15.9.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 810/2009

av den 13 juli 2009

om införande av en gemenskapskodex om viseringar

(viseringskodex)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 a och b ii,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (1), och

av följande skäl:

(1)	Enligt artikel 61 i fördraget bör upprättandet av ett område med fri rörlighet för personer åtföljas av åtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring.

(2)	Enligt artikel 62.2 i fördraget ska genom åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser fastställas regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader, inbegripet förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar.

(3)

När det gäller viseringspolitik är införandet av ett gemensamt regelverk, särskilt genom konsolidering och utveckling av regelverket (relevanta bestämmelser i Schengenkonventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (2) och i de gemensamma konsulära anvisningarna (3), ett av de viktigaste inslagen för att ”ytterligare utveckla den gemensamma viseringspolitiken som en del av ett mångsidigt system som syftar till att underlätta lagligt resande och ta itu med olaglig invandring genom ytterligare harmonisering av nationell lagstiftning och hanteringsförfaranden vid lokala konsulära beskickningar”, som det definieras i Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (4).

(4)

Medlemsstaterna bör för viseringsändamål vara närvarande eller företrädda i alla tredjeländer vilkas medborgare är skyldiga att inneha visering. Medlemsstater som saknar eget konsulat i ett bestämt tredjeland eller i en viss del av ett bestämt tredjeland bör bemöda sig om att ingå överenskommelser om representation för att undvika en orimligt stor ansträngning från de viseringssökandes sida för att få tillgång till ett konsulat.

(5)

Det är nödvändigt att införa regler om transitering genom det internationella transitområdet på flygplatser för att bekämpa olaglig invandring. Medborgare från tredjeländer som finns upptagna på en gemensam förteckning bör därför vara skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering. I akuta situationer med massiv tillströmning av olagliga invandrare, bör dock medlemsstaterna ges möjlighet att ställa ett sådant krav för medborgare i andra tredjeländer än de som anges i den gemensamma förteckningen. Medlemsstaternas enskilda beslut bör ses över årligen.

(6)	Arrangemangen för att ta emot sökande bör vara utformade på ett sätt som visar vederbörlig respekt för den mänskliga värdigheten. Handläggningen av viseringsansökningar bör genomföras på ett professionellt och respektfullt sätt och stå i proportion till de eftersträvade målen.

(7)

Medlemsstaterna bör se till att kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls allmänheten håller hög standard och följer god administrativ praxis. De bör avdela utbildad personal i lämpligt antal samt tillräckliga resurser för att i möjligaste mån underlätta viseringsansökningsförfarandet. Medlemsstaterna bör se till att principen om en enda kontaktpunkt tillämpas för alla sökande.

(8)

Förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, bör viseringar för flera inresor utfärdas för att minska den administrativa bördan vid medlemsstaternas konsulat och underlätta ett smidigt resande för personer som reser ofta eller regelbundet. Sökande vilkas integritet och pålitlighet konsulaten känner till bör så långt möjligt komma i åtnjutande av ett förenklat förfarande.

(9)

På grund av registreringen av biometriska kännetecken i Informationssystemet för viseringar (VIS), som upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (5) bör det vara ett grundkrav för ansökan om visering att sökanden infinner sig personligen, åtminstone vid den första ansökan.

(10)	För att underlätta förfarandet vid en efterföljande viseringsansökan, bör det vara möjligt att kopiera fingeravtryck från den första registreringen i VIS inom en period av 59 månader. Efter denna period bör fingeravtrycken tas på nytt.

(11)	Varje handling, uppgift eller biometriskt kännetecken som mottas av en medlemsstat under ett viseringsansökningsförfarande ska anses vara en konsulär handling enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 och ska behandlas på lämpligt sätt.

(12)	Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6) är tillämpligt på medlemsstaterna vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

(13)

För att underlätta förfarandet bör flera samarbetsformer övervägas, t.ex. begränsad representation, samlokalisering, gemensamma ansökningscentrum, honorärkonsuler och samarbete med externa tjänsteleverantörer, varvid hänsyn särskilt bör tas till uppgiftsskyddskraven i direktiv 95/46/EG. I enlighet med de villkor som fastställs i denna förordning bör medlemsstaterna själva kunna bestämma vilken typ av organisationsstruktur de kommer att använda i olika tredjeländer.

(14)

Bestämmelser måste antas för situationer där en medlemsstat beslutar att samarbeta med en extern tjänsteleverantör för mottagande av ansökningar. Ett sådant beslut kan fattas om samarbete med andra medlemsstater i form av representation, begränsad representation, samlokalisering eller ett gemensamt ansökningscentrum visar sig olämpligt för den berörda medlemsstaten under särskilda omständigheter eller av skäl som rör lokala förhållanden. Denna typ av arrangemang bör överensstämma med de allmänna principerna för utfärdandet av viseringar och kraven på skydd av uppgifter i direktiv 95/46/EG bör respekteras. Dessutom bör behovet av att undvika visashopping beaktas vid fastställandet och genomförandet av sådana arrangemang.

(15)	Om en medlemsstat har beslutat att samarbeta med en extern tjänsteleverantör, bör den bibehålla möjligheten för samtliga sökande att lämna in ansökningar direkt vid dess diplomatiska eller konsulära beskickningar.

(16)

En medlemsstat bör samarbeta med en extern tjänsteleverantör på grundval av ett rättsligt instrument, som bör innehålla bestämmelser om dess exakta ansvar, om direkt och fullständig tillgång till dess lokaler, information till de sökande, sekretess och om omständigheter, villkor och förfaranden för att tillfälligt upphäva eller säga upp samarbetet.

(17)

Genom att möjliggöra för medlemsstaterna att samarbeta med externa tjänsteleverantörer för mottagande av ansökningar, samtidigt som man fastställer principen om en enda kontaktpunkt för ingivandet av ansökningar, införs genom denna förordning ett undantag från den allmänna principen om att en sökande måste infinna sig personligen vid en diplomatisk eller konsulär beskickning. Detta påverkar inte möjligheten att kalla sökanden till en personlig intervju.

(18)

Det lokala Schengensamarbetet är avgörande för en harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken och för en korrekt bedömning av migrations- och/eller säkerhetsrisker. Med hänsyn till skillnaderna i lokala förhållanden, bör den praktiska tillämpningen av särskilda rättsliga bestämmelser bedömas av medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar på individuella platser för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna för att förhindra visashopping och skillnader i behandlingen av viseringssökande.

(19)	Statistiska uppgifter är ett viktigt hjälpmedel när det gäller att övervaka migrationsrörelser och kan fungera som ett effektivt styrverktyg. Därför bör sådana uppgifter regelbundet sammanställas i ett gemensamt format.

(20)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta ändringar av bilagorna till denna förordning. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)	För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av denna förordning på operativ nivå, bör anvisningar utarbetas om den praxis och de förfaranden som medlemsstaterna ska följa när de handlägger viseringsansökningar.

(23)	En gemensam webbplats för frågor rörande viseringar till Schengenområdet kommer att inrättas för att förbättra synligheten och skapa en enhetlig bild av den gemensamma viseringspolitiken. Genom en sådan webbplats får allmänheten tillgång till all relevant information som rör ansökan om visering.

(24)	Lämpliga åtgärder för övervakning och utvärdering av denna förordning bör fastställas.

(25)	VIS-förordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (8) bör ändras för att ta hänsyn till bestämmelserna i denna förordning.

(26)	Bilaterala avtal som ingåtts mellan gemenskapen och tredjeländer i syfte att underlätta handläggningen av ansökningar om visering får avvika från bestämmelserna i denna förordning.

(27)	När en medlemsstat står som värd för de olympiska och paralympiska spelen, bör en särskild ordning som underlättar utfärdandet av viseringar till medlemmar av den olympiska familjen tillämpas.

(28)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen fastställande av förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för transitering genom eller för vistelser på medlemsstaternas territorium som inte är avsedda att vara längre än tre månader under en sexmånadersperiod, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)	Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(30)	Villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium eller utfärdande av viseringar påverkar inte nu gällande bestämmelser om erkännande av resedokuments giltighet.

(31)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och är inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna. Eftersom denna förordning utgör en utveckling av Schengenregelverket på grundval av bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, måste Danmark i enlighet med artikel 5 i det protokollet inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(32)

När det gäller Island och Norge innebär denna förordning, i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket, en vidareutveckling av bestämmelser i Schengenregelverket (9) vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (10) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(33)

En överenskommelse bör träffas för att möjliggöra att Islands och Norges företrädare associeras till arbetet i de kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess genomförandebefogenheter enligt denna förordning. En sådan överenskommelse har planerats i den skriftväxling mellan Europeiska unionens råd och Island och Norge om de kommittéer som bistår Europeiska kommissionen i utövandet av dess verkställande befogenheter (11) som finns i bilagan till ovannämnda avtal. Kommissionen har lagt fram ett utkast till rekommendation till rådet i syfte att förhandla om denna överenskommelse.

(34)

När det gäller Schweiz innebär denna förordning, i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (12), en vidareutveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (13) om ingående av det avtalet.

(35)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG (14) om undertecknande av det protokollet.

(36)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (15). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(37)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (16). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland.

(38)	Denna förordning innehåller, med undantag för artikel 3, bestämmelser som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med det regelverket i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt och i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning inrättas förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för transitering genom medlemsstaternas territorium eller för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än tre månader under en sexmånadersperiod.

2.   Bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas på alla tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna, och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (17), utan att detta ska påverka

a)	rätten till fri rörlighet för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare,

b)	samma rätt för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar som, enligt avtal mellan å ena sidan gemenskapen och dess medlemsstater och, å andra sidan, dessa tredjeländer, har samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare och deras familjemedlemmar.

3.   I denna förordning förtecknas också de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering, genom undantag från principen om fri transitering som fastställs i bilaga 9 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart, samt fastställer förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för transitering genom de internationella transitområdena på medlemsstaternas flygplatser.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   tredjelandsmedborgare: en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget,

2.   visering: ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat för

3.   enhetlig visering: visering som gäller inom medlemsstaternas hela territorium,

4.   visering med territoriellt begränsad giltighet: visering som endast är giltig för en eller flera men inte alla medlemsstaters territorium,

5.   visering för flygplatstransitering: visering som är giltig för transitering genom de internationella transitområdena på en eller flera av medlemsstaternas flygplatser,

6.   viseringsmärke: den enhetliga utformning av viseringar som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (18)

7.   erkänd resehandling: resehandling som erkänns av en eller flera medlemsstater för påförande av viseringar,

8.   separat blad för påförande av visering: enhetlig modell för påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet i enlighet med rådets förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002 om fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet (19),

9.   konsulat: en medlemsstats diplomatiska beskickning eller en medlemsstats konsulat som har tillstånd att utfärda viseringar och som förestås av en karriärkonsul enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963,

10.   ansökan: viseringsansökan,

11.   kommersiell mellanhand: en privat byrå som tillhandahåller administrativa tjänster, transportbolag eller resebyrå (researrangör och återförsäljare).

AVDELNING II

VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING

Artikel 3

Tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering

1.   Medborgare i de tredjeländer som förtecknas i bilaga IV ska vara skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering när de passerar genom de internationella transitområdena på flygplatser som är belägna på medlemsstaternas territorium.

2.   I akuta situationer med massiv tillströmning av olagliga invandrare får enskilda medlemsstater kräva att medborgare i tredjeländer än de som avses i punkt 1 innehar visering för flygplatstransitering när de passerar genom de internationella transitområdena på flygplatser inom deras territorium. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana beslut innan de träder i kraft och om tillbakadragande av ett sådant krav på visering för flygplatstransitering.

3.   Inom ramen för den kommitté som avses i artikel 52.1 ska dessa underrättelser ses över årligen för att överföra det berörda tredjelandet till förteckningen i bilaga IV.

4.   Om tredjelandet inte överförs till förteckningen i bilaga IV, får den berörda medlemsstaten, under förutsättning att villkoren i punkt 2 är uppfyllda, behålla eller dra tillbaka kravet på visering för flygplatstransitering.

5.   Följande personkategorier ska vara undantagna från kravet på visering för flygplatstransitering i punkterna 1 och 2:

a)	Innehavare av giltig enhetlig visering, nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat.

b)	Tredjelandsmedborgare med giltiga uppehållstillstånd, som finns upptagna på förteckningen i bilaga V, som utfärdats av Andorra, Kanada, Japan, San Marino eller Amerikas förenta stater, som garanterar innehavarens ovillkorliga rätt till återinresa.

c)	Tredjelandsmedborgare med giltig visering för en medlemsstat eller för en stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992, Kanada, Japan eller Amerikas förenta stater eller när de återvänder från dessa länder efter att ha använt viseringen.

d)	Familjemedlemmar till medborgare i unionen i enlighet med artikel 1.2 a.

e)	Innehavare av diplomatpass.

f)	Flygbesättningsmedlemmar som är medborgare i en stat som är avtalspart i Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart.

AVDELNING III

FÖRFARANDEN OCH VILLKOR FÖR UTFÄRDANDE AV VISERINGAR

KAPITEL I

Myndigheter som medverkar vid förfaranden i samband med ansökningar

Artikel 4

Myndigheter som är behöriga att medverka vid förfaranden i samband med viseringsansökningar

1.   Ansökningar ska prövas av och beslut fattas av konsulaten.

2.   Med avvikelse från punkt 1 får ansökningar prövas och beslut fattas vid medlemsstaternas yttre gränser av de myndigheter som ansvarar för personkontroller i enlighet med artiklarna 35 och 36.

3.   I medlemsstaternas utomeuropeiska territorier får ansökningar prövas av och beslut fattas av de myndigheter som den berörda medlemsstaten utser.

4.   En medlemsstat kan begära att andra myndigheter än de som anges i punkterna 1 och 2 ska medverka vid prövningen av och vid beslut om ansökningar.

5.   En medlemsstat kan begära att konsulteras eller underrättas av en annan medlemsstat i enlighet med artiklarna 22 och 31.

Artikel 5

Medlemsstat som är behörig att pröva och fatta beslut om en ansökan

1.   Den medlemsstat som är behörig att pröva och besluta om en ansökan om enhetlig visering ska vara

a)	den medlemsstat vars territorium är det enda målet för resan eller resorna,

b)	om besöket omfattar fler än ett mål, den medlemsstat vars territorium utgör huvudmålet för resan eller resorna vad avser vistelsens längd eller syfte, eller

c)	om inget huvudmål kan fastställas, den medlemsstat vars yttre gräns den sökande avser att passera för att resa in på medlemsstaternas territorium.

2.   Den medlemsstat som är behörig att pröva och besluta om en ansökan om enhetlig visering för transitering ska vara

a)	den berörda medlemsstaten, vid transitering genom en enstaka medlemsstat, eller

b)	den medlemsstat vars yttre gräns sökanden har för avsikt att passera i syfte att påbörja transiteringen, vid transitering genom flera medlemsstater.

3.   Den medlemsstat som är behörig att pröva och besluta om en ansökan om en visering för flygplatstransitering ska vara

a)	den medlemsstat på vars territorium flygplatsen är belägen, om det rör sig om en enstaka flygplatstransitering, eller

b)	den medlemsstat på vars territorium den första transitflygplatsen är belägen, vid två eller flera transiteringar.

4.   Medlemsstaterna ska samarbeta för att förhindra att en ansökan inte kan prövas eller att beslut inte kan fattas på grund av att den medlemsstat som är behörig enligt punkterna 1–3 inte är närvarande eller saknar representation i det tredjeland där sökanden lämnar in ansökan i enlighet med artikel 6.

Artikel 6

Konsulär territoriell behörighet

1.   En viseringsansökan ska prövas och beslutas av konsulatet för den behöriga medlemsstat inom vars jurisdiktion sökanden är lagligt bosatt.

2.   Ett konsulat för den behöriga medlemsstaten ska pröva och fatta beslut om en ansökan som lämnats in av en tredjelandsmedborgare som lagligen vistas men inte är bosatt i dess jurisdiktion, om sökanden har motiverat varför ansökan lämnades in vid detta konsulat.

Artikel 7

Behörighet att utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium

Tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium och som är skyldiga att inneha visering för att få resa in på en eller flera andra medlemsstaters territorium, ska ansöka om visering hos konsulatet för den medlemsstat som är behörig enligt artikel 5.1 eller 5.2.

Artikel 8

Överenskommelser om representation

1.   En medlemsstat kan samtycka till att representera en annan medlemsstat som enligt artikel 5 är behörig att pröva ansökningar och utfärda viseringar på den medlemsstatens vägnar. En medlemsstat kan också företräda en annan medlemsstat begränsat till att endast ta emot ansökningar och registrera biometriska kännetecken.

2.   Den representerande medlemsstatens konsulat ska, när det överväger att avslå en ansökan, överlämna ansökan till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som den representerar, så att de kan fatta ett slutligt beslut om ansökan inom de tidsfrister som anges i artikel 23.1, 23.2 eller 23.3.

3.   Mottagandet och överföringen av akter och uppgifter till den representerade medlemsstaten ska genomföras i enlighet med relevanta uppgiftsskydds- och säkerhetsregler.

4.   En bilateral överenskommelse ska ingås mellan den medlemsstat som representerar en annan och den medlemsstat som representeras med följande innehåll:

a)	Det ska framgå hur länge representationen ska gälla, om den endast är tillfällig, och vilka förfaranden som gäller för att avsluta denna.

b)	Det kan, särskilt när den representerade medlemsstaten har ett konsulat i det berörda tredjelandet, föreskrivas att den medlemsstat som representeras ska tillhandahålla lokaler, personal och betalningar.

c)	Det kan föreskrivas att den medlemsstat som representerar en annan ska översända ansökningar från vissa kategorier av tredjelandsmedborgare till den representerade medlemsstatens centrala myndigheter för föregående samråd i enlighet med artikel 22.

d)	Med avvikelse från punkt 2 får konsulatet i den medlemsstat som representerar en annan medlemsstat bemyndigas att avslå en ansökan om visering efter prövning av ansökan.

5.   Medlemsstater som saknar eget konsulat i ett tredjeland ska bemöda sig om att ingå överenskommelser om representation med de medlemsstater som har konsulat i det landet.

6.   För att säkerställa att dålig transportinfrastruktur eller långa avstånd i en specifik region eller ett specifikt geografiskt område inte kräver en oproportionerlig ansträngning från sökandenas sida för att kunna få tillgång till ett konsulat, ska de medlemsstater som saknar eget konsulat i den regionen eller i det området bemöda sig om att ingå överenskommelser om representation med medlemsstater som har konsulat i den regionen eller i det området.

7.   Den medlemsstat som representeras av en annan ska underrätta kommissionen om de överenskommelser om representation eller om uppsägning av sådana, innan de träder i kraft eller upphör att gälla.

8.   Samtidigt ska konsulatet i den representerande medlemsstaten underrätta både de andra medlemsstaternas konsulat och kommissionens delegation i den berörda jurisdiktionen om överenskommelser om representation eller om uppsägning av sådana överenskommelser innan de träder i kraft eller upphör att gälla.

9.   Om konsulatet i den representerade medlemsstaten beslutar att samarbeta med en extern tjänsteleverantör enligt artikel 43 eller med ackrediterade kommersiella mellanhänder enligt artikel 45, ska detta samarbete inbegripa ansökningar som omfattas av överenskommelser om representation. De centrala myndigheterna i den representerade medlemsstaten ska i förväg underrättas om villkoren för detta samarbete.

KAPITEL II

Ansökan

Artikel 9

Praktiska bestämmelser om inlämnande av ansökningar

1.   Ansökningar ska lämnas in tidigast tre månader före den tidpunkt då det planerade besöket ska inledas. Innehavare av visering för flera inresor får lämna in ansökningen innan giltighetstiden för viseringen löper ut som är giltig i minst sex månader.

2.   Det får ställas krav på att sökandena ska avtala om ett besök för att lämna in sin ansökan. Besöket ska i regel äga rum inom två veckor från den dag då besöket begärdes.

3.   I motiverade brådskande fall får konsulatet tillåta att sökande antingen lämnar in ansökan utan avtalat besök, eller omedelbart meddela tid för besök.

4.   Ansökningar får lämnas in vid konsulatet av sökanden eller av ackrediterade kommersiella mellanhänder i enlighet med artikel 45.1, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 13, eller i enlighet med artikel 42 eller 43.

Artikel 10

Allmänna regler för inlämnande av viseringsansökningar

1.   Sökande ska infinna sig personligen när ansökan lämnas in, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 13, 42, 43 och 45.

2.   Konsulat kan göra undantag från kravet i punkt 1 för sökande vars integritet och pålitlighet de känner till.

3.   När ansökan lämnas in, ska sökanden

a)	ge in ett ansökningsformulär i enlighet med artikel 11,

b)	ge in en resehandling i enlighet med artikel 12,

c)	ge in ett fotografi i enlighet med standarderna i förordning (EG) nr 1683/95 eller, om VIS har tagits i drift i enlighet med artikel 48 i VIS-förordningen, i enlighet med de normer som anges i artikel 13 i den här förordningen,

d)	i tillämpliga fall tillåta att hans fingeravtryck upptas i enlighet med artikel 13,

e)	betala viseringsavgiften i enlighet med artikel 16,

f)	ge in styrkande handlingar i enlighet med artikel 14 och bilaga II,

g)	i tillämpliga fall, ge in bevis på innehav av tillräcklig och giltig medicinsk reseförsäkring i enlighet med artikel 15.

Artikel 11

Ansökningsformulär

1.   Varje viseringssökande ska lämna in ett ifyllt och undertecknat ansökningsformulär i enlighet med bilaga I. Personer som eventuellt är upptagna i sökandens resehandling ska lämna in ett separat ansökningsformulär. Underåriga ska lämna in ett ansökningsformulär undertecknat av en person som permanent eller tillfälligt utövar förälders vårdnadsrätt eller rättsligt förmyndarskap.

2.   Konsulaten ska se till att ansökningsformuläret är lätt tillgängligt utan avgift för sökandena.

3.   Formuläret ska finnas tillgängligt på

a)	det eller de officiella språken i den medlemsstat som viseringsansökan avser,

b)	det eller de officiella språken i värdlandet,

c)	värdlandets officiella språk och det eller de officiella språken i den medlemsstat som viseringsansökan avser, eller

d)	vid representation, den representerande medlemsstatens officiella språk.

Utöver de språk som anges i led a kan formuläret göras tillgängligt på ett annat av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner.

4.   Om ansökningsformuläret inte finns tillgängligt på det eller de officiella språken i värdlandet, ska en översättning av det till det/dessa språk göras tillgänglig separat för de sökande.

5.   En översättning av ansökningsformuläret till det eller de officiella språken i värdlandet ska utarbetas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet.

6.   Konsulatet ska underrätta sökandena om vilket eller vilka språk som får användas för att fylla i ansökningsformuläret.

Artikel 12

Resehandling

Sökanden ska ge in en giltig resehandling som uppfyller följande kriterier:

a)	Den ska vara giltig i minst tre månader efter planerat datum för avresan från medlemsstaternas territorium, eller i fall det rör sig om flera besök, efter det senaste datumet för avresan från medlemsstaternas territorium. I befogade brådskande fall kan emellertid undantag göras från detta krav.

b)	Den ska omfatta minst två tomma sidor.

c)	Den ska ha utfärdats under den föregående tioårsperioden.

Artikel 13

Biometriska kännetecken

1.   Medlemsstaterna ska uppta biometriska kännetecken från sökanden bestående av ett fotografi av honom och hans tio fingeravtryck i enlighet med de garantier som fastställts i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

2.   Vid inlämnandet av den första ansökan är den sökande skyldig att inställa sig personligen. Vid det tillfället ska följande biometriska kännetecken avseende sökanden samlas in:

—	Ett fotografi som skannats eller tagits vid ansökningstillfället.

—	Tio platta fingeravtryck som upptas digitalt.

3.   Om de fingeravtryck som tagits på sökanden som en del av en tidigare ansökan infördes för första gången i VIS mindre än 59 månader före dagen för den nya ansökan, ska de kopieras in i den därpå följande ansökan.

Om det råder rimliga tvivel om sökandens identitet, ska konsulatet dock ta fingeravtryck inom den period som anges i första stycket.

Om det när ansökan lämnas in inte omedelbart kan bekräftas att fingeravtrycken har tagits inom den period som anges i första stycket, får sökanden dessutom begära att de ska tas.

4.   I enlighet med artikel 9.5 i VIS-förordningen ska det foto som bifogas varje ansökan registreras i VIS. Sökanden ska inte vara skyldig att infinna sig personligen i detta syfte.

De tekniska kraven i fråga om fotografiet ska uppfylla internationella standarder enligt Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) dokument 9303 del 1, 6:e utgåvan.

5.   Fingeravtrycken ska tas i enlighet med Icao-standarder och kommissionens beslut 2006/648/EG av den 22 september 2006 om fastställande av tekniska specifikationer för standarder för biometriska kännetecken i samband med utvecklingen av Informationssystemet för viseringar (20).

6.   Upptagningen av biometriska kännetecken ska göras av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal hos de myndigheter som är behöriga i enlighet med artikel 4.1, 4.2 och 4.3. Under överinseende av konsulaten får upptagningen av de biometriska kännetecknen också göras av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal hos en honorärkonsul enligt artikel 42 eller en extern tjänsteleverantör enligt artikel 43. Den eller de berörda medlemsstaterna ska i tveksamma fall tillhandahålla möjligheten att på konsulatet kontrollera fingeravtryck som har tagits av den externa tjänsteleverantören.

7.   Följande sökande ska undantas från kravet på att lämna fingeravtryck:

a)	Barn under 12 år.

b)

Personer som det är fysiskt omöjligt att ta fingeravtryck på. Om det går att ta avtryck på färre än tio fingrar, ska så många fingeravtryck som möjligt tas. Skulle det emellertid vara frågan om ett tillfälligt hinder, ska det krävas att sökanden lämnar fingeravtryck vid nästa ansökan. De myndigheter som är behöriga i enlighet med artikel 4.1, 4.2 och 4.3 ska ha rätt att begära ytterligare klarlägganden avseende grunderna för det tillfälliga hindret. Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga förfaranden som garanterar sökandens värdighet, om inläsningen och registreringen av fingeravtryck bereder svårigheter.

c)	Stats- eller regeringschefer och ledamöter i de nationella regeringarna med åtföljande makar samt medlemmar av deras officiella delegationer, när de inbjudits av medlemsstaternas regeringar eller internationella organisationer för ett officiellt ändamål.

d)	Regenter och högt uppsatta medlemmar av en kungafamilj, när de inbjudits av medlemsstaternas regeringar eller internationella organisationer för ett officiellt ändamål.

8.   I de fall som avses i punkt 7 ska orden ”icke tillämpligt” föras in i VIS i enlighet med artikel 8.5 i VIS-förordningen.

Artikel 14

Styrkande handlingar

1.   När ansökan gäller en enhetlig visering ska sökanden ge in följande:

a)	Handlingar som anger syftet med resan.

b)	Handlingar som rör logi, eller som styrker att han har tillräckliga medel för att täcka kostnaderna för logi.

c)

Handlingar som anger att den sökande har tillräckliga ekonomiska medel, både för hela den planerade vistelsen och för återresan till ursprungslandet eller bosättningslandet, eller för transitering till ett tredjeland i vilket han är säker på att få inresetillstånd, eller att han är i stånd att på lagligt sätt skaffa sådana medel i enlighet med artikel 5.1 c och 5.3 i kodexen om Schengengränserna.

d)	Information som gör det möjligt att bedöma sökandens avsikt att lämna medlemsstaterna territorium innan giltighetstiden för den önskade viseringen löper ut.

2.   När ansökan gäller visering för flygplatstransitering ska sökanden ge in följande:

a)	Handlingar som rör den fortsatta resan till det slutliga målet efter den avsedda flygplatstransiteringen.

b)	Information som gör det möjligt att bedöma sökandens avsikt att inte resa in på medlemsstaternas territorium.

3.   Bilaga II innehåller en icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar som konsulatet kan kräva av sökanden för att kontrollera om villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda.

4.   Medlemsstaterna får kräva att sökanden, genom att fylla i ett formulär som utformats av varje medlemsstat, ger in handlingar som styrker ett sponsoråtagande och/eller privat inkvartering. Detta formulär ska särskilt ange följande:

a)	Om syftet är att styrka sponsoråtagandet och/eller logi.

b)	Om värden är en enskild, ett företag eller en organisation.

c)	Värdens identitet och kontaktuppgifter.

d)	Den eller de sökande som inbjudits.

e)	Logiets adress.

f)	Vistelsens längd och syfte.

g)	Eventuella familjeband med värden.

Utöver medlemsstatens officiella språk ska formuläret upprättas på minst ett annat av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner. Formuläret ska förse undertecknaren av ett sådant med information enligt artikel 37.1 i VIS-förordningen. Ett provexemplar av formuläret ska översändas till kommissionen.

5.   Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska det bedömas om det finns behov av att i varje enskild jurisdiktion komplettera och harmonisera förteckningen över styrkande handlingar för att ta hänsyn till lokala förhållanden.

6.   Konsulat får göra undantag från ett eller flera av kraven i punkt 1 när det gäller en sökande vars integritet och pålitlighet de känner till, särskilt den lagliga användningen av tidigare viseringar, om det inte finns några tvivel på att sökanden kommer att uppfylla kraven i artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna vid tidpunkten för passerandet av medlemsstaternas yttre gränser.

Artikel 15

Medicinsk reseförsäkring

1.   Personer som ansöker om enhetlig visering för en eller två inresor ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker eventuella kostnader som kan uppstå i samband med hemtransport av medicinska skäl, brådskande läkarhjälp och/eller akut sjukhusvård eller vid dödsfall under vistelsen eller vistelserna inom medlemsstatens territorium.

2.   Personer som ansöker om enhetlig visering för fler än två inresor (”flera inresor”) ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker tiden för deras första planerade resa.

Dessutom ska sådana sökande underteckna den förklaring som finns i ansökningsformuläret, varigenom de intygar att de känner till kravet att ha en medicinsk reseförsäkring för flera efterföljande vistelser.

3.   Försäkringen ska vara giltig inom hela medlemsstaternas territorium och omfatta hela den period som den berörda personens planerade vistelse eller transitering varar. Försäkringsbeloppet ska uppgå till minst 30 000 EUR.

När en visering utfärdas med territoriellt begränsad giltighet som omfattar fler än en medlemsstats territorium, ska försäkringen åtminstone täcka de berörda medlemsstaterna.

4.   De sökande ska som huvudregel teckna försäkringen i bosättningslandet. Om detta inte är möjligt ska de försöka teckna försäkring i ett annat land.

Om en annan person tecknar försäkring för sökandens räkning, ska villkoren i punkt 3 gälla.

5.   Vid bedömningen av om försäkringen är lämplig ska konsulaten undersöka om krav mot försäkringsbolaget kan drivas in i en medlemsstat.

6.   Kravet att ha försäkring kan anses uppfyllt om det fastställs att en lämplig försäkringsnivå kan presumeras föreligga mot bakgrund av sökandens yrkessituation. Undantaget från kravet att ge in sådant bevis på medicinsk reseförsäkring kan beröra vissa yrkesgrupper, t.ex. sjömän, som redan omfattas av medicinsk reseförsäkring som en följd av sin yrkesverksamhet.

7.   Innehavare av diplomatpass ska vara undantagna från kravet på att ha reseförsäkring.

Artikel 16

Viseringsavgift

1.   Sökande ska betala en viseringsavgift på 60 EUR.

2.   Barn mellan sex och tolv år ska betala en viseringsavgift på 35 EUR.

3.   Viseringsavgiften ska ses över regelbundet för att avspegla de administrativa kostnaderna.

4.   Viseringsavgiften ska inte tas ut för sökande som tillhör någon av följande kategorier:

a)	Barn under sex år.

b)	Skolelever, studerande, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte.

c)

Forskare från tredjeländer som reser i syfte att bedriva vetenskaplig forskning i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets rekommendation nr 2005/761/EG av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning (21).

d)	Företrädare för ideella organisationer, som är 25 år eller yngre, som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.

5.   Undantag från viseringsavgift kan beviljas för

a)	barn mellan sex och tolv år,

b)	innehavare av diplomatpass och tjänstepass,

c)	personer som är 25 år eller yngre och som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.

Medlemsstaterna ska inom det lokala Schengensamarbetet sträva efter att harmonisera tillämpningen av dessa undantag.

6.   Det är tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humanitära skäl.

7.   Viseringsavgiften ska tas ut i euro, i den nationella valutan i tredjelandet eller i den valuta som vanligen används i det tredjeland där ansökan lämnas in och den ska inte vara återbetalningsbar, utom i de fall som anges i artiklarna 18.2 och 19.3.

När viseringsavgiften tas ut i en annan valuta än euro ska det belopp som tas ut i den valutan fastställas och regelbundet ses över enligt den referensväxelkurs för euron som fastställs av Europeiska centralbanken. Det belopp som tas ut får rundas av och konsulaten ska genom arrangemangen för det lokala Schengensamarbetet se till att de tar ut liknande avgifter.

8.   De sökande ska erhålla ett kvitto på att avgiften är betald.

Artikel 17

Serviceavgift

1.   En extra serviceavgift får tas ut av en extern tjänsteleverantör enligt artikel 43. Serviceavgiften ska stå i proportion till de kostnader som den externa tjänsteleverantören ådrar sig vid utförandet av en eller flera av de uppgifter som anges i artikel 43.6.

2.   Denna serviceavgift ska specificeras i det rättsliga instrument som anges i artikel 43.2.

3.   Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska medlemsstaterna se till att den serviceavgift som tas ut från en sökande vederbörligen återspeglar de tjänster som tillhandahålls av den externa tjänsteleverantören och är anpassad till lokala omständigheter. De ska dessutom sträva efter att harmonisera den gällande serviceavgiften.

4.   Serviceavgiften får inte vara högre än halva viseringsavgiften enligt artikel 16.1, oberoende av eventuella sänkningar av och undantag från viseringsavgiften enligt artikel 16.2, 16.4, 16.5 och 16.6.

5.   Den eller de berörda medlemsstaterna ska bibehålla möjligheten för samtliga sökande att lämna in ansökningarna direkt vid medlemsstatens/medlemsstaternas konsulat.

KAPITEL III

Prövning av och beslut om viseringsansökningar

Artikel 18

Fastställande av vilket konsulat som är behörigt

1.   När en ansökan har lämnats in ska konsulatet kontrollera om det är behörigt att pröva ansökan och fatta beslut om den i enlighet med artiklarna 5 och 6.

2.   Om konsulatet inte är behörigt, ska det utan dröjsmål lämna tillbaka ansökan och eventuella handlingar som sökanden lämnat in, återbetala viseringsavgiften och ange vilket konsulat som är behörigt.

Artikel 19

När en ansökan kan tas upp till prövning

1.   Det behöriga konsulatet ska kontrollera huruvida

—	ansökan har lämnats in inom den period som anges i artikel 9.1,

—	ansökan innehåller det som anges i artikel 10.3 a–c,

—	sökandens biometriska uppgifter har tagits upp, och

—	viseringsavgiften har betalats.

2.   När det behöriga konsulatet finner att villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska ansökan anses möjlig att ta upp till prövning och konsulatet ska

—	följa de förfaranden som anges i artikel 8 i VIS-förordningen, och

—	ytterligare pröva ansökan.

Inmatningen av uppgifter i VIS får endast göras av vederbörligen bemyndigad konsulär personal i enlighet med artiklarna 6.1, 7, 9.5 och 9.6 i VIS-förordningen.

3.   När det behöriga konsulatet finner att villkoren i punkt 1 inte har uppfyllts, ska ansökan inte anses möjlig att ta upp till prövning och konsulatet ska utan dröjsmål

—	återsända ansökningsformuläret och de dokument som sökanden lämnat in,

—	förstöra de biometriska uppgifter som tagits upp,

—	betala tillbaka viseringsavgiften, och

—	inte pröva ansökan.

4.   Med avvikelse från detta kan en ansökan som inte uppfyller kraven i punkt 1 ändå tas upp till prövning av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser.

Artikel 20

Stämpel som visar att ansökan kan tas upp till prövning

1.   När en ansökan kan tas upp till prövning ska det behöriga konsulatet stämpla sökandens resehandling. Stämpelavtrycket ska vara utformat enligt modellen i bilaga III och påföras i enlighet med denna bilaga.

2.   Diplomatpass, tjänstepass och särskilda pass ska inte stämplas.

3.   Bestämmelserna i denna artikel ska tillämpas på medlemsstaternas konsulat fram till den tidpunkt då VIS är fullständigt operationellt i alla regioner i enlighet med artikel 48 i VIS-förordningen.

Artikel 21

Kontroll av inresevillkoren och riskbedömning

1.   Vid prövningen av ansökningar om enhetlig visering ska det fastställas huruvida sökanden uppfyller inresevillkoren i artikel 5.1 a, c, d och e i kodexen om Schengengränserna, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att bedöma huruvida sökanden utgör en risk för olaglig invandring eller en risk för medlemsstaternas säkerhet och huruvida sökanden har för avsikt att lämna medlemsstaternas territorium när den visering som sökanden ansökt om löper ut.

2.   I samband med varje viseringsansökan ska VIS konsulteras i enlighet med artiklarna 8.2 och 15 i VIS-förordningen. Medlemsstaterna ska se till att alla sökkriterier i artikel 15 i VIS-förordningen används fullt ut för att undvika avslag på oriktiga grunder och oriktiga identifieringar.

3.   När konsulatet kontrollerar huruvida sökanden uppfyller inresevillkoren ska det kontrollera

a)	att den resehandling som läggs fram inte är en efterbildning eller förfalskning,

b)

sökandens skäl rörande den avsedda vistelsens syfte och villkor, och att sökanden har tillräckliga medel för sitt uppehälle både för den planerade vistelsens längd och för återresan till ursprungslandet eller bosättningslandet, eller för transitering till ett tredjeland, i vilket han är säker på att beviljas inresa, eller är i stånd att på laglig väg anskaffa sådana medel,

c)	om personen finns på en spärrlista i Schengens informationssystem (SIS), i syfte att vägras inresa,

d)

att sökanden inte anses utgöra något hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller folkhälsa enligt definitionen i artikel 2.19 i kodexen om Schengengränserna eller någon av medlemsstaternas internationella förbindelser, särskilt när det inte finns någon registrering i medlemsstaternas nationella databaser som syftar till att vägra inresa av dessa skäl,

e)	att sökanden i tillämpliga fall innehar lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring.

4.   Konsulatet ska, i tillämpliga fall, kontrollera längden på tidigare och planerade vistelser för att förvissa sig om att sökanden inte har överskridit den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd utfärdat av en annan medlemsstat.

5.   Medlen för det planerade uppehället ska bedömas i enlighet med längden på och syftet med vistelsen och med hänsyn till genomsnittspriserna i den eller de berörda medlemsstaterna för kost och rum i budgetlogi multiplicerat med antalet dagar för vistelsen, på grundval av de referensbelopp som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 34.1 c i kodexen om Schengengränserna. Bestyrkandet av sponsoråtagande och/eller privat inkvartering kan också utgöra bevis på tillräckliga medel för uppehälle.

6.   Vid prövning av en ansökan om visering för flygplatstransitering ska konsulatet särskilt kontrollera

a)	att den resehandling som läggs fram inte är en efterbildning eller förfalskning,

b)	den berörda tredjelandsmedborgarens avrese- och bestämmelseort samt att den planerade rutten och flygplatstransiteringen är sammanhängande,

c)	bestyrkandet av den fortsatta resan till den slutliga bestämmelseorten.

7.   Bedömningen av en ansökan ska särskilt grundas på äktheten och tillförlitligheten hos de handlingar som lagts fram och på sanningsenligheten och tillförlitligheten hos sökandens utsagor.

8.   Under prövningen av en ansökan kan konsulaten i motiverade fall kalla sökanden till en intervju och begära ytterligare handlingar.

9.   Ett tidigare avslag på en viseringsansökan ska inte automatiskt medföra avslag på en ny ansökan. En ny ansökan ska bedömas på grundval av all tillgänglig information.

Artikel 22

Föregående samråd med andra medlemsstaters centrala myndigheter

1.   En medlemsstat kan kräva att andra medlemsstaters centrala myndigheter samråder med medlemsstatens centrala myndigheter under handläggningen av en ansökan som lämnats in av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika kategorier av sådana medborgare. Sådant samråd ska inte gälla ansökningar om viseringar för flygplatstransitering.

2.   De centrala myndigheter som konsulteras ska lämna definitivt svar inom sju kalenderdagar efter det att de har konsulterats. Uteblir svaret inom denna tidsfrist ska detta innebära att de inte har några invändningar mot utfärdandet av viseringen.

3.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om inlämnandet eller återtagandet av begäran om sådant föregående samråd innan den åtgärden träder i kraft. Denna information ska även lämnas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet i den berörda jurisdiktionen.

4.   Kommissionen ska meddela medlemsstaterna sådana underrättelser.

5.   Från och med den dag då Schengens rådfrågningssystem ersätts enligt artikel 46 i VIS-förordningen ska föregående samråd genomföras i enlighet med artikel 16.2 i den förordningen.

Artikel 23

Beslut om ansökan

1.   Beslut om ansökningar ska fattas inom 15 kalenderdagar från det att en ansökan som kan tas upp till prövning enligt artikel 19 lämnas in.

2.   Den perioden kan utsträckas till 30 kalenderdagar i enskilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas närmare eller när det gäller representation då samråd söks med myndigheterna i den representerade medlemsstaten.

3.   I undantagsfall när ytterligare handlingar är nödvändiga i specifika fall kan denna period förlängas till högst 60 kalenderdagar.

4.   Såvida inte ansökan har återtagits ska ett beslut fattas om att

a)	utfärda en enhetlig visering enligt artikel 24,

b)	utfärda en visering med territoriellt begränsad giltighet enligt artikel 25,

c)	avslå ansökan om visering enligt artikel 32, eller

d)	avbryta handläggningen av ansökan och överlämna den till de berörda myndigheterna i det representerade landet enligt artikel 8.2.

Om det är fysiskt omöjligt att ta fingeravtryck, i enlighet med artikel 13.7 b, ska detta inte påverka beslut om beviljande av eller avslag på ansökan om visering.

KAPITEL IV

Utfärdande av visering

Artikel 24

Utfärdande av enhetlig visering

1.   Viseringens giltighetstid och längden på den tillåtna vistelsen ska grunda sig på den prövning som anges i artikel 21.

En visering kan utfärdas för en, två eller flera inresor. Giltighetstiden får inte överstiga fem år.

När det gäller transitering ska den tillåtna vistelsens längd motsvara den tid det tar att fullgöra syftet med transiteringen.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 a ska viseringens giltighetstid omfatta en ”tilläggsfrist” på 15 dagar.

Medlemsstaterna får med hänsyn till allmän ordning eller på grund av någon av medlemsstaternas internationella förbindelser besluta att inte bevilja en sådan tilläggsfrist.

2.   Utan att det påverkar artikel 12 a ska viseringar för flera inresor utfärdas med en giltighetstid mellan sex månader och fem år om följande villkor är uppfyllda:

a)

Sökanden visar sitt behov av eller motiverar sin avsikt att resa ofta och/eller regelbundet, särskilt på grund av sin yrkes- eller familjesituation, som exempelvis personer som reser i affärer, statstjänstemän som regelbundet står i officiell kontakt med medlemsstater och EU-institutioner, företrädare för det civila samhällets organisationer som reser i samband med yrkesutbildning, seminarier och konferenser, familjemedlemmar till unionsmedborgare, familjemedlemmar till tredjelandsmedborgare som är bosatta i medlemsstaterna samt sjömän, och

b)

sökande visar sin integritet och tillförlitlighet, särskilt den lagliga användningen av tidigare enhetliga viseringar eller viseringar med territoriellt begränsad giltighet, sin ekonomiska situation i ursprungslandet och sin ärliga avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan giltighetstiden löper ut för den visering som ansökan avser.

3.   De uppgifter som återfinns i artikel 10.1 i VIS-förordningen ska registreras i VIS när det har fattats ett beslut om att utfärda en sådan visering.

Artikel 25

Utfärdande av visering med territoriellt begränsad giltighet

1.   Visering med territoriellt begränsad giltighet ska undantagsvis utfärdas om

a)

den berörda medlemsstaten finner det nödvändigt att, av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser i) avvika från principen att inresevillkoren i artikel 5.1 a, c, d och e i kodexen om Schengengränserna ska vara uppfyllda, ii) utfärda en visering trots att den medlemsstat som konsulterats enligt artikel 22 invänder mot utfärdandet av en enhetlig visering, eller iii) utfärda en visering av brådskande skäl, även om föregående samråd enligt artikel 22 inte har genomförts, eller

b)

det av skäl som konsulatet finner befogade utfärdas en ny visering för en vistelse som ska äga rum inom samma sexmånadersperiod till en sökande som inom denna sexmånadersperiod redan har använt en enhetlig visering eller en visering med territoriellt begränsad giltighet som medger en vistelse på tre månader.

2.   En visering med territoriellt begränsad giltighet ska vara giltig för den utfärdande medlemsstatens territorium. I undantagsfall kan den vara giltig inom fler än en medlemsstats territorium, förutsatt att varje berörd medlemsstat medger detta.

3.   Om sökanden innehar en resehandling som inte erkänns av en eller flera medlemsstater, men inte alla, ska det utfärdas en visering som är giltig för territorierna i de medlemsstater som erkänner resedokumentet. Om den utfärdande medlemsstaten inte erkänner sökandens resehandling, ska den utfärdade viseringen endast vara giltig i den medlemsstaten.

4.   När en visering med territoriellt begränsad giltighet har utfärdats i de fall som beskrivs i punkt 1 a, ska de centrala myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten vidarebefordra relevanta uppgifter till övriga medlemsstaters centrala myndigheter genom det förfarande som anges i artikel 16.3 i VIS-förordningen.

5.   De uppgifter som återfinns i artikel 10.1 i VIS-förordningen ska registreras i VIS när det har fattats ett beslut om att utfärda en sådan visering.

Artikel 26

Utfärdande av visering för flygplatstransitering

1.   En visering för flygplatstransitering ska vara giltig för transitering genom det internationella transitområdet på flygplatser som ligger inom medlemsstaternas territorium.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 a ska viseringens giltighetstid omfatta en ytterligare ”tilläggsfrist” på 15 dagar.

Medlemsstaterna får med hänsyn till allmän ordning eller på grund av någon av medlemsstaternas internationella förbindelser besluta att inte bevilja en sådan tilläggsfrist.

3.   Utan att det påverkar artikel 12 a kan visering för flera flygplatstransiteringar utfärdas med en giltighetstid på högst sex månader.

4.   Följande kriterier är av särskild relevans vid beslut om utfärdande av viseringar för flera flygplatstransiteringar:

a)	Sökandens behov av att transitera ofta och/eller regelbundet.

b)	Sökandens integritet och tillförlitlighet, särskilt den lagliga användningen av tidigare enhetliga viseringar, viseringar med begränsad territoriell giltighet eller viseringar för flygplatstransitering, hans ekonomiska situation i sitt ursprungsland och hans verkliga avsikt att fortsätta resan.

5.   Om sökanden måste inneha en visering för flygplatstransitering enligt artikel 3.2, ska denna visering endast vara giltig för transitering genom de internationella transitområdena på de flygplatser som är belägna på den eller de berörda medlemsstaternas territorium.

6.   De uppgifter som återfinns i artikel 10.1 i VIS-förordningen ska registreras i VIS när det har fattats ett beslut om att utfärda en sådan visering.

Artikel 27

Ifyllande av viseringsmärket

1.   När viseringsmärket fyllts i, ska de obligatoriska uppgifter som anges i bilaga VII föras in och det maskinläsbara fältet fyllas i enligt Icao-dokument 9303 del 2.

2.   Medlemsstaterna kan lägga till nationella noteringar i fältet för anmärkningar på viseringsmärket, men dessa noteringar får inte utgöra en upprepning de obligatoriska uppgifterna i bilaga VII.

3.   Alla uppgifter på viseringsmärket ska vara tryckta och inga ändringar får göras för hand på ett tryckt viseringsmärke.

4.   Viseringsmärken får endast fyllas i för hand om det föreligger teknisk force majeure. Inga ändringar får göras på ett viseringsmärke som fyllts i för hand.

5.   Om ett viseringsmärke fyllts i för hand enligt punkt 4 i denna artikel, ska denna information registreras i VIS enligt artikel 10.1 k i VIS-förordningen.

Artikel 28

Makulering av ett redan ifyllt viseringsmärke

1.   Om ett fel upptäcks på ett viseringsmärke som ännu inte har placerats i resehandlingen, ska viseringsmärket makuleras.

2.   Om ett fel upptäcks efter det att viseringsmärket har placerats i resehandlingen, ska märket makuleras genom att ett rött kryss påförs märket med outplånligt bläck och ett nytt viseringsmärke placeras på en annan sida i resehandlingen.

3.   Om ett fel upptäcks efter det att relevanta uppgifter har införts i VIS i enlighet med artikel 10.1 i VIS-förordningen, ska felet korrigeras i enlighet med artikel 24.1 i den förordningen.

Artikel 29

Påförande av ett viseringsmärke

1.   Det tryckta viseringsmärket med de uppgifter som anges i artikel 27 och bilaga VII ska påföras resehandlingen i enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII.

2.   Om den utfärdande medlemsstaten inte erkänner sökandens resehandling ska det separata bladet för påförande av visering användas.

3.   När ett viseringsmärke har påförts det separata bladet för påförande av visering, ska denna information registreras i VIS i enlighet med artikel 10.1 j i VIS-förordningen.

4.   Individuella viseringar som utfärdas till personer som omfattas av sökandens resehandling, ska placeras i den resehandlingen.

5.   Om den resehandling som dessa personer omfattas av inte erkänns av den utfärdande medlemsstaten, ska det individuella viseringsmärket påföras de separata bladen för påförande av visering.

Artikel 30

Rättigheter som följer av en utfärdad visering

Enbart innehav av en enhetlig visering eller visering med territoriellt begränsad giltighet ger inte automatisk rätt till inresa.

Artikel 31

Information till andra medlemsstaters centrala myndigheter

1.   En medlemsstat får kräva att dess centrala myndigheter underrättas om viseringar som utfärdas av andra medlemsstaters konsulat till medborgare från specifika tredjeländer eller till specifika kategorier av sådana medborgare, med undantag för visering för flygplatstransitering.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om inlämnandet eller tillbakadragandet av kravet om sådan information innan det ska uppfyllas. Denna information ska även lämnas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet i den berörda jurisdiktionen.

3.   Kommissionen ska meddela medlemsstaterna sådana underrättelser.

4.   Från och med det datum som anges i artikel 46 i VIS-förordningen ska informationen överföras i enlighet med artikel 16.3 i den förordningen.

Artikel 32

Avslag på ansökan om visering

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1, ska en ansökan om visering avslås

a)

om sökanden i) ger in en resehandling som utgör en efterbildning eller förfalskning, ii) inte kan styrka ändamålet och villkoren för den planerade vistelsen, iii) inte tillhandahåller bevis på att han har tillräckliga medel för sitt uppehälle både under den planerade vistelsen och för återresan till ursprungslandet eller bosättningslandet, eller för transitresan till ett tredjeland till vilket han är säker på att beviljas inresa, eller är i stånd att på laglig väg skaffa sig sådana medel, iv) redan har tillbringat tre månader av den innevarande sexmånadersperioden på medlemsstaternas territorium på grundval av en enhetlig visering eller en visering med territoriellt begränsad giltighet, v) finns på en spärrlista i SIS i syfte att vägras inresa, vi) anses vara ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa enligt definitionen i artikel 2.19 i kodexen om Schengengränserna eller internationella förbindelser, särskilt när det finns en registrering i medlemsstaternas nationella databaser som syftar till att vägra inresa av dessa skäl, eller vii) inte har tillhandahållit bevis på innehav av lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring, i tillämpliga fall, eller

b)	om det föreligger rimliga tvivel på äktheten hos de styrkande handlingar som sökanden lämnat in eller på innehållets sanningsenlighet, tillförlitligheten hos sökandens utsagor eller dennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut.

2.   Ett beslut om avslag och uppgift om de skäl som ligger till grund för avslaget ska meddelas sökande med hjälp av standardformuläret i bilaga VI.

3.   Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan ska ha rätt att överklaga. Överklaganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade det slutliga beslutet om ansökan och i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillhandahålla sökanden information om hur de ska förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI.

4.   I sådana fall som avses i artikel 8.2 ska den representerande medlemsstatens konsulat underrätta sökanden om det beslut som fattats av den representerade medlemsstaten.

5.   Information om nekad visering ska registreras i VIS i enlighet med artikel 12 i VIS-förordningen.

KAPITEL V

Ändring av en utfärdad visering

Artikel 33

Förlängning

1.   Giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad visering ska förlängas om en medlemsstats centrala myndigheter anser att en viseringsinnehavare har styrkt att det föreligger force majeure eller humanitära skäl som hindrar honom från att lämna medlemsstaternas territorium före utgången av den giltighetstid eller vistelsetid som viseringen medger. En sådan förlängning ska göras kostnadsfritt.

2.   Giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad visering kan förlängas om viseringsinnehavaren har styrkt att det föreligger starka personliga skäl som motiverar att giltighetstiden eller vistelsetiden förlängs. En avgift på 30 EUR ska tas ut för en sådan förlängning.

3.   Om inte den myndighet som beviljar en förlängning av viseringen beslutar annorlunda, ska den förlängda viseringen ha samma territoriella giltighet som den ursprungliga viseringen.

4.   De myndigheter som har behörighet att förlänga viseringen är myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium tredjelandsmedborgaren befinner sig då han eller hon ansöker om förlängning.

5.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka myndigheter som är behöriga att förlänga viseringar.

6.   Förlängning av viseringar ska utföras i form av ett viseringsmärke.

7.   Information om en förlängd visering ska föras in i VIS i enlighet med artikel 14 i VIS-förordningen.

Artikel 34

Upphävande och återkallande

1.   En visering ska upphävas om det blir uppenbart att villkoren för utfärdandet inte var uppfyllda vid tidpunkten för utfärdandet av denna, särskilt om det finns tungt vägande skäl att anta att viseringen erhållits på bedrägligt sätt. En visering ska som huvudregel upphävas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade den. En visering kan upphävas av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, varvid myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade viseringen ska underrättas om detta upphävande.

2.   En visering ska återkallas när det blir uppenbart att villkoren för att utfärda den inte längre är uppfyllda. En visering ska som huvudregel återkallas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade den. En visering kan återkallas av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, varvid myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade viseringen ska underrättas om detta återkallande.

3.   En visering kan återkallas på viseringsinnehavarens begäran. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade viseringen ska underrättas om ett sådant återkallande.

4.   Om viseringsinnehavaren underlåter att vid gränsen lägga fram en eller flera av de styrkande handlingar som avses i artikel 14.3, ska detta inte automatiskt leda till ett beslut om att upphäva eller återkalla viseringen.

5.   Om en visering upphävs eller återkallas, ska beteckningen ”UPPHÄVD” eller ”ÅTERKALLAD” stämplas på viseringen och det optiskt variabla kännetecknet på viseringsmärket, säkringen ”latent bildeffekt” samt ordet ”visering” ogiltigförklaras genom överkorsning.

6.   Ett beslut om upphävande eller återkallande av en visering och de skäl som ligger till grund för detta ska meddelas sökanden med hjälp av standardformuläret i bilaga VI.

7.   En viseringsinnehavare vars visering har upphävts eller återkallats ska ha rätt att överklaga, såvida inte viseringen återkallades på dennes begäran i enlighet med punkt 3. Överklaganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade beslutet om upphävandet eller återkallandet och i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillhandahålla sökanden information om hur de ska förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI.

8.   Information om en upphävd eller återkallad visering ska föras in i VIS i enlighet med artikel 13 i VIS-förordningen.

KAPITEL VI

Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna

Artikel 35

Viseringsansökningar som lämnas vid de yttre gränserna

1.   I undantagsfall kan viseringar utfärdas vid gränsövergångar om följande villkor är uppfyllda:

a)	Sökanden uppfyller villkoren i artikel 5.1 a, c, d och e i kodexen om Schengengränserna.

b)	Sökanden har inte varit i stånd att ansöka om visering på förhand och ger vid behov in dokumentation som styrker att det finns oförutsedda och tvingande skäl för inresa.

c)	Det anses klarlagt att sökanden kommer att återvända till sitt ursprungsland eller bosättningsland eller transitera genom andra länder än de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

2.   Om en ansökan om visering lämnas in vid den yttre gränsen kan kravet på att sökanden ska ha en medicinsk reseförsäkring åsidosättas om sådan medicinsk reseförsäkring inte finns tillgänglig vid gränsövergången eller av humanitära skäl.

3.   En visering som utfärdats vid den yttre gränsen ska vara en enhetlig visering som ger innehavaren rätt att vistas i landet under högst 15 dagar, beroende på syftet och villkoren för den planerade vistelsen. När det gäller transitering ska den tillåtna vistelsens längd motsvara den tid det tar att fullgöra syftet med transiteringen.

4.   Om villkoren i artikel 5.1 a, c, d och e i kodexen om Schengengränserna inte är uppfyllda, får de myndigheter som ansvarar för utfärdandet av viseringen vid gränsen utfärda en visering med begränsad territoriell giltighet i enlighet med artikel 25.1 a i denna förordning och som endast gäller för den utfärdande medlemsstatens territorium.

5.   Tredjelandsmedborgare som hör till en kategori av personer som enligt artikel 22 omfattas av ett krav på föregående samråd ska som huvudregel inte kunna få en visering utfärdad vid yttre gränsen.

I enlighet med artikel 25.1 a får dock en visering med territoriellt begränsad giltighet, som gäller för den utfärdande medlemsstatens territorium, i undantagsfall utfärdas till sådana personer vid den yttre gränsen.

6.   Utöver de skäl till avslag på en viseringsansökan som framgår av artikel 32.1 ska en viseringsansökan avslås vid gränsövergången om villkoren i punkt 1 b i denna artikel inte är uppfyllda.

7.   Bestämmelserna om motivering och meddelande av avslagsbeslut och rätten till överklagande i artikel 32.3 och bilaga VI ska vara tillämpliga.

Artikel 36

Viseringar som utfärdas till sjömän i transit vid den yttre gränsen

1.   En visering för transitering får utfärdas vid gränsen för en sjöman som måste inneha visering vid passage av medlemsstaternas yttre gränser om

a)	han uppfyller villkoren i artikel 35.1, och

b)	han passerar gränsen i fråga för att gå ombord på, åter gå ombord på eller gå i land från ett fartyg som han kommer att arbeta på eller har arbetat på som sjöman.

2.   De behöriga nationella myndigheterna ska följa anvisningarna i bilaga IX del 1 innan de utfärdar en visering vid gränsen för en sjöman i transit, och se till att den nödvändiga informationen om sjömannen i fråga har utbytts med hjälp av ett vederbörligen ifyllt formulär om sjömän i transit enligt bilaga IX del 2.

3.   Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artikel 35.3–5.

AVDELNING IV

FÖRVALTNING OCH ORGANISATION

Artikel 37

Organisation av viseringsavdelningarna

1.   Medlemsstaterna ska ansvara för organisationen av viseringsavdelningarna vid sina konsulat.

För att undvika att vaksamheten minskar och för att skydda personalen från att utsättas för påtryckningar på lokal nivå, ska det i tillämpliga fall införas system för att rotera personal som är i direkt kontakt med sökandena. Särskild vikt ska fästas vid att skapa klara arbetsrutiner och en tydlig ansvarsfördelning i samband med att det fattas slutliga beslut om ansökningar. Tillgången till VIS och SIS samt andra konfidentiella uppgifter ska inskränkas till ett begränsat antal vederbörligen bemyndigade och fast anställda medarbetare. Lämpliga åtgärder ska vidtas för att förebygga obehörig tillgång till sådana databaser.

2.   Förvaringen och hanteringen av viseringsmärken ska omfattas av fullgoda säkerhetsåtgärder för att undvika bedrägeri och förluster. Varje konsulat ska registrera lagret av viseringsmärken och registrera hur varje viseringsmärke har använts.

3.   Medlemsstaternas konsulat ska arkivera ansökningarna. Varje enskild akt ska innehålla ansökningsformuläret, kopior av relevanta styrkande handlingar, en förteckning över de kontroller som utförts och referensnumret för den utfärdade viseringen så att personalen vid behov kan rekonstruera bakgrunden till det beslut som fattats om ansökan.

Individuella ansökningsakter ska bevaras i minst två år från dagen för beslutet om ansökan enligt artikel 23.1.

Artikel 38

Resurser till handläggning av viseringsansökningar och övervakning av konsulat

1.   Medlemsstaterna ska avdela lämplig personal i tillräckligt antal för uppgifter som rör handläggning av viseringsansökningar, för att kunna säkerställa en rimlig och harmoniserad kvalitet på den tjänst som erbjuds allmänheten.

2.   Lokalerna ska vara funktionella och utformade på ett sådant sätt att lämpliga säkerhetsåtgärder kan vidtas.

3.   Medlemsstaternas centrala myndigheter ska se till att utsänd personal och lokalanställda erhåller lämplig utbildning, och ska ansvara för att förse dem med fullständiga, exakta och aktuella upplysningar om relevant gemenskapsrätt och nationell rätt.

4.   Medlemsstaternas centrala myndigheter ska se till att arbetet med att handlägga ansökningarna med täta intervall kontrolleras på lämpligt sätt, och vidta korrigeringsåtgärder om avvikelser från denna förordning upptäcks.

Artikel 39

Personalens uppförande

1.   Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena bemöts på ett hövligt sätt.

2.   Konsulär personal ska under utförandet av sina arbetsuppgifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till det mål som eftersträvas med åtgärderna.

3.   Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Artikel 40

Former för samarbete

1.   Varje medlemsstat ska ansvara för organisationen av handläggningen av ansökningar. Som huvudregel ska ansökningar inlämnas vid en medlemsstats konsulat.

2.   Medlemsstaterna ska

a)	utrusta sina konsulat och de myndigheter som har ansvar för att utfärda viseringar vid gränserna med erforderlig utrustning för insamling av biometriska kännetecken liksom sina honorärkonsulers kontor när dessa används för insamling av biometriska kännetecken i enlighet med artikel 42, och/eller

b)	samarbeta med en eller flera andra medlemsstater inom ramen för det lokala Schengensamarbetet eller genom andra lämpliga kontakter i form av begränsad representation, samlokalisering eller ett gemensamt ansökningscentrum i enlighet med artikel 41.

3.   Under särskilda omständigheter eller av skäl som rör lokala förhållanden, t.ex. när

a)	ett stort antal sökande inte gör det möjligt att organisera mottagandet av ansökningar och insamlingen av uppgifter inom rimlig tid och under anständiga förhållanden, eller

b)	det inte är möjligt att säkerställa god geografisk täckning av det berörda tredjelandet på något annat sätt,

och när de samarbetsformer som avses i punkt 2 b visar sig olämpliga för den berörda medlemsstaten, får en medlemsstat som en sista utväg samarbeta med en extern tjänsteleverantör i enlighet med artikel 43.

4.   Utan att det påverkar rätten att kalla sökanden till personlig intervju i enlighet med artikel 21.8, får inte valet av organisation av hur ansökningarna tas emot och handläggs få till följd att sökanden måste infinna sig personligen på mer än ett ställe för att lämna in en ansökan.

5.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om hur de avser att organisera handläggningen av ansökningar på varje konsulat.

Artikel 41

Samarbete mellan medlemsstaterna

1.   När alternativet ”samlokalisering” väljs, ska personal vid en eller flera medlemsstaters konsulat handlägga de ansökningar (inklusive insamling av biometriska kännetecken) som lämnats in till dem på en annan medlemsstats konsulat och dela utrustningen med denna medlemsstat. De berörda medlemsstaterna ska enas om hur länge samlokaliseringen ska pågå samt om villkoren för dess upphörande, liksom hur stor andel av viseringsavgiften som ska tillfalla den medlemsstat vars konsulat används.

2.   När ”gemensamma ansökningscentrum” inrättas, ska personal från två eller flera medlemsstaters konsulat ha gemensamma lokaler i en byggnad där de sökande kan lämna in ansökningarna (inklusive biometriska kännetecken). Sökandena ska hänvisas till den medlemsstat som är behörig att pröva och fatta beslut avseende ansökan. Medlemsstaterna ska enas om hur länge detta samarbete ska vara samt om villkoren för dess upphörande, liksom för fördelningen av kostnaderna mellan de deltagande medlemsstaterna. En medlemsstat ska ha ansvaret för kontrakt avseende logistiken och de diplomatiska förbindelserna med värdlandet.

3.   Om samarbetet med andra medlemsstater skulle avbrytas, ska medlemsstaterna säkerställa att fullständig service upprätthålls.

Artikel 42

Användning av honorärkonsuler

1.   Honorärkonsuler får också bemyndigas att utföra några av eller alla uppgifterna i artikel 43.6. Adekvata åtgärder ska vidtas för att säkerställa säkerhet och skydd för uppgifter.

2.   Om honorärkonsuln inte är en medlemsstats statliga tjänsteman, ska utförandet av dessa uppgifter genomföras i överensstämmelse med kraven i bilaga X, med undantag för bestämmelserna i punkt D c i denna bilaga.

3.   Om honorärkonsuln är en medlemsstats statliga tjänsteman, ska den berörda medlemsstaten se till att krav tillämpas som är jämförbara med de krav som skulle gälla om dessa uppgifter utfördes av dess konsulat.

Artikel 43

Samarbete med externa tjänsteleverantörer

1.   Medlemsstaterna ska sträva efter att samarbeta med en extern tjänsteleverantör tillsammans med en eller flera medlemsstater, utan att det påverkar reglerna för offentlig upphandling och konkurrensreglerna.

2.   Samarbetet med en extern tjänsteleverantör ska baseras på ett rättsligt instrument som ska uppfylla de krav som fastställs i bilaga X.

3.   Medlemsstaterna ska inom ramen för det lokala Schengensamarbetet utbyta uppgifter om valda externa tjänsteleverantörer och om fastställandet av villkoren och bestämmelserna i respektive rättsliga instrument.

4.   Prövningen av ansökningar, intervjuer, i förekommande, fall beslut om ansökningar samt utskriften och påförandet av viseringsmärken ska endast utföras av konsulatet.

5.   Externa tjänsteleverantörer ska under inga omständigheter ha tillgång till VIS. Tillgång till VIS ska uteslutande vara reserverad för vederbörligen bemyndigad personal på konsulat.

6.   En extern tjänsteleverantör får ges behörighet att utföra någon eller några av följande uppgifter:

a)	Tillhandahållande av allmän information om viseringskrav och ansökningsformulär.

b)	Information till den sökande om de styrkande handlingar som krävs, på grundval av en checklista.

c)	Insamling av uppgifter och mottagande av ansökningar (inbegripet upptagande av biometriska kännetecken) och överföring av ansökan till konsulatet.

d)	Uppbörd av viseringsavgiften.

e)	Hantering av tidsbeställning för personlig inställelse vid konsulatet eller hos den externa tjänsteleverantören.

f)	Insamling av resehandlingarna, inbegripet i förekommande fall ett beslut om avslag, från konsulatet och återlämnande av dessa till sökandena.

7.   När den eller de berörda medlemsstaterna väljer en extern tjänsteleverantör, ska de granska bolagets solvens och tillförlitlighet, inbegripet nödvändiga tillstånd, företagsregistrering, bolagsstadga och bankavtal, och försäkra sig om att det inte föreligger några intressekonflikter.

8.   Den eller de berörda medlemsstaterna ska se till att den valda externa tjänsteleverantören uppfyller de villkor och bestämmelser som den omfattas av enligt det rättsliga instrument som avses i punkt 2.

9.   Den eller de berörda medlemsstaterna ska fortsätta att ansvara för efterlevnaden av bestämmelserna om skydd av uppgifter vid behandling av uppgifter och ska stå under tillsyn i enlighet med artikel 28 i direktiv 95/46/EG.

Samarbetet med en extern tjänsteleverantör får inte begränsa eller utesluta något ansvar enligt den eller de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning vid överträdelser av skyldigheter med avseende på sökandenas personuppgifter eller genomförandet av en eller flera av de uppgifter som avses i punkt 6. Denna bestämmelse påverkar inte rättsliga åtgärder som får vidtas direkt mot den externa tjänsteleverantören enligt den nationella lagstiftningen i det berörda tredjelandet.

10.   Den eller de berörda medlemsstaterna ska utbilda den externa tjänsteleverantören så att denne får de kunskaper som behövs för att erbjuda lämpliga tjänster och tillräcklig information till sökandena.

11.   Den eller de berörda medlemsstaterna ska noga övervaka genomförandet av det rättsliga instrument som avses i punkt 2, inbegripet

a)	den allmänna information om viseringskrav och formulär för viseringsansökan som lämnas av den externa tjänsteleverantören till sökande,

b)

alla de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som krävs för att skydda personuppgifter mot att förstöras genom olyckshändelse eller olagligt förfarande eller förlust genom olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om samarbetet innefattar överföring av akter och uppgifter till den eller de berörda medlemsstaternas konsulat, samt mot alla andra olagliga former av behandling av personuppgifter,

c)	upptagning och överföring av biometriska kännetecken,

d)	åtgärder som vidtagits för att se till att bestämmelserna om uppgiftsskydd följs.

I detta syfte ska den eller de berörda medlemsstaternas konsulat regelbundet genomföra kontroller på plats i den externa tjänsteleverantörens lokaler.

12.   Om samarbetet med en extern tjänsteleverantör skulle avbrytas, ska medlemsstaterna säkerställa att fullständig service upprätthålls.

13.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen ett exemplar av det rättsliga instrument som avses i punkt 2.

Artikel 44

Kryptering och säker överföring av uppgifter

1.   Vid överenskommelser om representation mellan medlemsstaterna och vid samarbete mellan medlemsstaterna och en extern tjänsteleverantör samt vid anlitande av honorärkonsuler ska den eller de berörda medlemsstaterna se till att uppgifterna är fullständigt krypterade, oavsett om överföringen sker elektroniskt eller fysiskt på ett elektroniskt lagringsmedium, från myndigheterna i den representerande medlemsstaten till den eller de representerade medlemsstaternas myndigheter eller från den externa tjänsteleverantören eller från honorärkonsuln till myndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna.

2.   I tredjeländer som förbjuder kryptering av uppgifter som ska överföras elektroniskt från myndigheterna i den representerande medlemsstaten till den eller de representerade medlemsstaternas myndigheter eller från den externa tjänsteleverantören eller honorärkonsuln till myndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna ska den eller de representerade medlemsstaterna eller den eller de berörda medlemsstaterna inte tillåta den representerande medlemsstaten eller den externa tjänsteleverantören eller honorärkonsuln att överföra uppgifter elektroniskt.

I sådana fall ska den eller de representerade medlemsstaterna eller den eller de berörda medlemsstaterna se till att de elektroniska uppgifterna överförs fysiskt i fullständigt krypterad form på ett elektroniskt lagringsmedium från myndigheterna i den representerande medlemsstaten till den eller de representerade medlemsstaternas myndigheter eller från den externa tjänsteleverantören eller honorärkonsuln till myndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna av en medlemsstats konsulära tjänstemän eller, om en sådan överföring skulle kräva oproportionerliga eller orimliga åtgärder, på något annat säkert sätt, t.ex. med hjälp av etablerade aktörer med erfarenhet av att transportera känsliga handlingar och uppgifter i det berörda tredjelandet.

3.   I samtliga fall ska säkerhetsnivån för överföringen anpassas till uppgifternas känslighet.

4.   Medlemsstaterna eller gemenskapen ska sträva efter att nå en överenskommelse med de berörda tredjeländerna i syfte att upphäva förbudet mot kryptering av uppgifter som ska överföras elektroniskt från myndigheterna i den representerande medlemsstaten till den eller de representerade medlemsstaternas myndigheter eller från den externa tjänsteleverantören eller honorärkonsuln till myndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna.

Artikel 45

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommersiella mellanhänder

1.   Medlemsstaterna får samarbeta med kommersiella organ som är mellanhänder när det gäller att lämna in ansökningar, med undantag av upptagande av biometriska kännetecken.

2.   Ett sådant samarbete ska grunda sig på att medlemsstaternas relevanta myndigheter beviljar ackrediteringen. Ackrediteringen ska särskilt grunda sig på kontrollen av följande aspekter:

a)	Den kommersiella mellanhandens nuvarande status: befintligt tillstånd, bolagsregister, avtal med banker.

b)	Befintliga avtal med kommersiella partner i medlemsstaterna som erbjuder logi och andra paketresetjänster.

c)	Avtal med transportbolag, vilka måste inkludera en utresa och en garanterad tidsbestämd återresa.

3.   Ackrediterade kommersiella mellanhänder ska övervakas regelbundet genom stickprovskontroller som inbegriper personliga intervjuer eller telefonintervjuer med sökande, kontroll av resor och logi, kontroll av att den medicinska reseförsäkringen som tillhandahålls är tillräcklig och täcker enskilda resande och, när det bedöms vara nödvändigt, kontroll av dokument som rör gruppåterresa.

4.   Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska information utbytas om ackrediterade kommersiella mellanhänders prestationer avseende upptäckta oegentligheter, avslag på ansökningar som förmedlats av kommersiella mellanhänder och påvisade former av bedrägeri med resehandlingar samt om planerade resor som inte genomförts.

5.   Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska konsulaten utbyta förteckningar över de kommersiella mellanhänder som de har ackrediterat eller vars ackreditering de har återkallat, i det sistnämnda fallet med uppgift om skälen för återkallelsen.

Varje konsulat ska se till att allmänheten informeras om förteckningen över ackrediterade kommersiella mellanhänder som beskickningen samarbetar med.

Artikel 46

Sammanställning av statistik

Medlemsstaterna ska sammanställa årlig statistik över viseringar i enlighet med tabellen i bilaga XII. Denna statistik ska överlämnas senast den 1 mars avseende det föregående kalenderåret.

Artikel 47

Information till allmänheten

1.   Medlemsstaternas centrala myndigheter och konsulat ska förse allmänheten med all relevant information som rör viseringsansökan, särskilt

a)	kriterier, villkor och förfaranden som ska följas vid ansökan om visering,

b)	hur man beställer tid, i förekommande fall,

c)	var ansökan kan lämnas in (behörigt konsulat, gemensamt ansökningscentrum eller extern tjänsteleverantör),

d)	ackrediterade kommersiella mellanhänder,

e)	den omständigheten att den stämpel som avses i artikel 20 saknar rättsliga verkningar,

f)	de tidsfrister för prövning av ansökningar som anges i artikel 23.1, 23.2 och 23.3,

g)	de tredjeländer vars medborgare eller särskilda kategorier av medborgare omfattas av föregående samråd,

h)

att avslagsbeslut ska meddelas sökanden, att det i sådana beslut ska anges vilka skäl de grundar sig på och att sökande vars ansökningar avslås har rätt att överklaga, med information om vilket förfarande som ska följas för ett överklagande, inklusive den behöriga myndigheten samt tidsfristen för att lämna in ett överklagande,

i)	att endast innehavet av en visering inte automatiskt ger rätt till inresa och att viseringsinnehavarna måste visa att de uppfyller inresevillkoren vid den yttre gränsen enligt artikel 5 i kodex om Schengengränserna.

2.   Den representerande och den representerade medlemsstaten ska informera allmänheten om sådana överenskommelser om representation som anges i artikel 8 innan de träder i kraft.

AVDELNING V

LOKALT SCHENGENSAMARBETE

Artikel 48

Lokalt Schengensamarbete mellan medlemsstaternas konsulat

1.   För att kunna säkerställa en harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken, som i förekommande fall tar hänsyn till lokala förhållanden, ska medlemsstaternas konsulat och kommissionen samarbeta inom varje jurisdiktion och bedöma behovet av att särskilt införa

a)	en harmoniserad förteckning över styrkande handlingar som de sökande ska ge in, med beaktande av bestämmelserna i artikel 14 och bilaga II,

b)	gemensamma kriterier för prövning av ansökningar när det gäller undantag från att betala viseringsavgiften i enlighet med artikel 16.5 och frågor som rör översättningen av ansökningsformuläret, i enlighet med artikel 11.5,

c)	en uttömmande förteckning över resehandlingar som utfärdas av värdlandet, vilken ska uppdateras regelbundet.

Om bedömningen inom ramen för lokalt Schengensamarbete leder till slutsatsen att det behövs en lokal harmoniserad strategi i fråga om en eller flera av leden a–c, ska åtgärder för en sådan strategi antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.2.

2.   Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska ett gemensamt informationsblad införas om enhetliga viseringar och viseringar med territoriellt begränsad giltighet och viseringar för flygplatstransitering, nämligen de rättigheter som viseringen ger och villkoren för att ansöka om den, i tillämpliga fall inklusive förteckningen över styrkande handlingar enligt punkt 1 a.

3.   Följande upplysningar ska utbytas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet:

a)	Månatlig statistik om enhetliga viseringar, viseringar med begränsad territoriell giltighet och viseringar för flygplatstransitering samt antalet avslagna ansökningar.

b)

När det gäller bedömningen av migrations- och/eller säkerhetsrisker, uppgifter om i) värdlandets samhällsekonomiska struktur, ii) lokala informationskällor, inklusive beträffande social trygghet, sjukvårdsförsäkring, skatteregister och registrering av in- och utresor, iii) användning av dokument som utgör en efterbildning eller förfalskning, iv) rutter för olaglig invandring, v) avslag.

c)	Uppgifter om samarbete med transportbolag.

d)	Uppgifter om försäkringsbolag som tillhandahåller lämplig medicinsk reseförsäkring, inklusive kontroll av typen av täckning och eventuella självriskbelopp.

4.   Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska det regelbundet anordnas möten för att särskilt behandla praktiska frågor med anknytning till tillämpningen av den gemensamma viseringspolitiken mellan medlemsstaterna och kommissionen. Dessa möten ska sammankallas av kommissionen, om inte annat avtalas på kommissionens begäran.

Det kan hållas möten om en enda fråga och undergrupper kan inrättas för att undersöka specifika frågor inom ramen för det lokala Schengensamarbetet.

5.   Sammanfattande rapporter om möten om det lokala Schengensamarbetet ska utarbetas systematiskt och cirkuleras lokalt. Kommissionen kan delegera utarbetandet av rapporterna till en medlemsstat. Varje medlemsstats konsulat ska vidarebefordra rapporterna till sina centrala myndigheter.

På grundval av dessa rapporter ska kommissionen utarbeta en årsrapport inom varje jurisdiktion, vilken ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet.

6.   Företrädare för konsulaten för de medlemsstater som inte tillämpar gemenskapens regelverk på viseringsområdet, eller företrädare för tredjeländer, kan i enskilda fall bjudas in att delta i möten för utbyte av information om frågor som rör utfärdandet av viseringar.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 49

Arrangemang i samband med de olympiska och paralympiska spelen

Medlemsstater som står värd för de olympiska och paralympiska spelen ska tillämpa de särskilda förfaranden och villkor för ett enklare utfärdande av viseringar som föreskrivs i bilaga XI.

Artikel 50

Ändring av bilagorna

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning och som ändrar bilagorna I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII och XII ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 52.3.

Artikel 51

Anvisningar om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen

Handläggningsanvisningar för den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning ska utarbetas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.2.

Artikel 52

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté (viseringskommittén).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet och förutsatt att de genomförandebestämmelser som antas i enlighet med detta förfarande inte ändrar de väsentliga bestämmelserna i denna förordning.

Den tidsperiod som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 53

Underrättelse

1.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om

a)	överenskommelser om representation som avses i artikel 8,

b)	tredjeländer vars individuella medborgare enligt enskilda medlemsstater måste inneha visering för flygplatstransitering när de passerar genom det internationella transitområdet på flygplatser som finns inom deras territorium enligt artikel 3,

c)	det nationella formuläret som styrker sponsoråtagande och/eller privat inkvartering enligt artikel 14.4, i tillämpliga fall,

d)	förteckningen över tredjeländer för vilka det krävs föregående konsultation enligt artikel 22.1,

e)	förteckningen över tredjeländer för vilka information enligt artikel 31.1 är ett krav,

f)	de kompletterande nationella anteckningarna i fältet för anmärkningar på viseringsmärket enligt artikel 27.2,

g)	myndigheter som är behöriga att förlänga viseringar enligt artikel 33.5,

h)	de valda samarbetsformer som avses i artikel 40,

i)	statistik som sammanställts enligt artikel 46 och bilaga XII.

2.   Kommissionen ska göra uppgifter som meddelats enligt punkt 1 tillgängliga för allmänheten via en ständigt uppdaterad elektronisk publikation.

Artikel 54

Ändringar av förordning (EG) nr 767/2008

Förordning (EG) nr 767/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt: a) Led a ska ersättas med följande: ”a) enhetlig visering enligt artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (22), b) Led b ska utgå. c) Led c ska ersättas med följande: ”c) visering för flygplatstransitering enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EG) nr 810/2009,” d) Led d ska ersättas med följande: ”d) visering med territoriellt begränsad giltighet enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EG) nr 810/2009,” e) Led e ska utgå.

2.	I artikel 8.1 ska orden ”Vid mottagandet av en ansökan” ersättas med följande: ”När ansökan kan tas upp till prövning enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 810/2009”.

3.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande: ”Uppgifter som ska registreras vid ansökan”. b) Punkt 4 ska ändras enligt följande: i) Led a ska ersättas med följande: ”a) Efternamn (familjenamn), efternamn vid födseln (tidigare efternamn), förnamn, födelsedatum, födelseort, födelseland och kön.” ii) Led e ska utgå. iii) Led g ska ersättas med följande: ”g) Destinationsmedlemsstat(er) och den planerade vistelsens eller transiteringens varaktighet.” iv) Led h ska ersättas med följande: ”h) Huvudsakligt syfte med resan.” v) Led i ska ersättas med följande: ”i) Planerad dag för ankomst till Schengenområdet och planerad dag för avresa från Schengenområdet.” vi) Led j ska ersättas med följande: ”j) Medlemsstat för första inresa.” vii) Led k ska ersättas med följande: ”k) Sökandens hemadress.” viii) I led l ska orden ”skolans namn” ersättas med ”läroanstaltens namn”. ix) I led m ska ”faderns eller moderns” ersättas med ”föräldramyndighetens eller vårdnadshavarens”.

4.	I artikel 10.1 ska följande led läggas till: ”k) I tillämpliga fall, uppgifter om att viseringsmärket har fyllts i för hand.”

5.	Det inledande stycket i artikel 11 ska ersättas med följande: ”När den viseringsmyndighet som representerar en annan medlemsstat avbryter prövningen av en ansökan, ska den föra in följande uppgifter i ansökningsakten:”

6.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 led a ska ersättas med följande: ”a) Handläggningsinformation med uppgift om att viseringen har avslagits och om den myndigheten avslog den på en annan medlemsstats vägnar.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2.   Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om grunderna för avslaget på viseringsansökan, som ska utgöras av någon eller några av följande: a) Sökanden i) ger in en resehandling som utgör en efterbildning eller förfalskning, ii) kan inte styrka ändamålet och villkoren för den planerade vistelsen, iii) kan inte styrka att han eller hon har tillräckliga medel för uppehället, både för hela den planerade vistelsens längd och för återresan till ursprungs- eller avreselandet eller för transitering till ett tredjeland till vilket han eller hon är säker på att få inresetillstånd, eller är i stånd att skaffa sådana medel på laglig väg, iv) har redan vistats tre månader under den innevarande sexmånadersperioden på medlemsstaternas territorium på grundval av en enhetlig visering eller en visering med territoriellt begränsad giltighet, v) finns på en spärrlista i Schengens informationssystem i syfte att vägras inresa, vi) anses utgöra ett hot mot någon av medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa enligt definitionen i artikel 2.19 i kodexen om Schengengränserna eller deras internationella förbindelser, särskilt när det finns en registrering i medlemsstaternas nationella databaser som syftar till att vägra inresa av dessa skäl, vii) har inte tillhandahållit bevis på innehav av lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring, i tillämpliga fall. b) De framlagda uppgifterna avseende berättigande av den planerade vistelsens syfte och villkor var inte tillförlitliga. c) Sökandens avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan viseringens giltighetstid gått ut kunde inte säkerställas. d) Sökanden har inte tillhandahållit tillräckliga bevis för att han eller hon inte har kunnat ansöka om visering på förhand för att motivera att viseringsansökan lämnas in vid gränsen.”

7.

Artikel 13 ska ersättas med följande: ”Artikel 13 Uppgifter som ska läggas till avseende upphävda eller återkallade viseringar 1.   Om ett beslut har fattats om att upphäva eller återkalla en visering ska den viseringsmyndighet som har fattat beslutet lägga till följande uppgifter i ansökningsakten: a) Information om handläggningsstatus med uppgift om att viseringen har upphävts eller återkallats. b) Uppgift om vilken myndighet som upphävde eller återkallade viseringen, inbegripet dess lokalisering. c) Tid och plats för beslutet. 2.   Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om grunderna för upphävandet eller återkallandet av viseringen, vilka ska vara: a) En eller flera av de grunder som anges i artikel 12.2. b) Viseringsinnehavarens begäran att återkalla viseringen.”

8.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Det inledande stycket ska ersättas med följande: ”1.   Om ett beslut har fattats om att förlänga giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad visering ska den viseringsmyndighet som förlängde viseringen lägga till följande uppgifter i ansökningsakten:” ii) Led d ska ersättas med följande: ”d) Viseringsmärkets nummer för den förlängda viseringen.” iii) Led g ska ersättas med följande: ”g) Det territorium inom vilket viseringsinnehavaren har rätt att resa om den territoriella giltigheten för den förlängda viseringen avviker från den ursprungliga viseringens.” b) I punkt 2 ska led c utgå.

9.	I artikel 15.1 ska orden ”giltighetstiden förlängas eller förkortas” ersättas med ”eller viseringen förlängas”.

10.	Artikel 17 ska ändras enligt följande: a) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Medlemsstat för första inresa.” b) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. Typ av visering som har utfärdats.” c) Punkt 11 ska ersättas med följande: ”11. Huvudsakligt syfte med resan.”

11.	I artiklarna 18.4 c, 19.2 c, 20.2 d och 22.2 d ska orden ”eller förkortas” utgå.

12.	I artikel 23.1 d ska ordet ”förkortats” utgå.

Artikel 55

Ändringar av förordning (EG) nr 562/2006

Bilaga V del A i förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras enligt följande:

a)	Punkt 1 c ska ersättas med följande: ”c) I förekommande fall upphäva eller återkalla viseringarna i enlighet med villkoren i artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (23).

b)	Punkt 2 ska utgå.

Artikel 56

Upphävande

1.   Artiklarna 9–17 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 ska upphävas.

2.   Följande rättsakter ska upphävas:

a)	Schengens verkställande kommittés beslut av den 28 april 1999 SCH/Com-ex (99) 13 (De gemensamma konsulära anvisningarna, inklusive bilagorna).

b)

Schengens verkställande kommittés beslut av den 14 december 1993 om förlängning av den enhetliga viseringen (SCH/Com-ex (93) 21), och om gemensamma principer för att upphäva, återkalla eller förkorta giltighetstiden för den enhetliga viseringen (SCH/Com-ex (93) 24), Schengens verkställande kommittés beslut av den 22 december 1994 om utbyte av statistiska uppgifter om utfärdande av enhetliga viseringar (SCH/Com-ex (94) 25), Schengens verkställande kommittés beslut av den 21 april 1998 om utbyte av statistik om utfärdade viseringar (SCH/Com-ex (98) 12) och Schengens verkställande kommittés beslut av den 16 december 1998 om införande av ett enhetligt formulär för inbjudan eller åtagandeförklaring (SCH/Com-ex (98) 57).

c)	Gemensam åtgärd 96/197/RIF av den 4 mars 1996 om ett system för flygplatstransitering (24).

d)	Rådets förordning (EG) nr 789/2001 av den 24 april 2001 om att förbehålla rådet genomförandebefogenheter avseende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för behandlingen av ansökningar om visering (25).

e)	Rådets förordning (EG) nr 1091/2001 av den 28 maj 2001 om fri rörlighet med en visering för längre vistelse (26).

f)	Rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit (27).

g)

Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 390/2009 av den 23 april 2009 om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband med införandet av biometri samt bestämmelser om hur viseringsansökningar ska tas emot och behandlas (28).

3.   Hänvisningar till upphävda rättsakter ska förstås som hänvisningar till denna förordning och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XIII.

Artikel 57

Övervakning och utvärdering

1.   Två år efter det att alla bestämmelser i denna förordning blivit tillämpliga ska kommissionen göra en utvärdering av denna tillämpning. Denna övergripande utvärdering ska innehålla en granskning av de uppnådda resultaten i relation till målen och av tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning utan att det påverkar de rapporter som anges i punkt 3.

2.   Kommissionen ska överlämna den utvärdering som anges i punkt 1 till Europaparlamentet och rådet. På grundval av utvärderingen ska kommissionen, om så är nödvändigt, lägga fram lämpliga förslag till ändringar i denna förordning.

3.   Tre år efter det att VIS börjat tillämpas, och därefter vart fjärde år, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av artiklarna 13, 17, 40–44 i denna förordning, vilken ska inbegripa införandet av upptagning och användning av biometriska kännetecken, ändamålsenligheten hos de Icao-standarder som valts, efterlevnaden av reglerna om skydd för uppgifter, erfarenheterna från de externa tjänsteleverantörerna, särskilt med tanke på upptagningen av biometriska uppgifter, genomförandet av 59-månadersregeln för upptagande av fingeravtryck samt organiserandet av de förfaranden som rör ansökningar. Rapporten ska även, i enlighet med artiklarna 17.12, 17.13, 17.14 och 50.4 i VIS-förordningen, omfatta sådana fall där fingeravtryck faktiskt inte kunnat tas eller inte krävts av rättsliga skäl jämfört med de fall där fingeravtryck tas. Rapporten ska omfatta information om ärenden där personer som faktiskt inte kunnat lämna fingeravtryck fått avslag på sin viseringsansökan. Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag till ändring av denna förordning.

4.   I den första av de rapporter som anges i punkt 3 ska även frågan om tillräcklig tillförlitlighet när det gäller identifiering och kontroll av fingeravtryck från barn under tolv år tas upp, särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, på grundval av resultaten av en studie som genomförts under kommissionens ansvar.

Artikel 58

Ikraftträdande

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 5 april 2010.

3.   Artikel 52 och artikel 53.1 a–h och 53.2 ska tillämpas från och med den 5 oktober 2009.

4.   När det gäller Schengens rådfrågningssystem (tekniska specifikationer) ska artikel 56.2 d tillämpas från och med det datum som anges i artikel 46 i VIS-förordningen.

5.   Artiklarna 32.2 och 32.3, 34.6 och 34.7 och artikel 35.7 ska tillämpas från och med den 5 april 2011.

---

(1)  Europaparlamentets yttrande av den 2 april 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 25 juni 2009.

(2)  EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

(3)  EUT C 326, 22.12.2005, s. 1.

(4)  EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

(5)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(6)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8)  EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

(9)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(10)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(11)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 53.

(12)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(13)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

(14)  EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

(15)  EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(16)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(17)  EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

(18)  EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.

(19)  EGT L 53, 23.2.2002, s. 4.

(20)  EUT L 267, 27.9.2006, s. 41.

(21)  EUT L 289, 3.11.2005, s. 23.

(22)  EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”

(23)  EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”

(24)  EGT L 63, 13.3.1996, s. 8.

(25)  EGT L 116, 26.4.2001, s. 2.

(26)  EGT L 150, 6.6.2001, s. 4.

(27)  EUT L 64, 7.3.2003, s. 1.

(28)  EUT L 131, 28.5.2009, s. 1.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---