Hem

Sacharovpriset för tankefrihet delades ut för första gången 1988, då det gick till Nelson Mandela och Anatolij Martjenko. Det är Europeiska unionens viktigaste utmärkelse för att hylla dem som gör insatser för de mänskliga rättigheterna. Det uppmärksammar enskilda personer, grupper och organisationer som har gjort enastående insatser för tankefriheten. Genom Sacharovpriset och det tillhörande nätverket stärker EU pristagarna i deras ansträngningar att försvara sin sak.

Sacharovpriset har hittills gått till dissidenter, politiska ledare, journalister, advokater, aktivister från det civila samhället, författare, mödrar och hustrur, minoritetsledare, en grupp som bekämpar terrorism, fredsaktivister, en tortyrmotståndare, en satirtecknare, samvetsfångar, en filmskapare, FN som organ och till och med ett barn som kämpar för rätten till utbildning. Genom priset uppmärksammas frågor såsom yttrandefrihet, minoriteters rättigheter, respekt för folkrätten, demokratiutvecklingen och rättsstatsprincipen. Flera pristagare har senare även fått Nobels fredspris, bland andra Nelson Mandela, Malala Yousafzai, Denis Mukwege och Nadia Murad.

Europaparlamentet delar ut Sacharovpriset för tankefrihet på 50 000 euro under ett högtidligt plenarsammanträde i Strasbourg mot slutet av varje år. Var och en av parlamentets politiska grupper får nominera kandidater, och det får även enskilda ledamöter med stöd av minst 40 ledamöter för varje kandidat. Kandidaterna presenteras under ett gemensamt sammanträde i utrikesutskottet, utvecklingsutskottet och underutskottet för mänskliga rättigheter, och sedan röstar ledamöterna i de fullständiga utskotten om vilka tre som ska gå vidare till slutomgången. Vinnaren eller vinnarna av Sacharovpriset utses därefter av talmanskonferensen, ett organ som leds av Europaparlamentets talman och som består av ledarna för de politiska grupperna i Europaparlamentet. Valet av pristagare blir på så sätt ett verkligt europeiskt val.