Idrott är ett område där EU fick ansvar först genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft i december 2009. EU ansvarar för att utveckla en evidensbaserad politik och för att främja samarbete och leda initiativ till stöd för fysisk aktivitet och idrott i hela Europa. En specifik budgetpost infördes för första gången inom det första programmet Erasmus+ (2014–2020) för att stödja projekt och nätverk inom idrotten.
Rättslig grund
Även om det före 2009 inte fanns någon särskild rättslig behörighet omnämnd i fördragen i fråga om idrott, lade kommissionen grunden till en idrottspolitik för EU genom 2007 års vitbok om idrott och ”Pierre de Coubertin-planen”.
Genom Lissabonfördraget fick EU specifik behörighet på idrottsområdet. Enligt artikel 6 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja eller komplettera medlemsstaternas åtgärder på idrottsområdet och i artikel 165.1 i EUF-fördraget fastställs närmare bestämmelser om idrottspolitiken genom att man fastslår att unionen ”ska bidra till att främja europeiska idrottsfrågor och ska då beakta idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion”. I artikel 165.2 hänvisar man till målet att ”utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och samarbetet mellan organisationer och myndigheter med ansvar för idrott samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller de yngsta utövarna”. Slutligen ska unionen och medlemsstaterna enligt artikel 165.3 i EUF-fördraget främja samarbetet med tredjeländer och behöriga internationella organisationer på utbildnings- och idrottsområdena, särskilt Europarådet. EU har alltså en rättslig grund för att stödja sektorn strukturellt med programmet Erasmus+ och framföra en enhetlig ståndpunkt i internationella forum och i tredjeländer. Idrottsministrarna inom EU träffas också vid rådets (utbildning, ungdom, kultur och idrott) möten. Samtidigt har EU använt sina befogenheter vad gäller ”mjuk” lagstiftning inom områden som är nära sammankopplade med idrotten såsom utbildning, hälsa och social delaktighet via finansieringsprogram.
Mål
Införandet av en specifik behörighet på idrottsområdet i fördragen har banat väg för nya EU-åtgärder på idrottsområdet. EU:s mål är att uppnå ökad rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och förbättra skyddet av idrottsutövarnas moraliska och fysiska integritet, samtidigt som idrottens specifika karaktär beaktas. Dessutom stöder EU tanken att idrott kan förbättra det allmänna välbefinnandet, bidra till att lösa bredare samhällsproblem som rasism, social utestängning och bristande jämställdhet samt ge betydande ekonomiska fördelar för hela unionen. Idrottspolitiken ses också som ett viktigt verktyg i EU:s yttre förbindelser. EU:s arbete omfattar i synnerhet tre idrottsliga verksamhetsområden: 1) idrottens samhälleliga roll, 2) idrottens ekonomiska dimension och 3) den politiska och rättsliga ramen för idrottssektorn.
Resultat
A. Politisk utveckling
1. Vitboken om idrott och Pierre de Coubertin-planen
Kommissionens vitbok om idrott från juli 2007 var EU:s första ”heltäckande initiativ” som handlade om idrott. Genomförandet av de föreslagna åtgärderna har gett kommissionen värdefulla empiriska belägg i fråga om ämnen som bör tas upp i framtiden. I vitboken skissade man på ett antal olika mål, bland annat:
- stärkande av idrottens samhälleliga roll,
- främjande av folkhälsan genom fysisk aktivitet,
- uppmuntrande av frivilligarbete,
- stärkande av idrottens ekonomiska dimension och fri rörlighet för spelare,
- bekämpande av dopning, korruption och penningtvätt,
- kontroll av medierättigheter.
2. Utveckling av idrottens europeiska dimension
Kommissionens vitbok om idrott och Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 banade väg för kommissionens meddelande från januari 2011 Utvecklingen av den europeiska dimensionen inom idrott. I detta meddelande behandlades idrottens övergripande roll, särskilt när det gäller anställbarhet, social integration och folkhälsa. Man fokuserade också på aspekter som rör internationella idrottsevenemang, inbegripet undertecknandet av Europarådets konvention mot dopning, säkerhetsarrangemang och säkerhetskrav för internationella idrottsevenemang, samt standarder för att se till att idrottsevenemang och idrottsanläggningar är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det hänvisades också till ekonomiska frågor som rör idrott (kollektiv försäljning av medierättigheter, immateriella rättigheter, öppen och hållbar finansiering av idrott och tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd inom idrotten).
3. EU-arbetsplanen för idrott
EU-arbetsplanen för idrott utgör grunden för EU:s idrottspolitik. Den fokuserar på unionens kärnverksamhet på området och fungerar som en vägledning för samarbetet mellan EU:s institutioner, medlemsstaterna och aktörer på idrottsområdet.
Den första EU-arbetsplanen för idrott (2011-2014) antogs av rådet 2011. Den 1 december 2020 antog de europeiska idrottsministrarna i rådet den fjärde EU-arbetsplanen för idrott (2021-2024). Fysisk aktivitet har en framträdande plats i planen, vilket inkluderar skapandet av idrottsmöjligheter för alla generationer, som anges som en central prioritering. Planen har också som mål att ”stärka idrottssektorns återhämtning och kristålighet under och efter covid-19-pandemin”. Andra viktiga områden inkluderar att prioritera färdigheter och kvalifikationer inom idrott genom utbyte av bästa praxis och kunskapsbyggande, skydda integriteten och värdena inom idrotten, värna idrottens socioekonomiska och miljömässiga dimensioner och främja jämställdheten. EU strävar även efter att öka andelen kvinnor i ledande positioner inom idrotten och antalet kvinnliga tränare, att främja lika villkor för alla idrottare samt att bredda mediebevakningen av kvinnor inom idrotten.
I linje med EU:s gröna omställning tillhör även ”miljövänlig idrott” prioriteringarna och i planen föreslås att man utvecklar en gemensam ram med gemensamma åtaganden för att ta hänsyn till Europeiska klimatpakten. Ytterligare tonvikt läggs på innovation och digitalisering inom alla områden av idrottssektorn.
4. Åtgärder efter covid-19- pandemin
I juni 2020 antog rådet sina slutsatser om covid-19-pandemins effekter inom idrottssektorn, med förslag till olika åtgärder för återhämtning. I slutsatserna underströks att hela sektorn drabbats hårt av pandemin, även i ekonomiskt hänseende. Rådet betonade att det behövs strategier för att återuppta verksamheten efter pandemin på lokal, nationell, regional och europeisk nivå i syfte att stödja idrottssektorn och upprätthålla dess viktiga bidrag till EU-medborgarnas välbefinnande. Rådet uppmuntrade sålunda EU:s institutioner att stödja de nationella insatserna genom att styra ekonomiskt stöd till sektorn genom befintliga EU-program och EU-fonder, såsom Erasmus+, Europeiska solidaritetskåren, de sammanhållningspolitiska fonderna och investeringsinitiativen mot effekter av coronaviruset (CRII och CRII+).
Den 10 februari 2021 antog parlamentet en resolution där man bekräftade rådets slutsatser men betonade att det ekonomiska stödet inte skulle begränsas till stora åskådarevenemang och att återhämtningsåtgärderna är av yttersta vikt även för gräsrotsidrotten. Dessutom uppmanades kommissionen att utarbeta en europeisk strategi för att hantera de negativa följdverkningarna av pandemin i idrottssektorn.
B. Åtgärder och program
1. Erasmus+
Idrott är en integrerad del av Erasmus+, programmet för EU:s insatser inom utbildning, ungdom och idrott. I det nuvarande programmet för 2021–2027 anslås 1,9 procent av den övergripande budgeten till idrott.
Att främja rörlighet i utbildningssyfte för idrottspersonal samt samarbete, kvalitet, inkludering, kreativitet och innovation inom idrottsorganisationerna och idrottspolitiken betecknades som ett av de tre huvudmålen i det nuvarande Erasmus+. För att nå detta mål ska man bland annat främja rörligheten för i synnerhet personal inom gräsrotsidrotten, förbättra möjligheterna till virtuellt lärande, skapa partnerskap för samarbete och utbyte av bästa praxis, inklusive småskaliga partnerskap, främja en bredare och mer inkluderande tillgång till programmet samt stödja icke-vinstdrivande idrottsevenemang som främjar frågor av relevans för gräsrotsidrotten.
Parlamentet föreslog för första gången en EU-omfattande ”europeisk idrottsdag” i sin resolution från februari 2012 om Idrottens europeiska dimension. I september 2015 lanserades Europeiska idrottsveckan, med målet att främja idrott och fysisk aktivitet på nationell, regional och lokal nivå i hela Europa och uppmuntra de europeiska medborgarna att anta en bättre och sundare livsstil. Enligt en Eurobarometerundersökning från 2022, tränar eller idrottar 62 procent av invånarna aldrig eller sällan. Detta drabbar människors hälsa och välmående, men även ekonomin, och leder till ökade hälso- och sjukvårdskostnader, minskad produktivitet på arbetsplatsen och sänkt anställbarhet.
Sedan 2017 har Europeiska idrottsveckan anordnats varje år mellan den 23 och 30 september i hela Europa och medlemsstaterna och partnerländerna har organiserat en rad aktiviteter och evenemang. Under 2023 ägde 36 000 evenemang rum med deltagande av nästan 11 miljoner människor.
3. Projekt för social delaktighet
Social delaktighet är en av EU:s främsta prioriteringar när det gäller idrottens roll i samhället. Genom att föra samman människor och bygga gemenskap kan idrotten i hög grad bidra till integrationen av migranter inom EU. Kommissionen stöder projekt och nätverk som främjar migranters sociala delaktighet genom programmet Erasmus+.
4. Priser
Sedan 2022 har kommissionen delat ut priserna #BeActive och #BeInclusive. Dessa priser belönar innovativa idéer och initiativ som utvecklats i Europa av enskilda personer eller organisationer för att främja idrott och fysisk aktivitet. De främjar också ”undanröjande av sociala hinder” genom idrott för att sammanföra människor och bidra till att skapa en känsla av europeisk identitet.
Europaparlamentets roll
Inom Europaparlamentet är det utskottet för kultur och utbildning (CULT) som har ansvaret för frågor som rör utvecklingen av en europeisk idrottspolitik. 2012 antog parlamentet en resolution om idrottens europeiska dimension, vilket banade väg för Europeiska idrottsveckan. Parlamentet har dessutom behandlat jämställdheten mellan kvinnor och män inom idrotten och den roll som idrott spelar i kampen mot rasism. Idrottens nyckelfunktion omnämns även i resolutionen för flyktingars sociala delaktighet och inträde på arbetsmarknaden från 2016, varigenom idrottens viktiga roll understryks som ett verktyg för att främja social och interkulturell dialog genom att upprätta positiva förbindelser mellan lokalbefolkningen, flyktingarna och de asylsökande.
I parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter (DROI) har man regelbundet diskuterat mänskliga rättigheter i samband med stora idrottsevenemang som arrangeras i länder som Ryssland (vinter-OS 2014), Brasilien (fotbolls-VM för herrar 2014 och sommar-OS 2016) och Qatar (fotbolls-VM för herrar 2022). Efter en första utfrågning i februari 2014 om idrott och mänskliga rättigheter där man fokuserade på situationen för gästarbetare i Qatar, hölls 2015 en gemensam utfrågning tillsammans med CULT-utskottet om brott mot mänskliga rättigheter i samband med stora idrottsevenemang.
Parlamentet har också mycket aktivt deltagit i kampen mot uppgjorda matcher och korruption inom idrotten. I mars 2013 antog parlamentet en resolution om detta. Denna följdes av en resolution i juni 2015 om avslöjanden om fall av korruption på hög nivå i Fifa och en resolution i februari 2017 om en integrerad politik när det gäller idrott: gott styre, tillgång och integritet.
I ändringsförslagen till kommissionens förslag om Erasmus+ för 2021–2027, föreslog parlamentet att delar av programmets budget skulle omfördelas så att unga idrottare och idrottstränare erbjuds möjlighet att delta i rörlighetsprogrammet.
Parlamentet antog den 23 november 2021 en resolution med titeln EU:s idrottspolitik: bedömning och möjliga vägar framåt. I resolutionen rekommenderas olika åtgärder, t.ex. mer finansiering av idrott på gräsrotsnivå, bättre reglering av spelarövergångar, lika lön och större synlighet för kvinnor inom idrotten, bättre skydd av barn inom idrotten och en ökning av antalet timmar som avsätts för fysisk aktivitet i skolorna. Man föreslog också inrättande av en EU-samordnare för idrott med uppgift att stärka det sektorsövergripande samarbetet.
Slutligen antogs den 10 november 2022 en resolution om e-sport och datorspel, i vilken parlamentet drar slutsatsen att e-sport och idrott ingår i olika sektorer. I resolutionen uppmanades kommissionen att utarbeta en stadga för att främja europeiska värden i e-sporttävlingar och att överväga att införa ett visum för personer verksamma inom e-sport. Parlamentet erkänner att sportspel och virtuell sport har potential att utforska nya former av supporterengagemang och öka ungdomars deltagande i fysisk aktivitet, men medger att det är nödvändigt att skydda e-sporter från problem med uppgjorda matcher och olaglig spelverksamhet. Parlamentet anser att EU bör anta en ansvarsfull strategi för datorspel och e-sport genom att främja dessa som en del av en sund livsstil, som inbegriper fysisk aktivitet och fysisk social interaktion och deltagande i kulturella aktiviteter.
Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för kultur och utbildning.
Lina Sasse / Kristiina Milt