Denis Mukwege – 2014, Demokratiska republiken Kongo
Mukwege föddes i Bukavu 1955, läste medicin och grundade den gynekologiska avdelningen vid Lemera-sjukhuset i östra Demokratiska republiken Kongo, som förstördes när kriget bröt ut 1996. Han flydde till Bukavu och startade ett tältsjukhus, byggde ett nytt BB och operationssalar, men allting förstördes i det andra Kongokriget 1998. Utan att låta sig avskräckas byggde Mukwege åter upp sitt sjukhus i Panzi, arbetade långa dagar och utbildade personal i att behandla kvinnor som fallit offer för stridande som förklarat kvinnor som sin gemensamma fiende. Han har behandlat över tiotusentals kvinnor sedan sjukhuset öppnades på nytt 1999 och tog emot det första våldtäktsoffret med skottskador i underlivet och låren. På bara några veckor tog dussintals kvinnor kontakt med sjukhuset och berättade att de blivit våldtagna och torterade.
Mukwege är en internationellt erkänd expert på att läka fysiska och psykosociala skador orsakade av sexuellt våld. Det sjukhus som han leder i Panzi erbjuder psykosocial och fysisk vård, och ger kvinnor stöd att utveckla nya färdigheter så att de kan försörja sig, eftersom många av dem har förskjutits av sina samhällen. Flickor får även hjälp att återvända till skolan, och rättshjälp erbjuds dem som vill söka rättslig prövning.
Mukwege har varit en oförtröttlig förkämpe för de drabbade kvinnorna ända sedan han kände igen en ung kvinna på sitt operationsbord som en flicka som han själv hjälpt till världen på sjukhuset i Panzi. För Mukwege blev detta en vändpunkt som ökade hans engagemang och fick honom att inte bara behandla och vårda utan också att börja uttala sig öppet hemma och utomlands för att söka få slut på det våld som utövas i samband med konflikter om bland annat Kongos naturresurser. År 2012 föll han själv offer när beväpnade män trängde sig in i hans hem och höll hans döttrar under vapenhot. Hans livvakt och vän dödades, men Mukwege lyckades fly och med sin familj ta sig till Sverige och Belgien. Han återvände till Demokratiska republiken Kongo 2013 när en grupp kvinnor, som levde på mindre än en dollar om dagen, slöt sig samman för att betala hans returbiljett.
Mukwege bor nu på sjukhuset i Panzi trots fortsatta hot mot hans liv. Han har även startat Dr. Denis Mukwege Foundation som ger stöd till ett globalt nätverk av personer som överlevt sexuellt våld. Han var mycket engagerad i parlamentets lagstiftningsprocess som ledde till EU‑förordningen 2017 om konfliktmineraler som syftar till att förhindra vissa konfliktmineraler och -metaller från att exporteras till Europa.
Sedan 2008 har Mukwege fått ett flertal priser för sitt arbete, däribland FN:s människorättspris (2008), Seouls fredspris (2016) och Nobels fredspris (2018). Han har även fått hedersutmärkelser från Edinburgh- och Harvard-universiteten. Hans liv och arbete skildras i en dokumentärfilm från 2015 med titeln The man who mends women - the wrath of Hippocrates. Filmen försågs med undertexter på alla officiella EU-språk med stöd från Europaparlamentet. I mars 2020 utsågs Mukwege till samordnare för arbetet i Södra Kivus regionala hälsokommitté med anledning av covid-19-pandemin.