Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Sergei Stanishevs immunitet som översändes av den allmänne åklagaren i Republiken Bulgarien den 24 november 2014 i samband med prövning av de mål som är avhängiga vid domstolen i Sofia (ref. nr C-280/2013) och som tillkännagavs i kammaren den 15 december 2014,

–  efter att ha hört Sergei Stanishev i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och av artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 samt 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 70 i Republiken Bulgariens författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0045/2015), och av följande skäl:

A.  Den allmänne åklagaren i Republiken Bulgarien har överlämnat en begäran från åklagarmyndigheten i staden Sofia om tillstånd att fortsätta ett straffrättsligt förfarande mot Sergei Stanishev med avseende på ett brott enligt artikel 358.1 jämförd med artikel 26.1 i den bulgariska strafflagen.

B.  Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

C.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras stat.

D.  Enligt artikel 70.1 i Republiken Bulgariens författning får en ledamot av nationalförsamlingen inte kvarhållas eller lagföras förutom om en straffbar gärnings begåtts, och i sådana fall krävs tillstånd från nationalförsamlingen, eller, när denna inte sammanträder, från talmannen i nationalförsamlingen, utom i fall av frihetsberövande på bar gärning. Enligt artikel 70.2 i Republiken Bulgariens författning krävs inte tillstånd för att inleda ett straffrättsligt förfarande om ledamoten av nationalförsamlingen har gett sitt samtycke till detta skriftligen.

E.  Det är parlamentets ensak att besluta om immuniteten ska upphävas eller inte i ett enskilt fall. Parlamentet kan rimligen beakta ledamotens ståndpunkt när det beslutar om ledamotens immunitet ska upphävas eller inte(2).

F.  Det påstådda brottet hade inget direkt eller uppenbart samband med Sergei Stanishevs utövande av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet, och det utgjorde inte heller ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av uppdraget som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

G.  Förundersökningarna mot Sergei Stanishev hade redan inletts långt innan han blev ledamot av Europaparlamentet, och förfarandet i fråga har följaktligen inte på något sätt anknytning till hans ställning som ledamot av Europaparlamentet.

H.  Under sin tid som premiärminister och därefter som ledamot av nationalförsamlingen lämnade Sergei Stanishev in två skriftliga meddelanden till talmannen i nationalförsamlingen i vilka han gav sitt samtycke till att ett straffrättsligt förfarande inleddes mot honom i enlighet med artikel 70.2 i Republiken Bulgariens författning.

I.  I detta fall har parlamentet inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga en tillräckligt allvarlig och precis misstanke om att ärendet har inletts i avsikt att orsaka den berörda ledamoten politisk skada.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Sergei Stanishevs immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Bulgarien och till Sergei Stanishev.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C‑200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T‑346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23. (2) Mål T-345/05, Mote mot parlamentet (nämnt ovan), punkt 28.