FÖRSLAG TILL RESOLUTION om människorättssituationen och den politiska situationen i Kuba

B9‑0345/2021

Europaparlamentets resolution om människorättssituationen och den politiska situationen i Kuba

(2021/2745(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt resolutionerna av den 17 november 2004 om situationen i Kuba[1], av den 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering[2], av den 21 juni 2007 om Kuba[3], av den 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba[4], av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan, närmare bestämt parlamentets lagstiftningsresolution om godkännande[5] och den åtföljande icke-lagstiftningsresolutionen[6], av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Kuba[7] och av den 28 november 2019 om Kuba, fallet José Daniel Ferrer[8],

– med beaktande av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba, som undertecknades i december 2016 och tillämpas provisoriskt sedan den 1 november 2017[9],

– med beaktande av de viktigaste resultaten från det möte i gemensamma rådet EU–Kuba som hölls den 20 januari 2021,

– med beaktande av resolution 14/2021om Kuba, som antogs den 11 februari 2021 av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

– med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänsten av den 28 februari 2021 om den tredje människorättsdialogen mellan EU och Kuba, som formellt hölls inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba den 26 februari 2021,

– med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uttalande av den 26 mars 2021 om den tredje dialogen mellan EU och Kuba om ensidiga tvångsåtgärder,

– med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2020–2024,

– med beaktande av den allmänna återkommande utvärderingen av Kuba från FN:s råd för mänskliga rättigheter i maj 2018,

– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

– med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1984, och som Kuba är part i,

– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kuba bygger på en politisk dialog som främjar samarbete, respekt för mänskliga rättigheter, modernisering av den kubanska ekonomin och utveckling av gemensamma svar på globala utmaningar.

B. EU och Kuba inledde en ny era av förbindelser i december 2016 i och med undertecknandet av avtalet om politisk dialog och samarbete, vilket var det första avtal som någonsin undertecknats mellan EU och Kuba – det enda land i Latinamerika med vilket EU inte hade undertecknat någon typ av avtal. Avtalet fastställer allmänna principer och mål för förbindelserna mellan EU och Kuba, inbegripet tre huvudkapitel om politisk dialog, samarbete och sektorspolitisk dialog samt handel och handelssamarbete. Avtalet om politisk dialog och samarbete har tillämpats provisoriskt sedan den 1 november 2017. 26 av EU:s 27 medlemsstater har ratificerat avtalet om politisk dialog och samarbete.

C. Människorättsdialogen mellan EU och Kuba, ledd av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, inrättades 2015. Avtalet om politisk dialog och samarbete har lett till en aldrig tidigare skådad institutionalisering av förbindelserna mellan EU och Kuba. EU är den enda organisationen som har en sådan högnivådialog med Kuba.

D. Den 26 februari 2021 höll EU och Kuba sin tredje formella människorättsdialog inom ramen för avtalet mellan EU och Kuba om politisk dialog och samarbete. De två parterna diskuterade frågan om frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet. EU betonade, i linje med internationell människorättslagstiftning, vikten av att låta alla medborgare delta aktivt i samhället via organisationer och sammanslutningar i det civila samhället. EU påminde om behovet av att respektera skyldigheterna enligt internationell människorättslagstiftning.

E. Frihet för vetenskaplig forskning och kreativ verksamhet diskuterades också. EU betonade behovet av att respektera annorlunda och avvikande åsikter bland medborgarna, även åsikter som uttrycks med konstnärliga medel, och att främja en inkluderande och konstruktiv dialog.

F. I december 2018 trädde dekret 349 i kraft i Kuba, enligt vilken konstnärer och personer som anställer dem måste inhämta förhandsgodkännande från Kubas regering för att bedriva verksamhet på offentliga eller privata platser, om de inte vill riskera att bli föremål för konfiskering av material, böter eller sanktioner. I juli 2019 trädde dekret 370 i kraft, som reglerar och inför sanktioner för gratis spridning av information på internet. Internationella människorättsorganisationer har fördömt dekreten 349 och 370 eftersom de anses kränka de grundläggande friheterna och strida mot artikel 54 i Kubas konstitution från 2019, som garanterar yttrandefrihet.

G. Efter antagandet av dekret 349 började San Isidro-rörelsen, en organisation av konstnärer, aktivister, akademiker och journalister, fredligt protestera för yttrandefrihet och mot ökad konstnärlig censur i Kuba.

H. Denis Solís González, musiker och medlem av San Isidro-rörelsen, frihetsberövades den 9 november 2020. Han dömdes till åtta månaders fängelse på grund av ”kränkning av statsmakten” och förflyttades till högsäkerhetsfängelset i Valle Grande, där han hölls isolerad till och med den 16 november 2020. 14 oberoende konstnärer och aktivister genomförde en sju dagars hungerstrejk i protest mot hans frihetsberövande.

I. Den 27 november 2020 samlades omkring 300 personer utanför Kubas kulturministerium för att fredligt protestera mot bristen på konstnärlig frihet i Kuba och det godtyckliga gripandet av Denis Solís González och andra konstnärer. Som ett resultat av denna protest träffade kubanska tjänstemän 30 konstnärer och aktivister och enades om att sätta stopp för trakasserierna mot kubanska konstnärer och inleda en dialog mellan aktivisterna och regeringen.

J. Den 11 februari 2021 antog den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna säkerhetsåtgärder till förmån för 20 identifierade medlemmar av San Isidro-rörelsen. Mot bakgrund av den analys som gjordes drog kommissionen slutsatsen att det enligt tillämplig prima facie-princip, och mot bakgrund av den kubanska statens nuvarande situation, i tillräckligt hög grad skulle kunna bevisas att rätten till liv och personlig integritet för de 20 identifierade medlemmarna av San Isidro-rörelsen är allvarligt hotad.

K. En medlem av San Isidro-rörelsen, Luis Manuel Otero Alcántara, greps i sitt hem av polisstyrkor den 2 maj 2021 och kvarhölls mot sin vilja på ett sjukhus i Havanna, utan möjlighet att se sin familj eller vänner under flera veckor. Amnesty International har klassat Otero Alcántara som samvetsfånge. Han fick lämna sjukhuset den 31 maj.

L. Den 18 maj 2021 greps, handfängslades och försvann Maykel Castillo Pérez, en annan medlem av San Isidro-rörelsen. Han har hållits isolerad sedan dess. FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden har uppmanat den kubanska regeringen att informera Castillo Pérez anhöriga om var han kvarhålls, se till att han kan kommunicera med sin familj och sin advokat och senast den 11 juni 2021 informera om de åtgärder som vidtagits med avseende på var och en av de farhågor och rekommendationer som lyfts fram.

M. Kuba har ratificerat Internationella arbetsorganisationens samtliga åtta grundläggande konventioner, men har inte ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

N. Kuba ändrade sin konstitution 2019 för att erkänna förfarandet om skydd mot frihetsberövande och andra viktiga grundläggande rättigheter. Under de senaste tre åren har internet byggts ut på ön, och för närvarande har 7 miljoner människor tillgång till internet.

O. Kuba har utstationerat 4 000 läkare för att hjälpa närmare 40 länder att hantera covid-19-pandemin. Före pandemin arbetade uppskattningsvis 28 000 kubaner inom hälso- och sjukvårdssektorn.

P. Europeiska investeringsbanken (EIB) är verksam i omkring 160 länder, varav vissa står inför stora utmaningar när det gäller mänskliga och grundläggande rättigheter. Kuba kan dock fortfarande inte komma i fråga för EIB-finansiering.

Q. FN:s generalförsamling har antagit 27 på varandra följande resolutioner med krav på att Förenta staternas embargo mot Kuba ska upphöra. Parlamentet har länge vänt sig emot de extraterritoriella lagarna eftersom de är direkt skadliga för det kubanska folket och påverkar de europeiska företagens verksamhet. Denna ståndpunkt har parlamentet framfört vid ett flertal tillfällen och den delas även av de övriga EU-institutionerna.

1. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för avtalet om politisk dialog och samarbete och EU:s strategi att föra en kritisk dialog med Kuba för att stödja landet i dess modernisering, men även för att öppet lösa våra meningsskiljaktigheter.

2. Europaparlamentet betonar vikten av att fördjupa förbindelserna mellan Europeiska unionen, dess medlemsstater och Republiken Kuba, särskilt inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete, genom att sträva efter att utveckla ömsesidigt respektfulla och gynnsamma band mellan parterna.

3. Europaparlamentet uppmanar de regeringar som ännu inte gjort det att snabbt ratificera avtalet om politisk dialog och samarbete.

4. Europaparlamentet upprepar vikten av att utvidga EIB:s mandat och begär att Kuba ska vara fullt berättigat till EIB-finansiering.

5. Europaparlamentet stöder de framsteg som Kuba hittills har gjort för att i större utsträckning erkänna de grundläggande rättigheterna i landet och stödja den pågående moderniserings- och öppenhetsprocessen.

6. Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna att häva den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba.

7. Europaparlamentet uppmanar den nya amerikanska regeringen att stryka Kuba från förteckningen över stater som anses stödja terrorism och att återgå till den väg som främjades under Obama-regeringen för att arbeta för normaliserade bilaterala förbindelser mellan de båda länderna.

8. Europaparlamentet uttrycker solidaritet med medlemmarna i San Isidro-rörelsen och alla aktivister och människorättsförsvarare i deras ansträngningar för att främja yttrandefriheten i Kuba.

9. Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att upphöra med lagföringen av demonstranter och att inleda en meningsfull dialog med medlemmarna i San Isidro-rörelsen och andra konstnärer och aktivister som arbetar för att främja yttrandefriheten i Kuba.

10. Europaparlamentet uppmanar Kubas regering att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda rätten till liv och personlig integritet för medlemmarna i San Isidro-rörelsen och för alla människorättsaktivister.

11. Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att ratificera den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och att säkerställa rätten till föreningsfrihet, inbegripet rätten till registrering av organisationer, och kollektiva förhandlingar, i linje med Internationella arbetsorganisationens normer.

12.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att erkänna oberoende journalistik som en legitim praxis och att respektera rättigheterna för oberoende journalister i Kuba.

13. Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att säkra kubanernas rätt att lämna och återvända till sitt land, även för läkare som är utstationerade inom ramen för medicinska uppdrag utomlands, i enlighet med internationella människorättsnormer.

14. Europaparlamentet efterlyser ett omedelbart upphävande av dekreten 349 och 370 och andra kubanska lagar som kränker yttrandefriheten.

15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt regeringarna i medlemsstaterna i gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater.