Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen
En bättre arbetsmiljö har varit en viktig fråga för EU sedan 1980-talet. Lagstiftningen på EU-nivå fastställer minimistandarder för skydd av arbetstagare, samtidigt som medlemsstaterna kan behålla eller införa strängare åtgärder. Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är en viktig del i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
Rättslig grund
Artiklarna 91, 114, 115, 151, 153 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Målen
På grundval av artikel 153 i EUF-fördraget kan EU anta lagstiftning (direktiv) om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder. Lagstiftningen på EU-nivå fastställer minimikrav, samtidigt som medlemsstaterna får införa en högre skyddsnivå på nationell nivå om de önskar. Enligt fördraget får de direktiv som antagits inte medföra administrativa, finansiella eller rättsliga begränsningar som hindrar en etablering och utveckling av små och medelstora företag.
Resultat
A. Institutionell utveckling
Med stöd av Europeiska kol- och stålgemenskapen genomfördes olika forskningsprogram på arbetsmiljöområdet. Behovet av en allmän strategi på området blev uppenbart vid inrättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 1957. Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor inrättades 1974 för att bistå kommissionen. Det behövdes minimikrav för arbetsmiljön för att fullborda EU:s inre marknad, så ett antal direktiv antogs, bland annat om metalliskt bly, asbest och buller.
1. Europeiska enhetsakten
Då Europeiska enhetsakten antogs 1987 infördes arbetsmiljön för första gången i EEG-fördraget, i en artikel som fastställde minimikrav och gjorde det möjligt för rådet att anta direktiv om arbetsmiljö med kvalificerad majoritet. Syftet var att förbättra arbetsmiljön, att harmonisera arbetsmiljövillkoren, att förebygga social dumpning, och att hindra företag från att flytta till områden med en lägre skyddsnivå för att uppnå konkurrensfördelar.
2. Amsterdamfördraget (1997)
Amsterdamfördraget gav sysselsättningsfrågor en högre status genom att ett kapitel om sysselsättning och avtalet om socialpolitik infördes. För första gången antogs direktiv med minimikrav för arbetsmiljö och arbetsvillkor av både parlamentet och rådet genom medbeslutandeförfarandet.
3. Vad tillförde Lissabonfördraget (2007)?
Lissabonfördraget innehåller en social klausul som anger att sociala krav måste beaktas i EU:s politik. När Lissabonfördraget trädde i kraft blev EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande för medlemsstaterna i samband med att de tillämpar unionsrätten.
4. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter (2017)
I den europeiska pelaren för sociala rättigheter (pelaren) fastställs 20 rättigheter och principer, bland annat rätten, inskriven i artikel 31 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, till arbetsförhållanden som respekterar arbetstagarnas hälsa, säkerhet och värdighet. Enligt princip 10 i pelaren har arbetstagare rätt till en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet i arbetet och till en arbetsmiljö som är anpassad till deras yrkesmässiga behov och som gör att de kan stanna längre på arbetsmarknaden. Pelaren är dock inte rättsligt bindande utan ett paket med lagstiftande och icke-bindande åtgärder som ska främja uppåtgående konvergens i EU.
B. Delmål
1. Ramdirektiv 89/391/EEG och enskilda direktiv
Antagandet av ramdirektiv 89/391/EEG, som är särskilt inriktat på en förebyggande kultur var ett delmål. Det utgör grunden för 25 separata direktiv inom olika områden och för rådets förordning (EG) nr 2062/94 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå.
I de separata direktiven ingår följande:
- Krav på säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (89/654/EEG) och minimikrav beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (92/58/EEG).
- Användning av arbetsutrustning (89/655/EEG, ändrat genom direktiven 2001/45/EG och 2009/104/EG), av personlig skyddsutrustning (89/656/EEG), arbete vid bildskärm (90/270/EEG) samt manuell hantering (90/269/EEG).
- Sektorer: tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (92/57/EEG), utvinningsindustrin (borrning) (92/91/EEG, 92/104/EEG) och fiskefartyg (93/103/EG).
- Grupper: gravida arbetstagare (92/85/EEG) och skydd av minderåriga i arbetslivet (94/33/EG).
- Agens: skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (2004/37/EG), kemiska agenser i arbetet (98/24/EG, ändrat genom direktiv 2000/39/EG och direktiv 2009/161/EU), asbest i arbetet (2009/148/EG), ändrat genom direktiv (EU) 2023/2668) och biologiska agenser i arbetet (2000/54/EG), skydd mot joniserande strålning (direktiv 2013/59/Euratom), skydd för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (99/92/EG), arbetstagares exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) (2002/44/EG), buller (2003/10/EG), elektromagnetiska fält (2004/40/EG, ändrat genom direktiv 2013/35/EU) och artificiell optisk strålning (2006/25/EG).
- Ämnen: anpassning av flera direktiv om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (direktiv 2014/27/EU).
Överenskommelser inom ramen för arbetsmarknadsparternas dialoger är ett annat sätt att ta initiativ till arbetsmiljölagstiftning (se faktablad 2.3.7).
2. Aktuella och pågående initiativ
Uppdateringen av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet är en pågående process som kommer att fortsätta. En första uppsättning med 13 ämnen behandlades i ett förslag i maj 2016 och antogs i december 2017 (direktiv (EU) 2017/2398). Ett andra förslag i januari 2017 om att se över gränsvärden för ytterligare sju ämnen antogs i januari 2019 som direktiv (EU) 2019/130 efter det att parlamentet lyckats få ett yrkeshygieniskt gränsvärde för avgaser från dieselmotorer infört i tillämpningsområdet. Ett tredje förslag i april 2018, som omfattar ytterligare fem ämnen som används inom metallurgi, elektroplätering, utvinning, återvinning, laboratorier och hälso- och sjukvård, antogs i juni 2019 (direktiv (EU) 2019/983). En fjärde översyn av direktivet med nya eller reviderade gränsvärden för tre cancerframkallande ämnen (akrylnitril, nickelföreningar och bensen) antogs i mars 2022 (direktiv (EU) 2022/431). Direktivet var en av de första åtgärderna som antogs inom ramen för Europas plan mot cancer. I februari 2023 föreslog kommissionen ännu en uppdatering av direktiv 2004/37/EG och en ändring av direktivet om kemiska agenser (98/24/EG) för att sänka gränsvärdena för bly och lägga till ett gränsvärde för diisocyanater i direktivet om kemiska agenser. Både bly och diisocyanater används vid byggnadsrenoveringar och vid tillverkning av batterier, vindkraftverk och elfordon. Det uppdaterade direktivet antogs i mars 2024 (direktiv (EU) 2024/869) och kommer att bidra till att skydda dem som arbetar med att säkerställa den gröna omställningen.
Till följd av covid-19-pandemins utbrott uppdaterades direktivet om biologiska agens (2000/54/EG) till att inkludera SARS-coronavirus-2 på förteckningen över biologiska agens. I november 2022 antog kommissionen en rekommendation om att i vissa fall erkänna covid-19 som en arbetssjukdom.
I september 2022 lade kommissionen fram ett meddelande om att arbeta för en asbestfri framtid och ett förslag om ändring av direktivet om asbest i arbetet för att ytterligare minska arbetstagarnas exponering (antaget i november 2023 som direktiv (EU) 2023/2668).
Mot bakgrund av den ökande användningen av digital teknik i arbetet införlivade kommissionen arbetsmiljöaspekter i förordning (EU) 2023/1230 om maskiner. Arbetsmiljöaspekter tas också upp i rättsakten om artificiell intelligens och direktivet om bättre villkor för plattformsarbete, som även behandlar hälso- och säkerhetsriskerna med algoritmisk verksamhetsledning.
3. Europeiska arbetsmiljöbyrån
Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha), ett trepartsorgan baserat i Bilbao, främjar en riskförebyggande kultur genom kunskaps- och informationsutbyte. Dess webbaserade plattform för onlineverktyget för riskbedömning (OiRA) innehåller sektorsvisa verktyg för riskbedömning anpassade till små och medelstora företag på alla språk, och e-verktyget för farliga ämnen ger företag råd om farliga ämnen och kemiska produkter och om god praxis och skyddsåtgärder. Byråns europeiska riskcentrum övervakar och förutser nya och framväxande risker. Den genomför också informationskampanjer om hälsosamma arbetsplatser. Kampanjen 2023–2025 fokuserar på den nya teknikens inverkan på arbete och utmaningar och möjligheter som rör arbetsmiljön.
C. Gemenskapens handlingsprogram och arbetsmiljöstrategier
Mellan 1951 och 1997 var det Europeiska kol- och stålunionens forskningsprogram som fungerade på området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Den europeiska sociala agendan som antogs 2000 införde ett mer strategiskt synsätt på EU-nivå. Strategiska ramar som följde därpå fokuserade på att förebygga och fortsatt minska olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar i EU, på den åldrande arbetskraften och på att förbättra och förenkla reglerna. Särskild uppmärksamhet har alltid riktats mot mikroföretagens och småföretagens behov.
EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 är inriktad på att förutse och hantera förändringar i det nya arbetslivet, bättre förebygga arbetsolyckor och arbetssjukdomar och öka beredskapen inför eventuella framtida hälsokriser.
Europaparlamentets roll
Parlamentet har ofta framhållit behovet av bästa möjliga skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet. Det har antagit resolutioner med krav på att alla aspekter som direkt eller indirekt berör arbetstagares fysiska eller psykiska hälsa ska omfattas av EU-lagstiftning. Det stöder kommissionens arbete för att förbättra informationen till små och medelstora företag. Det anser att arbetet måste anpassas efter människors förmågor och behov och inte tvärtom, och att större arbetsmiljöhänsyn bör tas till utsatta arbetstagares särskilda behov.
Parlamentet har uppmanat kommissionen att undersöka de nya risker som inte omfattas av den befintliga lagstiftningen, till exempel exponering för nanopartiklar, stress, utbrändhet, våld och trakasserier på arbetsplatsen. Framför allt hade parlamentet en avgörande roll för antagandet av det ramavtal som arbetsmarknadsparter i EU undertecknade om förebyggande av skador på grund av vassa medicinska instrument inom hälso- och sjukvårdssektorn, och som genomfördes genom rådets direktiv 2010/32/EU.
I september 2018 antog parlamentet en resolution om olika sätt att återintegrera arbetstagare efter en skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet, grundad på tre pelare: förebyggande och tidiga insatser, återgång till arbete och en förändrad attityd till återintegreringen av arbetstagare. I oktober 2021 antog parlamentet en resolution med rekommendationer till kommissionen om skydd av arbetstagare mot asbest. Det föreslog en utveckling av en övergripande europeisk strategi för sanering av all asbest för att på ett säkert sätt avlägsna ämnet från den bebyggda miljön en gång för alla och därmed bättre skydda arbetstagare och medborgare. Parlamentet föreslog också en uppdatering av direktiv 2009/148/EG om asbest. Ett reviderat direktiv har antagits sedan dess.
Utöver att ändra lagstiftningsförslag och övervaka och främja kommissionens övriga arbete på arbetsmiljöområdet ser parlamentet långsiktigt på frågan och undersöker nya risker. Parlamentet tog upp den ökande användningen av digital teknik och distansarbete och konsekvenserna för arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa i sin resolution av den 21 januari 2021 om rätten att inte vara uppkopplad. Den 10 mars 2022 antog parlamentet en resolution om en ny strategisk EU-ram för arbetsmiljö efter 2020 i vilken en rad krav ställs, bland annat på mer ambitiösa åtgärder mot arbetsrelaterad cancer, ett bredare och mer omfattande direktiv om muskel- och skelettbesvär och reumatiska sjukdomar, och på att jämställdhetsaspekten ska integreras i alla arbetsmiljöåtgärder. Parlamentet vill också att rätten att inte vara uppkopplad ska inkluderas i den strategiska ramen och att ett direktiv om förebyggande av psykosociala risker föreslås. Den 5 juli 2022 antog parlamentet en resolution om psykisk hälsa i det digitala arbetslivet, där man erkände covid-19-pandemins inverkan på arbetets organisation och arbetstagarnas psykiska hälsa. I resolutionen uppmanas kommissionen av parlamentet att föreslå lagstiftningsinitiativ om hantering av psykosociala risker och välbefinnande på arbetsplatsen och att lägga fram en EU-strategi för psykisk hälsa och en europeisk vårdstrategi. Kommissionen har sedan dess gjort både och. I mars 2024 antog parlamentet en resolution som godkänner utkastet till rådets beslut och uppmanar medlemsstaterna att ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention om våld och trakasserier från 2019 (nr 190).
Parlamentet ställde också muntliga frågor till kommissionen om psykisk ohälsa på arbetsplatsen och om förbättring av brandmännens arbetsvillkor.
Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för sysselsättning och sociala frågor.
Aoife Kennedy / Monika Makay