Allmänna principer för EU:s industripolitik

Målet för EU:s industripolitik är att förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft så att den kan behålla sin roll som en drivkraft för hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa. Den digitala omställningen och omställningen i riktning mot en koldioxidneutral ekonomi har lett till att olika strategier antagits för att säkra bättre ramvillkor för industrin i EU. Covid-19-pandemin och kriget i Ukraina har gett upphov till nya överväganden om ekonomisk återhämtning, återuppbyggnad och resiliensbyggande.

Rättslig grund

Artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Mål

Industripolitiken är av övergripande natur och syftar till att säkerställa gynnsamma ramvillkor för industrins konkurrenskraft. Den är väl integrerad i flera andra av EU:s politikområden, såsom handel, den inre marknaden, forskning och innovation, sysselsättning, miljöskydd, försvar och folkhälsa. EU:s industripolitik är särskilt inriktad på att:

• Påskynda industrins anpassning till strukturförändringar.
• Främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag över hela unionen, särskilt i fråga om små och medelstora företag.
• Främja en miljö som är gynnsam för samarbete mellan företag.
• Främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken inom sektorerna för innovation, forskning och teknisk utveckling (artikel 173 i EUF-fördraget).

Resultat

A. Inledning

EU:s industripolitiska verktyg syftar till att skapa allmänna förhållanden där företagare och företag kan ta initiativ och utnyttja sina idéer och möjligheter. Industripolitiken bör dock ta hänsyn till enskilda sektorers särskilda behov och särdrag. I EU:s årliga rapporter om den inre marknaden och dess konkurrenskraft analyseras de starka och svaga sidorna i den europeiska ekonomin i allmänhet och i den europeiska industrin i synnerhet. Rapporterna kan ge upphov till branschöverskridande eller branschspecifika politiska initiativ.

B. På väg mot en integrerad industripolitik

Under 1980- och 1990-talen inriktade sig EU-institutionerna i huvudsak på att skapa den inre marknaden, men i och med tillkomsten av Ekonomiska och monetära unionen och EU:s utvidgning försköts tyngdpunkten i riktning mot industripolitiken. I oktober 2005 fastställdes i ett meddelande från kommissionen, Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik, EU:s första integrerade strategi för industripolitiken, grundad på ett konkret arbetsprogram med branschövergripande initiativ och branschspecifika initiativ.

Under de följande åren var de åtgärder som vidtogs huvudsakligen inriktade på att bl.a. säkerställa hållbar konsumtion och produktion, främja tillgång till kritiska råvaror som inte är energitillgångar och utveckla viktig möjliggörande teknik inom den politiska ramen.

C. Från Europa 2020-strategin till den nya industristrategin

2010 ersattes Lissabonstrategin av Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla. I den nya strategin presenterades sju flaggskeppsinitiativ, av vilka fyra är inriktade på att göra EU:s industri mer konkurrenskraftig: ”Innovationsunionen”, ”En digital agenda för Europa”, ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid”, och ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”. Kommissionens meddelande Industripolitik för stärkt konkurrenskraft antaget 2011, efterlyste djupgående strukturreformer, men också överensstämmande och samordnade politiska strategier i alla medlemsstater i syfte att stärka EU:s ekonomiska och industriella konkurrenskraft och gynna långsiktig och hållbar tillväxt.

2012 utfärdade kommissionen meddelandet En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken. Syftet var att stödja investeringar i innovation, med fokus på sex prioriterade områden med stor potential: avancerad tillverkningsteknik för ren produktion, viktig möjliggörande teknik, biobaserade produkter, hållbar industri- och byggpolitik och hållbara råvaror, rena fordon och fartyg samt smarta elnät.

2014 antog kommissionen meddelandet För en industriell renässans i Europa. Meddelandet fokuserade på att vända industrins nedgång och på att nå målet om att tillverkning ska stå för 20 % av BNP senast 2020. Detta kompletterades 2016 med meddelandet Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter, som fokuserade på den digitala omvandlingen och behandlade relaterade utmaningar såsom finansiering, standardisering av informations- och kommunikationsteknik (IKT), stordata och färdigheter. Till detta kommer initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag från 2016, som syftade till att ge Europas många innovativa företagare alla möjligheter att bygga upp världsledande företag.

Industrier såsom IKT, stål, cement, textilier och kemikalier ingick i den omfattande färdplan med centrala åtgärder som lades fram 2019 genom kommissionens meddelande Den europeiska gröna given, vilken syftade till att mobilisera industrin för en ren och cirkulär ekonomi. I sitt meddelande från januari 2020 om sitt första årliga arbetsprogram framhöll kommissionen att EU:s digitala ledarskap skulle stödjas av en europeisk datastrategi och en vitbok om artificiell intelligens. I mars 2020 lade kommissionen fram meddelandet En ny industristrategi för EU för att hjälpa Europas industri att leda den gröna och den digitala omställningen i riktning mot klimatneutralitet och digitalt ledarskap och för att stärka Europas konkurrenskraft och strategiska oberoende.

Lanseringen av den här strategin sammanföll emellertid med covid-19-pandemins utbrott och kom innan planen NextGenerationEU utarbetats. Följaktligen kunde de som låg bakom strategin inte ta hänsyn till pandemins konsekvenser för industrierna i EU. Som en reaktion på covid-19-pandemins följder för industrins leveranskedjor och för EU:s konkurrenskraft antog parlamentet sin resolution i april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser. I november 2020 uppmanade parlamentets ledamöter kommissionen att lägga fram en reviderad industristrategi.

Kommissionen uppdaterade EU:s industristrategi i maj 2021 med fokus på resiliensen i EU:s inre marknad, EU:s beroenden på viktiga strategiska områden, stöd till små och medelstora företag och uppstartsföretag samt på att påskynda den gröna och den digitala omställningen. I september 2020 hade kommissionen redan antagit en handlingsplan för kritiska råvaror som omfattade en prognosstudie om kritiska råvaror för strategiska teknikområden och sektorer fram till 2030 och 2050.

I februari 2021 lade kommissionen fram en handlingsplan för synergieffekter mellan civil industri, försvarsindustri och rymdindustri för att ytterligare stärka Europas tekniska försprång och stödja dess industriella bas. Syftet var att stärka europeisk innovation genom att utforska den disruptiva potentialen hos teknik i gränssnittet mellan försvarsindustrin, rymdindustrin och civila användningsområden. Det kan röra sig om molntjänster, processorer, cyberverksamhet, kvantteknik och artificiell intelligens.

Den 10 mars 2023 lade kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik fram det gemensamma meddelandet EU:s rymdstrategi för säkerhet och försvar som kommer att göra det möjligt för EU att skydda sina rymdtillgångar, försvara sina intressen, avskräcka från fientlig verksamhet i rymden och stärka sin strategiska ställning och sitt oberoende.

D. Nettonollåldern

Den 1 februari 2023 lade kommissionen fram meddelandet En industriplan i den gröna given för nettonollåldern som fastställer en EU-strategi för att stärka EU:s nettonollindustri genom åtgärder som förbättrar konkurrenskraften. Dessa åtgärder omfattar tre lagstiftningsförslag som kommissionen presenterade den 14 mars 2023.

1. Rättsakten om nettonollindustrin av den 16 mars 2023, vars syfte är att förenkla regelverket för framställningen av viktig teknik, fastställa mål för EU:s industriella kapacitet 2030, skynda på tillståndsförfaranden, främja utvecklingen av europeiska standarder för viktig teknik och uppmuntra de offentliga myndigheterna att köpa mer ren teknik genom offentlig upphandling.

2. Rättsakten om kritiska råvaror av den 16 mars 2023, vars syfte är att förbättra försörjningstryggheten vad gäller de råvaror som behövs för att säkerställa nettonollomställningen.

3. En reform av elmarknadens utformning, i syfte att öka dess resiliens, minska gasprisernas påverkan på elräkningarna och stödja energiomställningen.

Strategin för nettonollåldern omfattar också åtgärder för att underlätta och förenkla processen för tillgång till både offentlig och privat finansiering på nationell nivå eller EU-nivå. Den omfattar även åtgärder för att få fram en arbetskraft med lämplig kompetens samt åtgärder avseende globalt samarbete och internationell handel.

E. EU:s stödprogram

Ett stort antal strategier, program och initiativ som täcker många olika områden bidrar i dagsläget till EU:s industripolitik. Bland de initiativ som fått budgetanslag är sammanhållningspolitiken, Horisont Europa (2021–2027), Fonden för ett sammanlänkat Europa och EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag. Utöver detta syftade investeringsplanen för Europa och Europeiska fonden för strategiska investeringar till att uppbringa minst 500 miljarder euro i form av privata och offentliga investeringar fram till 2020. Två återkommande prioriteringar inom dessa program och initiativ är dels små och medelstora företag, dels innovation.

Den 5 mars 2024 lades den första strategin för europeisk försvarsindustri fram i syfte att öka försvarsutgifterna, förbättra den gemensamma upphandlingen, skapa förutsägbarhet för försvarsindustrin och öka interoperabiliteten mellan Europas väpnade styrkor. Den föreslagna förordningen om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriprogram syftar till att mobilisera 1,5 miljarder euro av EU:s budget under perioden 2025–2027. Dessa medel kommer att fortsätta att stärka konkurrenskraften inom EU:s försvarstekniska och försvarsindustriella bas.

Europaparlamentets roll

De förändringar av EG-fördraget som Maastrichtfördraget medförde innebar att frågan om en industripolitik för första gången togs upp. Detta kan tillskrivas olika initiativ som parlamentet tagit och som bidragit till att stimulera omorganisationen av stålsektorn och innehållit krav på en mer dynamisk industripolitik. Sedan dess har parlamentet antagit flera resolutioner som har stärkt EU:s industripolitik ytterligare. Bland de senaste resolutionerna kan följande noteras:

• Resolutionen av den 4 februari 2014 om handlingsplanen för en konkurrenskraftig och hållbar stålindustri i Europa.
• Resolutionen av den 9 juni 2016 om konkurrenskraften för de europeiska underleverantörerna inom järnvägsindustrin.
• Resolutionen av den 12 september 2017 om en rymdstrategi för Europa.
• Resolutionen av den 12 februari 2019 om en övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik.
• Resolutionen av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser.
• Beslutet av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott för artificiell intelligens i den digitala eran och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod.
• Resolutionen av den 25 november 2020 om en ny industristrategi för EU.
• Resolutionen av den 15 september 2022 om genomförandet av den uppdaterade nya industristrategin för EU: anpassning av utgifterna till politiken.
• Resolutionen av den 16 februari 2023 om en EU-strategi för att främja industriell konkurrenskraft, handel och arbetstillfällen av hög kvalitet. I resolutionen uttalar sig parlamentet för att den europeiska industristrategin bör utformas både för att säkra ett europeiskt ledarskap inom ren energiteknik och för att förbättra den befintliga industriella basen, för att tillhandahålla högkvalitativa arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt för alla européer i syfte att uppnå målen i den gröna given.
• Resolutionen om antagande av akten om kritiska råvaror, om inrättande av en ram för säkerställande av trygg och hållbar försörjning av kritiska råvaror den 12 december 2023.
• Resolutionerna om antagande av förordningen och direktivet om reformen av utformningen av unionens elmarknad den 11 april 2024.
• Resolutionen av den 25 april 2024 om antagande av rättsakten om nettonollutsläpp, som inrättar en åtgärdsram för att stärka Europas ekosystem för tillverkning av nettonollteknikprodukter.

Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

 

Corinne Cordina

05-2024