BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

(KOM(2011)0482 – C7‑0221/2011 – 2011/0211(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0482),

–   med beaktande av artiklarna 294.2 och 177 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0221/2011),

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–   med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7‑0383/2011).

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

PARLAMENTETS ÄNDRINGAR^[1]*

till rådets ståndpunkt

---------------------------------------------------------

• [1] ^* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.

om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 177,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[1],

efter att ha hört Regionkommittén[2],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet[3], och

av följande skäl:

(1)    Den globala finanskrisen utan tidigare motstycke har vid sidan av konjunkturnedgången vållat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten stor skada och medfört en kraftig försämring av de finansiella, ekonomiska och sociala förhållandena i flera medlemsstater. Vissa medlemsstater har drabbats eller hotas av stora svårigheter, särskilt när det gäller problem med den ekonomiska tillväxten och finansiella stabiliteten, och deras situation i fråga om underskott och skuldsättning håller på att förvärras, bland annat till följd av det ekonomiska och finansiella världsläget.

(2)    Även om det redan har gjorts en rad viktiga satsningar för att motverka de negativa effekterna av krisen, t.ex. lagstiftningsändringar, är finanskrisens effekter på den reala ekonomin, arbetsmarknaden och medborgarna kännbara. Belastningen på de nationella ekonomiska resurserna ökar och mer bör göras snabbt för att minska påfrestningarna genom att maximera och optimera användningen av medlen från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

(3)    På grundval av artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) som anger att ekonomiskt bistånd från unionen kan beviljas en medlemsstat som har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av osedvanliga händelser utanför dess kontroll inrättades genom rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism[4] en sådan mekanism i syfte att bevara den finansiella stabiliteten i unionen.

(4)    Genom rådets genomförandebeslut 2011/77/EU av den 7 december 2010[5] och 2011/344/EU av den 30 maj 2011[6] beviljades Irland och Portugal sådant ekonomiskt bistånd.

(5)    Grekland hade stora svårigheter med den finansiella stabiliteten i landet redan innan förordning (EU) nr 407/2010 trädde i kraft. Det ekonomiska biståndet till Grekland kunde därför inte grunda sig på den förordningen.

(6)    Borgenärsavtalet och låneavtalet som ingicks för Grekland den 8 maj 2010 trädde i kraft den 11 maj 2010. Där föreskrivs att borgenärsavtalet ska förbli giltigt och i kraft under en treårig programperiod så länge det finns utestående belopp inom ramen för låneavtalet.

(7)    Genom rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans[7] inrättades ett instrument varigenom rådet kan bevilja ömsesidigt bistånd om en medlemsstat som inte har antagit euron har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans.

(8)    Genom rådets beslut 2009/102/EG av den 4 november 2008[8], 2009/290/EG av den 20 januari 2009[9] och 2009/459/EG av den 6 maj 2009[10] beviljades Ungern, Lettland och Rumänien sådant ekonomiskt bistånd.

(9)    Den period under vilken biståndet är tillgängligt för Irland, Lettland, Ungern, Portugal och Rumänien anges i respektive rådsbeslut. Den period under vilken biståndet till Ungern var tillgängligt löpte ut den 4 november 2010.

(10)  Den period då biståndet genom borgenärsavtalet och akten om euroområdets lånefacilitet är tillgängligt för Grekland är olika för varje medlemsstat som deltar i dessa instrument. Med avseende på tillämpningen av denna förordning måste alla medlemsstater som begär undantag i enlighet med denna förordning i sin ansökan tydligt ange från vilket datum de anser att det är motiverat att undantaget ska gälla för medlemsstaten i fråga i enlighet med denna förordning.

(11)  Den 11 juli 2011 undertecknade finansministrarna i de 17 medlemsstaterna i euroområdet fördraget om inrättande av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM). Fördraget är en uppföljning av Europeiska rådets beslut av den 25 mars 2011. Tanken är att ESM från och med 2013 ska överta de uppgifter som i dagsläget fullgörs av den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen. Denna framtida mekanism bör därför beaktas redan i denna förordning.

(12)  I sina slutsatser av den 23 och 24 juni 2011 välkomnar Europeiska rådet kommissionens avsikt att stärka synergierna mellan låneprogrammet för Grekland och unionens fonder, och stöder insatser för att öka Greklands kapacitet att absorbera unionsmedel i syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning genom en ny inriktning för att förbättra konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Europeiska rådet välkomnar och stöder dessutom kommissionen och medlemsstaterna i deras utarbetande av ett övergripande program för tekniskt bistånd till Grekland. Denna förordning bidrar till dessa synergiinsatser.

(13)  För att underlätta förvaltningen av unionsmedlen, påskynda investeringarna i medlemsstaterna och regionerna samt förbättra tillgången till finansiering för genomförandet av sammanhållningspolitiken är det nödvändigt att, där så är motiverat, tillfälligt och utan att det påverkar programperioden 2014–2010, låta de mellanliggande betalningarna från strukturfonderna och från Sammanhållningsfonden höjas med tio procentenheter jämfört med den faktiska medfinansieringssatsen för varje prioriterat område för medlemsstater som har drabbats av stora svårigheter med den finansiella stabiliteten och begärt att få dra nytta av denna åtgärd. Till följd av detta kommer den nationella motsvarighet som krävs att reduceras i motsvarande utsträckning. Eftersom höjningen är tillfällig och de ursprungliga medfinansieringssatserna ska kvarstå som referenspunkter för beräkningen av de tillfälligt höjda beloppen, kommer de ändringar som tillämpningen av mekanismen orsakar inte att återspeglas i det operativa programmets finansiella plan. Emellertid kan de operativa programmen behöva uppdateras för att medlen ska kunna koncentreras på konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning och för att programmålen ska anpassas till den minskade totala mängden tillgängliga medel.

(13a) Den medlemsstat som begär undantag enligt denna förordning ska i sin begäran till kommissionen tillhandahålla alla de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa att medel inte finns tillgängliga för den nationella motsvarigheten (genom uppgifter om den makroekonomiska och budgetmässiga situationen), att ökade utbetalningar är nödvändiga genom undantaget för att trygga ett fortsatt genomförande av de operativa programmen och att problemet med kapaciteten att absorbera anslagen kvarstår trots att maximinivåerna för medfinansieringssatserna i bilaga III tillämpas samt en hänvisning till relevant rådsbeslut eller annan rättsakt enligt vilken medlemsstaten är berättigad till undantaget. Kommissionen måste kontrollera att den tillhandahållna informationen är korrekt och bör därför ha 30 dagar på sig från dagen för medlemsstatens begäran att göra invändningar om det framkommer att medlemsstatens begäran innehåller felaktiga uppgifter. För att undantaget ska tillämpas effektivt i praktiken måste även en presumtion införas om att medlemsstatens begäran ska anses berättigad om kommissionen inte kommer med några invändningar. Kommissionen bör emellertid genom genomförandeakter ges behörighet att anta motiverade beslut om alla invändningar mot en medlemsstats begäran.

(14)  Reglerna för hur de mellanliggande betalningarna för operativa program ska beräknas under den period då medlemsstaterna får ekonomiskt bistånd för att ta itu med stora svårigheter med den finansiella stabiliteten bör revideras på motsvarande sätt.

(14a) Det är nödvändigt att säkerställa att det sker en korrekt rapportering om användningen av de höjda belopp som gjorts tillgängliga för de medlemsstater som omfattas av den tillfälliga ökningen av mellanliggande betalningar enligt denna förordning.

(15)  Efter utgången av den period då ekonomiskt bistånd tillhandahållits kan det i de utvärderingar som görs i enlighet med artikel 48.3 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 [11]bland annat behöva utredas om medlemsstaternas minskade medfinansiering inte leder till att man avviker avsevärt från de ursprungliga målen. Eventuellt kan utvärderingen leda till att det operativa programmet revideras.

(16)  Förordning (EG) nr 1083/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)  Den kris utan motstycke som har drabbat de internationella finansmarknaderna och den konjunkturnedgång som den finansiella stabiliteten i flera medlemsstater allvarligt har skadat kräver snabba åtgärder för att effekterna på ekonomin som helhet ska kunna motverkas, och därför bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt och, med beaktande av de exceptionella omständigheterna i de berörda medlemsstaterna, tillämpas retroaktivt antingen från och med räkenskapsåret 2010 eller från och med den dag då det ekonomiska biståndet gjordes tillgängligt, beroende på den ansökande medlemsstatens status, för de perioder då medlemsstater har fått ekonomiskt bistånd från EU eller från andra medlemsstater i euroområdet för att ta itu med allvarliga problem med den finansiella stabiliteten.

(17a) Den planerade tillfälliga ökningen av mellanliggande betalningar bör också beaktas mot bakgrund av de budgetbegränsningar som alla medlemsstater står inför och som bör återspeglas på lämpligt sätt i EU:s budget. Dessutom bör tillämpningen av mekanismen vara tidsbegränsad eftersom dess huvudsyfte är att åtgärda specifika aktuella problem. Mekanismen bör därför tillämpas från och med den 1 januari 2010 och längst fram till och med den 31 december 2013.

▌

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 77 i förordning (EG) nr 1083/2006 ska ersättas med följande:

”Artikel 77

Gemensamma regler för beräkning av mellanliggande betalningar och slutbetalningar

1.      Mellanliggande betalningar och slutbetalningar ska beräknas genom att den medfinansieringssats som anges för varje prioriterat område i beslutet om det berörda operativa programmet tillämpas på de stödberättigande utgifter som anges för det prioriterade området i varje utgiftsdeklaration som attesterats av den attesterande myndigheten.

2.      Genom undantag från artikel 53.2 och andra meningen i artikel 53.4 samt från de tak som anges i bilaga III ska beloppen för mellanliggande betalningar och slutbetalningen höjas med tio procentenheter jämfört med medfinansieringssatsen för varje prioriterat område, som dock inte får överstiga ett hundra procent, och denna höjning ska tillämpas på de stödberättigande utgifter som nyligen redovisats i varje attesterad utgiftsdeklaration som lämnats in under den period då en medlemsstat uppfyller ett av följande villkor:

a)      Ekonomiskt bistånd har ställts till dess förfogande i enlighet med rådets förordning (EG) nr 407/2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism* eller genom andra medlemsstater i euroområdet innan den förordningen trädde i kraft.

b)     Medelfristigt ekonomiskt bistånd har ställts till dess förfogande i enlighet med rådets förordning (EG) nr 332/2002**.

c)      Ekonomiskt bistånd har ställts till dess förfogande i enlighet med fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen efter dess ikraftträdande.

2a.    Det undantag som avses i punkt 2 ska beviljas på skriftlig begäran av en medlemsstat som uppfyller ett av villkoren i punkt 2 a–c ovan. Begäran ska inlämnas inom två månader från denna förordnings ikraftträdande eller inom två månader från det datum då medlemsstaten uppfyller ett av villkoren i punkt 2 a–c.

2b.    Medlemsstaten ska i sin begäran till kommissionen motivera varför det undantag som avses i punkt 2 är nödvändigt genom att tillhandahålla den information som krävs för att fastställa

a)     att medel inte finns tillgängliga för den nationella motsvarigheten genom uppgifter om den makroekonomiska och budgetmässiga situationen, och att ökade betalningar enligt punkt 2 krävs för att trygga ett fortsatt genomförande av de operativa programmen,

b)     att problemen kvarstår trots att maximinivåerna för medfinansieringssatserna i bilaga III tillämpas,

c)      en hänvisning till relevant rådsbeslut eller annan rättsakt enligt vilken medlemsstaten omfattas av någon av leden a–c i punkt 2 samt det datum från och med vilket det ekonomiska biståndet i praktiken gjordes tillgängligt för medlemsstaten.

Kommissionen ska kontrollera den tillhandahållna informationen och avgöra om den är berättigande. Kommissionen ska ha 30 dagar på sig från inlämningsdagen för begäran att komma med invändningar mot den tillhandahållna informationens korrekthet. Om kommissionen inte kommer med några invändningar ska medlemsstatens begäran om undantag enligt punkt 2 anses vara berättigad. Kommissionen ska, om den beslutar att invända mot medlemsstatens begäran, anta ett beslut om detta i form av en genomförandeakt med motivering.

2c.    Begäran från medlemsstaten ska också innehålla detaljerade upplysningar om hur det undantag som avses i punkt 2 ska tillämpas samt information om de kompletterande åtgärder som planeras för att medlen ska kunna koncentreras på konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning, inbegripet, i förekommande fall, en anpassning av de operativa programmen.

2d.    Det undantag som avses i punkt 2 ska inte gälla för utgiftsdeklarationer som inlämnats efter den 31 december 2013.

3.      Vid beräkningen av mellanliggande betalningar och slutbetalning när medlemsstaten inte längre omfattas av det ekonomiska bistånd som avses i punkt 2 ska kommissionen inte beakta de högre belopp som utbetalats i enlighet med den punkten.

Dessa belopp ska emellertid beaktas vid tillämpningen av artikel 79.1.

3a.    De höjda belopp för mellanliggande betalningar som följer av tillämpningen av artikel 77.2 ska så snart som möjligt göras tillgängliga för förvaltningsmyndigheten och ska endast användas för utbetalningar vid genomförandet av det operativa programmet.

3b.    Mot bakgrund av den strategiska rapporteringen enligt artikel 29.1 ska medlemsstaterna inkomma med lämplig information till kommissionen om tillämpningen av det undantag som avses i punkt 2 och visa hur det höjda stödbeloppet har bidragit till att främja konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning i den berörda medlemsstaten. Kommissionen ska beakta denna information vid utarbetandet av den strategiska rapportering som avses i artikel 30.1.

4.      Trots bestämmelserna i punkt 2 får unionsstödet genom mellanliggande betalningar och slutbetalningar dock inte vara högre än det offentliga stödet och det maximala stödbeloppet från fonderna för varje prioriterat område enligt kommissionens beslut om godkännande av det operativa programmet.

5.      Punkterna 2, 2a, 2b, 2c, 2d, 3, 3a, 3b ska inte tillämpas på operativa program inom ramen för målet europeiskt territoriellt samarbete.

___________________________

^* EUT L 118, 12.5.2010, s. 1.

^** EGT L 53, 23.2.2002, s. 1."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska emellertid tillämpas retroaktivt i följande medlemsstater: när det gäller Irland, Grekland och Portugal, från och med den dag då det ekonomiska biståndet gjordes tillgängligt för dessa medlemsstater i enlighet med artikel 77.2 och när det gäller Ungern, Lettland och Rumänien från och med den 1 januari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar                                                    På rådets vägnar

Ordförande                                                                                 Ordförande

• [1]  EUT L, , s.
• [2]  Yttrande av den 27 oktober 2011.
• [3]  Europaparlamentets ståndpunkt av den ...
• [4]  EUT L 118, 12.5.2010, s. 1.
• [5]  EUT L 30, 4.2.2011, s. 34.
• [6]  EUT L 159, 17.6.2011, s. 88.
• [7]  EGT L 53, 23.2.2002, s. 1.
• [8]  EUT L 37, 6.2.2009, s. 5.
• [9]  EUT L 79, 25.3.2009, s. 39.
• [10]  EUT L 150, 13.6.2009, s. 8.
• [11]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

Europeiska unionen konfronteras med en ihållande ekonomisk och finansiell kris med alarmerande negativa effekter för medlemsstaternas makroekonomiska stabilitet och budgetar. Nedskärningarna i de nationella ekonomiska resurser som är tillgängliga för finansiering av offentliga investeringar har haft en tydligt hämmande inverkan på genomförandet av sammanhållningspolitiken och på vissa länders förmåga att tillgodogöra sig stödet från strukturfonderna.

Föredraganden välkomnar kommissionens förslag (KOM(2011)0482) om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (allmänna förordningen) och noterar att syftet är att ge de medlemsstater som har särskilda svårigheter att hantera offentliga skulder/underskott ytterligare ekonomiska resurser och att garantera finansiell stabilitet − i syfte att säkra ett fortsatt genomförande av programmen.

De medlemsstater som kan omfattas av denna åtgärd definieras som 1) de euroländer som har fått ekonomiskt stöd inom ramen för ett program från den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM), eller 2) de länder utanför euroområdet som har fått ekonomiskt stöd från mekanismen för betalningsbalansstöd.

Ytterligare ekonomiskt stöd kan ges genom sammanhållningspolitiken som en höjning av medfinansieringssatsen, vilket möjliggör en ökning av betalningarna till de länder som omfattas av denna åtgärd. Kommissionen föreslår en höjning på tio procentenheter av de medfinansieringssatser som gäller för programmens prioriterade områden.

De länder som i nuläget skulle omfattas av denna förordning är: Ungern, Rumänien, Lettland, Portugal, Grekland och Irland, men dessa länders totala tilldelning av medel inom ramen för sammanhållningspolitiken under perioden 2007–2013 skulle inte förändras. Det måste emellertid påpekas att Grekland har fått ekonomiskt stöd utanför EFSM och att Ungern redan har lämnat mekanismen för betalningsbalansstöd.

De föreslagna åtgärderna skulle vara tillfälliga och upphöra då medlemsstaten lämnar mekanismen för ekonomiskt stöd och förordningen föreslås tillämpas retroaktivt.

Efter att ha tagit emot förslaget har utskottet för regional utveckling utsett sin ordförande till föredragande och gett mandat att snabbt avsluta förhandlingarna, om möjligt genom enighet vid första behandlingen, eftersom utskottet anser att för att den föreslagna höjningen ska vara fullkomligt effektiv måste de föreslagna åtgärderna godkännas snabbt, så att medlemsstaterna omedelbart kan få likviditet.

Eftersom förslaget brådskar och tidsplanen för utskottets betänkande är snäv krävs en noggrann samordning mellan föredraganden och det polska ordförandeskapet som leder förhandlingarna i rådet. Det gemensamma målet är att förhandlingarna ska avslutas under hösten 2011 så att parlamentet ska kunna fastställa sin ståndpunkt (omröstning i kammaren) i början av december 2011.

Kalendern för utskottssammanträdena innebär att ett förslag till betänkande måste läggas fram i början av oktober 2011. Tyvärr är resultatet av debatterna i rådet ännu inte tillgängligt i detta skede.

Föredraganden stöder kommissionens avsikt att lämna ytterligare stöd till medlemsstater som drabbats särskilt hårt av finanskrisen. För att garantera lika behandling av de medlemsstater som omfattas, eller har omfattats av något av behörighetskriterierna ovan, anser föredraganden att det är nödvändigt att tillämpa förslaget retroaktivt.

Även om föredraganden ställer sig bakom den övergripande andan i kommissionens förslag anser hon att några förändringar krävs för att förbättra förslagets genomförbarhet. Ändringsförslag lades fram i utskottet för att göra kommissionens förslag mer detaljerat eller exakt när det gäller följande områden: tidsfristklausul och retroaktiv verkan, förfarande för att bevilja medlemsstater ökad finansiering, rapportering om användningen av den tillfälliga ökningen av betalningarna, förtydligande av bakgrunden till och behovet av de förslagna åtgärderna.

Föredraganden anser att förfarandet att bevilja vissa medlemsstater dessa åtgärder i form av höjd finansiering måste vara tydligt och att användningen av de ökade interimsbetalningarna måste rapporteras på lämpligt sätt. Varken förfarandet för att begära sådana åtgärder, eller rapporteringen, bör emellertid leda till en ökad administrativ börda, och bör möjliggöra en snabb anpassning av politiken till behoven i de länder som drabbats hårdast av krisen. Rapporteringen skulle till exempel kunna utgöra en del av den befintliga strategirapporteringen.

Föredraganden har med stöd av utskottet för regional utveckling avslutat förhandlingarna med rådet, vilka ledde fram till den överenskommelse som framgår av föreliggande betänkande, som antagits av utskottet.

Som ett resultat av detta ska den berörda medlemsstatens begäran, som överlämnas till kommissionen, vara välmotiverad (det måste bevisas att det inte finns några medel tillgängliga för den nationella motsvarigheten, att problemen kvarstår trots att maximinivåerna för medfinansieringssatserna tillämpas osv.). Medlemsstaten ska dessutom lägga fram detaljerade uppgifter om hur undantaget är avsett att tillämpas, och vid behov kan de operativa programmen ändras.

Föredraganden anser att en välavvägd kompromiss har nåtts om de föreslagna åtgärdernas retroaktiva verkan vilket tillsammans med en tidsfristklausul gör att alla programländer kan använda sig av den höjda medfinansieringssatsen. Samtidigt säkerställs att den föreliggande ändringsförordningen inte inverkar på förhandlingarna om den framtida lagstiftningsramen och den framtida fleråriga budgetramen.

Föredraganden är övertygad om att denna ändring av den allmänna förordningen kommer att möjliggöra snabba åtgärder för att hjälpa medlemsstater som drabbats hårt av krisen. Den tillfälliga höjningen av medfinansieringstaken kommer att göra det lättare att rikta in medlen på genomförandet av vissa projekt och minska pressen på de nationella budgetarna.