pelare” för en heltäckande EU-politik för livsmedel, eftersom vi har ett brådskande behov av att ge våra kostvanor en inriktning som gör att de inte skadar – utan i stället förbättrar – såväl våra ekosystems välmående som allmänhetens hälsa (3).

2.3

EESK har alltid stött en EU-politik som skyddar hälsan i hela livsmedelskedjan, i syfte att främja säkerhet och hygien samt tydlig, öppen och säker produktinformation (4). Kommittén anser också att livsmedelssäkerheten även i fortsättningen måste bygga på ett stabilt system och en europeisk myndighet för livsmedelssäkerhet (Efsa), med öppna förfaranden för att bedöma säkerheten hos nya produkter som kommer in i livsmedelskedjan, fullständig spårbarhet och lämplig riskkommunikation (5).

3.   Harmonisering inom området kosttillskott

3.1   Ett regelverk som behöver förbättras

3.1.1

Kosttillskott regleras specifikt av direktiv 2002/46/EG, som knappast har ändrats alls sedan det antogs.

3.1.2

Definitionen av kosttillskott har inte förändrats trots innovation inom sektorn och nya konsumtionsmönster. Den är inte tillräckligt exakt och är föremål för olika tolkningar. Till exemplen hör begreppet ”uppmätta små enheter”, som skiljer sig från land till land (ingen definierad kvantitet). Dessa tolkningar kan leda till skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller kosttillskottens status och resultatet av kontrollerna. Definitionen måste göras bredare och mer exakt.

3.1.3

EESK föreslår att reglerna uppdateras för att harmonisera marknaden för kosttillskott och ta hänsyn till den nya utvecklingen.

3.2   Effektivare anmälningar

3.2.1

Anmälan är en möjlighet som föreskrivs i direktivet. Deklarationen fungerar som administrativ registrering av produkter innan de släpps ut på marknaden. Den är inte ett försäljningstillstånd eller bevis på överensstämmelse eller säkerhet. Varje medlemsstat (24/27) får besluta om innehållet i anmälan och om förfarandet för behandling av uppgifterna (allt från enkel inlämning av uppgifter till noggrann granskning).

3.2.2

Informationen i anmälan ger myndigheterna i fråga bättre kunskap om deras marknad, och bearbetning av uppgifterna förhindrar att produkter som inte uppfyller kraven (nationell och europeisk lagstiftning) cirkulerar och underlättar kontroller.

3.2.3

EESK föreslår bättre harmonisering av nationella system och rekommenderar att man i lagstiftningen inbegriper en minsta mängd information (ingrediensernas kvalitet och kvantitet, märkning osv.) som ska tillhandahållas, helst i digital form, för att minska byråkratin för leverantören samtidigt som man säkerställer högsta möjliga standarder. Om det är möjligt föreslår EESK att man inrättar en europeisk flerspråkig portal, där medlemsstaterna står för innehållet. Med tanke på att sammansättningen är dåligt harmoniserad (se nedan) kan denna fråga endast tas upp på nationell nivå.

3.2.4

För att skydda konsumenten anser EESK att anmälan bör göras obligatorisk. Denna praxis gör att säkrare produkter kan släppas ut på marknaden och underlättar också marknadsövervakning och marknadsuppföljning. Förteckningen över anmälda produkter och tillhörande slutsatser bör göras tillgänglig för konsumenten. Konsumenterna bör inte tveka att hålla sig informerade och lämna in ett klagomål till kontrollmyndigheterna om en överträdelse upptäcks.

3.3   Ange högsta nivåer för näringsämnen – en prioritet för lagstiftningen

3.3.1

Vitaminer och mineraler är de ingredienser i kosttillskott som är mest kända. Näringsämnen och deras kemiska former reglerades och förtecknades för första gången i förordning (EG) nr 1170/2009 (6), efter säkerhetsbedömningar utförda av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). För närvarande fastställs maximala doser på nationell nivå antingen på grundval av den användbara dosen eller på grundval av toxicitet (7). Vissa länder har inte satt lagliga gränser. Efsa har angett toxicitetströsklar i sina olika yttranden. Dessa värden avser det totala intaget via kosten (8) och kan inte extrapoleras till enbart kosttillskott.

3.3.2

EESK rekommenderar att kommissionen snabbt instruerar Efsa att fastställa högsta mängder för näringsämnen i kosttillskott tillsammans med renhetskriterier. Med tanke på Europeiska unionens storlek och olika matvanor (konsumtion av grönsaker, fisk eller kött, kranvattnets sammansättning osv.) kanske en enda högsta nivå inte är möjlig, men gränser kan fastställas efter region/grupp av länder. Det skulle också vara att föredra att fastställa gränser för utsatta befolkningsgrupper: barn, gravida kvinnor och så vidare.

3.3.3

Harmonisering över hela Europeiska unionen skulle gynna alla intressenter: konsumenternas säkerhet skulle öka och risken för överdosering minska, och den fria rörligheten för produkter skulle gynna både leverantörer, som skulle kunna sälja sina produkter på fler marknader, och konsumenter, som skulle ha tillgång till ett bredare urval.

3.3.4

Även om näringsämnen prioriteras bör andra ingredienser som används i produkter också harmoniseras. Detta skulle göra det lättare för dem att cirkulera och möjliggöra en vetenskaplig bedömning för att bevisa att de är säkra. I synnerhet har vissa länder försökt att tillnärma sin lagstiftning om växtbaserade produkter genom att sammanställa gemensamma förteckningar: Belgien, Frankrike och Italien, och nyligen Tyskland, Schweiz och Österrike. Biotekniska ingredienser som mikroorganismer (probiotika, jäst) förtjänar också särskild uppmärksamhet.

3.3.5

EESK rekommenderar också att kommissionen undersöker möjligheten att sammanställa förteckningar över tillåtna och otillåtna andra ämnen, både vad gäller identitet och kvantitet och användningsvillkor enligt förordning (EU) 2015/2283 (9) om nya livsmedel.

3.4   Påståenden som ett verktyg för konsumentval

3.4.1

Konsumentinformation tillhandahålls i allmänhet genom produktmärkning (ingrediensförteckning, allergener osv.) och omfattas av förordning (EU) nr 1169/2011 (10) (11). Märkning stod dock för 58 % av de överträdelser som avslöjades under kontrollerna 2018 (12). EESK välkomnar EU:s ansträngningar inom ramen för rådets arbete med livsmedelsmärkning, men noterar att vissa problem kvarstår.

3.4.2

Produktens egenskaper beskrivs i påståenden på etiketterna, men också i annonser i tidningar och på tv eller internet osv. Annonsering kan uppmuntra människor att köpa vissa produkter. I förordning (EG) nr 1924/2006 (13) föreskrevs förteckningar över tillåtna närings- och hälsopåståenden. Påståenden om vitaminer och mineralämnen har redan utvärderats av Efsa och offentliggjorts, men påståenden om botaniska ämnen och andra ämnen har ännu inte undersökts. Dessa påståenden omfattas därför av nationella regler, där sådana finns, och marknaden innehåller alla typer av overifierade påståenden och är därmed snedvriden.

3.4.3

EESK uppmanar därför kommissionen att hitta det bästa arbetsalternativet så att Efsa kan fortsätta att bedöma närings- och hälsopåståenden om ämnen, först och främst påståenden om botaniska ämnen, och fastställa villkoren för att säkerställa att ingredienserna är säkra.

3.5   Gränsfallsprodukter – produkter som inte är utan risk

3.5.1

Det sätt på vilket kosttillskott presenteras och annonseras kan också ge upphov till förvirring om produkternas status. Vissa leverantörer tvekar inte att tillskriva produkter terapeutiska eller profylaktiska egenskaper, gör dem till ersättare för läkemedel och kallar dem ”nutraceutika” (en sammandragning av orden ”nutrient” och ”farmaceutika”). En särskild övervakningskampanj avslöjade att sådana vilseledande påståenden användes i samband med covid-19 (14). Konsumenterna kan påverkas av dessa falska löften.

3.5.2

Produkter vars status är oklar (15) kallas för ”gränsfallsprodukter”. Gråzonen beror på deras försäljningsställe, produktens form och det faktum att vissa ingredienser kan användas i både livsmedel och läkemedel, men i olika doser.

3.5.3

EESK rekommenderar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp för gränsfallsprodukter, till exempel som en del av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, vilket finns för läkemedel, medicintekniska produkter, kosmetika och biocider. Den skulle offentliggöra dokument som hjälper myndigheter och leverantörer att klargöra produkternas status. Att en europeisk arbetsgrupp inrättas är inget hinder för inrättandet av nationella gemensamma kommittéer som skulle avgöra produkternas status.

3.5.4

EESK rekommenderar starkt myndigheterna att utföra specifika kontroller av dessa produkter för att dra tillbaka dem från marknaden. Deras närvaro på marknaden utgör illojal konkurrens för läkemedelsföretagen, som måste erhålla försäljningstillstånd för läkemedel. Att offentliggöra dessa kontroller skulle också göra konsumenterna medvetna om riskerna med dessa produkter.

3.6   E-handelns framväxt – leder till både valmöjligheter och skillnader

3.6.1

Distansförsäljningen av livsmedelsprodukter har ökat till följd av covid-19-pandemin. Kosttillskott är produkter som i allmänhet har ett långt utgångsdatum och det är enkelt att transportera dem.

3.6.2

Tyvärr överensstämmer inte sammansättningen av ett antal av dessa produkter och de påståenden som gjorts för dem, särskilt produkter från länder utanför Europa, vilket skapar illojal konkurrens för europeiska leverantörer som följer reglerna. Dessutom har medlemsstaterna upptäckt förbjudna och farliga ämnen (amfetamin i sporttillskott, läkemedel osv.) i vissa produkter, vilket gör dem till en fara för konsumenten.

3.6.3

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka övervakningen och uppföljningen av e-handelsplattformar och webbplatser, att göra provtagning och testning och att rapportera produkter som inte uppfyller kraven i systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF).

3.6.4

Kommittén anser också att kommunikationen och utbildningen av konsumenter och hälso- och sjukvårdspersonal bör ökas för att göra produkter som köps på internet säkrare. Livsmedel måste vara säkra för att få att säljas, men konsumenterna bör vara medvetna om att vissa produkter som saluförs online kan utgöra en hälsorisk.

3.7   Livsmedelsövervakning som ett varningsverktyg

3.7.1

Vissa ingredienser kan orsaka biverkningar, även om produkterna överensstämmer med lagstiftningen. Säkerhet bedöms inte för alla produkter eller ingredienser, inte heller hur de kan interagera med andra produkter såsom läkemedel.

3.7.2

Mycket få medlemsstater har ett organiserat system för att samla in information om biverkningar och övervaka dem (livsmedelsövervakning). De länder som har ett sådant system är Italien, Frankrike, Danmark, Portugal, Tjeckien, Slovenien och Kroatien.

3.7.3

EESK uppmuntrar införandet av nationella system för livsmedelsövervakning för att främja produktsäkerhet och säkerställa en hög nivå av folkhälsoskydd genom att tidigt upptäcka tecken och på så sätt förhindra hälsoproblem. Detta system bör göra det möjligt att samla in information om biverkningar, oavsett hur allvarliga de är, för att underlätta bedömningar av produktsäkerhet, göra det möjligt att vidta nödåtgärder eller vid behov anpassa lagstiftningen samt göra det möjligt för leverantörer att införliva informationen i sin kvalitetskontroll och därmed utveckla säkrare produkter. När det gäller produktion omfattas kosttillskott av samma säkerhetsregler som andra livsmedelsprodukter (HACCP (16) osv.) och inga specifika risker för arbetstagare i sektorn har identifierats.

3.7.4

EESK föreslår också att en arbetsgrupp inrättas på europeisk nivå för medlemsstaterna, under överinseende av Efsa, vilket skulle göra det möjligt att utbyta information mellan länder, utbyta bästa praxis i syfte att uppnå enhetliga bedömningar och utbyta vetenskaplig kunskap samt vid behov införliva den i EU-lagstiftningen.

---

(1)  EUT L 183, 12.7.2002, s. 51.

(2)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 268.

(3)  EUT C 190, 5.6.2019, s. 9.

(4)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 158.

(5)  EUT C 268, 14.8.2015, s. 1.

(6)  EUT L 314, 1.12.2009, s. 36.

(7)  Dom av den 27 april 2017, Noria distribution SARL, C-672/15, ECLI:EU:C:2017:310.

(8)  Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1925/2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen bör kommissionen ha fastställt högsta mängder för näringsämnen i livsmedel (exklusive kosttillskott) senast den 19 januari 2009.

(9)  EUT L 327, 11.12.2015, s. 1.

(10)  EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.

(11)  Rådet diskuterar för närvarande en färdplan, med begränsad inverkan på kosttillskott, för översynen av reglerna för konsumentinformation om ingrediensernas ursprung och utgångsdatum.

(12)  EU-nätverket mot livsmedelsbedrägerier och systemet för administrativt stöd och samarbete – Årsrapport 2018.

(13)  EUT L 404, 30.12.2006, s. 9.

(14)  Resultaten från analysen är tillgängliga här.

(15)  Enligt domstolens dom faller produkternas status inom de nationella myndigheternas ansvarsområde, och ett kosttillskott kan ha olika status beroende på land: förenade målen C-211/03, C-299/03, C-316/03, C-317/03 och C-318/03.

(16)  Faroanalys och kritiska styrpunkter.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om dataförvaltning (dataförvaltningsakten)

[COM(2020) 767 final]

(2021/C 286/08)

Föredragande:	Giuseppe GUERINI
Medföredragande:	Marinel Dănuț MUREŞAN

Remiss	Europeiska unionens råd, 11.12.2020 Europaparlamentet, 14.12.2020
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	234/3/13

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget till förordning om dataförvaltning, som kompletterar direktiv (EU) 2019/1024 (1) (direktivet om öppna data) och är inriktat på data som innehas av offentliga myndigheter och som omfattas av andras rättigheter.

1.2

EESK anser att detta initiativ är lämpligt och nödvändigt med tanke på att behandlingen, lagringen och delningen av digitala data får allt större betydelse, inte bara ekonomiskt utan även socialt och medborgerligt, där enskilda personer, förvaltningar och företag omfattas av ett komplext och sammanlänkat regelverk.

1.3

EESK anser att det är nödvändigt att anta en harmoniserad ram med regler som kan skapa förtroende hos medborgare, konsumenter, små och medelstora företag och i synnerhet mikroföretag för att deras data skyddas ordentligt, i syfte att främja utvecklingsmöjligheter för ekonomiska aktörer samt forsknings- och utvecklingsorgan.

1.4

EESK stöder kommissionens mål att tillämpa denna förordning på förvaltningar, offentliga myndigheter och offentligrättsliga organ enligt en strategi som omfattar alla aktörer inom den offentliga sektorn oavsett deras organisationsform.

1.5

När hantering och behandling av data som rör arbetslivet genomförs med hjälp av verktyg baserade på artificiell intelligens anser EESK att det är viktigt att se till att det på förhand genomförs lämpliga former av samråd och förhandlingar med arbetsmarknadens parter om frågor med koppling till detta område. Det organiserade civila samhället måste också involveras när sådana verktyg påverkar medborgarnas rättigheter.

1.6

EESK stöder förslaget om att utse nationella myndigheter som ska säkerställa lämplig tillsyn över de nya reglerna.

1.7

EESK håller med om att det är lämpligt att inrätta kontaktpunkter i varje medlemsstat. I detta avseende rekommenderar vi att kontaktpunkterna ska vara tillgängliga för alla berörda parter för att säkerställa att de fungerar effektivt och främja ett gott samarbete med det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter.

1.8

EESK välkomnar förslaget om att fastställa regler för organisationer som hanterar data för ”altruistiska ändamål” och stöder kravet på att dessa organisationer juridiskt sett ska vara icke-vinstdrivande enheter och eftersträva ändamål av allmänt intresse, självständigt och oberoende i förhållande till andra organisationer som hanterar data i vinstdrivande syfte.

1.9

EESK anser att möjligheten enligt förordningen att erkänna nyttan av en modell med kooperativ för hantering och utbyte av data är särskilt intressant som ett sätt att stödja medborgare samt mikroföretag, små och medelstora företag, egenföretagare och fria yrkesutövare.

1.10

Den kooperativa modellen skulle också kunna vara ett mycket användbart verktyg för neutral och delad datahantering. I detta avseende uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att stödja medborgarna och de små och medelstora företagen och deras organisationer när det gäller att ta initiativ för att utveckla ömsesidiga organisationer för hantering och utbyte av data.

1.11

EESK anser att skyddet av personuppgifter, tillsammans med skyddet av den digitala identiteten och av privatlivet, utgör grundläggande aspekter av dataförvaltningen som är direkt kopplade till frågan om respekt för människans värdighet och de grundläggande rättigheterna. Därför anser kommittén att det är nödvändigt att erkänna äganderätten till personuppgifter för att ge EU-medborgarna möjlighet att kontrollera hur deras uppgifter används.

2.   Kommissionens förslag

2.1

Syftet med det kommissionsförslag som är föremål för detta yttrande är att i) göra data från den offentliga sektorn tillgängliga för vidareutnyttjande i situationer där sådana data omfattas av andras rättigheter, ii) möjliggöra delning av data mellan företag, iii) göra det möjligt att använda personuppgifter i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen, iv) möjliggöra användning av data av altruistiska skäl.

2.2

Förslaget kompletterar direktiv (EU) 2019/1024 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (direktivet om öppna data), och är inriktat på data som innehas av offentliga myndigheter och som omfattas av andras rättigheter.

2.3

Förslaget grundar sig på artikel 114 i EUF-fördraget och syftar till att tillnärma de lagar och administrativa åtgärder som medlemsstaterna har fastställt i syfte att garantera dataflödet i EU inom ett harmoniserat regelverk som kan trygga en lämplig konsolidering av den inre marknaden när det gäller flödet av data som innehas av offentliga myndigheter.

2.4

I kapitel I i förordningen fastslås dess tillämpningsområde och fastställs i) villkoren för vidareutnyttjande inom EU av vissa kategorier av data som innehas av offentliga myndigheter, ii) en ram för anmälan av och tillsyn över tillhandahållandet av datadelningstjänster, iii) en ram för frivillig registrering av enheter som samlar in och behandlar data som tillhandahålls för altruistiska ändamål.

2.5

Genom kapitel II skapas en mekanism för vidareutnyttjande av vissa kategorier av data från den offentliga sektorn, vars användning förutsätter att andras rättigheter respekteras. Andras rättigheter kan i synnerhet behöva skyddas med hänsyn till skyddet av personuppgifter eller för att skydda immateriella rättigheter och affärshemligheter.

2.6

Medlemsstaterna måste inrätta en enda kontaktpunkt som hjälper forskare och innovativa företag att identifiera lämpliga data, och de måste inrätta strukturer för att stödja offentliga myndigheter med lämpliga tekniska medel och upplysning om regelverket på området.

2.7

Kapitel III syftar till att öka förtroendet för att dela personuppgifter och icke-personuppgifter och minska transaktionskostnaderna i samband med delning av data mellan företag samt mellan företag och konsumenter genom att skapa ett anmälningssystem för enheter som avser att vara verksamma inom datadelning och en uppsättning regler för deras verksamhet. Leverantörer måste vara neutrala när det gäller de data som utbyts och får inte använda sådana data för andra ändamål.

2.8

Kapitel IV syftar till att underlätta altruistisk delning av data som frivilligt görs tillgängliga av enskilda personer eller företag för det allmänna bästa. I synnerhet fastställs en möjlighet för organisationer som ägnar sig åt dataaltruism att registrera sig som ”dataaltruismorganisation som är erkänd i EU” för att öka förtroendet för deras verksamhet.

2.9

Man kommer också att ta fram ett gemensamt europeiskt formulär för samtycke till dataaltruism i syfte att sänka kostnaderna för att inhämta samtycke och underlätta dataportabilitet.

2.10

I kapitel V fastställs kraven för hur de behöriga myndigheter ska fungera som ska övervaka och genomföra anmälningsramen för leverantörer av datadelningstjänster och enheter som ägnar sig åt dataaltruism. Det rymmer också bestämmelser för att faktiskt skydda enskilda personers rättigheter och, i synnerhet, om rätten till administrativa klagomål mot och/eller till rättslig prövning av de utsedda sektorsmyndigheternas beslut.

2.11

Genom kapitel VI inrättas ”Europeiska datainnovationsstyrelsen”, som kommer att underlätta framväxten av bästa praxis hos medlemsstaternas myndigheter, särskilt när det gäller behandling av begäranden om vidareutnyttjande av data och säkerställande av en enhetlig praxis i fråga om anmälningsramen för leverantörer av datadelningstjänster och för dataaltruism.

2.12

Genom kapitel VII ges kommissionen rätt att anta genomförandeakter om det europeiska formuläret för samtycke till dataaltruism, och kapitel VIII innehåller övergångsbestämmelser för hur det allmänna tillståndssystemet för leverantörer av datadelning ska fungera samt slutbestämmelser.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Kommissionens förslag är lämpligt och nödvändigt med tanke på att behandlingen, lagringen och delningen av digitala data får allt större betydelse, inte bara ekonomiskt utan även socialt och medborgerligt, där enskilda personer, förvaltningar och företag omfattas av ett komplext och sammanlänkat regelverk.

3.2

En avancerad användning av digitala data kan göra det möjligt att utveckla nya produkter och göra traditionella produktionsprocesser mer effektiva, stimulera forskning, bekämpa den globala uppvärmningen och förbättra användningen av energi- och vattenresurser, samtidigt som människors hälsa skyddas allt bättre.

3.3

För att data ska kunna användas på ett effektivt och bra sätt måste det gå att dela och utbyta stora mängder data, med utnyttjande av datorkraften hos maskiner som använder sig av artificiell intelligens för att bearbeta och dra nytta av data i syfte att uppnå allt mer ambitiösa mål av allmänt intresse. Ett exempel på detta är utbyte av data för tidig diagnostisering av sjukdomar med hjälp av bilddiagnostik.

3.4

Komplexiteten hos och mängden av de data som genereras, extraheras och överförs varje sekund har gett upphov till företag, organisationer och organ som är specialiserade på att hantera eller förmedla data i utbytessyfte, antingen för kommersiella ändamål eller i allmänintresset för det allmänna bästa (främst för vetenskaplig forskning).

3.5

I det nuvarande ekonomiska och tekniska sammanhanget är data en mycket värdefull och användbar resurs som ger upphov till viktiga etiska, ekonomiska och politiska frågor och som har en mycket betydande inverkan på konkurrenskraften och konkurrensen, inte bara mellan företag utan även mellan medlemsstaterna. Det är därför lämpligt att kommissionen ingriper för att fastställa ett proportionerligt och tydligt regelverk för offentlig förvaltning av data i syfte att skydda inte bara deras ekonomiska utan även deras strategiska värde i de olika sammanhang där förmågan att inneha och behandla digitala data är viktig.

3.6

När det gäller känsliga data, särskilt hälsodata, anser EESK att det är lämpligt att utarbeta och sprida god operativ praxis, såsom den som har antagits av Microsoft, som har valt att varna sina kunder när vissa offentliga myndigheter har uppmanat företaget att lämna ut sina kunders personuppgifter

3.7

EESK erkänner och välkomnar att det främsta syftet med kommissionens förslag är att fastställa villkor som gör att medborgare, konsumenter, egenföretagare och yrkesutövare samt företag (i synnerhet små företag och mikroföretag) kan dela sina data i vetskap om att de kommer att förvaltas av reglerade och ordentligt övervakade organisationer. Detta kommer att främja förtroendet och inrättandet av ett regelverk som fullt ut överensstämmer med Europeiska unionens värden och principer.

3.8

EESK påpekar, som i sina tidigare yttranden, att det behövs ett europeiskt regelverk som säkerställer transparens och spårbarhet för algoritmer, mänsklig kontroll av AI-verktyg och respekt för de grundläggande rättigheterna när man behandlar frågan om dataförvaltning och AI-verktyg.

3.9

Det bör också betonas att när dessa AI-verktyg införs på arbetsplatsen måste kommissionen fastställa regler för att stärka den sociala dialogen och förhandlingarna genom föregående samråd med arbetstagarrepresentanter och uppmuntra inrättandet av nationella kommittéer/observatorier om användningen av AI-verktyg, med deltagande av alla berörda parter: konsumenter, små och medelstora företag, branschorganisationer, arbetstagarrepresentanter samt företrädare för det organiserade civila samhället.

3.10

Det är också viktigt att förordningen främjar ett förfarande för att godkänna de allmänna villkoren för användning av datahanteringstjänster, så att klausuler i avtal om överlåtelse av eller tillgång till data som bryter mot EU:s skyddsnormer kan ogiltigförklaras på rättslig väg. I detta syfte rekommenderar EESK att man harmoniserar och stärker principen om samtycke genom att förenkla förfarandet för att acceptera eller vägra att tillåta kakor.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK anser att kommissionens förslag är i linje med de proportionalitets- och subsidiaritetsprinciper som fastställs i fördragen, eftersom det utvecklar och föreslår regler som inte går för långt när det gäller att offra privata intressen i förhållande till målet om delning och god användning av data.

4.2

Därför är en förordning som ska garantera enhetliga regler som är samtidigt tillämpliga på hela den inre marknaden det lämpligaste instrumentet, eftersom separata nationella regelverk skulle vara ineffektiva och leda till alltför höga efterlevnadskostnader för de europeiska företagen, särskilt små och medelstora företag, samt hindra ett lämpligt dataflöde.

4.3

Det regleringsinstrument som valts är därför det bäst lämpade för att främja utvecklingen av en europeisk marknad med ett bra dataflöde tack vare ett harmoniserat regelverk som kan ge medborgare, konsumenter och små och medelstora företag förtroende för att deras data skyddas ordentligt och ge ekonomiska aktörer samt forsknings- och utvecklingsorgan möjlighet att utvecklas och växa.

4.4

EESK stöder kommissionens mål att tillämpa denna förordning på förvaltningar, offentliga myndigheter och offentligrättsliga organ, såsom redan är fallet för offentlig upphandling, i syfte att på grundval av en faktabaserad strategi säkerställa att reglerna är tillräckligt ändamålsenliga och tillämpliga på alla aktörer inom den offentliga sektorn oavsett deras organisationsform.

4.5

I detta syfte är det också proportionerligt och förenligt med de nya reglernas allmänna utformning att offentliga företag undantas från reglerna, eftersom deras organisationsmodell i allt högre grad bygger på företags- och marknadsbaserade modeller.

4.6

EESK stöder bestämmelserna i artikel 6, enligt vilka ”[o]ffentliga myndigheter som tillåter vidareutnyttjande av de kategorier av data som avses i artikel 3.1 får ta ut en avgift för att tillåta vidareutnyttjandet av sådana data” och ”[a]vgifterna ska vara icke-diskriminerande, proportionella och objektivt motiverade och får inte begränsa konkurrensen”. I detta avseende bör det påpekas att företag, små och medelstora företag, mikroorganisationer och små organisationer samt organisationer inom den sociala ekonomin förser myndigheterna med stora mängder data. Dessa data har en kostnad som kan vara betydande och vars konsekvenser, särskilt för små och medelstora företag, bör beaktas när avgifterna fastställs.

4.7

Kommittén välkomnar också att metoden för att beräkna avgifterna ska offentliggöras i förväg och måste baseras på kostnaderna för att hantera och dela data, snarare än på något annat system för att fastställa kostnaderna, såsom en datalicens.

4.8

Kommittén fäster uppmärksamheten på att datautbytena måste vara förenliga med bestämmelserna i artikel 101 i EUF-fördraget om konkurrensbegränsande samverkan. Det kommer i synnerhet att vara viktigt att se till att kommissionens riktlinjer om horisontella samarbetsavtal i form av informationsutbyte följs i syfte att förhindra att enheter som utbyter information kan inskränka transparensen på marknaden, vilket skulle öppna dörren för samverkan mellan direkta konkurrenter, med minskad konkurrens till nackdel för konsumenter, små företag och mikroföretag, och därmed snedvrida den rättvisa konkurrensen på marknaderna.

4.9

EESK stöder starkt utnämningen av nationella myndigheter (artiklarna 12 och 20) som ska säkerställa lämplig tillsyn över effektiviteten hos de nya regler som kommissionen har fastställt, och ställer sig bakom de krav som dessa myndigheter ska uppfylla i enlighet med artikel 23.

4.10

För att förhindra en olämplig användning av databaser på nationell eller europeisk nivå bör tillsynen över dataanvändningen utföras av de olika berörda nationella myndigheterna, i samarbete med varandra och med kommissionen.

4.11

När det gäller altruistiska dataorganisationer och de allmänna villkoren för att erkänna dessa välkomnar kommittén att det i förslaget till förordning fastställs att dessa organisationer juridiskt sett ska vara icke-vinstdrivande enheter som eftersträvar ändamål av allmänt intresse, och framför allt att vara självständiga och oberoende, särskilt i förhållande till andra organisationer som hanterar data i kommersiellt eller vinstdrivande syfte.

4.12

Dessa kännetecken, tillsammans med inrättandet av ett offentligt register över sådana enheter, tillgodoser på lämpligt sätt det behov av transparens och skydd av medborgarnas och företagens rättigheter och intressen som kännetecknar det altruistiska utbytet av data. Detta stärker förtroendet hos alla berörda parter.

4.13

Kommittén är övertygad om att det är lämpligt att inrätta en kontaktpunkt i varje medlemsstat i enlighet med artikel 8 i förslaget. Denna kontaktpunkt måste vara mycket tillgänglig för alla berörda parter för att säkerställa att den fungerar effektivt och främja ett gott samarbete med det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter.

4.14

EESK välkomnar också varmt att man i kapitel III i förordningen hänvisar till möjligheten att inrätta kooperativ för hantering och utbyte av data som ett sätt att stödja medborgare (arbetstagare, konsumenter, företagare) samt småföretag och egenföretagare, som inte kan få tillgång till eller behandla stora mängder data på egen hand. I detta sammanhang uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att stödja organisationerna för små och medelstora företag i syfte att ta gemensamma initiativ för att utveckla ömsesidiga organisationer av detta slag för hanteringen och utbytet av data.

4.15

Kooperativ och andra strukturer som bygger på samarbete verkar vara särskilt väl lämpade för att hantera förmedling, utbyte eller delning av data mellan medborgare (arbetstagare, konsumenter, företagare) och företag. Inte minst kooperativ möjliggör, i samband med datahantering, överensstämmelse mellan intressena hos de registrerade och den kooperativa datainnehavaren, som i detta fall ägs av de registrerade själva, och sådana strukturer skulle därför kunna trygga en inkluderande förvaltning som delas mellan medborgare, företag och företagare, som kan såväl tillhandahålla som använda och dra nytta av data. Denna mekanism skulle kunna stödja det klimat av förtroende och öppenhet som är en förutsättning för god dataförvaltning på den europeiska digitala inre marknaden.

4.16

I detta avseende anser EESK att det krävs ett effektivt samarbete med det civila samhällets organisationer, arbetsmarknadens parter och branschorganisationerna.

4.17

När det gäller skyddet av personuppgifter påpekar kommittén att i EU-rätten betraktas skyddet av privatlivet och respekten för människans värdighet som en oumbärlig del av individens grundläggande och okränkbara rättigheter. Ibland hotas dock det korrekta skyddet av dessa rättigheter av missbruk av data som samlats in fritt, eftersom samtycket inte alltid inhämtas genom förenklade förfaranden. Det finns också allvarligare fall där data samlas in på ett otillbörligt sätt genom verklig identitetsstöld. I vissa medlemsstater har domstolarna upprepade gånger bestraffat datastöld. Att erkänna stöld innebär att äganderätten till data erkänns.

4.18

EESK rekommenderar därför att man erkänner den europeiska äganderätten till digitala data, så att medborgarna (arbetstagare, konsumenter, företagare) kan kontrollera, hantera eller förbjuda användningen av sina data. Detta skulle ge möjlighet till kollektiva åtgärder med tydlig rättslig legitimitet i syfte att förhindra eller kontrollera tillgången till människors data samt underlätta hanteringen av dessa data för att skapa en europeisk digital marknad.

---

(1)  EUT L 172, 26.6.2019, s. 56.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Ny strategi för konsumentpolitiken – En hållbar återhämtning genom stärkt konsumentresiliens

[COM(2020) 696 final]

(2021/C 286/09)

Föredragande:	Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER
Medföredragande:	Gonçalo LOBO XAVIER

Remiss	Kommissionen, 14.1.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	218/2/24

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK tar del av den nya strategin för konsumentpolitiken och de 22 åtgärder som föreslås i den, och anser att den inte kunde ha varit mer uttömmande och detaljerad.

1.2

EESK erkänner den ansträngning som kommissionen har gjort, men anser att en strategi för konsumentpolitiken borde vara den naturliga följden av eller den logiska fortsättningen på en verklig konsumentpolitisk strategi. Eftersom kommissionens senaste strategi för konsumentpolitiken daterar sig till den 13 mars 2007 (och avsåg perioden 2007–2013) är den i dag fullständigt föråldrad.

1.3

EESK befarar därför att den nya strategin för konsumentpolitiken, såsom den är utformad, kan komma att uppfattas som en förteckning över separata initiativ och att den kommer att vara svår att genomföra på fältet.

1.4

Dessutom anser EESK att bekämpningen av covid-19-pandemin kräver särskilda åtgärder, och att många av dem måste prioriteras som brådskande med tanke på den aldrig tidigare skådade situationen med en kris som är både hälsomässig, ekonomisk och social. Kommittén ifrågasätter därför om sådana åtgärder bör ingå i strategin för konsumentpolitiken, som enligt EESK:s mening dessutom inte i tillräcklig utsträckning tar itu med den rådande svåra situationen.

1.5

I detta sammanhang kan EESK inte avstå från att påminna om att hälsounionen måste fördjupas så långt det är möjligt och att hälsopolitiken inte är ett politikområde där medlemsstaterna har exklusiv befogenhet. Artikel 168 i EUF-fördraget bör ändras i sinom tid för att närma den till artikel 169 om konsumentpolitiken.

1.6

EESK framhåller att den inre marknaden, både den fysiska och den digitala, måste genomföras på lika villkor och att en hög konsumentskyddsnivå måste uppnås, vilket kommittén för övrigt har efterlyst vid flera tillfällen. Därför håller kommittén med om att man måste anta en övergripande strategi, som är integrerad med övrig unionspolitik, för att se till att konsumenternas intressen beaktas vid utformningen och genomförandet av sektorspolitiken.

1.7

Kommittén anser att strategins miljöaspekt är central, och betonar att den stödde den europeiska gröna given. EESK förespråkar särskilt en ökad hållbarhet för varor, tillgång till hållbara produkter, en ren, cirkulär och mer klimatvänlig ekonomi, en effektiv användning av produkter, bekämpning av planerat åldrande och en rätt att reparera varor och produkter.

1.8

Kommittén är dock medveten om att det arbete som behövs för att mäta koldioxidavtrycket måste ta hänsyn till produkternas livscykel och inte är lätt att genomföra.

1.9

Konsumentskyddsreglerna måste anpassas till den digitala världen. De nya utmaningar som uppstår till följd av ny teknik såsom artificiell intelligens (AI), sakernas internet och robotteknik kräver en förstärkning av det nuvarande skyddet. De bör särskilt tas upp i samband med översynen av direktivet om produktsäkerhet, och man bör kartlägga och täppa till befintliga kryphål i den gällande lagstiftningen. Detta är också anledningen till att rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader kommer att vara avgörande för att komplettera denna strategi.

1.10

EESK efterlyser att det europeiska stödet också ska återspeglas i deltagandet av alla civilsamhällesorganisationer (särskilt konsumentorganisationer) med tanke på deras roll i utformningen av agendan. Det organiserade civila samhället, särskilt konsumentorganisationer och näringslivsföreträdare, samt andra arbetsmarknadsparter, bör utveckla ett ömsesidigt fördelaktigt förhållande för att säkerställa ett bredare deltagande i utarbetandet och genomförandet av denna politik.

1.11

Följaktligen bör konsumentutbildningens roll stärkas inom ramen för strategin, eftersom den bidrar till att befästa en hög skyddsnivå.

1.12

Kommittén är medveten om små och medelstora företags svårigheter att bidra till strategins framgång, särskilt när det gäller upplysning av och information till konsumenterna samt tillhandahållande av varor och tjänster som är hållbara men har ett högre ekonomiskt värde.

1.13

EESK uppmärksammar behovet av att ge företag, särskilt små och medelstora företag, de ekonomiska resurserna för att uppfylla kraven i strategin, särskilt i en tid då kampen mot covid-19-krisen har lett till minskade företagsinvesteringar i de digitala och gröna sektorerna.

2.   Kommissionens meddelande

2.1   Allmänna kommentarer

2.1.1

Kommissionens meddelande — syftar till att stärka den övergripande ramen för samarbete mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och de berörda parterna, — ger uttryck för en helhetssyn som omfattar flera unionspolitiska områden, — återspeglar behovet av att ta hänsyn till konsumentskyddskraven vid utformning och genomförande av annan politik, som komplement till andra unionsinitiativ, — förutsätter ett nära samarbete mellan EU och medlemsstaterna samt införlivande, genomförande och kontroll av efterlevnaden av den konsumentskyddsram som utvecklats genom EU:s sekundärlagstiftning.

2.1.2

I meddelandet hänvisas till 22 åtgärder som täcker fem prioriterade huvudområden, nämligen — den gröna omställningen, — den digitala omställningen, — möjlighet till gottgörelse och upprätthållande av konsumenträttigheter, — vissa konsumentgruppers särskilda behov, och — internationellt samarbete.

2.1.3

I meddelandet behandlas problemen på grundval av behovet av att alla har lika och snabb tillgång till nödvändiga och tillgängliga tester, skyddsutrustning, behandlingar och framtida vacciner. Konsumenterna måste ges fullständiga garantier vad gäller grundläggande rättigheter, medicinsk etik, integritet och dataskydd i enlighet med den berörda allmänna förordningen.

2.1.4

De allvarliga sociala och ekonomiska störningarna till följd av pandemin utgör en utmaning för samhället. Det är viktigt att säkerställa en hög nivå av konsumentskydd, men det finns fortfarande vissa utmaningar, till exempel — genomförandet av lagstiftningen avseende rätten till full återbetalning av förskottsbetalningar till researrangörer, — ökningen av konsumentbedrägerier, vilseledande marknadsföringsmetoder och näthandelsbedrägerier, — förändrade konsumtionsmönster, som bland annat lett till ökat engångsförpackningsavfall.

2.2   Prioriterade huvudområden

2.2.1

Den gröna omställningen: bidra till klimatneutralitet, bevarande av naturresurser och biologisk mångfald samt minskade vatten-, luft- och markföroreningar. Hållbara produkter måste vara tillgängliga för alla.

2.2.2

I den europeiska gröna given beskrivs en övergripande strategi för att omvandla EU till ett rättvist och välmående samhälle, med en klimatneutral, resurseffektiv, ren och cirkulär ekonomi, i vilken miljöpåverkan minskas.

2.2.3

Direktivet om försäljning av varor bör ändras för att främja reparation och göra det till en faktisk rätt. Ytterligare åtgärder planeras för att hantera specifika grupper av varor och tjänster.

2.2.4

Konsumenterna bör skyddas bättre mot falsk information eller information som presenteras på ett vilseledande eller förvirrande sätt för att ge intryck av att produkter eller företag är mer miljövänliga än vad de egentligen är (”grönmålning”).

2.3   Den digitala omställningen

2.3.1

Direktivet om bättre upprätthållande och modernisering av konsumentlagstiftningen och direktivet om digitalt innehåll är viktiga steg, även om det behövs ytterligare åtgärder med tanke på den snabba tekniska utvecklingen.

2.3.2

Användning av ”mörka mönster”, vissa personaliseringsmetoder som ofta bygger på profilering, dold reklam, bedrägeri, falsk eller vilseledande information och manipulerade kundrecensioner måste förhindras. Ytterligare vägledning måste också åtfölja direktivet om otillbörliga affärsmetoder och direktivet om konsumenträttigheter eftersom konsumenterna bör åtnjuta en jämförbar nivå av skydd och rättvisa online och offline.

2.3.3

Artificiell intelligens innebär fördelar, men vissa användningar kan strida mot konsumenternas rättigheter. EESK vill påpeka att enligt artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen har de registrerade rätt till mänskligt ingripande om ett beslut som grundar sig på automatiserad behandling i betydande grad påverkar dem.

2.3.4

Den nya förordningen om konsumentskyddssamarbete stärker kapaciteten på nätet, samarbetsmekanismerna och systemen för insamling av underrättelser för att hantera storskaliga överträdelser av EU:s konsumentskyddslagstiftning, garantera en enhetlig konsumentskyddsnivå och erbjuda en enda kontaktpunkt för företag.

2.4   Beaktande av särskilda konsumentbehov

2.4.1

Utgångspunkten är att konsumenterna i allmänhet är den svagare parten i en transaktion och att deras intressen därför måste skyddas. Vissa konsumentgrupper kan dock vara särskilt sårbara och behöva specifika skyddsåtgärder. Denna sårbarhet kan bero på sociala omständigheter eller på särskilda egenskaper såsom ålder, kön, hälsotillstånd, digital kompetens, räkneförmåga eller ekonomisk situation.

2.4.2

Den ökade ekonomiska sårbarheten hos många hushåll i EU är för närvarande särskilt oroande.

2.4.3

Översynen skulle också syfta till att förhindra diskriminerande situationer vad avser tillgång till kredittjänster.

2.4.3.1

Äldre personer och personer med funktionsnedsättning har särskilda konsumtionsrelaterade behov. Det är viktigt att se till att tydlig, användarvänlig och tillgänglig information finns att fås både på nätet och i fysisk form i enlighet med tillgänglighetskraven för produkter och tjänster.

2.4.3.2

Ett rättvist och icke-diskriminerande förhållningssätt till den digitala omställningen innebär att behoven bör tillgodoses för äldre konsumenter, konsumenter med funktionsnedsättning och, mer allmänt, ”offliners” som kan vara mindre bekväma med digitala verktyg.

2.4.3.3

Barn och minderåriga är särskilt utsatta för vilseledande eller aggressiva affärsmetoder online, och man måste finna lösningar på detta problem. Dessutom bör barn skyddas mot befintliga farliga produkter och mot produktrisker. Säkerhetskraven kommer därför att uppdateras när det gäller de standarder som gäller för vissa produkter avsedda för barn.

2.4.3.4

Risken för diskriminering förvärras ibland av algoritmer som används av vissa varu- och tjänsteleverantörer och som kan utarbetas med viss bias som ofta är ett resultat av redan befintliga kulturella eller sociala förväntningar.

2.5   Konsumentskydd i ett globalt sammanhang

2.5.1

Det är viktigt att EU på internationell nivå framhäver sitt höga konsumentskydd som en europeisk värdering och modell.

2.5.2

För att garantera importsäkerheten och skydda EU-konsumenterna från otillbörliga affärsmetoder som används av aktörer utanför EU krävs förstärkta åtgärder på hemmaplan genom starkare verktyg för marknadsövervakning och närmare samarbete med myndigheterna i EU:s partnerländer.

2.5.3

Multilateralt samarbete i konsumentfrågor är avgörande för att främja en hög internationell skydds- och säkerhetsnivå samt för att skydda konsumenter världen över.

2.6   Styrning

2.6.1

I strategin fastställs åtgärder för att främja konsumentpolitiska prioriteringar som EU och medlemsstaterna kan arbeta för under de kommande fem åren.

2.6.2

Denna nya vision om samverkan mellan EU och de nationella politiska prioriteringarna kräver en ny ram för ökat samarbete som kan leda till konkreta åtgärder.

2.6.3

Kommissionen kommer att eftersträva regelbundna diskussioner med Europaparlamentet, EESK och ReK. Den kommer också att ha ett nära samarbete med de nationella myndigheterna för att säkerställa en nära samordning av åtgärderna och bästa möjliga användning av tillgängliga medel.

2.6.4

Detta arbete bör åtföljas av ett nära och effektivt samarbete med viktiga berörda parter, bland annat konsumentorganisationer, näringslivet och den akademiska världen. Starka konsumentorganisationer på nationell nivå och unionsnivå är viktiga partner när det gäller att förbereda arbetet inom ramen för strategin och nå ut till konsumenterna.

2.6.5

Kommissionen kommer därför att — inrätta en ny rådgivande grupp för konsumentpolitik, — omarbeta resultattavlan för konsumentvillkor 2021.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

När det gäller hälsokrisen uppmuntrar EESK kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sina insatser för att vaccinera befolkningen och göra den europeiska vaccinationsstrategin socialt och ekonomiskt tillgänglig för alla medborgare.

3.2

Det är viktigt att ge konsumenterna egenmakt och göra dem delaktiga i ekonomin samt göra dem till nyckelaktörer för en hållbar återhämtning, och på så sätt göra EU:s ekonomi och den inre marknaden konkurrenskraftigare. Det är viktigt med nya affärsmodeller som gör det möjligt att optimera effektiviteten och hållbarheten hos varor och tjänster.

3.3

Konsumenterna bör vara relevanta aktörer i den gröna omställningen genom att främja hållbar produktion och konsumtion. Alla produkter bör vara säkra, disponibla, överkomliga och tillgängliga, särskilt när det gäller att främja deras hållbarhetstid, hållbarhet, reparerbarhet och återvinningsbarhet. EESK har redan förespråkat en reglering av planerat åldrande och produkthållbarhet, även när det gäller programvara. De föreslagna åtgärderna är i allmänhet övergripande och inte specifika för konsumentskydd.

3.4

Små och medelstora företag bör engageras i denna gröna omställning utan att den administrativa bördan ökar alltför mycket.

3.5

Kommittén är fast besluten att arbeta aktivt för en ”grön” omställning och en ”digital” omvandling, som inte leder till social utestängning, genom att undvika ett system med två hastigheter för sårbara konsumenter och diskriminerande situationer som begränsar valmöjligheterna och tillgången till varor och tjänster, såsom när gravida kvinnor nekas tillgång till kredittjänster på grund av eventuella inkomstförluster eller när ensamstående mödrar inte kan få tillgång till vissa finansiella tjänster.

3.6

Stödåtgärder bör vidtas för att ta itu med den ekonomiska sårbarheten hos familjer, inbegripet ensamstående föräldrar och makar av samma kön, särskilt när det gäller skulder. EESK har i sina yttranden upprepade gånger uttryckt sitt stöd för en reglering av hushållens överskuldsättning.

3.7

När det gäller övergripande åtgärder bör kommissionen ta itu med energifattigdomen och undvika situationer som kan leda till social utestängning.

3.8

EESK hoppas att kommissionen så snart som möjligt kommer att se över direktiven om produktsäkerhet, konsumentkrediter, distansförsäljning av finansiella tjänster, konsumenträttigheter och otillbörliga affärsmetoder.

3.9

EESK har höga förväntningar på direktivet om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och anser att direktivet bör införlivas på ett sätt som är förenligt med medlemsstaternas rättsliga ramar.

3.10

EESK ställer sig bakom målet om att ge konsumenterna makt att spela en aktivare roll i den gröna omställningen. Det räcker inte att företag gör förändringar och arbetar innovativt. Marknaden måste acceptera dessa förändringar och ställas om för att ekonomin ska bli mer cirkulär: konsumtion av produkter som är mer hållbara (och sannolikt dyrare), ökad hållbarhet och reparerbarhet för produkter tack vare målet om ekodesign (produktutveckling på grundval av gröna kriterier) samt effektivare användning av naturresurser. Transporternas roll i den gröna omställningen bör också beaktas.

3.11

Man måste förmedla budskapet att det är allas ansvar att ta hand om miljön: företagen, som inför mer hållbara åtgärder och metoder samt informerar och utbildar konsumenterna och, för att dessa åtgärder ska vara effektiva, konsumenterna, som också måste anamma hållbara vanor och beteenden. När det gäller de merkostnader som europeiska små och medelstora företag kan ådra sig, uppmätta inom ramen för konsekvensbedömningen i testet för små och medelstora företag (en integrerad del av initiativet ”Small Business Act”), bör man se till att dessa minskas genom denna mekanism, som också inbegriper det pågående samrådet med företrädare för små och medelstora företag. Mekanismer och medel måste införas för att ge små och medelstora företag möjlighet att uppdatera och förnya sin kunskap.

3.12

EESK anser att det är viktigt att intensifiera kampen mot otillbörliga affärsmetoder på nätet som kränker rättigheterna för konsumenterna och alla andra aktörer i produktcykeln. Kommittén anser att allt som anses otillbörligt i den fysiska världen (offline) bör behandlas på samma sätt i den digitala världen (online). Nya typer av missbruk i offlinevärlden, såsom företagsövervakningsstrategier och ”mörka mönster”, kräver ännu starkare skydd.

3.13

Det är viktigt att stärka de informationstekniska, mänskliga och andra resurser som bidrar till kampen mot digitala bedrägerier. På grund av sin omfattande spridning försvårar de myndigheternas åtgärder avsevärt, även i fall där folkhälsan angrips (t.ex. genom köp av ”illegala” läkemedel online).

3.14

Åtgärderna 8, 9 och 10 måste trygga balansen mellan säkerhet och den flexibilitet som behövs för att inte hämma innovation samt teknisk och ekonomisk utveckling. Det är viktigt att ta fram en handlingsplan med Kina om produktsäkerhet och att öka stödet till EU:s partnerländer, inbegripet dem i Afrika, för att bygga upp kapaciteten när det gäller reglering och tekniskt stöd. Produkternas äkthet måste skyddas (liksom varumärken) eftersom det har konstaterats att det finns stora mängder piratkopierade och förfalskade produkter i vissa tredjeländer. Av kvalitets-, bekvämlighets- och anseendeskäl förtjänar originalprodukter betydande uppmärksamhet och intresse från konsumenternas sida.

3.15

EESK anser att en metod för kvalitativ och kvantitativ bedömning bör antas. Det är viktigt att bedöma om EU-direktiven genomförs i tid, i linje med bestämmelserna i sekundärlagstiftningen och principerna om bättre lagstiftning.

3.16

EESK noterar en växande klyfta mellan strategierna (t.ex. den europeiska gröna given i allmänhet och från jord till bord-strategin eller den nya strategin för konsumentpolitiken i synnerhet) och de mer detaljerade lagstiftningsinitiativ (eller icke-lagstiftningsinitiativ) som är avsedda att genomföra dessa strategier. Kommittén understryker att ambitionerna i strategin för konsumentpolitiken när det gäller genomförandet av målen i den gröna given måste vara samstämmiga under hela genomförandet av dess enskilda uppföljningsinitiativ.

4.   Covid-19-krisen

4.1

Den rådande pandemikrisen har drabbat alla hårt och haft en betydande inverkan på många aspekter av våra liv. Den har medfört en förändring i medlemsstaternas huvudprioriteringar som har visat sig vara ytterst negativ för konsumenterna, vars rättigheter har begränsats på ett oskäligt sätt utan att de befintliga mekanismerna har förstärkts eller att mekanismer för hantering av nya situationer har införts för att säkerställa det finansiella skyddet av konsumenterna.

4.2

För att föregripa eventuella konsekvenser för konsumenterna är det därför nödvändigt att, med utgångspunkt i lärdomarna av pandemikrisen, sträva efter att i framtiden stärka konsumentskyddet inom områdena hälso- och sjukvård, energi, kommunikation, finansiella tjänster, luftfart och passagerarrättigheter, paketresor, övervakning, livsmedel och digitala tjänster.

4.3

Krisen har dessutom främjat utbredningen av otillbörliga affärsmetoder som riktas in på de mest sårbara, och under en viss period ledde den inte enbart till brist på vissa personliga skyddsartiklar och skyddsutrustning, utan också till mycket höga och spekulativa priser. Inför en ny våg i krisen kommer denna situation återigen att kräva ökad uppmärksamhet och ökade resurser för tillsynsorganen.

4.4

EESK bör uppmuntra utarbetandet av ett yttrande på eget initiativ i denna fråga för att bistå kommissionen i fastställandet och genomförandet av dessa åtgärder.

5.   Andra områden som inte ingår i den nya strategin för konsumentpolitiken eller som tas upp indirekt och som bör behandlas

5.1   Folkhälsohantering i medlemsstaterna

De första stegen mot inrättandet av den europeiska hälsounionen håller på att tas. Coronakrisen visar att EU måste spela en mycket aktivare roll på folkhälsoområdet för att skydda alla EU-medborgares hälsa genom mer resilienta hälso- och sjukvårdssystem och en starkare ram för hälsosäkerhet.

5.2   Finansiella tjänster

Inom ramen för översynen av direktivet om konsumentkrediter kommer det att vara mycket viktigt att fokusera på moratoriemekanismen och skapandet av en integrerad strategi som skyddar konsumenternas intressen oavsett den berörda kreditens karaktär. På europeisk nivå kommer det att vara viktigt att utvärdera mekanismen för enskilda personers insolvens, med hänsyn till behovet av att undvika att sänka den rådande konsumentskyddsnivån.

5.3   Turism, fritid och flygpassagerares rättigheter

Det är viktigt att skapa, stärka eller ändra konsumenternas rättigheter och att inrätta europeiska fonder för att skydda konsumenternas intressen inom dessa områden. Detta kommer också att vara ett utmärkt tillfälle att se över konsumentskyddet genom ett lämpligt finansiellt skyddssystem som skyddar passagerarna mot risken för en likviditetskris eller vid ett flygbolags insolvens när det gäller återbetalning av biljetter och, i förekommande fall, hemtransport.

5.4   Bostäder

Man måste skapa ett integrerat europeiskt bostadsprogram som omfattar olika områden, såsom miljö, energi, finansiella tjänster, avtalsenliga rättigheter och hälsa, i syfte att skapa en rätt för europeiska konsumenter att få tillgång till anständiga bostäder som är prismässigt överkomliga på lång sikt. Byggandet av hållbara hus (t.ex. passivhus) bör uppmuntras. Att tillämpa den cirkulära ekonomins principer på renovering av byggnader kommer att leda till minskade byggnadsmaterialsrelaterade utsläpp av växthusgaser. Renovering av byggnader kan ge upphov till många möjligheter och skapa stora sociala, miljömässiga och ekonomiska fördelar på lång sikt.

5.5   Energi

Man bör stärka konsumenträttigheterna vid genomförandet av politiken för förnybar energi, egenförbrukning och marknadstaxor och se till att inga konsumenter diskrimineras eller saknar anslutning, vilket gör att de inte kan dra fördel av införandet av verkliga alternativa energilösningar.

5.6

Digitala plattformar måste definieras bättre och deras ansvarsskyldighet ökas, både i produktsäkerhetssyfte och i ansvarssyfte vid förmedling av onlineavtal.

5.7

Det är viktigt att inrätta en tydlig ansvarsstruktur för onlineplattformar, och bland annat anta lämpliga åtgärder för att bekämpa bedrägliga, otillbörliga och vilseledande affärsmetoder samt försäljning av produkter som inte uppfyller kraven och farliga varor och tjänster via onlineplattformar. I detta avseende är det viktigt att stärka samarbetet mellan kommissionen och de nationella myndigheterna för att bekämpa dessa ohederliga metoder.

5.8

Direktförsäljning av produkter som är farliga för konsumenter, främst på grund av deras kemiska sammansättning, bör upphöra eller begränsas. EESK välkomnar införandet av ”Safety Gate”-systemet som ett EU-system för snabb varning för farliga konsumentprodukter.

5.9

Skyddet måste stärkas när det gäller over-the-top-tjänster, som fortfarande inte omfattas av de flesta nationella lagar och inte heller tas upp i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation.

5.10

Genom att utveckla sin konsumentskyddspolitik kommer EU att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Utan att föregripa de politiska val som kommer att ligga till grund för dess övergripande utformning kommer unionen att behöva genomföra ett antal åtgärder och program närmare medborgarna. I detta syfte måste man stärka nätverket av europeiska konsumentcentrum och nätverket för konsumentskyddssamarbete, med deltagande av alla nationella myndigheter.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En läkemedelsstrategi för Europa

[COM(2020) 761 final]

(2021/C 286/10)

Föredragande:

Martin SCHAFFENRATH

Remiss	Europeiska kommissionen, 14.1.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	232/1/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar först och främst kommissionens avsikt att med den nya läkemedelsstrategin för Europa utöver att främja läkemedelsindustrins konkurrenskraft även säkerställa försörjningen av säkra läkemedel av hög kvalitet till rimliga priser och den finansiella hållbarheten i medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem. I synnerhet på följande områden spelar nya gemensamma europeiska strategier en viktig roll: — Tillgången till och på läkemedel. — De nationella hälso- och sjukvårdssystemens överkomlighet och finansiella hållbarhet. — Främjandet av forskning och innovation för att stärka den europeiska läkemedelsindustrins konkurrenskraft. — En förstärkning av resilienta och transparenta distributions- och produktionskedjor. — Ett effektivt genomförande av målen i den gröna given (1) genom en klimatneutral läkemedelsindustri.

1.2

Den rådande covid-19-pandemin visar hur viktigt ett samordnat europeiskt tillvägagångssätt är. EESK framhåller därför vikten av gemensamma strategier för forskning om och utveckling av läkemedel samt prissättning, särskilt när det gäller högriskprodukter och tillverkarnas avkastning på investeringarna inte är garanterad.

1.3

EESK betonar att man vid eventuella politiska åtgärder på EU-nivå måste säkerställa respekten för medlemsstaternas befogenheter och subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 168.7 i EUF-fördraget, för att ta hänsyn till de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, som är organiserade på olika sätt, och inte destabilisera dem ekonomiskt. Detta är särskilt viktigt när det gäller prissättnings- och ersättningsfrågor, som är medlemsstaternas exklusiva ansvar. Man måste dock se till att information, kunskap och bästa praxis ständigt delas på EU-nivå för att undvika fragmentering och ojämlikhet.

1.4

EESK konstaterar att den europeiska läkemedelssektorn under de rådande ramvillkoren de senaste åren har utvecklats i en riktning som delvis har lett till missbruk av de olika incitamentssystemen, i många avseenden uppvisar bristande insyn och har lett till en koncentration på affärsområden med höga vinstmarginaler och i vissa fall till alltför höga priskrav. EESK anser därför att man omgående bör se över och anpassa det gällande regelverket för läkemedel och koppla det närmare till villkor för överkomlighet och tillgänglighet.

1.5

EESK betonar särskilt den centrala roll som en fungerande, rättvis och effektiv inre marknad spelar, som dels främjar och belönar verklig medicinsk innovation med ett verkligt mervärde för hälso- och sjukvården, dels stärker konkurrensen för en rättvis och överkomlig tillgång till läkemedel.

1.6

I syfte att främja innovativ forskning och utveckling (FoU) som en grund för den europeiska läkemedelsindustrins globala konkurrenskraft stöder EESK särskilt den planerade harmoniseringen av regelverket för skydd av immateriella rättigheter och en konsekvent tillämpning av detta i medlemsstaterna.

1.7

När det gäller mer resilienta distributions- och produktionskedjor för att stärka Europas strategiska oberoende och undvika försörjningsbrist förespråkar EESK en balanserad strategi mellan ökad diversifiering av produktionsanläggningarna och en gradvis, partiell och samtidigt hållbar återflyttning av produktionen till Europa. Möjliga ekonomiska och skattemässiga incitament på medlemsstatsnivå och deras effektivitet bör diskuteras och analyseras gemensamt på EU-nivå.

1.8

EESK välkomnar också den planerade översynen av det europeiska incitamentssystemet för läkemedels-FoU i Europa, framför allt regelverket för läkemedel för barn och läkemedel för sällsynta sjukdomar. I synnerhet måste det stora ouppfyllda behovet av lämpliga behandlingar inom barncancer utgöra en prioritering i de framtida strategierna.

1.9

EESK anser att översynen av regelverket för läkemedel och alla framtida initiativ på EU-nivå i första hand måste bygga på principen om insyn för att skapa ett verkligt mervärde för det allmänna bästa. Detta gäller utöver tillverkarnas kostnader även offentlig finansiering av FoU, utnyttjande av incitament osv.

1.10

EESK välkomnar och stöder medlemsstaternas initiativ, som stöds av kommissionen, för att gemensamt upphandla innovativa högprisläkemedel för att säkerställa de nationella hälso- och sjukvårdssystemens finansiella hållbarhet.

1.11

EESK erkänner den positiva roll som generiska läkemedel och biosimilarer spelar när det gäller tillgång till läkemedel till rimliga priser, deras betydelse för en hållbar finansiering av hälso- och sjukvårdssystemen samt deras bidrag till en resilient och strategiskt oberoende europeisk läkemedelsmarknad. EESK stöder åtgärder, till exempel i samband med offentlig upphandling genom tillämpning av MEAT-kriterierna (det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet) och anbudsförfaranden med flera vinnare, med beaktande av miljö- och socialskyddsaspekter, som leder till en framtidssäkrad utformning av marknaden för generiska läkemedel och biosimilarer.

1.12

EESK manar till försiktighet när det gäller påskyndade godkännanden på grundval av bristande evidens och ökad användning av verkliga data och det inte handlar om en gränsöverskridande hälsokris. Det är absolut nödvändigt att förebygga en risköverföring till nackdel för patienterna från fasen före till fasen efter godkännandet för försäljning. Data och studieresultat bör därför offentliggöras konsekvent för att säkerställa en effektiv övervakning efter godkännandet för försäljning.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Enligt rapporten ”Health at a Glance: Europe” (2), som offentliggjordes den 18 november 2020, ökade hälso- och sjukvårdsutgifterna i samtliga 27 EU-medlemsstater med i genomsnitt 3,0 % per år mellan 2013 och 2019, och uppgick 2019 till 8,3 % av BNP. Även om denna andel har utvecklats i linje med den ekonomiska tillväxten i medlemsstaterna kan man förvänta sig en kraftig ökning till följd av den rådande covid-19-pandemin.

2.2

Såsom redan betonats i rådets slutsatser från 2016 (3) och Europaparlamentets initiativbetänkande om alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel (4) innebär de stigande läkemedelspriserna allt större påfrestningar för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. Balansen i det komplexa läkemedelssystemet mellan godkännande och åtgärder för att främja innovation måste därför återställas i EU för att säkerställa lika tillgång till läkemedel i alla medlemsstater.

2.3

I synnerhet äventyrar de stigande priserna för nyligen godkända behandlingar stabiliteten i läkemedelsbudgeten och därmed även patienternas tillgång till läkemedel (5). I detta sammanhang ställer sig kommittén särskilt kritisk till den starka klusterbildningen (t.ex. när det gäller cancer) kring områden som redan är väl utforskade och som till stor del sammanfaller med tillverkarnas befintliga portföljer. I framtiden måste man därför hitta effektiva sätt att bryta denna klusterbildning. Behandlingarna bör vara ekonomiskt överkomliga och därmed vara tillgängliga för alla patienter på lika villkor. I detta syfte måste FoU inriktas på områden med verkliga ouppfyllda medicinska behov, såsom sällsynta sjukdomar eller barncancer.

2.4

I färdplanen för den europeiska handlingsplanen för immateriella rättigheter (6) betonas redan att unionen har ett starkt regelverk för att skydda immateriella rättigheter. Alla ändringar av detta system bör därför åtföljas av en grundlig konsekvensbedömning, så att enbart nödvändiga ändringar görs.

2.4.1

Med patent, tilläggsskydd och dataexklusivitet ska incitament skapas för att främja forskning på nya områden. När läkemedelsstrategin vidareutvecklas måste man låta sig vägledas av mervärdet för samhället. Ett centralt fokus bör ligga på tillgång till och på effektiva och säkra läkemedel till rimliga priser till förmån för alla patienter, i enlighet med rätten till adekvat hälso- och sjukvård, som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (7). Detta gäller inte bara försörjningen av innovativa nya patenterade läkemedel, utan även tillgången till generiska läkemedel och biosimilarer. En fungerande och rättvis inre marknad spelar därför en avgörande roll.

2.4.2

EESK stöder också harmoniseringen av regelverket för tilläggsskydd i syfte att göra utfärdandeförfarandet mer enhetligt och undanröja den fragmenterade tillämpningen i medlemsstaterna. Med tanke på de sociala konsekvenserna av tilläggsskydd måste man se till att den centrala myndighet som ska inrättas i detta sammanhang är underställd EU-institutionerna.

2.4.3

Kommittén är mycket oroad över en eventuell förlängning av ensamrätter och en ytterligare förstärkning av de immateriella rättigheterna med avseende på läkemedelsmarknaden. För att bibehålla patienternas tillgång till behandlingar till rimligt pris får detta inte försvåra den priskonkurrens som uppstår genom utvecklingen och utsläppandet på marknaden av generiska läkemedel och biosimilarer. Det är därför viktigt att undvika flerfaldigt skydd av en produkt i de olika medlemsstaterna eller genom flera patent (”patent slicing”), särskilt som det inte finns några belägg för att ett starkt immaterialrättsligt skydd främjar innovation och produktivitet (8).

2.4.4

I synnerhet i samband med den pågående politiska debatten om återflyttning av produktionsanläggningar till Europa för att trygga försörjningen måste man mycket noga analysera en ändring av regelverket för immateriella rättigheter. Enligt konsekvensbedömningen av det s.k. direktivet om förfalskade läkemedel 2011/62/EU (9) kommer de allra flesta aktiva substanser för generiska läkemedel från Indien och Kina, medan de aktiva substanserna i nya patenterade läkemedel huvudsakligen produceras i Europa. För en återflyttning av i synnerhet tillverkningen av generiska läkemedel skulle det följaktligen krävas andra incitament och mekanismer än att ytterligare stärka de immateriella rättigheterna. Alternativa åtgärder kan vara t.ex. licensavtal, förhandsbeställningar eller s.k. patentpooler för läkemedel (10). Parallellt med återflyttningen bör man också hitta sätt att ytterligare diversifiera produktionen både inom och utanför Europa i syfte att stärka och trygga distributionskedjorna.

2.5

När det gäller särläkemedel välkomnar EESK att de incitament som fastställs i förordning (EG) nr 141/2000 (11) har lett till en stadig ökning i antalet godkända särläkemedel, vilket avsevärt har förbättrat patienternas lika tillgång och därför bör välkomnas. Tillgången undergrävs dock i allt högre grad av höga priskrav från tillverkarnas sida (12). EESK betonar därför att statusen som särläkemedel inte får utnyttjas för oproportionerliga priskrav och vinster, och stöder således den översyn av detta regelverk som inleddes genom den konsekvensbedömning som offentliggjordes i november 2020 (13). Man skulle kunna överväga en regelbunden automatisk omprövning av kriterierna och en anpassning av längden på ensamrätten på marknaden på vissa villkor, som ännu måste fastställas. EESK stöder också en eventuell översyn av kriterierna, särskilt prevalensen (med beaktande av alla godkända indikationer), för klassificeringen som särläkemedel.

2.6

EESK stöder i synnerhet kommissionens och många Europaparlamentsledamöters efterlysning av förbättrad insyn i läkemedelssektorn som helhet, särskilt när det gäller FoU-kostnader. Eftersom det för det mesta saknas grundläggande regler om insyn i kostnaderna för utveckling av läkemedel, kan de myndigheter som är behöriga för prissättning och ersättning inte kontrollera prissättningen av nya läkemedel på grundval av argumentet om höga forskningsutgifter och därmed inte om de priser som begärs är rimliga.

2.6.1

Enligt EESK skulle insynsdirektivet 89/105/EEG (14) kunna vara ett viktigt instrument i detta sammanhang. I artikel 6 i direktivet föreskrivs att de medlemsstater som har en särskild förteckning ska offentliggöra och tillställa kommissionen en komplett förteckning över de produkter som omfattas av deras sjukförsäkringssystem jämte de priser som fastställts av de nationella ansvariga myndigheterna. De priser som faktiskt betalas skyddas dock av konfidentiella inköpsavtal, vilket avsevärt försvårar utbytet mellan nationella myndigheter. Euripid-databasen (15) skulle kunna tjäna som utgångspunkt i detta sammanhang, förutsatt att alla medlemsstater åläggs att rapportera in sina prisuppgifter.

2.6.2

EESK anser också att det är mycket viktigt att avsevärt öka insynen i de globala distributions- och produktionskedjorna för läkemedel för att motverka eventuella försörjningsbrister och stärka hälso- och sjukvårdssystemens resiliens. För detta är det, utöver att inrätta ett samordnat rapporteringssystem, såsom redan planeras inom ramen för den europeiska hälsounionen, med obligatoriskt deltagande av alla berörda parter, mycket viktigt att inrätta en strategisk lagring av läkemedel som WHO klassificerat som oumbärliga.

2.6.3

Mot bakgrund av den rådande covid-19-pandemin ställer sig EESK bakom många Europaparlamentsledamöters och berörda parters efterlysning av större insyn i inköpsavtalen med läkemedelstillverkare för covid-19-vacciner. Insyn är avgörande för EU-medborgarnas förtroende och acceptans för immuniseringen mot viruset. Detta bör inte bara gälla de nuvarande vaccinavtalen, utan också fungera som en ny ram för insyn i all framtida gemensam upphandling.

2.7

När det gäller gemensam upphandling av nyligen godkända högprisläkemedel bör denna uttryckligen stärkas och främjas på europeisk nivå. Förutom ökad försörjningstrygghet i Europa kan man på så sätt också stärka förhandlingspositionen gentemot läkemedelstillverkarna och uppnå tydliga kostnadsminskningar genom större inköpsvolymer.

2.8

När det gäller främjandet av läkemedels-FoU stöder EESK många aktörers och berörda parters kritik mot bristen på insyn, de offentliga berörda parternas bristfälliga deltagande och allmänhetens bristande tillgång till forskningsresultaten.

2.8.1

EESK anser därför att all finansiering av forskning med offentliga medel och alla FoU-kostnader bör offentliggöras i framtiden för att man ska kunna ta hänsyn till detta i nationella prissättningsfrågor och säkerställa en verklig ”offentlig avkastning på offentliga investeringar”. En regelbunden utvärdering av forskningsstödet och rapport till Europaparlamentet bör övervägas här. Särskilt på känsliga områden inom hälso- och sjukvården är det till nackdel att enbart inrikta forskningsstödet på industrins intressen. Alla berörda aktörer måste därför i framtiden göras nära delaktiga i kommissionens forskningsagendor för att se till att dessa inriktas på de faktiska medicinska och samhälleliga behoven.

2.8.2

I detta sammanhang är det nödvändigt att fastställa en gemensam EU-omfattande definition av ”ouppfyllda medicinska behov” för att på ett effektivt sätt inrikta läkemedels-FoU på de områden där det inte finns någon lämplig eller effektiv behandling. Dessa kriterier bör bygga på patienternas behov och folkhälsobehoven.

2.9

Samtidigt efterlyser EESK i samband med läkemedels-FoU och kliniska prövningar åtgärder på EU-nivå för att ta större hänsyn till könsskillnaderna samt läkemedlens olika effekter i den medicinska vardagen, på grundval av motsvarande relevanta indikatorer. Kommittén efterlyser också större insyn och därmed ökad medvetenhet hos alla berörda parter i detta avseende.

2.10

EESK anser att det är särskilt positivt att det växande hotet från antimikrobiell resistens uttryckligen lyfts fram i läkemedelsstrategin. Utöver effektiva åtgärder för att minska användningen av antibiotika måste fokus särskilt ligga på alternativa incitamentsmodeller längs FoU-cykeln samt på nya prissättningssystem. Här kan man också bl.a. använda beprövade incitament såsom tidigt utbyte med Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och befrielse från avgifter för godkännande. I framtiden kommer det att vara viktigt att bryta sambandet mellan tillverkarens vinst och försäljningsvolymerna. Parallellt med främjandet av nya antibiotika skulle dock även andra åtgärder, såsom förhandsbeställningar, kunna vidtas för att ge tillverkarna mer förutsägbarhet.

2.11

När det gäller frågor som rör godkännande och utsläppande på marknaden välkomnar EESK i princip en snabb tillgång på innovativa läkemedel, särskilt i områden med stora ouppfyllda medicinska behov. Snabbare godkännanden garanterar dock inte automatiskt en bättre läkemedelsförsörjning. Det främsta målet för den europeiska läkemedelspolitiken måste därför vara lika tillgång till säkra och högkvalitativa läkemedel till rimliga priser för alla patienter.

2.11.1

Mot bakgrund av de snabbt föränderliga tekniska möjligheterna och den därav följande efterfrågan på flexibel utformning av studier håller EESK med kommissionen om att randomiserade kontrollerade studier med (helst) relevanta jämförelseläkemedel och resultatmått även i fortsättningen måste betraktas som den gyllene standarden för godkännande för försäljning. Undantag bör enbart medges i enskilda och vederbörligen motiverade fall. Om datagenereringen överförs till fasen efter godkännandet för försäljning måste man se till att de tillhörande kostnaderna inte överförs från läkemedelsföretagen till det offentliga och att patienternas säkerhet inte äventyras till följd av för tidiga godkännanden. Att det inte finns tillräckliga data och mer data därför måste genereras bör beaktas vid prissättningen.

---

(1)  https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-deal_sv (se sidan … i detta nummer av EUT).

(2)  https://ec.europa.eu/health/state/glance_sv.

(3)  EUT C 269, 23.7.2016, s. 31.

(4)  https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/A-8-2017-0040_sv.pdf.

(5)  https://www.oecd.org/health/health-systems/Addressing-Challenges-in-Access-to-Oncology-Medicines-Analytical-Report.pdf.

(6)  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12510-Intellectual-Property-Action-Plan.

(7)  https://ec.europa.eu/info/publications/european-pillar-social-rights-booklet_sv.

(8)  https://pubs.aeaweb.org/doi/pdf/10.1257/jep.27.1.3.

(9)  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02011L0062-20110721&from=SV (EUT L 174, 1.7.2011, s. 74).

(10)  https://www.who.int/bulletin/volumes/97/8/18-229179/en/.

(11)  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02000R0141-20190726&qid=1598193643269&from=SV (EGT L 18, 22.1.2000, s. 1).

(12)  https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/files/paediatrics/docs/orphan-regulation_study_final-report_en.pdf.

(13)  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12767-Revision-of-the-EU-legislation-on-medicines-for-children-and-rare-diseases.

(14)  EGT L 40, 12.2.1989, s. 8.

(15)  Euripid är en frivillig databas för de nationella myndigheter som ansvarar för prissättnings- och ersättningsfrågor. Den omfattar – på grundval av insynsdirektivet 89/105/EEG – de officiella listpriserna för läkemedel som till största delen används inom öppenvården: https://euripid.eu/about/

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Att utnyttja EU:s innovationspotential – En handlingsplan för immateriella rättigheter till stöd för EU:s återhämtning och resiliens

[COM(2020) 760 final]

(2021/C 286/11)

Föredragande:

Rudolf KOLBE

Remiss	Europeiska kommissionen, 14.1.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	241/0/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ger Europeiska kommissionens handlingsplan för immateriella rättigheter sitt fulla stöd och ser den som en mycket bra och övergripande strategi för att modernisera EU:s system för immateriella rättigheter.

1.2

EESK är av den bestämda åsikten att införandet av det enhetliga patentsystemet måste ges högsta prioritet och att det kommer att göra företagen i EU betydligt mer konkurrenskraftiga. Med tanke på de uppenbara svårigheterna med att införa systemet är kommittén övertygad om att överföringen av det enhetliga patentsystemet till EU:s rättssystem måste vara målet (på lång sikt).

1.3

EESK understryker vikten av stödåtgärder för små och medelstora företag på alla områden som rör skyddet av immateriella rättigheter. Utöver ekonomiska stödåtgärder måste det finnas ett särskilt fokus på att öka kunskaperna om immateriella rättigheter och på skräddarsydda konsult- och rådgivningstjänster.

1.4

EESK vill inleda en diskussion om hur kunskaperna om immateriella rättigheter och förvaltningen av dem kan förbättras på alla nivåer i EU:s utbildningssystem.

1.5

EESK uppmuntrar kommissionen att införa ett enhetligt intyg om tilläggsskydd och undersöka möjligheten att tillämpa detta system för tilläggsskydd på nya sektorer.

1.6

EESK menar att en harmonisering av ramen för upphovsrätt och förvaltningen av upphovsrättsdata skulle öka användningen av immateriella rättigheter i den kreativa sektorn.

1.7

EESK uppmanar till en social dialog som, utöver lagbestämmelserna, klargör och definierar rättvisa immateriella rättigheter genom kollektiva förhandlingar för att skapa incitament för upphovspersoner och producenter i form av erkännande av deras verk och skälig ekonomisk ersättning.

1.8

EESK anser att geografiska beteckningar är ett viktigt verktyg för att öka konkurrenskraften hos lokala producenter och framhåller potentialen i att införa ett harmoniserat system för skydd av geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter.

1.9

EESK ser att det finns ekonomisk potential och ett allmänt intresse i att främja flödet av uppgifter inom EU, men understryker de problem som kan uppstå på grund av obalanserade bestämmelser.

1.10

Kommittén välkomnar alla åtgärder som bidrar till att bekämpa intrång i immateriella rättigheter och stärka den roll som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning spelar i kampen mot förfalskningsbrott.

1.11

EESK efterlyser en ytterligare förstärkning av verktygen för direktstöd till EU-företag som verkar i länder utanför EU, och en strikt tillämpning av den immaterialrättsliga lagstiftningen samt bestämmelserna i EU:s handelsavtal för att skydda dessa företag mot intrång i immateriella rättigheter.

1.12

Under den aktuella hälsokrisen har behovet av tillgång till systemrelevanta immateriella rättigheter i kritiska situationer blivit tydligt. När det gäller vacciner och behandlingar som kan användas i samband med pandemin får immateriella rättigheter inte hindra deras tillgänglighet eller tillgång: ändamålsenliga tvångslicenssystem utgör ett säkerhetsnät för samhället i nödsituationer och säkerställer skälig ersättning till företagen.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

EESK välkomnar kommissionens handlingsplan för immateriella rättigheter och ser den som en viktig strategi för att modernisera EU:s system för immateriella rättigheter och främja den enorma innovationspotentialen hos EU:s företag, särskilt små och medelstora företag samt mikroföretag. Eftersom den ekonomiska betydelsen av produkter som skyddas av immateriell äganderätt, såsom uppfinningar, konstnärliga och kulturella verk, varumärken, programvara, know-how, affärsprocesser och data, blir allt större inom EU anser EESK att en optimerad och lättåtkomlig rättslig och politisk ram är nödvändig.

2.2

Många företag, särskilt små och medelstora företag som utgör 99 % av alla företag inom EU, utnyttjar inte (till fullo) sina möjligheter att skydda de immateriella rättigheterna. Att se till att företagen inom EU – med särskilt fokus på små och medelstora företag samt mikroföretag – i högre grad drar nytta av skyddet av immateriella rättigheter måste utgöra kärnan i handlingsplanen om immateriella rättigheter. Det krävs en mängd olika åtgärder för att bland annat minska kostnaderna, förenkla förfarandena, öka medvetenheten och kunskapen, erbjuda skräddarsydd rådgivning och skräddarsytt stöd samt modernisera utbildningssystemet med avseende på kunskaper om immateriella rättigheter.

2.3

Immateriella rättigheter utgör en viktig ekonomisk faktor – branscher med koppling till immateriella rättigheter står för nästan 45 % av Europas BNP och 30 % av dess arbetstillfällen – men är även en viktig faktor när det gäller att möta de största utmaningar som vårt samhälle står inför. Covid-19-krisen har mycket tydligt visat att EU är beroende av professionell spetskompetens samt ändamålsenliga regler och verktyg för immateriella rättigheter om vi ska kunna garantera en snabb tillämpning av kritiska immateriella rättigheter. Våra möjligheter att framgångsrikt bekämpa klimatförändringarna beror även till stor del på den snabba utvecklingen och tillämpningen av banbrytande teknik och effektiva verktyg för att utbyta kritiska immateriella tillgångar och data på ett rättvist sätt.

2.4

Den tekniska revolutionen är en drivkraft för immateriella rättigheter men även en utmaning som kräver ett välbalanserat synsätt på innovationsdrivna verktyg. Digitalisering och AI-teknik väcker många frågor om immateriella rättigheter som behöver beaktas, bland annat avseende transparens, dataursprung och upphovsrätt, grad av mänskligt ingripande och etiska principer. EESK delar kommissionens uppfattning att AI-system inte bör behandlas som upphovspersoner eller uppfinnare. Generellt anser EESK att Europas regelverk för immateriella rättigheter, med välavvägda ändringar och uppdateringar, är rustat för att möta utmaningarna med digitalisering och AI. Eftersom EU fortfarande ligger långt efter andra områden när det gäller antalet patent för digitala produkter och tekniker måste särskild uppmärksamhet riktas mot åtgärder för att förbättra denna viktiga marknad.

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Skydd av immateriella rättigheter

3.1.1

Det enhetliga patentsystemet, som innebär en enda kontaktpunkt för företag, är avgörande för att avsevärt minska kostnaderna för patent, underlätta licensieringen, öka transparensen och överbrygga tillgänglighetshindren för små och medelstora företag. Att lansera det enhetliga patentsystemet och se till att den enhetliga patentdomstolen tas i drift kommer att förbättra skyddet av immateriella rättigheter avsevärt och måste prioriteras i handlingsplanen. Genom att underlätta förfarandena påskyndas dessutom hela processen, vilket ökar de europeiska patentinnehavarnas konkurrenskraft. Överenskommelsen om den enhetliga patentdomstolen utgör en viktig grund för ett effektivt, specialiserat och tekniskt kompetent system för patenttvister som kan öka rättssäkerheten, enkelheten och effektiviteten. Som svårigheterna med genomförandet visar bör syftet dock vara att överföra systemet till EU:s rättssystem. Under tiden måste ytterligare förseningar som beror på förfaranden i medlemsstater och/eller Förenade kungarikets frånträde från överenskommelsen åtgärdas så snart som möjligt. Det faktum att EU:s andel av alla patent i världen minskade dramatiskt från 17,4 % år 2009 till 11,3 % år 2019 visar också tydligt att ytterligare åtgärder krävs.

3.1.2

Ett tilläggsskydd kan utvidga det skydd som ges av ett patent för en läkemedelsprodukt eller ett växtskyddsmedel som omfattas av motsvarande försäljningstillstånd. Det är därför ett viktigt verktyg för att kompensera förlusten av ett effektivt patentskydd på grund av den tid som krävs för provningar, kliniska prövningar, fältstudier och handläggning. EESK anser att tilläggsskydd är avgörande för att effektivt främja innovation inom nya verksamma ämnen och uppmuntra centrum för forskning och utveckling i EU, medan balanserade undantag från tilläggsskyddets rättigheter ska säkerställa att läkemedel kan tillhandahållas i tillräckliga mängder och till överkomliga priser. Trots att systemet för tilläggsskydd är ett okomplicerat system som främjar innovation är det fortfarande splittrat och kräver att en ansökan om tilläggsskydd lämnas in i var och en av de EU-medlemsstater där skyddet söks. Genom att med hjälp av en ny, separat EU-förordning inrätta ett enhetligt intyg om tilläggsskydd och en myndighet som utgör en enda kontaktpunkt för beviljande av enhetliga tilläggsskydd för patent skulle man göra tilläggsskyddet mer attraktivt för patentinnehavare, förbättra skyddet för innovatörer och skapa rättssäkerhet för tredje parter. EESK stöder även tillvägagångssättet att undersöka tillämpligheten hos ett optimerat system för tilläggsskydd i nya sektorer där produkter sannolikt kommer att behöva försäljningstillstånd.

3.1.3

Utifrån erfarenheterna från översynen av EU:s varumärkeslagstiftning är kommittén övertygad om att uppdateringen av EU:s lagstiftning om formgivningsskydd kommer att genomföras framgångsrikt. De positiva erfarenheterna av att reglera dessa frågor i EU-lagstiftningen bör motivera kommissionen att lägga fram ett förslag om en ny, separat förordning om enhetliga tilläggsskydd för patent och, på lång sikt, införliva det enhetliga patentsystemet i EU:s rättssystem.

3.1.4

EESK konstaterar att geografiska beteckningar utgör en unik och värdefull resurs för EU:s producenter på en alltmer avreglerad och konkurrensutsatt världsmarknad. EU:s system för skydd av geografiska beteckningar har ett stort ekonomiskt värde i jordbrukssektorn. Generellt fungerar systemet mycket bra, men skyddet av geografiska beteckningar behöver fortfarande säkerställas genom ett harmoniserat kontrollsystem för myndigheterna och en gemensam definition av livsmedelsbedrägeri, till exempel. Handelsavtal bör även fokusera på sådana särskilda skyddsåtgärder. EESK betonar potentialen i att införa ett harmoniserat system för skydd av geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter, som är en viktig del av den lokala identiteten. Detta skulle hjälpa lokala producenter att presentera sina kvalitetsprodukter på ett mer framgångsrikt sätt, och få ytterligare positiva effekter i mindre utvecklade regioner. En förenkling av registreringsförfarandet skulle även gynna producenterna.

3.1.5

Ordningen för gemenskapens växtförädlarrätt är ett annat positivt exempel på en harmoniserad strategi för att skydda immateriella rättigheter på grundval av en EU-förordning. Den kan också utgöra en säker grund för små och medelstora växtförädlare och innehåller viktiga undantag för jordbruk och växtförädlare. När det gäller dess uttalade mål utgör systemet en bra grund för växtförädlare att effektivt bidra till målen för den gröna omställningen.

3.1.6

EESK betonar att skyddet av upphovsrätt, formgivningar och närliggande rättigheter är av avgörande betydelse för de kulturella och kreativa yrkena, som ger upphov till ett stort ekonomiskt välstånd och bidrar avsevärt till Europas identitet, kultur och värden – såsom arkitektoniska verk och andra kulturella verk – men där man ofta inte förfogar över tillräckliga sakkunskaper eller finansiella medel för att kunna skydda sina immateriella rättigheter och omvandla innovationer till produkter. Det är viktigt att ramen för upphovsrätt och förvaltningen av upphovsrättsdata harmoniseras, och att denna åtgärd åtföljs av ytterligare stödåtgärder.

3.1.7

Arbetstagare som sysslar med kreativt arbete, och framför allt uppfinningar, är möjliga rättighetsinnehavare. Det är mycket viktigt att inleda en social dialog på europeisk, nationell, sektorsspecifik eller företagsspecifik nivå som, utöver lagbestämmelserna, klargör och definierar rättvisa immateriella rättigheter genom kollektiva förhandlingar för att skapa incitament för upphovspersoner och producenter i form av erkännande av deras verk och skälig ekonomisk ersättning. Avtal om överlåtelse av upphovsrätt bör inte betraktas som en skyldighet att överföra alla immateriella rättigheter till arbetsgivaren utan lämplig ersättning.

3.1.8

Bioteknikdirektivet utgör en viktig ram för rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Det behandlar politiskt och etiskt känsliga ämnen och är därför resultatet av ett noggrant övervägande av mycket kontroversiella intressen. En snabb bioteknisk utveckling är dock även nödvändig på hälsoområdet och i kampen mot omfattande epidemier och hunger i världen. Därför är det viktigt att i stor utsträckning främja forskning och innovation på dessa områden, men även att sprida och licensiera den på ett effektivt sätt.

3.1.9

Företagshemligheter är immateriella tillgångar som kompletterar immateriella rättigheter. De används i stor utsträckning i de kreativa processer som leder till innovation och skapandet av immateriella rättigheter, och därför är det av yttersta vikt att se till att de skyddas effektivt. EESK anser därför att det är viktigt att klargöra den grund som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 (1).

3.2   Användning och spridning av immateriella rättigheter – med särskilt fokus på små och medelstora företag

3.2.1

EESK anser att ett av de viktigaste målen med handlingsplanen är att öka små och medelstora företags utnyttjande av möjligheten att skydda immateriella rättigheter, vilket påverkar alla olika system för skydd av immateriella rättigheter. Det finns en stor innovationspotential hos EU:s små och medelstora företag samt mikroföretag, men den övervägande majoriteten kan inte öka värdet av sina immateriella tillgångar.

3.2.2

Kostnadsfrågan är en anledning till att endast 9 % av de små och medelstora företagen i EU har registrerat immateriella rättigheter. Kostnaden för att få ett patent i EU är för närvarande avsevärt högre än i exempelvis USA eller Japan och utgör en enorm ekonomisk börda för små och medelstora företag samt mikroföretag. För att förbättra tillgången till skydd av immateriella rättigheter för små och medelstora företag måste kostnaderna därför sänkas. Ett snabbt införande av det enhetliga patentsystemet, som kommer att minska kostnaderna för patentregistrering avsevärt, kommer att få en avgörande betydelse för innovativa små och medelstora företag och mikroföretag, såsom fria professionella teknikföretag. EESK betonar även vikten av alla olika strategier för ekonomiskt stöd och experthjälp till små och medelstora företag: immaterialrättskuponger från EUIPO, strategin att hjälpa små och medelstora företag att dra nytta av sina immateriella rättigheter för att få tillgång till finansiering, programmet IPA4SME, som bidrar med upp till 15 000 euro för att samfinansiera åtgärder för diagnostik och skydd av immateriella rättigheter, osv. Kommittén noterar även att patentombuden spelar en central roll i detta stödsystem.

3.2.3

EESK anser att ett stort problem är den enorma bristen på kunskap om strategier för hantering av immateriella rättigheter hos EU:s företag, särskilt, men inte enbart, hos små och medelstora företag och mikroföretag. Tillhandahållandet av lättillgänglig allmän och anpassad information samt stöd och rådgivning till små och medelstora företag och mikroföretag, genom en rad olika program och initiativ såsom den europeiska helpdesken för immaterialrättigheter och via olika kanaler och nätverk, är därför av stor betydelse för att ta itu med denna utmaning och bör utökas ytterligare. Medvetenheten om immateriella rättigheters potential för entreprenörer måste höjas och kombineras med olika utbildningsprogram med låg tröskel. EESK föreslår att man ska undersöka sätt att öka antalet kvalificerade förvaltare av immateriella rättigheter i EU-företag.

3.2.4

EESK vill även inleda en diskussion om hur kunskaperna om immateriella rättigheter och hantering av immateriella rättigheter kan förbättras i EU:s utbildningssystem: Grundläggande kunskaper och medvetenhet om hantering av immateriella rättigheter bör införlivas i utbildningar på gymnasie- och högskolenivå, och fördjupade kunskaper om studier av immateriella rättigheter, såväl företagsekonomiska och tekniska studier som många andra, bör ingå i läroplanerna. Hantering av immateriella rättigheter bör även erbjudas som ett fristående ämne inom högre utbildning. Kommittén är övertygad om att en höjning av den befintliga kunskapen kan leda till att skyddet för immateriella rättigheter utnyttjas i större utsträckning.

3.2.5

Betydelsen av att omvandla forskningsresultat till innovation är uppenbar, och därför välkomnar EESK alla åtgärder för att främja kunskapsöverföring och bättre hantering av immateriella rättigheter inom forsknings- och innovationssamfundet. Små och medelstora företag samt mikroföretag är ofta små partner i projektkonsortier och behöver i den rollen få bättre stöd för att omvandla immateriella rättigheter till produkter och skydda sina rättigheter inom sådana konsortier. Detta bör vara ett särskilt fokus för stödprogram som erbjuder anpassad rådgivning och anpassat stöd.

3.3   Tillgång till och delning av immaterialrättsligt skyddade tillgångar

3.3.1

Under den nuvarande hälsokrisen har behovet av tillgång till systemrelevanta immateriella rättigheter i kritiska situationer blivit uppenbart. När det gäller vacciner och behandlingar som kan användas i samband med pandemin får immateriella rättigheter inte hindra deras tillgänglighet eller tillgång. Effekten av den forskning som görs med europeiska offentliga medel bör maximeras genom att man säkerställer att den kunskap och de immateriella rättigheter som den resulterar i delas. Å andra sidan är effektiva system för utfärdande av tvångslicenser ett skyddsnät för samhället i nödsituationer. Förfarandena i dessa system måste bygga på en noggrann övervägning av de olika berörda intressena och samtidigt vara snabba och samordnade på europeisk nivå för att kunna uppfylla folkhälsokraven så effektivt som möjligt. I detta sammanhang vill EESK även betona vikten av förordning (EG) nr 816/2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem (2).

3.3.2

Att förbättra insynen i ägandeskapet och hanteringen av immateriella rättigheter är nödvändigt för att underlätta licensiering och spridning av immateriella rättigheter. I detta sammanhang vill EESK även betona behovet av ett snabbt genomförande av det enhetliga patentsystemet och vikten av att förbättra infrastrukturen för upphovsrätt när det gäller information om rättighetsinnehavare, villkor och alternativ för licensiering, även i fråga om blockkedjeteknik.

3.3.3

Eftersom standardisering är en process där de berörda aktörerna har många olika intressen kräver standardessentiella patent en särskilt hög nivå av transparens och rättvisa regler för licensiering. Kommittén stöder därför strategier för ett oberoende system för tredjeparters väsentliga kontroller och åtgärder för att minska överträdelser och motsättningar.

3.3.4

EESK ser att det finns en ekonomisk potential i att främja delning av uppgifter och flödet av uppgifter inom EU i alla sektorer, men betonar att möjliggörandet av flödet och en utbredd användning av uppgifter måste bygga på ett balanserat tillvägagångssätt som säkrar integritet, trygghet, säkerhet, etiska normer och legitima intressen i fråga om skydd av immateriella rättigheter. Detta behöver säkerställas i 2021 års översyn av databasdirektivet (3).

3.4   Intrång i immateriella rättigheter

3.4.1

Effektiv verkställighet och rättslig prövning är de huvudsakliga kriterierna för ett framgångsrikt system för skydd av immateriella rättigheter, och behöver därför stärkas avsevärt. EESK betonar att införandet av den enhetliga patentdomstolen kommer att innebära ett enormt lyft för skyddet av patenträttigheter och att även skyddet av immateriella rättigheter i andra system för immateriella rättigheter (t.ex. försäkringar) måste stärkas avsevärt genom praktiska och/eller rättsliga åtgärder. I synnerhet små och medelstora företag samt mikroföretag har ofta inte möjlighet att skydda sina immateriella rättigheter.

3.4.2

Digitaliseringen har medfört nya former av intrång i immateriella rättigheter, såsom bland annat cyberstöld av företagshemligheter och olaglig streaming. EESK välkomnar tvingande förordningar, som rättsakten om digitala tjänster (4), för att säkerställa en bättre rättslig ram.

3.4.3

Förfalskning och piratkopiering orsakar enorma förluster i EU:s försäljning, och medför dessutom risker för konsumenternas hälsa, säkerhet och trygghet. EESK välkomnar samarbetet mellan alla berörda parter, inrättandet av en EU-verktygslåda och stärkandet av den roll som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning spelar i kampen mot förfalskningar.

3.5   Rent spel på global nivå

3.5.1

EU har ingen ledande position i den globala konkurrensen när det gäller immateriella rättigheter. Vad gäller patentansökningar ökade Asiens andel av världens patentansökningar till 65 % under 2019, medan EU:s andel sjönk dramatiskt från 17,4 % (år 2009) till 11,3 %. Det är därför ytterst viktigt att förbättra EU:s position.

3.5.2

Skyddet och tillämpningen av immateriella rättigheter är en ytterligare utmaning för företag i EU som är verksamma i länder utanför EU. Därför uppmuntrar EESK alla kommissionens åtgärder för att förbättra situationen. Förhandlingar om kapitel om immateriella rättigheter med en hög nivå av skydd i frihandelsavtal och dialoger om immateriella rättigheter med handelspartner är viktiga långsiktiga tillvägagångssätt, precis som samarbete inom globala organisationer som Wipo och WTO samt deltagande i globala immaterialrättsliga avtal.

3.5.3

EESK understryker vikten av verktyg för direktstöd som tillhandahåller information till EU-företag som verkar i länder utanför EU, till exempel granskning av utländska investeringar, bevakningslistan för varumärkesförfalskning och pirattillverkning samt tredjelandsrapporten. Åtgärder som immaterialrättsliga hjälpcentraler för små och medelstora företag till stöd för små och medelstora företag samt mikroföretag är särskilt viktiga och bör utvecklas vidare.

---

(1)  EUT L 157, 15.6.2016, s. 1.

(2)  EUT L 157, 9.6.2006, s. 1.

(3)  EGT L 77, 27.3.1996, s. 20.

(4)  COM(2020) 825 final.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (rättsakten om digitala marknader)

[COM(2020) 842 final – 2020/0374(COD)]

(2021/C 286/12)

Föredragande:

Emilie PROUZET

Remiss	Europeiska unionens råd, 10.2.2021 Europaparlamentet, 8.2.2021
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	31.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2021
Plenarsession nr	560
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	179/9/16

1.   Slutsatser och högnivårekommendationer

1.1

Under de senaste tio åren har frågor och behov tagits upp när det gäller både konkurrens och inremarknadsregler. Dessa har helt klart ökat under covid-19-krisen. EESK välkomnar förslaget till förordning om rättsakten om digitala marknader, som syftar till att hindra grindvakter från att ålägga företag och konsumenter oskäliga villkor och säkerställa tillgången till viktiga digitala tjänster.

1.2

Onlineplattformar är ett ständigt närvarande fenomen som utmanar etablerade aktörer genom att förändra hur vi konsumerar och tillhandahåller produkter och tjänster, men också hur vi arbetar och anställer människor. I detta avseende välkomnar EESK kommissionens helhetssyn när det gäller att behandla alla aspekter av detta ekosystem. Kommittén kommer i detta sammanhang att vara särskilt uppmärksam på beskattning, dataförvaltning och arbetsvillkor. När det gäller den sistnämnda punkten välkomnar EESK kommissionens samråd om förbättrade arbetsvillkor för plattformsarbetare och ser fram mot det lagstiftningsinitiativ som planeras till slutet av året.

1.3

Att uppnå lika villkor för de olika aktörerna på de digitala marknaderna förblir det främsta målet. Europa behöver en rättvis och öppen onlineplattformsmiljö för att uppnå en bättre fungerande inre marknad. EESK menar att rättsakten om digitala marknader och rättsakten om digitala tjänster (1) tillsammans kommer att utgöra hörnstenen i en ram som ska förbättras med åren och tillämpas i överensstämmelse med annan viktig digital politik, såsom förordningen om integritet och elektronisk kommunikation, den allmänna dataskyddsförordningen, P2B-förordningen och anpassningen av konkurrensreglerna till den digitala tidsåldern.

1.4

Att ett rättvist och innovationsvänligt företagsklimat säkerställs samtidigt som slutanvändarna skyddas är fortfarande av grundläggande betydelse. Förslaget till rättsakt om digitala marknader är ett svar på den snabba och föränderliga digitala tidsåldern, och föreskriver korta tidsfrister och snabbt uppdaterbara förfaranden samtidigt som rättssäkerheten och rätten till försvar tryggas. EESK anser dock att artikel 16 om marknadsundersökningar av bristande efterlevnad måste stärkas både när det gäller tidsfördröjningen (att vänta på tre överträdelser inom fem år skulle åsamka alltför stora skador) och påföljder.

1.5

Genom att fokusera på specifika tjänster oavsett var tjänsteleverantören är etablerad eller vilken lag som är tillämplig på tillhandahållandet av tjänsten tar kommissionen på ett ändamålsenligt sätt itu med frågan om lika villkor för europeiska och globala nätaktörer. EESK anser att inriktning på tjänsten snarare än på aktören är en bra lösning på svårigheterna när man försöker övervaka så pass olika digitala aktörer.

1.6

Till skillnad från rättsakten om digitala tjänster kräver rättsakten om digitala marknader inte direkt att plattformarnas betecknade grindvakter ska utse en rättslig företrädare i Europeiska unionen. De utvärderings- och utredningsförfaranden som beskrivs nedan kräver dock dialog och samordning mellan de centrala tjänsteplattformarna och kommissionen. EESK rekommenderar att man inkluderar en hänvisning till artiklarna 10 och 11 i rättsakten om digitala tjänster för att säkerställa att alla grindvakter utser en rättslig företrädare i Europeiska unionen.

1.7

Dessutom är det av högsta prioritet för EESK att förhindra att ökande nationell lagstiftning splittrar upp den inre marknaden ännu mer. EESK anser att åtgärder på EU-nivå är av yttersta vikt och stöder till fullo artikel 1.5 och 1.7.

1.8

Samtidigt ställer sig EESK bakom rättsakten om digitala marknader när det gäller att medlemsstaterna måste ha möjlighet att agera i nära samarbete med kommissionen (genom ett beslut som antas enligt artikel 3.6, enligt artikel 33 eller parallellt, på grundval av konkurrensreglerna).

1.9

För att täcka fall där ansvar uppstår samtidigt på grund av överträdelse av rättsakten om digitala marknader och överträdelse av reglerna enligt artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tas det för givet att dessa två uppsättningar regler kan tillämpas samtidigt. Rättsakten om digitala marknader bör därför förtydliga genomförande- och samordningsförfarandena för att säkerställa rättssäkerhet och effektivitet (artikel 1.6).

1.10

EESK anser att det krävs en ingående diskussion om orsakerna till och effekterna av de olika metoderna för att fastställa nya skyldigheter enligt artikel 10 och för att utvidga metoderna enligt artikel 17. Samtidigt anser EESK att de särskilda exceptionella omständigheterna med avseende på de sex parametrar som används för att beteckna grindvakter bör definieras (artikel 3.6).

1.11

EESK anser därför att definitionerna av ”centrala tjänster”, ”slutanvändare” och ”företagsanvändare” bör vara mycket mer specifika.

1.12

EESK anser att det bör klargöras att de metoder som avses i artiklarna 5 och 6 utgör förbjudna metoder. Artikel 6 om metoder måste dock genomföras specifikt inom ramen för den regelbundna dialogen mellan kommissionen och grindvakterna.

2.   Kommentarer om tillämpningsområde och betecknande

2.1

EESK anser att tillämpningsområdet för tjänster är mycket brett, även om det är mycket viktigt. Det är faktiskt bara metoder med direkt anknytning till dessa centrala plattformstjänster som omfattas och är föremål för skyldigheter. EESK stöder den rättsliga säkerhet som skapas genom en översyn av förordningen med eventuella ändringar av tillämpningsområdet för tjänster.

2.2

EESK noterar att de problem som identifierats beträffande hur marknaden för centrala tjänster fungerar inte alla avser slutanvändare (se tjänsterna f, g och h) och undrar om effekten av processen i rättsakten om digitala marknader inom centrala B2B-tjänster har bedömts tillräckligt ingående, särskilt i reklamekosystemet (annonsmarknaden).

2.3

Om en central tjänst erbjuds är det möjligt att bedöma om någon leverantör av denna tjänst har attribut som gör att den kumulativt uppfyller kriterierna för att anses vara en grindvakt för den specifika tjänsten. EESK stöder denna kumulativa metod

2.4   Särskilda kommentarer om den kvantitativa bedömningen – förmodade grindvakter

2.4.1

När det gäller det första tröskelvärdet noterar EESK att det avser den totala omsättningen för det företag som äger plattformen, inklusive alla affärsområden som inte är plattformsaffärsmodeller eller onlineverksamhet, inte tjänstens omsättning.

2.4.2

EESK stöder tröskelvärdet för ekonomiska data, särskilt det sätt på vilket det omfattar kapitaliseringssiffrorna för att återspegla plattformarnas förmåga att tjäna pengar på sina användare och deras ekonomiska kapacitet (inklusive möjligheten att utnyttja tillgången till finansmarknaden).

2.4.3

När det gäller det andra tröskelvärdet erkänner EESK kriteriernas relevans i förhållande till antalet användare (för den specifika centrala plattformstjänst som analyseras).

2.4.4

I förslaget ligger definitionen av slutanvändare (artikel 2.16) nära definitionen av konsument och ställs på vedertaget sätt i motsats till den yrkesmässiga användaren. I artikel 3.2 b definieras begreppet slutanvändare på grundval av varaktighet (månader) och relevans (att vara aktiv). EESK anser att definitionen av slutanvändare bör vara exakt (dvs. användare som passerar, besöker webbplatsen, använder den en gång i månaden). Samma fråga gäller företagsanvändare. För rättssäkerhetens skull rekommenderar EESK att begreppen ”slutanvändare” och ”företagsanvändare” förtydligas eller åtminstone definieras i förslaget till förordning.

2.5   Särskilda kommentarer om den kvalitativa bedömningen – bedömda grindvakter

2.5.1

Om inte alla tröskelvärden nås kumulativt kan kommissionen genomföra en marknadsundersökning. Detta kan begäras av en medlemsstat (artikel 15) och bygger på sex andra parametrar för att avgöra om plattformen uppfyller de tre avgörande kriterierna (artikel 3.6).

2.5.2

I den kvalitativa bedömning av den inre marknaden som kommissionen inför avspeglas många parametrar som är relevanta inom konkurrensrätt och ekonomi. Med tanke på bristen på precedensfall (inget behov av att definiera en relevant marknad eller bevisa dominans för att fastställa grindvaktsstatus) är det dock oklart/oprövat hur många/hur starka egenskaperna/ parametrarna kommer att vara.

2.5.3

Om målet är att rikta in sig på situationer som är jämförbara med dem som identifierats i den kvantitativa bedömningen men där tröskelvärdena inte har uppnåtts, anser EESK att bedömningsmekanismen endast är mycket begränsad i fråga om detaljerna. Vid första anblicken tycks inget förhindra en bredare tolkning av dessa parametrar, så att de kan tillämpas på ett större antal aktörer, eftersom vi vet att många affärsmodeller inom ekonomin utvecklas och att det experimenteras med digital omvandling och nya affärsmodeller.

2.5.4

Eftersom dessa sex parametrar gör det möjligt att beteckna grindvakter, anser EESK att deras specifika exceptionella omständigheter bör definieras.

3.   Kommentarer om förtecknade metoder

3.1

För att förstå förteckningarna över metoder i förslaget till rättsakt om digitala marknader anser EESK att det är viktigt att se tillbaka på kommissionens arbete: de metoder som fastställts under de senaste åren, de som redan omfattas av den nya P2B-förordningen och de som skulle kunna täckas genom att konkurrenslagstiftningen anpassas till det digitala ekosystemet.

3.2

EESK anser att tillämpningsområdet för metoderna bör förtydligas, särskilt om kommissionen kan utvidga det. Således verkar det som om många av de metoder som avses i artikel 5 ingår i plattformens centrala tjänst, medan artikel 6 avser användningen av sådana centrala plattformstjänster för att utnyttja och påverka marknadsresultat.

3.3

EESK anser att ett tillförlitligt certifieringssystem bör utvecklas på grundval av testförfaranden som gör att företag kan intyga att deras AI-system är tillförlitliga och säkra. Öppenhet, särskilt när det gäller klassificeringssystem, spårbarhet och förklarbarhet för algoritmiska beslutsprocesser, är en teknisk utmaning som kräver stöd från EU-instrument såsom Horisont Europa-programmet (2).

3.4   Särskilda kommentarer om orättvisa datadrivna metoder

3.4.1

EESK erkänner behovet av att ytterligare förbättra genomförandet av den allmänna dataskyddsförordningen genom att fastställa metoden i artikel 5 a. EESK uppmuntrar även kommissionen att regelbundet se över den allmänna dataskyddsförordningen och tillhörande förordningar mot bakgrund av den tekniska utvecklingen (3).

3.4.2

När det gäller effektiv portabilitet för data (artikel 6 h) påpekar EESK att molntjänsteindustrin, i enlighet med förordningen om det fria flödet av data, håller på att utveckla en uppförandekod för att säkerställa avtalsmässig och teknisk transparens vad gäller avslutande av kontrakt och dataportering mellan molntjänsteleverantörer eller tillbaka till lagring på egna servrar. Hur ändamålsenlig uppförandekoden är när det gäller att främja portabilitet på molntjänstemarknaden ska utvärderas inom kort.

3.5   Särskilda kommentarer om otillbörligt självföreträde

3.5.1

I rättsakten om digitala marknader fastställs grindvaktens skyldighet att avstå från förmånligare behandling även med avseende på ”någon tredje part som tillhör samma företag”. Denna ytterligare specifikation upprepas dock inte i andra bestämmelser, trots att en grindvakt skulle kunna undvika den begränsning som anges i dessa bestämmelser genom att tillhandahålla relevanta data till en tredje part. Som exempel kan vi hänvisa till artikel 5 a eller artikel 6.1 a, där överföring av data till en tredje part (oavsett om den tillhör samma företag eller inte) inte är förbjudet. Även om artikel 11 erbjuder en viss lösning anser vi inte att den är tillräcklig.

3.5.2

Paritetsklausulen i artikel 5 b: att hindra företagsanvändare från att erbjuda samma varor och tjänster till konsumenter på andra villkor via andra onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer än via deras plattform skulle nu vara förbjudet för grindvakter. EESK anser att formuleringen ”till priser eller villkor som skiljer sig från” är bred och kan omfatta andra kriterier än bara pris, som kan behöva preciseras.

3.6   Särskilda kommentarer om orättvisa villkor för åtkomst

3.6.1

När det gäller metoden i artikel 5 d konstaterar EESK att P2B-förordningen redan innehåller bestämmelser för att säkerställa åtkomst för företagsanvändare för att lämna in klagomål och öppenhet när det gäller klagomålshantering, och ifrågasätter relevansen av denna metod. EESK undrar varför slutanvändarna inte omfattas.

4.   Kommentarer om undersöknings-, verkställighets- och övervakningsbefogenheter

4.1

Vid tillämpningen av artikel 3.6 bör man i högre grad överväga att göra de berörda medlemsstaternas myndigheter delaktiga i beslutsfattandet. Vi anser att myndigheterna i en medlemsstat bör ha rätt att begära att kommissionen ska utfärda ett beslut enligt punkt 6, och kommissionen bör ha motsvarande skyldighet att diskutera begäran och, i förekommande fall, tillåta den berörda medlemsstaten att vidta preliminära åtgärder i avvaktan på kommissionens beslut. För beslutet bör kommissionen också begära ett yttrande från alla medlemsstater där den potentiella grindvakten bedriver verksamhet.

4.2

I förslaget till förordning kombineras självutvärdering av plattformarna och utvärdering av den behöriga myndigheten, dvs. kommissionen. Denna bedömning utförs dock i första hand av den centrala plattformstjänsten, som måste underrätta kommissionen om att dessa tröskelvärden har uppnåtts inom tre månader (artikel 3.3). EESK erkänner och stöder att processen i rättsakten om digitala marknader gör plattformarna ansvariga. Det noteras också att förslaget respekterar rätten till försvar och överklagande och takten i digitala affärer.

4.3

EESK stöder de åtgärder i rättsakten om digitala marknader som ger kommissionen möjlighet att bedöma och övervaka grindvaktsplattformars tillväxt, såsom fusioner utanför tröskelvärdena i förordning (EG) nr 139/2004 (4).

4.4

EESK stöder dessutom kommissionens bedömning av huruvida det nuvarande EU-systemet gör det möjligt att i tillräcklig utsträckning fånga upp viktiga förvärv av mål med låg omsättning som kan påverka konkurrensen på EU:s inre marknad (5). Kommissionsledamot Margrethe Vestagers förslag om att börja godta hänskjutanden från nationella konkurrensmyndigheter om fusioner, oavsett om dessa myndigheter har befogenhet att granska ärendet eller ej, kan vara ett alternativ (6).

4.5

Vid sidan av kommissionen måste den planerade rådgivande kommittén för digitala marknader också inrättas för största möjliga ändamålsenlighet. EESK betraktar artikel 32 som mycket vag i detta avseende och anser att kommittén bör anförtros löpande tillsyn och övervakning. EESK föreslår också att man överväger om kommittén skulle kunna ta emot klagomål från konsumentorganisationer och arbetsmarknadens parter.

4.6

EESK anser att organisationer som arbetar med företagsintressen och konsumentskydd samt fackföreningar bör höras och att deras åsikter bör beaktas på samma sätt som i konkurrensärenden. Enligt artikel 20 i rättsakten om digitala marknader får kommissionen genomföra höranden. EESK föreslår att deras deltagande och deras rätt att bli hörda tydligt anges i denna artikel.

---

(1)  EESK:s yttrande om rättsakten om digitala tjänster (se sidan … i detta nummer av EUT).

(2)  EUT C 47, 11.2.2020, s. 64.

(3)  EUT C 47, 11.2.2020, s. 64.

(4)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(5)  https://one.oecd.org/document/DAF/COMP/WD(2020)24/en/pdf

(6)  https://ec.europa.eu/commission/commissioners/2019-2024/vestager/announcements/future-eu-merger-control_en