(1)

Rådets förordning (EG) nr 1216/2009 (3) och rådets förordning (EG) nr 614/2009 (4) måste anpassas till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, och särskilt den åtskillnad som där införs mellan delegerade akter och genomförandeakter. Ytterligare anpassningar behövs för att göra de befintliga texterna klarare och tydligare.

(2)

Fram till den 31 december 2013 har huvudinstrumentet för den gemensamma jordbrukspolitiken, som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver om, varit rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (5).

(3)

Inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ersattes förordning (EG) nr 1234/2007, med verkan från den 1 januari 2014, med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (6). Förordningarna (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009 bör anpassas för att ta hänsyn till den förordningen, så att systemet för handeln med tredjeländer för, å ena sidan, jordbruksprodukter och, å andra sidan, varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter även i fortsättningen blir konsekvent.

(4)

Vissa jordbruksprodukter används vid framställning av både bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget. Det är nödvändigt att både inom den gemensamma jordbrukspolitiken och inom den gemensamma handelspolitiken vidta åtgärder med hänsyn till den betydelse som handeln med dessa produkter och varor har för målen i artikel 39 i EUF-fördraget och till hur de bestämmelser som har fastställts för att genomföra artikel 43 i EUF-fördraget påverkar dessa produkters och varors ekonomiska ställning, med beaktande av skillnaderna mellan anskaffningskostnaderna för jordbruksprodukter i unionen och på världsmarknaden.

(5)

För att ta hänsyn till de olika förhållandena inom jordbruket och livsmedelsindustrin i unionen, skiljer man i unionen mellan jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget och bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i den bilagan. Samma åtskillnad görs kanske inte i vissa tredjeländer med vilka unionen sluter avtal. Därför bör det införas en möjlighet att utvidga tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget till att gälla även för vissa jordbruksprodukter som förtecknas i den bilagan, om det finns ett internationellt avtal som föreskriver att dessa två typer av produkter ska likställas med varandra.

(6)

När det i denna förordning hänvisas till internationella avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget, är det artikel 218 i EUF-fördraget som avses.

(7)

För att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden och på den gemensamma jordbrukspolitikens effektivitet till följd av att vissa jordbruksprodukter importeras, bör det vara möjligt att införa en tilläggstull för import av sådana produkter förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(8)

Äggalbumin och mjölkalbumin utgör bearbetade jordbruksprodukter som inte ingår i bilaga I till EUF-fördraget. För att åstadkomma harmonisering och förenkling bör det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin som fastställs i förordning (EG) nr 614/2009 införlivas i systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter. Med beaktande av att ägg i stor utsträckning kan ersättas av äggalbumin och i viss utsträckning av mjölkalbumin, bör handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin motsvara handelssystemet för ägg.

(9)

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser om förmånsordningar för handel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 (7) och unionens övriga autonoma förmånsordningar för handel, är det nödvändigt att fastställa huvudreglerna för det handelssystem som är tillämpligt på bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter. Det är också nödvändigt att föreskriva om fastställande av nedsatta importtullar och tullkvoter och om beviljande av exportbidrag i enlighet med de huvudreglerna. Dessa regler och bestämmelser bör utformas med hänsyn till de begränsningar vad gäller importtullar och exportbidrag som följer av åtaganden som godtagits av unionen enligt WTO-avtalen och bilaterala avtal.

(10)

På grund av den nära kopplingen mellan marknaden för äggalbumin och mjölkalbumin och marknaden för ägg, bör det vara möjligt att kräva att en importlicens uppvisas för import av äggalbumin och mjölkalbumin samt att avbryta förfarandet för aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin när unionsmarknaden för dessa produkter eller marknaden för ägg störs eller sannolikt kommer att störas på grund av förfarandet för aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin. Det bör vara möjligt att ställa krav beträffande produkternas ursprung, härkomst, äkthet och kvalitetsegenskaper för att importlicenser ska utfärdas för äggalbumin och mjölkalbumin samt för deras övergång till fri omsättning.

(11)

I syfte att ta hänsyn till utvecklingen i handeln och på marknaden, till behoven på marknaderna för äggalbumin och mjölkalbumin samt för ägg och till resultaten av övervakningen av importen av äggalbumin och mjölkalbumin bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler för fastställande av att det krävs en importlicens för import av äggalbumin och mjölkalbumin för övergång till fri omsättning, regler om de rättigheter och skyldigheter som följer av denna importlicens samt av dess rättsliga verkan, de fall då en toleransnivå ska tillämpas när det gäller skyldigheten som nämns i licensen, regler om att det för utfärdande av en licens eller övergång till fri omsättning ska krävas uppvisande av en handling utfärdad av ett tredjeland eller en enhet som bland annat bekräftar produkternas ursprung, härkomst, äkthet och kvalitetsegenskaper, regler om överföring av importlicenser och om restriktioner för denna överföring, i vilka fall importlicenser inte behöver uppvisas och i vilka fall det inte ska krävas att det ställs en säkerhet som garanti för att produkterna importeras inom licensens giltighetstid.

(12)

Vid framställningen av vissa bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget används jordbruksprodukter som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den tull som tillämpas för import av dessa bearbetade jordbruksprodukter bör utjämna skillnaden mellan priserna på världsmarknaden och på unionsmarknaden för de jordbruksprodukter som används vid framställning av dem och samtidigt säkerställa den berörda bearbetningsindustrins konkurrenskraft.

(13)

Inom ramen för unionens handelspolitik beviljas i vissa internationella avtal en nedsättning eller utfasning av importtullarnas jordbrukskomponent för bearbetade jordbruksprodukter, tilläggstullar på socker och mjöl och värdetullen. Det bör vara möjligt att fastställa de nedsättningarna i förhållande till de jordbrukskomponenter som tillämpas för handel som inte är förmånsbehandlad.

(14)

Importtullens jordbrukskomponent bör utjämna skillnaden mellan priserna på världsmarknaden och på unionsmarknaden för de jordbruksprodukter som har använts vid framställningen av de bearbetade jordbruksprodukterna. Det måste därför finnas ett nära samband mellan beräkningen av jordbrukskomponenten i den importtull som tillämpas på bearbetade jordbruksprodukter och den importtull som tillämpas på jordbruksprodukter som importeras i oförändrat tillstånd.

(15)

I syfte att genomföra de internationella avtal i vilka en nedsättning eller utfasning av importtullarna för bearbetade jordbruksprodukter föreskrivs när specifika jordbruksprodukter använts eller anses ha använts vid framställningen av dessa, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av en förteckning över de jordbruksprodukter som ska anses ha använts vid framställningen av de bearbetade jordbruksprodukterna, fastställande av motsvarande kvantiteter och regler för omräkning av andra jordbruksprodukter till motsvarande kvantiteter av de jordbruksprodukter som anses ha använts, fastställande av de nödvändiga uppgifterna för beräkning av den nedsatta jordbrukskomponenten och de nedsatta tilläggstullarna samt beräkningsmetoden och de försumbara mängder för vilka de nedsatta jordbrukskomponenterna och tilläggstullarna för socker och mjöl ska vara lika med noll.

(16)

Det är möjligt att bevilja importtullmedgivanden för obegränsade mängder av de berörda varorna eller för begränsade mänger som omfattas av en tullkvot. Där tullmedgivanden beviljas inom tullkvoter i vissa internationella avtal, bör kvoterna öppnas och förvaltas av kommissionen. Av praktiska skäl är det väsentligt att förvaltningen av den icke-jordbruksrelaterade delen av importtullen för varor för vilka tullförmåner har beviljats omfattas av samma regler som förvaltningen av jordbrukskomponenten.

(17)

På grund av den nära kopplingen mellan marknaderna för äggalbumin och mjölkalbumin och marknaden för ägg bör tullkvoter för äggalbumin och mjölkalbumin öppnas och förvaltas på samma sätt som tullkvoter för ägg enligt förordning (EU) nr 1308/2013. Förvaltningsmetoden bör vid behov vara anpassad efter försörjningsbehoven på unionsmarknaden och efter behovet av att bevara balansen på denna marknad, och den bör bygga på metoder som tidigare använts och beakta de rättigheter som följer av WTO-avtalen.

(18)

I syfte att säkerställa rättvis tillgång till marknaden och likabehandling av aktörerna och för att ta hänsyn till unionsmarknadens försörjningsbehov och bevara balansen på den marknaden bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på de villkor som ska uppfyllas för inlämnande av ansökningar inom tullkvoten och reglerna om överföring av rättigheterna inom tullkvoten, föreskrivande av att det för att ta del av tullkvoten krävs att en säkerhet ställs och att särskilda egenskaper, krav eller begränsningar som är tillämpliga på tullkvoter fastställs.

(19)

I syfte att säkerställa att exporterade produkter kan komma i fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland om vissa villkor uppfylls, i enlighet med internationella avtal som unionen ingått enligt EUF-fördraget, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om krav på att medlemsstaternas behöriga myndigheter, på begäran och efter lämplig kontroll, utfärdar en handling som intygar att villkoren uppfylls för produkter som, om de exporteras, kan komma i fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland, om vissa villkor uppfylls.

(20)

Det är möjligt att bearbetningsindustrins efterfrågan på jordbruksråvaror inte till fullo kan tillgodoses på konkurrenskraftiga villkor med unionens jordbruksråvaror. Enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (8) får sådana varor godkännas för förfarandet för aktiv förädling under förutsättning att de ekonomiska villkor uppfylls som fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (9). Förordning (EEG) nr 2913/92 kommer att ersättas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (10), men först från och med den 1 juni 2016. En hänvisning bör därför göras till förordning (EEG) nr 2913/1992 i den här förordningen, särskilt med tanke på att hänvisningar till förordning (EEG) nr 2913/1992 i framtiden ska betraktas som hänvisningar till förordning (EU) nr 952/2013. Under tydligt angivna omständigheter bör det anses att de ekonomiska villkoren är uppfyllda för godkännande av vissa kvantiteter av jordbruksprodukter inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. Dessa kvantiteter bör fastställas på grundval av en försörjningsbalans. Rättvis tillgång till de tillgängliga kvantiteterna, likabehandling av aktörer och tydlighet bör säkerställas via ett system med licenser för aktiv förädling som utfärdas av medlemsstaterna.

(21)

I syfte att säkerställa att förfarandet för aktiv förädling förvaltas på ett ansvarsfullt och effektivt sätt, med hänsyn tagen till situationen på unionsmarknaden för råvarorna i fråga och till bearbetningsindustrins behov och rutiner, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen över de jordbruksprodukter för vilka licenser för aktiv förädling får utfärdas, de rättigheter som följer av licenserna för aktiv förädling och deras rättsliga verkan, överföringen av rättigheter mellan aktörer och de regler som är nödvändiga för att systemet med licenser för aktiv förädling ska vara tillförlitligt och effektivt när det gäller licensens äkthet, dess överföring eller begränsningar för den överföringen.

(22)

Inom de gränser som unionens åtaganden i Världshandelsorganisationen medger, bör det införas ett system för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som används vid framställning av varor som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, så att producenterna av dessa varor inte missgynnas med tanke på de priser som de till följd av den gemensamma jordbrukspolitiken måste betala för sina varuleveranser. Dessa bidrag bör endast utjämna skillnaden mellan priset för en jordbruksprodukt på unionsmarknaden och på världsmarknaden. Systemet bör därför inrättas som del av systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter.

(23)

Förteckningen över varor som inte omfattas av bilaga I för vilka exportbidrag får beviljas bör upprättas med beaktande av skillnaden mellan priserna på unionsmarknaden och på världsmarknaden på de jordbruksprodukter som används vid framställningen av dem och behovet att utjämna denna skillnad helt eller delvis för att möjliggöra export av de jordbruksprodukter som används i de berörda varorna som inte omfattas av bilaga I.

(24)

Det är nödvändigt att säkerställa att inget exportbidrag beviljas för importerade varor, som inte omfattas av bilaga I och som övergår till fri omsättning, som återexporteras, exporteras efter bearbetning eller ingår i andra varor som inte omfattas av bilaga I. När det gäller importerat spannmål eller ris, importerad mjölk och importerade mjölkprodukter eller ägg som övergår till fri omsättning är det nödvändigt att säkerställa att inget exportbidrag beviljas om dessa varor exporteras efter bearbetning eller ingår i andra varor som inte omfattas av bilaga I.

(25)

Nivån på exportbidragen för jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I bör fastställas i enlighet med samma regler och praktiska arrangemang och i enlighet med samma förfarande som nivån på exportbidragen för jordbruksprodukter som exporteras i oförändrat tillstånd enligt förordning (EU) nr 1308/2013 och rådets förordning (EU) nr 1370/2013 (11).

(26)

Med hänsyn till, å ena sidan, den nära kopplingen mellan varor som inte omfattas av bilaga I och jordbruksprodukter som används vid framställning av dessa varor som inte omfattas av bilaga I och, å andra sidan, till skillnaderna mellan dessa varor och produkter, är det nödvändigt att föreskriva att de övergripande bestämmelser om exportbidrag som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 ska tillämpas på varor som inte omfattas av bilaga I.

(27)

I syfte att ta hänsyn till särskilda framställningsprocesser och handelskrav för varor som inte omfattas av bilaga I och i vilka vissa jordbruksprodukter ingår, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om egenskaperna hos de varor som inte omfattas av bilaga I som ska exporteras och de jordbruksprodukter som används vid framställning av dem, regler för fastställande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras efter att ha bearbetats till varor som inte omfattas av bilaga I, regler om den bevisning som krävs för att styrka sammansättningen av de exporterade varor som inte omfattas av bilaga I, regler om krav på deklaration om användning av vissa importerade jordbruksprodukter, regler om att jordbruksprodukter ska likställas med basprodukter och om fastställande av referenskvantiteten för var och en av basprodukterna och tillämpningen av övergripande regler om exportbidrag för jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I.

(28)

Man bör se till att de exportbegränsningar som följer av internationella avtal som unionen slutit eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget efterlevs genom att man utfärdar bidragslicenser för de referensperioder som fastställs i avtalen, med beaktande av det årliga belopp som fastställts för små exportföretag.

(29)

Exportbidrag bör beviljas inom gränserna för det tillgängliga totalbeloppet, beroende på den särskilda situationen vad gäller handeln med varor son inte omfattas av bilaga I. Systemet med bidragslicenser bör underlätta en effektiv förvaltning av bidragsbeloppen.

(30)

Det bör föreskrivas att bidragslicenser som utfärdas av medlemsstaternas ska gälla i hela unionen och att de får utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanterar att aktören kommer att ansöka om exportbidrag. Det bör fastställas regler för att bidrag som fastställs på förhand beviljas för alla tillämpliga bidragsnivåer samt för ställandet och frisläppandet av säkerheter.

(31)

I syfte att övervaka utgifterna för exportbidrag och genomförandet av systemet med bidragslicenser bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om de rättigheter och skyldigheter som följer av bidragslicenser, regler för överföring av bidragslicenser eller restriktioner för den överföringen, fall och situationer där man inte behöver lägga fram en bidragslicens eller ställa en säkerhet och den toleransnivå inom vilken skyldigheten att ansöka om exportbidrag inte gäller.

(32)

När man beaktar effekten av riktade åtgärder i samband med exportbidrag bör man ta hänsyn till företag som bearbetar jordbruksprodukter i allmänhet och läget för små och medelstora företag i synnerhet. Med tanke på de särskilda behoven hos små exportföretag bör de tilldelas ett totalbelopp för varje budgetår och undantas från kravet på att uppvisa bidragslicenser inom systemet för exportbidrag.

(33)

Om åtgärder rörande export av en jordbruksprodukt har antagits i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 men målen för dessa åtgärder sannolikt inte kommer att nås på grund av export av varor som inte omfattas av bilaga I som innehåller en hög andel av denna jordbruksprodukt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att föreskriva att motsvarande åtgärder bör vidtas för export av dessa varor som inte omfattas av bilaga I samtidigt som skyldigheter enligt internationella avtal uppfylls.

(34)

Enligt vissa internationella avtal får unionen begränsa importtullar och belopp som ska betalas vid export för att helt eller delvis utjämna prisskillnaderna mellan de jordbruksprodukter som används vid framställningen av de berörda bearbetade jordbruksprodukterna eller varorna som inte omfattas av bilaga I. För dessa bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I är det nödvändigt att fastställa att dessa belopp ska fastställas gemensamt som del av den totala tullen och att de ska utjämna de prisskillnader mellan jordbruksprodukter som måste beaktas på marknaden i landet eller regionen i fråga och på unionsmarknaden.

(35)

Eftersom sammansättningen av bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I kan vara av betydelse för en korrekt tillämpning av det handelssystem som fastställs i denna förordning, bör det vara möjligt att fastställa deras sammansättning genom kvantitativa och kvalitativa analyser.

(36)

I syfte att genomföra internationella avtal som slutits av unionen och säkerställa tydlighet och konsekvens med ändringarna i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (12) bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på kompletteringar och ändringar av vissa icke-väsentliga delar av denna förordning och dess bilagor i det syftet.

(37)

Det bör föreskrivas att medlemsstaterna till kommissionen och till varandra ska lämna de uppgifter som är nödvändiga för att genomföra systemet för handeln med bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av i bilaga I.

(38)

I syfte att säkerställa informationssystemens integritet och de inlämnade handlingarnas och de därtill hörande uppgifternas äkthet och läsbarhet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på definition av art och typ på den information som ska meddelas, vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas, vilka de längsta tillåtna bevarandeperioderna är och syftet med behandlingen, rättigheterna för tillgång till information eller informationssystem och villkor för offentliggörande av denna information.

(39)

Unionsrätten rörande skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och rörande det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (14), är tillämplig.

(40)

I syfte att undvika onödiga administrativa bördor för aktörer och nationella myndigheter bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av gränser under vilka belopp inte ska uppbäras eller beviljas för importtullar, tilläggsimporttullar, nedsatta importtullar, exportbidrag och belopp som ska uppbäras eller betalas för att utjämna ett gemensamt fastställt pris.

(41)

Med hänsyn till den nära kopplingen mellan varor som inte omfattas av bilaga I och jordbruksprodukter som används vid framställning av dessa varor som inte omfattas av bilaga I, är det nödvändigt att föreskriva att de övergripande bestämmelserna om säkerheter, kontroller, granskning och sanktioner som fastställts i och antagits på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (15) i tillämpliga delar ska tillämpas på varor som inte omfattas av bilaga I.

(42)

I syfte att säkerställa tillämpningen av övergripande regler som antagits på grundval av förordning (EU) nr 1306/2013 på importlicenser och tullkvoter för bearbetade jordbruksprodukter och på exportbidrag och bidragslicenser för varor som inte omfattas av bilaga I, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler för att efter behov anpassa de övergripande bestämmelserna om säkerheter, kontroller och sanktioner som antagits på grundval av den förordningen.

(43)

När kommissionen antar delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget är det av särskild betydelse att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(44)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller import, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter med avseende på åtgärder för att fastställa på vilka bearbetade jordbruksprodukter tilläggsimporttullar bör tillämpas för att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden, åtgärder för tillämpningen av dessa tilläggsimporttullar vad gäller tidsfrister för att bevisa importpriset, inlämnande av styrkande handlingar och fastställandet av nivån på tilläggsimporttullarna, åtgärder för att fastställa de representativa priserna och utlösande volymerna för tillämpning av tilläggsimporttullar, åtgärder rörande formatet på och innehållet i importlicensen för äggalbumin och mjölkalbumin, inlämnande av ansökningar och utfärdande och användning av dessa importlicenser, deras giltighetstid, förfarandena för ställande av säkerhet för dessa licenser och dess storlek, den bevisning som krävs för att styrka att kraven för användning av dessa licenser har uppfyllts, toleransnivån när det gäller fullgörandet av skyldigheten att importera den kvantitet som anges i importlicensen, och om utfärdande av ersättningsexemplar och duplikat på importlicenser, åtgärder beträffande medlemsstaternas behandling av importlicenser, samt det informationsutbyte som är nödvändigt för förvaltningen av systemet med importlicenser för äggalbumin och mjölkalbumin, inklusive förfaranden för det särskilda administrativa biståndet mellan medlemsstaterna, för beräkningen av importtullar och för fastställande av nivån på importtullar för bearbetade jordbruksprodukter vid genomförandet av internationella avtal.

(45)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller import, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter med avseende på åtgärder för fastställande av fasta kvantiteter av jordbruksprodukter som anses ha använts vid framställningen av de bearbetade jordbruksprodukterna med avseende på nedsättning eller utfasning av importtullar som är tillämpliga vid förmånshandel och lämpliga krav vad gäller handlingar, åtgärder för att fastställa de årliga tullkvoterna och de administrationsmetoder som ska användas för import av bearbetade jordbruksprodukter och vissa jordbruksprodukter i enlighet med unionens internationella åtaganden, förfaranden för tillämpningen av särskilda bestämmelser i internationella avtal eller i akter genom vilka import- eller exportordningen antas, särskilt vad gäller garantierna rörande produktens art, avsändningsplats och ursprung, erkännande av den handling som används för kontroll av dessa garantier, uppvisande av en handling utfärdad av det exporterande landet och om produkternas bestämmelseort och användning, åtgärder för fastställandet av importlicensernas giltighetstid, förfaranden för ställande av säkerhet och dess storlek, användning av dessa importlicenser, och, vid behov, särskilda åtgärder med avseende på i synnerhet villkoren enligt vilka ansökningar om import ska läggas fram och tillstånd beviljas inom tullkvoten och lämpliga krav på handlingar.

(46)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller import och förfarandet för aktiv förädling, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter med avseende på åtgärder rörande hanteringen av processen som säkerställer att de kvantiteter som finns tillgängliga inom tullkvoterna inte överskrids och åtgärder för att omfördela outnyttjade kvantiteter av tullkvoterna, skyddsåtgärder mot import till unionen i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 260/2009 (16) och (EG) nr 625/2009 (17) eller skyddsåtgärder som föreskrivs i internationella avtal, åtgärder som rör den kvantitet av jordbruksprodukter för vilka licens för aktiv förädling får utfärdas, åtgärder för genomförandet av systemet med licenser för aktiv förädling vad gäller handlingar och förfaranden som krävs för inlämnande av ansökningar och utfärdande av licenser för aktiv förädling, åtgärder som rör medlemsstaternas förvaltning av licenserna för aktiv förädling, förfarandena för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna, åtgärder för begräsning av de kvantiteter för vilka licens för aktiv förädling får utfärdas, avslag på kvantiteter som ansökan om licens gäller och avbrytande av ansökning om licens för aktiv förädling om kvantiteterna i fråga är stora samt åtgärder för avbrytande av förfarandena för bearbetning och aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin.

(47)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder för tillämpning av exportbidrag, för beräkning av exportbidragen, för likställning av vissa produkter med basprodukter och fastställande av referenskvantiteten för basprodukter, för ansökan om, utfärdande av och förvaltning av exportlicenserna för vissa varor som inte omfattas av bilaga I till vissa bestämmelseorter när detta föreskrivs i ett internationellt avtal som unionen slutit eller tillfälligt tillämpat i enlighet med EUF-fördraget och för behandling av försvunna produkter och svinn under framställningsprocessen samt behandling av biprodukter.

(48)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder för fastställande av de förfaranden för deklaration och den bevisning som krävs för att styrka sammansättningen av de exporterade varor som inte omfattas av bilaga I som är nödvändiga för genomförandet av systemet för beviljande av exportbidrag, den förenklade bevisning som krävs för att styrka ankomst till bestämmelseorten då det gäller differentierade bidrag, åtgärder för tillämpning av övergripande bestämmelser om exportbidrag, för varor som inte omfattas av bilaga I, åtgärder för genomförande av systemet med exportbidragslicenser vad gäller inlämnande och utformningen av och innehållet i ansökan om bidragslicensen, utformningen av, innehållet i och giltighetsperioden för bidragslicensen, förfarandet för inlämnande av ansökningar om och utfärdandet av bidragslicenser och för deras användning, förfarandena för ställande av säkerhet och dess storlek, toleransnivån för de belopp av exportbidraget för vilken ansökan inte gjordes och hur uppfyllandet av de skyldigheter som följer av att bidragslicensen ska styrkas.

(49)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export och vissa allmänna bestämmelser, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder för medlemsstaternas prövning av bidragslicenser och utbytet av information och det särskilda administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna vad gäller bidragslicenser, åtgärder för fastställande av det totalbelopp som tilldelas små exportföretag och det individuella tröskelvärdet för undantag för uppvisande av bidragslicenser, åtgärder för utfärdande av ersättande bidragslicenser och duplikat av bidragslicenser, åtgärder för begränsning av de belopp för vilka bidragslicenser kan utfärdas, för avslag på belopp som det ansöks om i samband med dessa licenser och avbrytande av ansökning om bidragslicenser om de belopp som ansöks överstiger tillgängliga medel som fastställts på basis av åtaganden i internationella avtal, nödvändiga förfarandemässiga bestämmelser och tekniska krav för tillämpning av andra åtgärder vad gäller export, åtgärder för fastställande av tillämpliga tullar när det gäller direkt utjämning vid förmånshandel och de därmed sammanhängande belopp som ska betalas vid export till det land eller den region som berörs, åtgärder för att säkerställa att bearbetade jordbruksprodukter som deklarerats för export inom ramen för ett avtal om förmånsbehandling faktiskt inte exporteras inom ramen för ett avtal utan förmånsbehandling eller tvärtom, åtgärder som gäller metoder för kvalitativ och kvantitativ analys av bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I, de tekniska bestämmelser som är nödvändiga för deras identifiering samt förfaranden i samband med deras klassificering enligt Kombinerade nomenklaturen.

(50)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export och vissa allmänna bestämmelser, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av kommissionens och medlemsstaternas skyldighet att utbyta information om anmälningsmetoder, regler om de uppgifter som ska lämnas, förfaranden för hantering av de uppgifter som ska lämnas, innehåll, form, tidpunkt, frekvens och tidsfrister för anmälningarna och om bestämmelser för hur uppgifter och handlingar får vidarebefordras eller göras tillgängliga, under förutsättning att personuppgifter skyddas och företagens rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter beaktas, och åtgärder rörande tillämpningen av övergripande bestämmelser om säkerhet, kontroller, granskning och påföljder som antagits på grundval av förordning (EU) nr 1306/2013 på importlicenser och tullkvoter för bearbetade jordbruksprodukter och på exportbidrag och bidragslicenser för varor som inte omfattas av bilaga I.

(51)

Med beaktande av dess särart bör genomförandebefogenheter vad gäller åtgärder för att fastställa representativa priser och utlösande volymer för tillämpning av tilläggstullar på import och nivån på importtullar i enlighet med unionens internationella åtaganden, åtgärder för att begränsa de kvantiteter för vilka licenser för aktiv förädling och bidragslicenser kan utfärdas, för att avvisa kvantiteter som ansökningarna om dessa licenser gäller och avbryta inlämning av ansökningar om dessa licenser, och åtgärder för att förvalta processen för att säkerställa att tillgängliga kvantiteter inom tullkvoterna inte överträds samt för att omfördela outnyttjade kvantiteter av tullkvoterna antas utan tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18). Alla andra genomförandeakter som antas enligt den här förordningen bör antas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(52)

Granskningsförfarandet bör tillämpas vid antagande av de genomförandeakter som antas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011, eftersom de akterna avser den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom föreskrivs i artikel 2.2 b ii i den förordningen.

(53)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddsåtgärder mot import av bearbetade jordbruksprodukter till unionen eller en störning eller potentiell störning på unionsmarknaden som kräver att man avbryter tillämpningen av förfarandena för bearbetning eller aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(54)

I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt att fastställa ett system för handel som är tillämpligt på vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter för att målen för denna förordning ska nås. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(55)

För att upprätthålla den situation som nu föreligger bör den här förordningen inkludera bilagor som innehåller följande: en förteckning över bearbetade jordbruksprodukter som ersätter bilaga II till förordning (EG) nr 1216/2009, en förteckning över varor som inte omfattas av bilaga I och som ersätter bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 578/2010 (19) och bilaga XX till förordning (EG) nr 1234/2007, en förteckning över basprodukter som används vid framställning av varor som inte omfattas av bilaga I och som ersätter bilaga I till förordning (EU) nr 578/2010, en förteckning över bearbetade jordbruksprodukter för vilka tilläggstullar på importen får tas ut och som ersätter bilaga III till förordning (EG) nr 1216/2009, och en förteckning över jordbruksprodukter som används vid framställning av bearbetade jordbruksprodukter och som ersätter bilaga I till förordning (EG) nr 1216/2009.

(56)

Förordningarna (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009 bör därför upphävas.

(57)

Med hänsyn till att, innan den här förordningen träder i kraft, den samstämmighet som krävs har säkerställts genom övergångsbestämmelsen i artikel 230.1 andra stycket i i förordning (EU) nr 1308/2013, bör denna förordning tillämpas snarast möjligast efter det att förordningarna i reformpaketet för den gemensamma jordbrukspolitiken antagits, och den rättsliga säkerheten och de ekonomiska aktörernas rättmätiga förväntningar bör till fullo respekteras.

(1)

Det viktigaste internationella instrumentet som innehåller en allmän ram för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser är konventionen om biologisk mångfald, som godkändes på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut 93/626/EEG (3) (nedan kallad konventionen).

(2)

Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning till konventionen om biologisk mångfald (4) (nedan kallat Nagoyaprotokollet) är ett internationellt avtal som antogs den 29 oktober 2010 av parterna i konventionen. Genom Nagoyaprotokollet utvecklas närmare konventionens allmänna bestämmelser om tillträde till genetiska resurser och fördelning av monetär och icke-monetär nytta i samband med användning av dessa och tillhörande traditionell kunskap (nedan kallat tillträde och fördelning av nytta). Nagoyaprotokollet har godkänts på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut 2014/283/EU (5).

(3)

En mängd användare och leverantörer inom unionen, däribland akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt företag från olika branscher, använder genetiska resurser i sin forskning och utveckling samt saluföring. Några använder också traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

(4)

Genetiska resurser representerar genpoolen i såväl naturliga som domesticerade eller odlade arter och spelar en viktig och allt större roll inom många ekonomiska sektorer, såsom livsmedelsproduktion, skogsbruk samt utveckling av läkemedel, kosmetika och biobaserade energikällor. Genetiska resurser spelar vidare en viktig roll vid genomförandet av strategier som är avsedda att återställa skadade ekosystem och bevara hotade arter.

(5)

Traditionell kunskap som finns hos urfolk och lokalsamhällen kan ge viktiga ledtrådar för den vetenskapliga upptäckten av intressanta genetiska eller biokemiska egenskaper hos genetiska resurser. Denna traditionella kunskap inbegriper kunskap, innovationer och sedvänjor hos urbefolkningar och lokalsamhällen som har en traditionell livsstil som är relevant för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald

(6)

I konventionen erkänns att stater har suveräna rättigheter till naturresurser inom sin jurisdiktion samt befogenhet att bestämma om tillträde till sina genetiska resurser. Genom konventionen införs en skyldighet för alla parter till denna att sträva efter att skapa förhållanden för att underlätta tillträde för miljöanpassad användning av andra parter till konventionen, till genetiska resurser som de har suveräna rättigheter till. Dessutom är alla parter till konventionen skyldiga att vidta åtgärder för att på rimligt och rättvist sätt dela resultaten av forskning och utveckling samt nyttan av kommersiell eller annan användning av genetiska resurser med den part till konventionen som tillhandahåller dessa resurser. Delningen ska ske på ömsesidigt överenskomna villkor. Konventionen behandlar också tillträde och fördelning av nytta i fråga om kunskap, innovationer och sedvänjor hos urbefolkningar och lokalsamhällen som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.

(7)

Genetiska resurser bör bevaras på plats och utnyttjas på hållbara sätt, och den nytta som uppstår vid deras användning bör fördelas på rimligt och rättvist sätt, för att bidra till att utrota fattigdom och därmed till att uppnå Förenta nationernas millennieutvecklingsmål, vilket uppmärksammas i ingressen till Nagoyaprotokollet. Även genomförandet av Nagoyaprotokollet bör ha till syfte att förverkliga denna potential.

(8)

Nagoyaprotokollet är tillämpligt på genetiska resurser avseende vilka stater utövar suveräna rättigheter, som omfattas av artikel 15 i konventionen, till skillnad från artikel 4 i konventionen som har ett vidare tillämpningsområde. Detta innebär att Nagoyaprotokollet inte omfattar hela räckvidden av jurisdiktionen i artikel 4 i konventionen, såsom verksamhet i marina områden utanför nationell jurisdiktion. Forskningen om genetiska resurser har successivt utvidgats till nya områden, särskilt oceanerna, som fortfarande utgör jordens mest outforskade och okända miljöer. Särskilt djuphaven utgör det sista stora outforskade gränslandet på vår planet och väcker ett allt större intresse när det gäller forskning, prospektering och resursutnyttjande.

(9)

Det är viktigt att ange tydliga och stabila ramar för genomförandet av Nagoyaprotokollet som bör bidra till bevarandet av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av dess beståndsdelar, en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser samt utrotning av fattigdom, och samtidigt öka möjligheterna till naturbaserad forskning och utveckling i unionen. Det är också mycket viktigt att förhindra användning inom unionen av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser till vilka tillträde ej har skett i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta hos en part till Nagoyaprotokollet och att stödja en effektiv tillämpning av de åtaganden om fördelning av nytta som fastställs i gemensamt överenskomna villkor mellan leverantörer och användare. Det är också mycket viktigt att rättssäkerheten förbättras i samband med användningen av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

(10)

De ramar som inrättas genom denna förordning kommer att bidra till att bibehålla och öka förtroendet mellan parterna till Nagoyaprotokollet såväl som andra berörda aktörer, inbegripet urbefolkningar och lokalsamhällen, vilka är involverade i tillträde till och fördelning av nytta från genetiska resurser.

(11)

För att skapa rättssäkerhet är det viktigt att bestämmelserna om Nagoyaprotokollets genomförande endast är tillämpliga på genetiska resurser avseende vilka stater utövar suveräna rättigheter inom ramen för artikel 15 i konventionen och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser inom ramen för konventionen, till vilka tillträde har skett efter det att Nagoyaprotokollet har trätt i kraft för unionen.

(12)

Nagoyaprotokollet kräver att varje part till detta, vid utvecklingen och tillämpningen av sin lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta, ska beakta vikten av genetiska resurser för livsmedel och jordbruk och deras speciella roll för en trygg livsmedelsförsörjning. Det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (nedan kallat det internationella fördraget) godkändes på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut 2004/869/EG (6). Det internationella fördraget utgör ett specialiserat instrument för internationellt tillträde och fördelning av nytta i den mening som avses i artikel 4.4 i Nagoyaprotokollet som inte bör påverkas av bestämmelserna om genomförande av Nagoyaprotokollet.

(13)

Många parter till Nagoyaprotokollet har vid utövandet av sina suveräna rättigheter fastställt att även sådana växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk som står under deras förvaltning och kontroll och är offentlig egendom och som inte inbegrips i bilaga I till det internationella fördraget kommer att omfattas av villkoren i standardavtalet för överföring av material i enlighet med det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.

(14)

Genomförandet av Nagoyaprotokollet bör ske på ett sätt som ger ömsesidigt stöd åt andra internationella instrument, som inte strider mot målen i Nagoyaprotokollet eller konventionen.

(15)

I artikel 2 i konventionen definieras begreppet domesticerade arter som arter hos vilka den evolutionära processen har påverkats av människor för att tillgodose dessas behov, och bioteknik som varje användning av teknik som nyttjar biologiska system, levande organismer eller derivat därav, för att skapa eller modifiera produkter eller processer för en specifik användning. I artikel 2 i Nagoyaprotokollet definieras begreppet derivat som en naturligt förekommande biokemisk sammansättning som är ett resultat av det genetiska uttrycket eller metabolismen av biologiska eller genetiska resurser, även om det inte innehåller funktionella enheter av arvsmassa.

(16)

Enligt Nagoyaprotokollet är varje part till detta skyldig att beakta fall av aktuella eller hotande nödlägen som hotar eller skadar människors, djurs eller växters hälsa, som fastställts nationellt eller internationellt. Den 24 maj 2011 antog Världshälsoförsamlingen vid sitt sextiofjärde möte beredskapsramar för pandemisk influensa för att dela influensavirus och tillgång till vaccin och andra fördelar (nedan kallade influensaberedskapsramarna). Influensaberedskapsramarna gäller endast influensavirus med pandemisk potential för människor och tillämpas uttryckligen inte på säsongsinfluensavirus. Influensaberedskapsramarna utgör ett specialiserat instrument för internationellt tillträde och fördelning av nytta i enlighet med Nagoyaprotokollet som inte bör påverkas av bestämmelserna om Nagoyaprotokollets genomförande.

(17)

Det är viktigt att denna förordning inbegriper de definitioner i Nagoyaprotokollet och konventionen som behövs för användarnas genomförande av denna förordning. Det är viktigt att de nya definitionerna i denna förordning som inte finns med i konventionen eller Nagoyaprotokollet är förenliga med definitionerna i konventionen och Nagoyaprotokollet. I synnerhet bör termen användare vara förenlig med definitionen av användning av genetiska resurser i Nagoyaprotokollet.

(18)

I Nagoyaprotokollet fastställs en skyldighet att gynna och uppmuntra forskning som rör biologisk mångfald, i synnerhet icke-kommersiell forskning.

(19)

Det är viktigt att erinra om punkt 2 i beslut II/11 av partskonferensen för konventionen, som bekräftar att mänskliga genetiska resurser inte omfattas av konventionen.

(20)

Det finns i nuläget ingen internationellt överenskommen definition av traditionell kunskap som rör genetiska resurser. Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet och ansvar i frågor avseende traditionell kunskap som rör genetiska resurser och genomförandet av åtgärder för att skydda urbefolkningars och lokalsamhällens intressen och i syfte att säkerställa flexibilitet och rättssäkerhet för leverantörer och användare bör denna förordning hänvisa till traditionell kunskap som rör genetiska resurser så som den beskrivs i avtalen om fördelning av nytta.

(21)

För att säkerställa en effektiv tillämpning av Nagoyaprotokollet bör alla användare av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att tillträdet till de genetiska resurserna och den traditionella kunskapen som rör genetiska resurser har skett i enlighet med tillämpliga rättsliga eller lagstadgade krav och i förekommande fall se till att nyttan fördelas rimligt och rättvist. I detta sammanhang bör behöriga myndigheter godta internationellt erkända intyg om efterlevnad som bevis på att de berörda genetiska resurserna har inhämtats lagligt och att det har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor för användaren och den användning som anges däri. De särskilda val som användare gör i fråga om de verktyg och åtgärder som ska användas för att visa tillbörlig aktsamhet bör få stöd genom erkännande av bästa praxis och kompletterande åtgärder till stöd för sektorsspecifika uppförandekoder, avtalsmallar och riktlinjer för att öka rättssäkerheten och minska kostnaderna. Användarnas skyldighet att bevara information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta bör vara tidsbegränsad och vara förenlig med tidsramen för eventuell innovation.

(22)

En förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av Nagoyaprotokollet är att användare och leverantörer av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser förhandlar om ömsesidigt överenskomna villkor som medför en rimlig och rättvis fördelning av nyttan och bidrar till Nagoyaprotokollets övergripande mål att bidra till bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Användare och leverantörer uppmuntras också att öka medvetenheten om betydelsen av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

(23)

Skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet bör gälla alla användare oavsett storlek, även mikroföretag och små och medelstora företag. Det bör dock i denna förordning erbjudas en rad åtgärder och verktyg för att göra det möjligt för mikroföretag och små och medelstora företag att uppfylla sina skyldigheter till rimlig kostnad och med hög rättssäkerhetsnivå.

(24)

Bästa praxis som utvecklas av användare bör spela en viktig roll vid identifieringen av åtgärder för tillbörlig aktsamhet som är särskilt lämpliga för att man ska kunna följa systemet för genomförande av Nagoyaprotokollet till rimlig kostnad och med hög rättssäkerhetsnivå. Användarna bör utgå från befintliga uppförandekoder för tillträde och fördelning av nytta som har utvecklats för den akademiska världen, universitet samt icke-kommersiella forskningssektorer och olika branscher. Användarorganisationer bör kunna begära att kommissionen avgör om det är möjligt att erkänna en viss kombination av förfaranden, verktyg eller mekanismer som övervakas av en organisation erkännas som bästa praxis. Om en användare tillämpar en erkänd bästa metod bör medlemsstaternas behöriga myndigheter anse att detta minskar risken för att användaren inte ska följa bestämmelserna, vilket i sin tur motiverar en minskning av kontrollerna av att kraven är uppfyllda. Detsamma bör gälla för bästa praxis som antas av parterna i Nagoyaprotokollet.

(25)

Enligt Nagoyaprotokollet måste kontrollinstanserna vara effektiva och de bör vara relevanta för användningen av genetiska resurser. Vid angivna tillfällen i den kedja av verksamheter som utgör användning bör användarna deklarera och på begäran kunna bevisa att de har visat tillbörlig aktsamhet. En lämplig tidpunkt för en sådan deklaration är när forskningsmedel mottas. En annan lämplig tidpunkt är i slutskedet av användningen, dvs. i produktens slutliga utvecklingsstadium innan en ansökan lämnas in om godkännande för försäljning av produkter som har utvecklats som ett resultat av användning av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser eller i det slutliga utvecklingsstadiet för en produkt innan den första gången släpps ut på unionens marknad om det inte krävs något godkännande för försäljning. I syfte att säkerställa kontrollinstansernas effektivitet och samtidigt öka användarnas rättssäkerhet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen bör använda dessa genomförandebefogenheter för att fastställa en produkts slutliga utvecklingsstadium i enlighet med Nagoyaprotokollet i syfte att fastställa slutskedet av användningen inom olika sektorer.

(26)

Det är viktigt att inse att förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta skulle spela en viktig roll för genomförandet av Nagoyaprotokollet. I enlighet med artiklarna 14 och 17 i Nagoyaprotokollet ska information lämnas till förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta som en del av processen för det internationellt erkända intyget om efterlevnad. De behöriga myndigheterna bör samarbeta med förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta för att säkerställa att informationsutbytet äger rum för att underlätta de behöriga myndigheternas övervakning av användarnas efterlevnad.

(27)

Insamling av genetiska resurser i vildmarken görs oftast i icke-kommersiella syften av akademiska, universitetsbaserade och icke-kommersiella forskare eller samlare. I de allra flesta fallen och i så gott som alla sektorer ges tillträde till nyinsamlade genetiska resurser genom förmedlare, samlingar eller agenter som förvärvar genetiska resurser i tredjeländer.

(28)

Samlingar är stora leverantörer av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som används inom unionen. I egenskap av leverantörer har de en viktig roll att spela för att hjälpa andra användare i nyttjandekedjan att uppfylla sina skyldigheter. För att detta ska kunna ske bör det skapas ett system med registrerade samlingar inom unionen genom inrättandet av ett frivilligt register med samlingar som underhålls av kommissionen. Ett sådant system skulle säkerställa att man vid hanteringen av samlingar som ingår i registret verkligen har vidtagit åtgärder för att enbart leverera prover av genetiska resurser till tredje man med dokumentation som bevisar att tillträdet är lagligt och att det när så krävs har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor. Ett system med registrerade samlingar inom unionen skulle avsevärt minska risken för att genetiska resurser som inte inhämtats i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta hos en part till Nagoyaprotokollet används inom unionen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kontrollera att en samling uppfyller kraven för erkännande som en samling som kan införas i registret. Användare som förvärvar en genetisk resurs från en samling som ingår i registret bör anses ha visat tillbörlig aktsamhet när det gäller att söka all information som behövs. Detta bör vara särskilt fördelaktigt för akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt små och medelstora företag och bör bidra till minskade administrativa krav och efterlevnadskrav.

(29)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kontrollera att användarna uppfyller sina skyldigheter, har erhållit förhandsgodkännande sedan information lämnats och upprättat ömsesidigt överenskomna villkor. De behöriga myndigheterna bör också föra register över de kontroller som görs och relevant information bör göras tillgänglig i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (7).

(30)

Medlemsstaterna bör se till att överträdelser av bestämmelserna om genomförande av Nagoyaprotokollet beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

(31)

Med hänsyn till att transaktioner för tillträde och fördelning av nytta är av internationell karaktär bör medlemsstaternas behöriga myndigheter samarbeta med varandra, med kommissionen och med behöriga nationella myndigheter i tredjeländer för att se till att användarna efterlever denna förordning och stödja en effektiv tillämpning av bestämmelserna om Nagoyaprotokollets genomförande.

(32)

Unionen och medlemsstaterna bör verka proaktivt för att se till att Nagoyaprotokollets mål uppnås i syfte att öka resurserna till stöd för bevarandet av den biologiska mångfalden och ett global hållbart nyttjande av dess beståndsdelar.

(33)

Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta lämpliga kompletterande åtgärder för att effektivisera genomförandet av denna förordning och sänka kostnaderna, särskilt när detta skulle gynna akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt små och medelstora företag.

(34)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).

(35)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stödja en rimlig och rättvis fördelning av nyttan från användningen av genetiska resurser i enlighet med Nagoyaprotokollet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av sin omfattning och för behovet av att säkerställa den inre marknadens funktion, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(36)

Dagen för förordningens ikraftträdande bör direkt kopplas till ikraftträdandet av Nagoyaprotokollet för unionen i syfte att säkerställa lika villkor på unionsnivå och global nivå i verksamheter som rör tillträde och fördelning av nytta av genetiska resurser.