BETÄNKANDE om bidraget från EU:s regionalpolitik i kampen mot den finansiella och ekonomiska krisen, med särskild hänvisning till mål 2

om bidraget från EU:s regionalpolitik i kampen mot den finansiella och ekonomiska krisen, med särskild hänvisning till mål 2

(2009/2234(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Samråd om framtidsstrategin ’EU 2020’” (KOM(2009)0647),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (KOM(2010)0110),

–   med beaktande av kommissionens sjätte rapport om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2009)0295),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Främja återhämtning i Europa” (KOM(2009)0114),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin” (KOM(2008)0876),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden” (KOM(2008)0868),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” (KOM(2008)0800),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå” (KOM(2008)0706),

–   med beaktande av rådets rekommendation om 2009 års aktualisering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2009)0034),

–   med beaktande av medlemsstaternas nationella strategirapporter för 2009,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin[2],

–   med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om kommissionens sjätte rapport om ekonomisk och social sammanhållning (COTER‑IV‑027),

–   med beaktande av ”European Economic Forecast – Autumn 2009, European Economy 10/2009” från kommissionen, GD Ekonomi och finans,

–   med beaktande av ”Quarterly Report on the Euro Area – Volume 8 N° 4 (2009)” från kommissionen, GD Ekonomi och finans,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7‑0206/2010), och av följande skäl:

A.  Under 2000–2006 levde 15,2 procent av européerna (69,8 miljoner) i mål 2‑regioner och mottog sammanlagt 22,5 miljarder euro (9,6 procent av de totala medlen) i stöd. Samtidigt skapades 730 000 ”bruttoarbetstillfällen”. De flesta indikatorer visar på goda resultat (sysselsättning, innovation, forskning och utveckling (FoU), humankapitalintensitet, utbildning och livslångt lärande), medan resultaten för andra indikatorer (utländska direktinvesteringar och produktivitet) tvärtom är sämre än i konvergensregionerna. När det gäller hur BNP per capita har utvecklats jämfört med EU‑genomsnittet ligger regionerna i fråga förvisso betydligt högre (122 procent) än konvergensregionerna (59 procent), men uppvisar likväl en nedgång på 4,4 procent under perioden i fråga.

B.  Efter reformen 2006 syftar nu mål 2 till att stärka den regionala konkurrenskraften och sysselsättningen i sammanlagt 168 regioner i 19 medlemsstater, vilket innebär att 314 miljoner invånare omfattas. Finansieringen för 2007–2013 uppgår till sammanlagt 54,7 miljarder euro (knappt 16 procent av de totala medlen), och det bör påpekas att cirka 74 procent av detta belopp anslås till förbättrad kunskap och innovation (33,7 procent) samt fler och bättre arbetstillfällen (40 procent).

C.  Enligt kommissionens senaste prognoser (2009–2011) kommer arbetsmarknadsläget att förbli besvärligt. Arbetslösheten i EU beräknas stiga till 10,25 procent, med en förlust av arbetstillfällen på 2,25 procent under 2009 och 1,25 procent 2010 och med en ökning av de sociala klyftorna i medlemsstaterna. När det gäller nyckelbranscherna för EU:s regioner kan man konstatera att a) orderingången och förtroendet ökar, vilket förbättrar de övergripande utsikterna för EU:s industri, även om produktionsnivån ligger 20 procent lägre än i början av 2008, b) aktiviteten inom tillverkningssektorn fortsätter att minska och c) små och medelstora företag har fortsatt svårt att få tillgång till mikrokrediter/finansiering.

D. Även om krisen inledningsvis främst har drabbat männen, försvinner i dag ungefär lika många arbetstillfällen för män som för kvinnor, vars deltagande på arbetsmarknaden i de flesta EU-länder är lägre än männens. Vi har lärt oss av andra kriser att kvinnor, när de förlorar sitt arbete, löper större risk att inte hitta något nytt arbete, att jämställdheten inverkar positivt på produktiviteten och att den ekonomiska tillväxten och kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden har flera sociala och ekonomiska fördelar.

E.  Att döma av de nationella strategirapporterna för 2009 och kommissionens strategirapport 2010 om sammanhållningspolitiken och genomförandet av programmen 2007–2013, tycks medlemsstaterna på ganska olika sätt ha använt de redskap, instrument och metoder för att främja den sammanhållningspolitik som kommissionen föreslagit för att hantera krisen och öka de faktiska utgifterna (såsom ändringar av de strategiska riktlinjerna, de prioriterade områdena och finansieringen för de operativa programmen och åtgärder med anledning av förenklingarna av genomförandeförfarandena).

F. Sedan oktober 2008 har kommissionen föreslagit en rad åtgärder för att påskynda genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013, i syfte att mobilisera alla sina finansieringskällor och instrument för att tillhandahålla direkt och effektivt stöd till nationella och regionala återhämtningsinsatser.

G. Kommissionens strategi för att påskynda investeringarna och förenkla de sammanhållningspolitiska programmen genom rekommendationer till medlemsstaterna samt lagstiftning och andra åtgärder bygger på tre centrala inslag: a) större flexibilitet inom sammanhållningsprogrammen, b) ökat försprång för regionerna och c) smarta investeringar för sammanhållningsprogrammen. Av de 64,3 miljarder euro som anslagits till sysselsättning och konkurrenskraft 2010 har 49,4 miljarder euro avsatts för sammanhållning (en ökning med 2 procent jämfört med 2009) och 14,9 miljarder euro för konkurrenskraft (en ökning med 7,9 procent jämfört med 2009).

1.  Europaparlamentet betonar att EU:s regionalpolitik, mot bakgrund av den globala ekonomiska och finansiella krisen och den rådande lågkonjunkturen, utgör ett centralt genomförandeinstrument och ett avgörande bidrag till den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Regionalpolitiken är EU:s största källa till investeringar i realekonomin och ger betydande stöd till offentliga investeringar, även på regional och lokal nivå. För att kunna uppnå en långsiktig, hållbar utveckling måste vi försöka ta oss ut ur krisen genom att stärka de europeiska regionernas konkurrenskraft, sysselsättning och attraktionskraft.

2.  Europaparlamentet noterar att strukturfonderna är kraftfulla redskap och utformade för att bistå regionerna i deras ekonomiska och sociala omstrukturering och i främjandet av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, men även för att förverkliga den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa och särskilt för att utveckla konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen genom att stödja en systematisk och effektiv användning av fonderna. Parlamentet understryker att konkurrenskraftsmålet inte får förverkligas på bekostnad av samarbetet och solidariteten mellan regioner.

3.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse den positiva utveckling som de flesta indikatorer i mål 2-regionerna uppvisat under perioden före den ekonomiska krisen, det vill säga de goda resultaten i fråga om sysselsättning, innovation, forskning och utveckling (FoU), humankapitalintensitet, utbildning och livslångt lärande. Parlamentet betonar att krisens effekter på ekonomin inte får leda till att stödet för fler och bättre arbetstillfällen minskas, och begär att dessa komparativa fördelar befästs genom att mål 2‑redskapen stärks.

4.  Europaparlamentet stöder helhjärtat grundprioriteringarna inom strategin ”EU 2020”, särskilt en smart och hållbar tillväxt för alla, som bland annat uppnås genom att utnyttja de nya källor till hållbar ekonomisk tillväxt som den digitala ekonomin erbjuder, förbättra lagstiftningen för att stärka den territoriella och sociala sammanhållningen och skapa bättre förutsättningar och ett bättre företagsklimat med lojal konkurrens, skapa arbetstillfällen, främja företagande och innovation i alla regioner samt förbättra möjligheterna för små och medelstora företag att utvecklas och öka deras tillväxtpotential. Parlamentet stöder också strävan mot fler och bättre arbetstillfällen med anständiga arbetsvillkor för män och kvinnor, varvid även tillgången till utbildning och fortbildning måste garanteras. Parlamentet efterlyser en ytterligare förstärkning av dessa politikområden, bland annat genom åtgärder för att framhäva fördelarna med EU:s inre marknad inom strategin ”EU 2020”, samtidigt som man bör säkerställa att mål 2 fortsatt inriktas på att främja EU:s territoriella sammanhållning.

5.  Europaparlamentet noterar med oro krisens negativa sociala inverkan på mål 2-regionerna, som leder till ökad arbetslöshet, fattigdom och social utestängning och som påverkar de mest utsatta grupperna i samhället (arbetslösa, kvinnor och äldre), och uppmanar kommissionen att vidta stödåtgärder för små och medelstora företag för att trygga de arbetstillfällen som redan finns och för att skapa så många nya arbetstillfällen som möjligt.

6.  Europaparlamentet understryker att den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen står i centrum för strategin ”EU 2020”. Sammanhållningspolitiken och strukturfonderna är viktiga instrument för att uppnå prioriteringarna med en smart och hållbar tillväxt för alla i medlemsstaterna och i regionerna.

7.  Europaparlamentet framhåller det betydande problemet med att den nationella medfinansieringen begränsas, vilket även får konsekvenser för mål 2, på grund av de stora finanspolitiska problemen i många medlemsstater och stöder kommissionens linje i fråga om utnyttjandet av EU-stöd. Parlamentet ser det därför som nödvändigt att ändringen av förordning (EG) nr 1083/2006, i dess aktuella och av parlamentet antagna form, snabbt genomförs. Parlamentet anser vidare att en 100-procentig finansiering är för hög, eftersom incitamentet för medlemsstaterna att genom nationell medfinansiering säkra de främjande åtgärdernas effektivitet och lönsamhet då skulle försvinna. Parlamentet ansluter sig därför till rådets bedömning, som tillbakavisar ”förhandstilldelningen” i dess föreslagna form.

8.  Europaparlamentet noterar att 13 av de sammanlagt 117 operativa program som finansieras genom Europeiska socialfonden har getts en ny inriktning (i Irland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Tyskland, Ungern och Österrike, två i Förenade kungariket och två i Spanien) i syfte att tillgodose konkreta krisrelaterade behov, och uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att utnyttja denna möjlighet att revidera sina fastställda operativa program och att snarast möjligt, på ett omfattande sätt, informera berörda regionala och lokala aktörer om detta, i syfte att på kort sikt bistå särskilda grupper och kategorier som befinner sig i riskzonen.

9.  Europaparlamentet påpekar att den sjätte rapporten om ekonomisk och social sammanhållning speglar de olika socioekonomiska situationerna i de tre regionstyperna, särskilt vad beträffar deras kreativitets- och innovationsförmåga samt deras företagaranda. Både den aktuella ekonomiska krisen och de olika variabler som påverkar möjligheten till regional utveckling (demografi, tillgänglighet, innovationsförmåga etc.) är faktorer som styrker att det finns viktiga fakta som behöver beaktas vid bedömningen av de lokala och regionala ekonomiernas situation och vid framtagandet av en effektiv sammanhållningspolitik.

10. Europaparlamentet stöder rådets förslag om att höja förskotten för år 2010 med 4 procent för Europeiska socialfonden och med 2 procent för Sammanhållningsfonden, men bara för de medlemsstater vars BNP sjunkit med tvåsiffriga tal eller som har erhållit betalningsbalansstöd från IMF. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka orsakerna till fördröjningen i genomförandet och att hitta flexibla lösningar för n+2/n+3‑reglerna, så att medlemsstaternas anslag inte förfaller.

11. Europaparlamentet beklagar att kommissionens sjätte rapport om ekonomisk och social sammanhållning saknar konkreta kvalitativa och kvantitativa uppgifter om den finansiella och ekonomiska krisens kort‑ och långsiktiga återverkningar på EU:s regioner, särskilt när det gäller de viktigaste ekonomiska och sociala indikatorerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en särskild rapport/undersökning om den finansiella och ekonomiska krisens följder för EU:s regioner, särskilt för mål 2-regionerna och utfasningsregionerna, och om en eventuell ökning eller minskning av de regionala skillnaderna i samband med krisen. Parlamentet noterar att dessa utvärderingar måste genomföras utan dröjsmål för att motverka en negativ utveckling och att de kan användas som grund för ett förslag om fortsättningen för mål 2 i de områden där detta kan ge mervärde vad beträffar nationella fonder.

12. Europaparlamentet välkomnar stödåtgärderna för företagen inom ramen för sammanhållningspolitiken (cirka 55 miljarder euro mellan 2007 och 2013), varav en stor andel avser stöd till innovation, tekniköverföring och modernisering inom små och medelstora företag. Parlamentet betonar vikten av att främja framgångsmodeller på detta område och inser att det föreslagna företagsstödet måste inriktas på att omstrukturera företagen med långsiktiga resultat och på en övergång till en mer hållbar ekonomi och inte på att genomföra akuta ekonomiska räddningsaktioner som i många fall är oförenliga med politiken för statligt stöd.

13. Europaparlamentet understryker att krishantering kräver investeringar i forskning och utveckling, innovation, utbildning och teknik med effektiv resursanvändning, vilket kommer att gynna såväl traditionella sektorer och landsbygdsområden som ekonomier med högkvalificerade tjänster och därmed stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Det är nödvändigt att se till att det finns tillräckligt med finansiering tillgänglig, för vilken strukturfonderna spelar en central roll.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kontinuerligt övervaka krisens återverkningar på olika struktur‑ och utvecklingsområden och utnyttjandet av de möjligheter som finansieringsredskapen för mål 2 erbjuder, framför allt för att stödja företagande och små och medelstora företag samt organisationer inom den sociala och solidariska ekonomin, för att stärka deras konkurrenskraft och därmed också förutsättningarna för ökad sysselsättning och se till att dessa får största möjliga tillgång till finansieringstekniska instrument (Jaspers, Jeremie, Jessica och Jasmine). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda det resultat som erhålls för att förbereda och inrikta EU:s framtida sammanhållningsstöd enligt mål 2 på dessa områden, på regional och lokal nivå, där det kan visas att EU-insatserna ger ett mervärde (i synnerhet genom innovationer inom turism, informationsteknologi och industri, tillsammans med miljöskydd och miljöförbättringar, eventuell framställning av förnybar energi eller teknik som avsevärt skulle kunna förbättra traditionella energiföretag, minska utsläppen och minimera avfallsproduktionen samt innovationer inom primärsektorn).

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda sig av och främja alla eventuella synergieffekter mellan instrument som syftar till att skapa sammanhållning och konkurrenskraft på regional, nationell och gränsöverskridande nivå samt på EU‑nivå.

16. Europaparlamentet välkomnar kommissionens linje att a) förlänga den stödberättigande perioden för de operativa programmen 2000–2006 för att medge största möjliga utnyttjande av alla instrument inom ramen för sammanhållningspolitiken och b) förenkla de administrativa kraven och förfarandena liksom den ekonomiska programförvaltningen, dock samtidigt som nödvändiga kontroller av eventuella fel och bedrägerier garanteras. I samband med detta bör villkor upprättas för att främja meningsfulla projekt och för att redan i inledningsstadiet förebygga överträdelser.

17. Europaparlamentet stöder politiken med ”förhandsfinansiering” av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013, genom vilken 6,25 miljarder euro i direkt likviditet tillfördes 2009 för investeringar inom ramen för de ekonomiska anslag som har överenskommits för respektive medlemsstat.

18. Europaparlamentet noterar att stadsområden och stadscentrum till sin karaktär uppvisar särskilda och betydande sociala problem (hög arbetslöshet, marginalisering, social utestängning etc.) som har förvärrats på grund av krisen och som bör studeras ingående för att lämpliga aktiva åtgärder ska kunna vidtas på kort och lång sikt.

19. Europaparlamentet ställer sig bakom den stödpolitik och de nya finansieringsinstrumenten för större projekt i regionerna (sammanlagd planerad kostnad på minst 50 miljoner euro) som kommissionen lanserade 2009. Parlamentet betonar vikten av de finansieringstekniska instrumenten och instrumenten för samarbete med Europeiska investeringsbanken/Europeiska investeringsfonden, särskilt Jaspers, Jeremie och Jessica, och begär en ytterligare ökning – större än 25 procent – av den finansiering som ges genom Jaspers (gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna) som särskilt gäller mål 2-regionerna, i syfte att uppmuntra en idealisk utveckling och ett snabbare genomförande av stora projekt, även om de för närvarande är få till antalet. Parlamentet hoppas att den höjning av medlen som hittills skett för Jaspers kommer att påverka de europeiska regionernas tillväxt och ekonomiska konkurrenskraft på medellång och lång sikt, och insisterar samtidigt på att en jämförande analys genomförs periodvis mellan de erhållna resultaten och de förväntade effekterna samt den beviljade finansieringen och den finansiering som krävs för att uppnå målen.

20. Europaparlamentet betonar att politiken på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå kan vara effektiv och ändamålsenlig endast i samband med en verkligt integrerad förvaltning i flera nivåer mellan lokala, regionala, nationella och gränsöverskridande myndigheter samt EU-myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheterna till innovationsrelaterat territoriellt samarbete, både nationellt och internationellt, inom varje sammanhållningspolitiskt mål, och att analysera möjligheterna att stärka det europeiska territoriella samarbetsmålet när det gäller att främja innovationsrelaterat samarbete mellan regioner. Parallellt med stärkandet av det territoriella samarbetsmålet (mål 3) bör möjligheten att utveckla transnationella territoriella samarbetsåtgärder inom ramen för mål 2 också stärkas. En sådan möjlighet ges i dag genom artikel 37.6 b i förordning (EG) nr 1083/2006. Parlamentet anser att stärkandet av det territoriella samarbetet bör åtföljas av en omorientering mot en större budget för detta utvidgade territoriella samarbete, utan att man ändrar den generella budgeten för sammanhållningsmålen.

21. Europaparlamentet stöder de föreslagna ändringarna av genomförandebestämmelserna, som syftar till att göra strukturfonderna mer flexibla och anpassa dem så att de svarar mot behoven, under de rådande extraordinära ekonomiska omständigheterna, av att omedelbart genomföra 455 program inom sammanhållningspolitiken, särskilt mål 2‑programmen, samtidigt som man tar hänsyn att de nationella och regionala institutionerna och förvaltningsmyndigheterna måste anpassas till de nya förutsättningarna, på så sätt att man undviker eventuellt missbruk eller en dålig förvaltning och garanterar möjligheten att i stället använda de mottagna anslagen för andra pågående projekt eller nya projekt. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna att föreslå lösningar för ett effektivare genomförande av de operativa program som faller under mål 2.

22. Europaparlamentet insisterar på att regeln n+2 under exceptionella omständigheter (såsom den ekonomiska krisen) undantagsvis kan behöva göras mer flexibel med hänsyn till de mål som omfattas av sammanhållningspolitiken och till konjunkturväxlingarnas inverkan på de offentliga finanserna och de privata investeringarna.

23. Europaparlamentet rekommenderar att alla medel som inte utnyttjats i en region enligt reglerna n+2 och n+3 återinvesteras i regionalt baserade projekt eller initiativ på EU-nivå.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera planen för handlingsinitiativ som gäller lagförslag för småföretag (rättsakten för småföretag i Europa) efter det första årets genomförande (december 2008), framför allt resultaten när det gäller att förbättra småföretagens konkurrenskraft och tillgång till finansiering och riskkapital samt att främja innovativa nystartade företag, minska den administrativa bördan m.m.

25. Europaparlamentet betonar jämställdhetens positiva inverkan på den ekonomiska tillväxten. Några studier hävdar att om kvinnornas sysselsättningsgrad, grad av deltidssysselsättning och produktivitet var ungefär samma som männens, skulle BNP öka med 30 procent under programplaneringsperioden efter 2013. Därför anser parlamentet att man särskilt bör uppmärksamma projekt som finansieras genom strukturfonderna och som främjar jämställdhet och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

26. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

• [1]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.
• [2]  Antagna texter, P6_TA(2009)0124.

Inledning

Mot bakgrund av den globala finansiella och ekonomiska krisen och lågkonjunkturen i Europa utgör EU:s regionalpolitik ett avgörande bidrag till den ekonomiska återhämtningsplanen. Regionalpolitiken är EU:s största källa till investeringar i realekonomin och ger betydande stöd till offentliga investeringar, även på regional och lokal nivå. Eftersom EU saknar effektiva mekanismer för ekonomisk samordning och balanserad utveckling är sammanhållningspolitiken genom strukturfonderna och andra insatser grundläggande.

Regionalpolitiken utgör inte bara ett instrument för att omedelbart ingripa mot krisens negativa ekonomiska och sociala följder, utan även en långsiktig politik för att hantera de strukturproblem som har framhävts och uppstått i krisens efterdyningar, särskilt när det gäller konkurrenskraften och sysselsättningen i medlemsstaterna inom mål 2. Detta betänkande är inriktat på åtgärder för att genomföra de två hörnstenarna i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, särskilt den som gäller konkurrenskraft, genom systematisk och effektiv användning av sammanhörande anslag och instrument.

Den ekonomiska krisen och ”regional konkurrenskraft och sysselsättning”

Mål 2 har utgjort och utgör en av grundvalarna för sammanhållningspolitiken och har i dag, i och med att den ekonomiska krisen börjar klinga av, fått särskild betydelse för att öka de europeiska regionernas konkurrenskraft och förbereda dem för tillväxt när krisen väl är över.

Under perioden 2000–2006 syftade mål 2 till att stödja den ekonomiska och sociala omställningen i regioner som släpade efter i utvecklingen. Målet omfattade 15,2 procent av människorna i EU (cirka 69,8 miljoner invånare levde i mål 2‑regioner), som mottog sammanlagt 22,5 miljarder euro (9,6 procent av de totala medlen) i stöd. Enligt beräkningar skapades 730 000 bruttoarbetstillfällen.

Dessa regioner kan indelas i a) industriområden (8,5 procent) med en arbetslöshet som ligger över EU-genomsnittet och med en sysselsättning inom industrin som är högre än EU-genomsnittet och som minskar stadigt, b) landsbygdsområden (5,2 procent) med en folktäthet som är lägre än 100 invånare/km², med en sysselsättningsgrad inom jordbrukssektorn som är högre än två gånger EU-genomsnittet, med en arbetslöshet som ligger över EU-genomsnittet och med en gradvis minskning av befolkningen, c) stadsområden (1,9 procent) med en långtidsarbetslöshet som ligger över EU-genomsnittet, med stor fattigdom, med en höggradigt förstörd social miljö, med hög brottslighet och med låg utbildningsnivå, d) fiskeområden (0,3 procent) och e) blandade områden (2,1 procent).

Efter reformen 2006 syftar mål 2 till att stärka den regionala konkurrenskraften och sysselsättningen i sammanlagt 168 regioner i 19 medlemsstater (se bilaga I), vilket innebär att 314 miljoner invånare omfattas. Finansieringen för 2007–2013 uppgår till sammanlagt 54,7 miljarder euro (nästan 16 procent av de totala medlen). Ett fullständigt utnyttjande av bidrag från mål 2 är således viktigt för den övergripande strategin för våra ekonomiers återhämtning liksom för deras konkurrenskraft. Ytterst viktigt är att cirka 73,7 procent av detta belopp anslås till a) förbättrad kunskap och innovation (33,7 procent) och b) fler och bättre arbetstillfällen (40 procent). Motsvarande andel för mål 1‑regionerna är påtagligt lägre – enbart 40 procent – även om finansieringen är avsevärt större i absoluta tal på grund av de ökade behoven i regionerna i fråga (se bilaga II).

Enligt kommissionens senaste rapport om ekonomisk och social sammanhållning uppvisade mål 2‑regionerna före den ekonomiska krisen goda resultat för de flesta indikatorer, till exempel i fråga om sysselsättning, innovation, forskning och utveckling (FoU), humankapitalintensitet, utbildning och yrkesutbildning samt livslångt lärande, medan konvergensregionerna uppvisar bättre resultat för andra, till exempel ökning av utländska direktinvesteringar och produktivitetstillväxt (se bilaga III).

Exempelvis ökade BNP per capita i förhållande till EU‑genomsnittet med sammanlagt 6 procentenheter mellan 2000 och 2006, före krisen. Det betyder att konvergensregionerna hamnar på 59 procent av EU‑genomsnittet, alltså en tillnärmning på fyra procentenheter, och närmar sig men fortfarande ligger en bra bit under tröskeln på 75 procent. Även om konkurrenskrafts‑ och sysselsättningsregionerna (mål 2) ligger ganska mycket högre än övriga regioner, på 122 procent, uppvisar de likväl en minskning på 4,4 procent under perioden 2000–2006. Den höga produktivitetstillväxten i konvergensregionerna är den främsta orsaken till att gapet i BNP per capita har minskat avsevärt (se bilaga IV).

Sedan 2000 har produktiviteten inom industri‑ och tjänstesektorerna ökat med 2 procent per år i konvergensregionerna, vilket är dubbelt så mycket som i konkurrenskrafts‑ och sysselsättningsregionerna inom mål 2. Utbildningssatsningar, bättre och mer utbredd användning av informations‑ och kommunikationsteknik samt stora inflöden av utländska direktinvesteringar har bidragit till denna tillväxt. Likväl finns det fortfarande stora skillnader i utbildningsnivåer mellan regionerna. Andelen akademiker är nästan 9 procent högre i mål 2‑regionerna än i konvergensregionerna. Även deltagandet i livslångt lärande är betydligt lägre i konvergensregionerna, där siffran är hälften så hög som i mål 2‑regionerna.

Den finansiella och ekonomiska krisen framhäver de europeiska konvergensregionernas svagheter liksom de strukturella nackdelarna, särskilt i fråga om de europeiska regionernas konkurrenskraft och sysselsättning. Enligt kommissionens senaste prognoser (2009–2011) kommer arbetsmarknadsläget att förbli besvärligt. Arbetslösheten i EU beräknas stiga till 10,25 procent, och 2,25 procent av arbetstillfällena förutspås försvinna 2009 och 1,25 procent 2010.

Krisen, med sina återverkningar på ekonomins centrala sektorer, har under innevarande period även till följd att a) orderingången och förtroendet ökar och utsikterna för EU:s industri förbättras, vilket leder till att industriproduktionen stabiliseras, dock utan någon spektakulär återhämtning, det vill säga på en nivå som är 20 procent lägre än i början av 2008 (se bilaga IV), b) aktiviteten inom tillverkningssektorn fortsätter att minska och c) små och medelstora företag har fortsatt svårt att få tillgång till mikrokrediter/finansiering.

De stora finanspolitiska problemen i många medlemsstater (hög skuldsättning för den offentliga sektorn och stort budgetunderskott) utgör en hämmande faktor och bromsar den nationella medfinansieringen av program som avser mål 2. I dagsläget saknas tyvärr aggregerade, kvalitativa och kvantitativa uppgifter om den finansiella och ekonomiska krisens kort‑ och långsiktiga återverkningar på EU:s regioner och om utvecklingen för de viktigaste ekonomiska och sociala indikatorerna. Föredraganden anser att kommissionen bör lägga fram en särskild rapport/undersökning om den finansiella och ekonomiska krisens följder för EU:s regioner, särskilt för mål 2‑regionerna, med tanke på krisens ytterst negativa återverkningar på sysselsättningen och konkurrenskraften.

Regionalpolitikens bidrag i kampen mot den ekonomiska krisen inom ramen för mål 2

Sedan oktober 2008 har kommissionen föreslagit en rad åtgärder för att påskynda genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013, i syfte att mobilisera alla sina finansieringskällor och instrument för att tillhandahålla direkt och effektivt stöd till nationella och regionala återhämtningsinsatser. Inom ramen för sammanhållningspolitiken anslås cirka 55 miljarder euro till företagsstöd (mellan 2007 och 2013), varav en stor andel avser stöd till innovation i små och medelstora företag. Många av de planerade verksamheterna överensstämmer med mer omedelbara behov av att hantera den rådande ekonomiska situationen och inriktas särskilt på viktiga utmaningar som företagen ställs inför i realekonomin. Det föreslagna företagsstödet syftar dock till att hantera strukturproblemen med långsiktiga resultat och inte till att genomföra akuta ekonomiska räddningsaktioner som eventuellt är oförenliga med politiken om statligt stöd.

Det är mycket uppmuntrande att kommissionen bland de centrala prioriteringarna för strategin ”EU 2020” betonar behovet av att utnyttja nya tillväxtkällor som samtidigt garanterar den sociala och territoriella sammanhållningen i EU och en förbättring av lagstiftningen för att stärka den territoriella sammanhållningen. Det är värt att påpeka att den territoriella sammanhållningen ger ett mervärde när det gäller konkurrenskraftutveckling i de olika regionerna och skapande av bättre förutsättningar för företagande, utveckling i små och medelstora företag och utnyttjande av deras komparativa fördelar.

Närmare bestämt, av de 64,3 miljarder euro som anslås till hållbar tillväxt 2010 avser 49,4 miljarder euro sammanhållning (ökning med 2 procent jämfört med 2009) och 14,9 miljarder euro konkurrenskraft (ökning med 7,9 procent jämfört med 2009) (se bilaga V). Ett mål inom ramen för stärkandet av de små och medelstora företagens konkurrenskraft är att skapa 400 000 arbetstillfällen till 2013 (se bilaga VI).

Samtidigt är det nödvändigt att stärka kommissionens strategi för att påskynda investeringarna och förenkla programmen inom sammanhållningspolitiken genom rekommendationer till medlemsstaterna, lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder. Föredraganden håller med om att tre centrala inslag måste prioriteras: a) större flexibilitet för sammanhållningsprogrammen, b) ökat försprång för regionerna på alla tänkbara sätt och c) smarta investeringar inom ramen för sammanhållningsprogrammen.

Att döma av en första bedömning av de nationella strategirapporterna för 2009 tycks medlemsstaterna på ganska olika sätt ha använt de redskap, instrument och metoder för att främja sammanhållningspolitiken som kommissionen har föreslagit för att hantera krisen och öka de faktiska utgifterna. Det rör sig till exempel om användning av 100-procentig medfinansiering, åtgärder med anledning av ändringarna av de strategiska riktlinjerna, de prioriterade områdena och finansieringen för de operativa programmen, åtgärder med anledning av förenklingarna av genomförandeförfarandena osv. Föredraganden anser att användbara och tillförlitliga slutsatser måste dras av detta. Hon anser att det, även om regionalpolitiken inte utgör en EU-politik för akuta ingripanden utan för långsiktig planering, är ytterst viktigt att behålla den strategiska inriktningen på ”flexibilitet”, dock samtidigt som nödvändiga kontroller för att stävja fel och bedrägerier garanteras. Till exempel tycks kommissionens linje att förlänga den stödberättigande perioden för de operativa programmen 2000–2006 eller förenkla de administrativa kraven och förfarandena liksom den ekonomiska programförvaltningen bidra på ett avgörande sätt till att alla instrument i sammanhållningspolitiken kan utnyttjas i största möjliga utsträckning.

Samtidigt bör det påpekas att politiken med ”förhandsfinansiering” av programmen inom sammanhållningspolitiken 2007–2013 har haft en mildrande effekt, eftersom 6,25 miljarder euro i direkt likviditet tillfördes 2009 för investeringar, inom ramen för de ekonomiska anslag som har överenskommits med medlemsstaterna. För att hantera problemet med att den nationella medfinansieringen även av program som avser mål 2 begränsas på grund av de stora finanspolitiska problemen i många medlemsstater bör dessutom kommissionens linje med ”100-procentig ersättning” på medlemsstaternas begäran stödjas, trots att vissa medlemsstater inte varit positiva till denna möjlighet, främst av rädsla för att de i framtiden kommer att få problem eftersom andra projekt i framtiden kan bli helt utan finansiering, så att nödvändig bokföringsmässig utjämning och balans uppnås.

Föredraganden ställer sig bakom stödpolitiken för stora projekt i regionerna (finansiering på minst 50 miljoner euro), som kommissionen lanserade 2009, och begär en större ökning än 25 procent av den finansiering som ges genom Jaspers (gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna) i syfte att förbereda och snabbare genomföra stora projekt och påskynda utbetalningarna till medlemsstaterna, särskilt när det gäller mål 2‑programmen. Vidare bör parlamentet stödja de föreslagna förändringarna av genomförandebestämmelserna, som syftar till att öka strukturfondernas flexibilitet och anpassa dem så att de svarar mot behoven under de extraordinära ekonomiska omständigheterna.

Avslutningsvis anser föredraganden att sammanhållningspolitiken är av grundläggande betydelse och att politiken måste fortsätta och stärkas i alla regioner. Föredraganden anser att mål 2‑regionerna och de därmed sammanhängande programmen måste ägnas särskild uppmärksamhet på grund av deras betydelse för att framhäva regionernas komparativa fördelar och möjligheter liksom, mer allmänt, deras bidrag till utveckling och sysselsättning. Föredraganden anser även att alla instrument och redskap måste mobiliseras och samordnas för att detta mål ska kunna nås.

Annexe I

Source DG Regional Policy European Commission

Annexe II

Source DG Regional Policy European Commission

Annexe III

Source DG Regional Policy European Commission

Annexe IV

Annexe V

Source DG Budget European Commission

Annexe VI

Source DG Budget European Commission