FÖRSLAG TILL RESOLUTION om rättsstatssituationen i EU och tillämpning av förordningen om villkorlighet 2020/2092

B9‑0320/2021

Europaparlamentets resolution om rättsstatssituationen i EU och tillämpning av förordningen om villkorlighet 2020/2092

(2021/2711(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artiklarna 2, 5, 7 och 15 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten[1] (förordningen om villkorlighet),

– med beaktande av Europeiska revisionsrättens yttrande nr 1/2018 av den 17 juli 2018 över förslaget av den 2 maj 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna[2],

– med beaktande av yttrandet från rådets juridiska avdelning av den 25 oktober 2018 om huruvida förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna är förenligt med EU-fördragen,

– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 11 december 2020,

– med beaktande av talan om ogiltigförklaring som väckts inför Europeiska unionens domstol av Ungern (C-156/21) och Polen (C-157/21) för att ifrågasätta lagenligheten i den till rättsstaten kopplade villkorlighetsmekanismen,

– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

B. Avgränsningen av unionens befogenheter styrs av principen om tilldelade befogenheter, vilket innebär att befogenheter som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna.

C. I artikel 2 i EU-fördraget tilldelas inte unionen några materiella befogenheter utan där anges endast vissa värden som både unionens institutioner och dess medlemsstater bör respektera när de agerar inom ramen för de befogenheter som unionen har tilldelats i fördragen – utan att avgränsningen av befogenheter påverkas.

D. Artikel 2 i EU-fördraget är inte en bestämmelse med direkt effekt och får inte tillämpas enligt förfarandena i artiklarna 258–260 och 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

E. Ett åsidosättande av unionens värden, inbegripet rättsstatsprincipen, kan endast göras gällande mot en medlemsstat om denna agerar inom ett område där unionen har befogenhet på grundval av särskilda behörighetsgivande bestämmelser i fördraget.

F. Unionens institutioner kan inte vidta åtgärder som avser medlemsstaternas iakttagande av rättsstatsprincipen, oavsett om en sådan åtgärd är föremål för en särskild materiell befogenhet, med ett enda undantag, nämligen det förfarande som beskrivs i artikel 7 i EU-fördraget.

G. Artikel 7 i EU-fördraget utgör den enda rättsliga grunden för unionens befogenhet att övervaka tillämpningen av rättsstatsprincipen som ett av unionens värden i ett sammanhang som inte avser en särskild materiell befogenhet eller sträcker sig utanför dess tillämpningsområde.

H. Artikel 7 i EU-fördraget utgör ingen grund som skulle göra det möjligt att vidareutveckla eller ändra det förfarande som beskrivs i den artikeln.

I. Domstolens behörighet när det gäller rättsstatsprincipen är begränsad till att endast granska iakttagandet av de regler som avser förfarandet i artikel 7 i EU-fördraget och enbart på begäran av den berörda medlemsstaten.

J. Begreppet rättsstatsprincipen tolkas på olika sätt i olika medlemsstater.

K. Ett hemländernas Europa (”Europe of Homelands”) är en av EU:s visioner och består i att skapa ekonomiska band samtidigt som de förenade ländernas politiska särprägel och suveränitet bevaras.

L. EU:s institutioner har ingen befogenhet att anta någon definition av de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget, särskilt när det gäller begreppet rättsstaten, eftersom de inte har tilldelats denna befogenhet i fördragen.

M. Eftersom en sådan befogenhet saknas, skulle institutionerna genom att anta en sådan definition bryta mot fördragen, och definitionen skulle vara oförenlig med EU‑fördraget.

N. Europeiska rådet ger unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämmer dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar.

O. Europeiska rådet får anta slutsatser inom ramen för utövandet av sin befogenhet enligt artikel 15 i EU-fördraget för att ge impulser till unionens utveckling.

P. Sådana slutsatser står inte i strid med förordningen om villkorlighet i och motsäger eller ändrar den inte heller.

Q. Det har hänt tidigare och är inte ovanligt att kommissionen antar riktlinjer för hur den kommer att tillämpa och genomföra lagstiftning på ett visst område, och det finns inget olagligt i kommissionens val att utarbeta och anta riktlinjer för genomförandet av förordningen om villkorlighet.

R. Alla tolkningar i riktlinjerna kommer att vara förklaringar till hur kommissionen tolkar förordningen om villkorlighet.

S. Kommissionen och parlamentet verkar vilja använda villkorlighetsmekanismen för rättsstatsprincipen mot medlemsstater som försvarar sina traditionella värdens och sina egna konstitutioners företräde.

T. Kommissionen är oavhängig när den utför sina uppgifter och kan, fram till dess att riktlinjerna har färdigställts, besluta att inte föreslå åtgärder enligt förordningen om villkorlighet.

1. Europaparlamentet understryker att rättsstatsprincipen främst handlar om att agera på grundval av och inom lagens och fördragens ramar.

2. Europaparlamentet betonar att artikel 7 i EU-fördraget utgör den enda möjligheten för EU att ingripa i frågor som rör medlemsstaternas iakttagande av unionens värden som sådana. Parlamentet betonar att artikel 7 i EU-fördraget är fullständig och uttömmande.

3. Europaparlamentet anser att det är rättsligt oacceptabelt att införa något som i praktiken skulle innebära en ny kontrollmekanism för rättsstatsprincipen, vilket också bekräftas i yttrandet från rådets juridiska avdelning av den 25 oktober 2018.

4. Europaparlamentet begär att artikel 7-förfarandena med avseende på rättsstatlighet ska slutföras innan en åtgärd som är contra legem vidtas på grundval av ”om jag inte kan uppnå mitt mål inom ramen för befintlig lagstiftning bryter jag mot fördragen”.

5. Europaparlamentet betonar att domstolsväsendets organisation är medlemsstaternas exklusiva behörighet.

6. Europaparlamentet beklagar utvidgningen av domstolens befogenheter, såsom i mål C‑121/21, vilket undergräver förtroendet för Europeiska unionen och principerna om proportionalitet och lojalitet som direkt härrör från fördragen.

7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.