GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hormonstörande ämnen: situationen till följd av tribunalens dom av den 16 december 2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter[1],

–  med beaktande av kommissionens färdplan Defining criteria for identifying Endocrine Disruptors in the context of the implementation of the Plant Protection Product Regulation and Biocidal Products Regulation[2],

–  med beaktande av tribunalens dom av den 16 december 2015 i mål T-521/14 (talan väckt av Sverige mot kommissionen; Sveriges talan stöddes av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Danmark, Finland, Frankrike och Nederländerna)[3],

–  med beaktande av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 265 och 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 mars 2016 från kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, till Europaparlamentets talman ((2016)1416502),

–  med beaktande av Unep/WHO:s rapport State of the science of endocrine disrupting chemicals 2012[4],

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 528/2012 får verksamma ämnen som anses ha hormonstörande egenskaper som kan ha skadliga effekter på människor, antingen på grundval av vetenskapliga kriterier som ska fastställas eller, i avvaktan på att sådana kriterier antas, på grundval av interimskriterier, inte godkännas, utom när ett av undantagen i artikel 5.2 är tillämpligt.

B.  Enligt artikel 5.3. i förordning (EU) nr 528/2012 ska kommissionen senast den 13 december 2013 anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen och biocidprodukter.

C.  Kommissionen har fortfarande inte antagit delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier, som nu är mer än två och ett halvt år försenade.

D.  Enligt Unep/WHO:s rapport utgör hormonstörande ämnen ett globalt hot, mot bakgrund av bland annat den höga förekomsten av och den stigande trenden för många hormonrelaterade sjukdomar hos människor, och i rapporten noteras även att hormonrelaterade effekter har observerats bland populationer av vilda djur. Det finns nya bevis för att exponering för hormonstörande ämnen har skadliga effekter på fortplantningsförmågan (sterilitet, cancer, missbildningar), och bevisen ökar för att dessa kemikalier har en effekt på sköldkörtelns funktion, hjärnans funktion, övervikt och ämnesomsättning samt insulin- och blodsockerbalansen.

E.  Tribunalen fastslog i sin dom av den 16 december 2015 i mål T-521/14 att kommissionen brutit mot unionslagstiftningen genom att inte anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper.

F.  Tribunalen fastslog i sin dom att kommissionen hade en klar, precis och ovillkorlig skyldighet att anta delegerade akter för att närmare ange de ovannämnda vetenskapliga kriterierna senast den 13 december 2013.

G.  Den rådgivande expertgruppen för ämnen med hormonstörande egenskaper, inrättad av kommissionen och samordnad av det gemensamma forskningscentrumet, antog den 28 mars 2013 en rapport om de huvudsakliga vetenskapliga frågorna med bäring på identifikation och karakterisering av hormonstörande ämnen. Ett fullfjädrat förslag till vetenskapliga kriterier låg då färdigt, efter att avdelningarna hade arbetat med det i tre år.

H.  Tribunalen slog vidare fast att ingen bestämmelse i förordning nr 528/2012 kräver en konsekvensbedömning av vetenskapliga farobaserade kriterier, och att även om kommissionen ansåg att en sådan konsekvensbedömning behövdes skulle detta inte befria kommissionen från att iaktta den tidsfrist som fastslagits i förordningen (punkt 74 i domen).

I.  Tribunalen fastslog också att fastställande av vetenskapliga kriterier endast kan göras på ett objektivt sätt, med hänsyn till vetenskapliga uppgifter om hormonsystemet, oberoende av andra överväganden, särskilt ekonomiska (punkt 71 i domen). Tribunalen klargjorde således att en socioekonomisk konsekvensbedömning inte är lämplig för att besluta om vetenskapliga frågor.

J.  Vidare slog tribunalen fast att kommissionen vid genomförandet av de befogenheter som delegerats till den av lagstiftaren inte får ifrågasätta den regleringsbalans som lagstiftaren fastslagit mellan förbättringen av den inre marknadens funktion och skyddet för både människors och djurs hälsa och för miljön (punkt 72 i domen). Tribunalen klargjorde därmed att det är olämpligt för kommissionen att som en del av konsekvensbedömningen i samband med antagandet av en delegerad akt bedöma lagstiftningsändringar i den sektorsspecifika lagstiftningen.

K.  Enligt tribunalen kan interimskriterierna i förordning (EU) nr 528/2012 inte anses säkerställa en tillräckligt hög skyddsnivå (punkt 77 i domen).

L.  Enligt artikel 266 i EUF-fördraget ska den institution vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot fördragen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa EU-domstolens dom.

M.  Vid parlamentets plenarsammanträde i februari 2016 meddelade Vytenis Andriukatis, kommissionsledamot med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet, att kommissionen trots detta skulle gå vidare med konsekvensbedömningen, eftersom kommissionen ansåg den vara ett användbart och till och med oumbärligt verktyg för att ge vägledning i kommissionens framtida beslut om kriterierna.

N.  Kommissionen är skyldig att genomföra konsekvensbedömningar för sådana lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som förväntas ha en betydande ekonomisk, miljömässig eller social påverkan, i syfte att kartlägga alternativa lösningar, vilket innebär att konsekvensbedömningar är värdefulla verktyg som hjälper lagstiftarna att bedöma politiska alternativ, men inte att klargöra vetenskapliga frågor.

O.  Kommissionens ordförande, Jean- Claude Juncker, bekräftade i sin skrivelse av den 22 mars 2016 till parlamentets talman, Martin Schulz, kommissionens avsikt att först rådfråga nämnden för lagstiftningskontroll om konsekvensbedömningen innan den fattar ett beslut om de vetenskapliga kriterierna, och att sedan anta vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper senast i slutet av juni 2016.

P.  Det finns därför ingen tvekan om att kommissionen ännu inte har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att följa domstolens dom, utan snarare framhärdar i sitt åsidosättande av unionsrätten såsom den fastställts av domstolen, och därmed även åsidosätter artikel 266 i EUF-fördraget.

Q.  Det är fullständigt oacceptabelt att kommissionen, som är fördragens beskyddare, inte respekterar fördragen.

1.  Europaparlamentet fördömer kommissionen, inte bara för dess underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet att anta delegerade akter enligt förordning (EU) nr 528/2012, utan också för dess underlåtenhet att fullgöra sina institutionella skyldigheter enligt själva fördragen, särskilt artikel 266 i EUF-fördraget.

2.  Europaparlamentet noterar kommissionens politiska åtagande att föreslå vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper före sommaren.

3.  Europaparlamentet betonar att tribunalen har fastslagit att fastställandet av vetenskapliga kriterier endast kan göras på ett objektivt sätt, med hänsyn till vetenskapliga uppgifter om hormonsystemet, oberoende av andra överväganden, särskilt ekonomiska, och att kommissionen inte har rätt att ändra den regleringsbalans som fastställs i en grundläggande akt i samband med tillämpningen av befogenheter delegerade till kommissionen i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, en fråga som kommissionen dock utvärderar som en del av sin konsekvensbedömning.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genast fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 266 i EUF-fördraget, och att genast anta farobaserade vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådets ordförande och kommissionens ordförande och att underrätta dem om resultatet av omröstningen om den i kammaren.