Skattesats vid transport med bergbana

Skatterättsnämnden har ansett att transporter som sker med bergbana är att betrakta som tjänst avseende personbefordran för vilken en reducerad mervärdesskattesats är tillämplig.

Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden den 1 december 2000 - den 30 november 2003

Omständigheterna var i huvudsak följande.

Bolaget X (bolaget) äger en bergbana som byggts på Y:s friluftsmuseum. Friluftsmuseumet ligger på en platå som är betydligt högre än omkringliggande område. Bergbanan anlades för att erbjuda en bekväm uppfart och därigenom öka friluftsmuseumets besöksfrekvens. Samarbetet med Y baserar sig på ett avtal där bolaget förbinder sig att uppföra en komplett bergbaneanläggning för personbefordran. Därutöver har bolaget uppfört erforderliga byggnader, banvall, trappor, ramper, vändkors och stängsel. Bolaget svarar för skötsel och underhåll av banan. Verksamheten har pågått hela tiden sedan banan anlades. Försäljning av biljetter till bergbanan ombesörjs, utan kostnad för bolaget, av Y i samband med försäljning av entréavgiften till friluftsmuseumet. Två separata kvitton lämnas, ett för entré och ett för bergbanan. Antalet resenärer varierar med säsongen. Per år har antalet resenärer uppgått till totalt 60 000 - 70 000 st. Bergbanan har en längd av 300 meter och trafikeras med en vagn som rymmer totalt 47 personer.

Fråga i ärendet var om de transporter som sker med bergbanan är att betrakta som tjänst avseende personbefordran för vilken en reducerad mervärdesskattesats är tillämplig.

FÖRHANDSBESKED

Mervärdesskatt skall till och med den 31 december 2000 tas ut med 12 procent av beskattningsunderlaget för transport med bergbanan. För tiden därefter utgör skattesatsen 6 procent.

MOTIVERING

Enligt 7 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, skall skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Till utgången av 2000 gällde enligt andra stycket 2 att skatt skulle tas ut med 12 procent av beskattningsunderlaget för personbefordran utom sådan befordran där resemomentet var av underordnad betydelse. Den 1 januari 2001 trädde genom SFS 2000:1357 nya bestämmelser i kraft som innebär att skattesatsen för personbefordran sänktes till 6 procent av beskattningsunderlaget (7 kap. 1 § tredje stycket 7 ML).

Motsvarande bestämmelser om tillämplig skattesats fanns i 13 § i den numera upphävda lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Bestämmelser om att reducerad skattesats skulle tillämpas för personbefordran infördes i denna lag fr.o.m. 1992 (SFS 1991:1755). I förarbetena (prop. 1991/92:50 s. 14) uttalades härvid bl.a. att med personbefordran åsyftades inte bara resor i kollektivtrafik och taxiresor utan även turist- och charterresor, sightseeingturer och liknande, oavsett vilket transportmedel som användes. Däremot borde rena nöjesattraktioner såsom t.ex. karusellturer, turer i berg- och dalbanor, ponnyridning, rundturer på nöjesanläggningar, bilbanor och liknande inte anses som personbefordran i detta sammanhang, även om dessa tillhandahållanden i viss utsträckning kunde innefatta ett transportmoment. Inte heller borde andra tillhandahållanden där transporten var av underordnad betydelse, t.ex. hissar till utsiktstorn och liknande, räknas som personbefordran.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av handlingarna framgår att det huvudsakliga syftet med bergbanan är att transportera besökare 300 meter uppför en brant backe till bekväm promenadhöjd. Vid sådant förhållande skall transport med bergbanan vid bestämmande av skattesatsen anses som personbefordran i mervärdesskattehänseende.

Kommentar: Förhandsbeskedet har inte överklagats.